Min svarta lista

Jag har en svart lista. Jag hade glömt av att jag har den men igår kände jag mig manad att bojkotta en viss lokal livsmedelsbutik och då drog jag mig till minnes att jag faktiskt har en svart lista över företag jag inte gör affärer med. Livsmedelsbutiken hamnade på min svarta lista per omgående. Tyvärr kan jag bara komma ihåg ytterligare två företag på min svarta lista. Jag hoppas verkligen att jag inte av misstag har gynnat bojkottade företag bara av den anledningen att jag har dåligt minne. Jag skall försöka klura ut vilka fler bolag jag inte gör affärer med. Kanske är det bäst med en lista i skrift.

Bokrea 2009 - skillnader i prissättning och utbud

Det finns pengar att tjäna på att välja rätt Internetbokhandel för sina reaköp. Även om stora delar av sortimentet är enhetligt och likvärdigt prissatt kan priserna variera kraftigt på enskilda titlar samtidigt som företagens utbud inte är helt överlappande.

Bonnierägda Adlibris rear ut Bonniers uppslagsbok för 89 kr, en titel som inte ens ingår i Bokus rea. Bokus å andra sidan, säljer Norstedts uppslagsbok för 156 kr, att jämföra med de 169 kronor samma titel kostar hos Adlibris.

Adlibris rear ut förra årets kanske mest uppmärksammade översättning till svenska, De välvilliga, för 99 kr. Denna titel ingår inte i rean hos Bokus utan kostar där 189 kr i ordinarie pris.

De skönlitterära böckerna kostar ungefär lika mycket oavsett om du väljer Bokus eller Adlibris. Det finns dock skillnader i utbudet. Bokus säljer exklusivt ut August Strindbergs samlade verk, nationalupplagan, för endast 59 kr per titel. Det finns därför knappast någon anledning att betala 499 för Strindbergboxen hos Adlibris, särskilt framtagen för förra årets rea (Bokus säljer samma box för 445 kr). Bokus erbjuder även en samling Coetzee-titlar till mycket låga priser, titlar som inte ens förekommer hos Adlibris. På Bokus kan man även köpa Polyfem förvandlad av Willy Kyrklund i inbunden form, Adlibris erbjuder bara pocketupplagan på sin rea.

När det gäller fackutbudet lade jag märke till att Svenska slott och herrgårdar kostar 109 kr hos Adlibris och 144 kr hos Bokus. Priserna på fackböcker är ofta högre än för skönlitteraturen så här gäller det att jämföra priser, det skiljer ofta en 50-lapp i pris och man kan inte utgå från att t ex Adlibris alltid är billigast (även om så ofta är fallet). Övergivna platser, av min gamla lärare Jan Jörnmark, kostar 109 kr på Bokus och 99 kr på Adlibris.

Det här inlägget var inte tänkt att fungera som tips på böcker att köpa utan mer som en ögonöppnare för pris- och utbudsvariationer.

Både Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria alternativ. Den som väljer att samla sina inköp hos Adlibris och kommer upp i mer än 500 kr får en Bookbag på köpet.

Tyvärr har Internetbokhandeln stora kostnadsfördelar jämfört med de fysiska boklådorna (Akademibokhandeln tvingades i veckan varsla var åttonde anställd om uppsägning). Detta visar sig naturligtvis i prissättningen. Alla böcker är dock inte billigare på Internet och ett besök i en fysisk bokhandel kan också resultera i upptäckten av böcker som inte ingår i reakatalogerna men som har blivit över ute i de enskilda butikerna och därför reas ut.

Jag är kär

Det finns dom som säger att pengar inte skänker lycka. Dom har uppenbarligen inte sett denna bil. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha. Med en sådan bil behöver man inget hus att bo i.

Om lycka och pengar

Journalisten Benjamin Wallace har tydligen, enligt Aftonbladet, skrivit en bok om huruvida lycka går att köpa för pengar eller ej. Hans svar är nej. Artikeln i Aftonbladet är som vanligt synnerligen usel och osammanhängande och ger troligen inte en korrekt bild av journalistens bok. Det verkar nämligen som om boken handlar om att journalisten enbart har testat att köpa dyra saker för att sedan se om han blir lyckligare av detta. Och detta är inte en korrekt metod om man vill avgöra om pengar ger lycka. Pengar kan ju användas till så mycket annat än att köpa dyra varor. Man kan resa. Man kan hjälpa andra. Man kan jävlas med andra. Man kan snyta sig med dom om man drabbas av en jobbig man flu. Nej, jag väljer att fortfarande tro att det är lite lättare att bli lycklig om man inte behöver bry sig om att skaffa pengar.

Nytt rekord

När jag granskar mina kreditkortsköp upptäcker jag att saldot är ungefär dubbelt så högt som det brukar vara vid den här tiden i månaden. Till viss del har det så klart att göra med att det är december och att man därför har utgifter för julklappar och extra höga utgifter för mat, godis och stearinljus. Men julen lyckas inte förklara hela utgiftsexplosionen. Det verkar som om jag helt enkelt har genomfört betydligt fler småköp, vilket tillsammans med julutgifterna alltså har resulterat i ett nytt rekord för kreditkortssaldot.

Härliga tider, strålande tider (för den som har jobb)

Om vi för ett ögonblick glömmer bort den pågående ekonomiska krisen och den annalkande massarbetslösheten och istället fokuserar på den del av befolkningen som har jobb, ja då ser det bra ut inför 2009:

• Den borgerliga regeringen genomför vid årsskiftet det tredje steget i jobbskatteavdraget vilket ger en skattesänkning på cirka 3 000 kr per år för de som tjänar runt 20 000 kr i månaden och 7 500 kr för de som tjänar runt 30 000 kr.

• Många kollektivavtal ger goda lönehöjningar under 2009.

• Inflationen är på väg att pressas tillbaka vilket gör att skattesänkningar och lönehöjningar faktiskt stannar i plånboken.

• Stora räntesänkningar ger hushåll med bolån kraftigt sänkta räntekostnader.

De som lyckas behålla sina jobb under 2009 har alltså att se fram emot en ganska ordentlig förbättring av privatekonomin. Det är dock viktigt att komma ihåg att risken för högre arbetslöshet ökar om folk låter bli att konsumera mera trots att de får mer pengar i plånboken. Skattesänkningar och räntesänkningar är inte till för att öka sparandet. De syftar till att stimulera konsumtion och investeringar och därmed få fart på ekonomin.

Reinfeldt: "Köp svenskt"

Statsminister Fredrik Reinfeldt i Aftonbladet: "Om ni öppnar julklappen och det står ‘made in China’ – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige."

Reinfeldt följer alltså det råd jag gav här och inser att hans stimulanspaket inte är mycket värt om svenskarna fortsätter att lägga sina pengar i madrassen eller skicka dem till Kina.

Partnern blir säkert lika glad över exklusivt glas från Orrefors eller en bil från Hisingen som denne skulle ha blivit över ett tråkigt guldsmycke.

Skall vi börja konsumera nu?

Sverige befinner sig nu officiellt i recession. Det är framförallt konsumenterna som har dragit ner på utgifterna. Jag har förståelse för att personer som har låga marginaler i sin ekonomi förbereder sig inför dystrare tider genom att bygga upp en liten buffert eller omdana sin ekonomi inför arbetslöshetens lägre inkomstnivå. Däremot har jag liten förståelse för att personer vars möjligheter att konsumera inte har försämrats ändå drar ner på utgifterna. Särskilt mot bakgrund av att inkomsterna har stigit kraftigt det sista året och att vi nästa år har att se fram emot stora skattesänkningar och ytterligare höjda disponibla inkomster.

Nej, ni som har möjlighet bör istället något utöka er konsumtion för att på detta sätt hjälpa Sverige och alla blivande arbetslösa igenom den globala ekonomiska nedgången på bästa sätt. Många av er är ivriga att vidta åtgärder för att minska exempelvis era koldioxidutsläpp eller hjälpa diktatorer i Afrika. Uppenbarligen inser ni att er egen insats i dessa sammanhang betyder mycket litet men ni agerar ändå eftersom ni tror att många andra kommer att agera och att en effekt därför kan uppnås. På samma sätt kan vi tillsammans hjälpa Sverige ur recessionen och skapa jobb åt arbetslösa genom att konsumera mera.

Idag anordnar vänstern "En köpfri dag" (Sparka på arbetslösa dagen) och vad kan väl vara bättre än att på just denna dag fundera kring sambandet mellan välstånd, ekonomisk-, kulturell-, teknologisk utveckling och konsumtion. Du kan göra en insats för Sverige och för personer som lider av den ekonomiska nedgången genom att idag gå ut och konsumera lite mer än vanligt.

Konsumtionen bör inte ske helt planlöst om önskad effekt skall uppnås. Jag vill i första hand värna Sveriges ekonomiska utveckling och bidra till lägre arbetslöshet i Sverige. Därför riktas min ökade konsumtion mot varor producerade inom landet samt mot servicenäringen.

Ny mobiltelefon

Idag har jag så äntligen köpt en ny mobiltelefon. Jag är mycket nöjd med mitt köp, trots att själva telefonen ännu inte har anlänt. Jag har nämligen under en tid lyckats hålla tillbaka min köplust och avvaktat ett bra erbjudande (för just denna telefon). Idag dök det så upp och genom att byta operatör från Tele2 till Telenor (jag vågade inte välja 3 efter att Finanskvinnan beskrivit hur detta företag drivit henne till vansinnets gräns) får jag en obunden telefon gratis samtidigt som jag får ringa för hela abonnemangsavgiften. Min effektiva kostnad jämfört med idag blir 250 kr i inträdesavgift samt en högre minimidebitering med 30 kr per månad, totalt 610 kr på ett år (egentligen mindre än 610 kr eftersom jag redan idag ofta ringer för mer än minimidebiteringen hos tele2). Telefonen kostar normalt sett cirka 2 500 kr utan abonnemang.

Den gamla, inte fullt lika sparsamma Gustav hade gått iväg till närmaste butik och köpt önskad telefon vid första bästa konsumtionslust. Jämfört med slösgustav har alltså cirka 1 900 kr sparats in och dessa pengar skall konsumeras upp till sista slanten.

Lördag i Göteborg

Det gick inte att skjuta på det längre. Jag införskaffade därför ett par nya skor idag. Dom kostade 1 400 kr och återigen blir jag diskriminerad i egenskap av man. Damskor är betydligt billigare.

Sporrad av skoköpet höll jag på att spontanköpa en vinterjacka på KappAhl (trots att jag bestämt att det inte blir någon ny jacka i år) när Janne Josefsson trängde sig förbi. Jag kom alldeles av mig och stod en stund och iakttog skjutjärnsjournalisten samtidigt som jag låtsades titta på tröjor. Hans teknik i klädbutiken liknade den i Debattstudion. Han ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde tillbaka, gick snabbt vidare, ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde/slängde tillbaka plagget och upprepade. En fascinerande uppvisning!

Göteborg är verkligen en liten stad. Bara en kort stund tidigare såg jag Thomas Wernersson. Nu fattas Oldsberg, Hysén och Sjöberg så har man sett hela den Göteborgska kändiseliten på samma dag, tänkte jag.

Apropå kändisar. Det är miljardärsbröllop i stan. Jag passerade förbi Tyska kyrkan men såg ingenting vare sig på framsidan eller på baksidan. Bara staket som stod redo att spärra av området några timmar senare. Lisa Persdotter har anklagats för att gifta sig på grund av pengarna snarare än kärlek. Jag vet inget om det aktuella fallet. Däremot har jag full förståelse för att en 28-årig kvinna kan falla för en 60-årig man om mannen i fråga har varit i rymden, varit med och byggt upp Microsoft, umgåtts med alla möjliga människor jorden runt och dessutom har resurser att fortsätta bjuda på upplevelser livet ut. Charles Simonyi har säkerligen mer än pengar att erbjuda.

Efter rundturen kring Tyska kyrkan gick jag genom Brunnsparken. En mängd konstiga vänstergrupperingar demonstrerade där och jag fick armbåga mig fram. Jag var på väg att gå fram till en grupp piketpoliser som samtalade en bit bort för att klaga, men avstod när jag hörde en av poliserna säga: "Vi får helt enkelt ställa oss på rad, gå arm i arm och rensa bron även om det inte lär bli populärt". Hemma vid datorn igen läste jag att det handlade om en motdemonstration mot ett Sverigedemokratiskt torgmöte som skulle hållas en stund senare. Med tanke på utfallet i bloggens opinionsundersökning är det kanske inte helt orimligt att anta att även några läsare befann sig på plats.

Bilderna nedan visar Tyska kyrkan (Christinæ kyrka) sedd från Södra hamngatan respektive Köpmansgatan.

Mina varor

Lambi, Toalettpapper
Heinz ,Chilisås
Sun Maid, Russin
Findus, Kökets utvalda färdigmat
Felix, Frysta köttbullar
Bob, Lättsockrad äppelmos
Yoplait, Yoghurt
Pringles, Chips

Icas "Mina varor" framställer mig denna månad som kanske inte riktigt vuxen.

Plånboksbekymmer

Riksbanken funderar på att ersätta 20-kronorssedeln med ett mynt. Om vi bortser från att klåfingriga politiker i så fall riskerar att ersätta Selma Lagerlöf med Astrid Lindgren som motiv finns ytterligare en viktig invändning.

Om Sverige blir än mer av ett myntland istället för ett sedelland måste våra plånböcker konstrueras om. Vi män tvingas gå över till tantportmonnäer för att få plats med alla mynt. Dessutom blir jag väl tvungen att skaffa en plånbok även för vänster bakficka för att balansera upp ryggen. Redan idag har jag problem med en alltför tung plånbok och med ett nytt 20-kronorsmynt riskerar jag permanenta skador.

Bilden nedan visar min plånbok. Den är tillverkad av moderiktigt svart läder från, förutsätter jag, självdöd ko, och införskaffades på Clas Ohlson för endast 149 kr. Kvaliteten är utmärkt och plånboken har en väl avvägd blandning av fack och kortfickor.

Löning

Jag slutade lite tidigare än vanligt idag och som alla regelbundna bloggläsare vet resulterar detta alltid i aktieköp. Det är något deprimerande att man idag kan få en post aktier i många företag för endast en bråkdel av värdet för bara ett år sedan.

Aktieköpet var dock inte större än att det fortfarande finns kvar ett överskott efter dagens löneutbetalning. Shoppingen är lite eftersatt och jag behöver ett par nya skor och kanske även en vinterjacka. Överskottet är alltså snart förbrukat.

ICA lyssnade

Jag kritiserade för en tid sedan ICA för missriktad marknadsföring. Jag utsattes regelbundet för "köp 2 betala för 1" erbjudanden. För mig, som är ensamstående, är sådana erbjudanden på färskvaror helt värdelösa.

ICA har lyssnat på min kritik och istället lanserat ett system med personligt anpassade erbjudanden. I veckan fick jag därför hem ett erbjudande om att köpa 8 olika varor med 20 procent rabatt, varor som jag brukar köpa, båda ofta och mera sällan. Bra ICA!

Vissa kritiker hävdar att den personliga integriteten kränks när ICA granskar tidigare köp för att kunna anpassa sina erbjudanden på individnivå. Låt bli att använda kundkorten då. Svårare än så är det inte.

Diskriminering av ensamstående förstör miljön

Det är ingen nyhet att ensamstående diskrimineras å det grövsta i dagens Sverige. Barnfamiljer gynnas på de ensamståendes bekostnad. Staten straffbeskattar de ensamstående och omfördelar utan att skämmas varje år tiotals miljarder kronor från ensamstående till barnfamiljer. Detta kan jag leva med.

Vad som är värre är att inte bara staten diskriminerar oss ensamstående. Livsmedelsproducenterna och butikerna gör det också.

Hur ofta ser vi inte erbjudanden om att köpa 2 men betala för 1? Som ensamstående klarar jag inte av att förbruka en limpa bröd innan datumet går ut så vad skall jag göra med två?

Margarinförpackningarna är så stora att en person omöjligt kan förbruka allt innan det härsknar. Jag kastar mer margarin än jag konsumerar. Det är inte bra för vare sig plånboken eller miljön.

Jag kräver inte att margarintillverkarna skall minska förpackningsstorlekarna. Jag nöjer mig med att förpackningen delas i två delar så att allt margarin kan förbrukas utan att behöva slängas.

De producenter som lanserar mindre förpackningar av livsmedel med begränsad hållbarhet, alternativt delar förpackningen i två delar, kan attrahera en mycket stor kundskara. Sverige är nämligen det land i världen med flest ensamhushåll. Det finns flera miljoner ensamhushåll i Sverige. Arbetande singlar är dessutom en köpstark kundgrupp. Trots detta ignorerar butiker och livsmedelsproducenter de ensamstående fullständigt. Marknadsföringen inriktas helt på barnfamiljer. Jag kräver inte att barnfamiljerna skall förbjudas, även om samhället skulle bli bättre om de försvann. Nej, jag kräver bara i miljöns namn lite bättre omsorg om oss stackars köpstarka singlar.

Märkligt

Jag finner det en smula märkligt att när jag som ensamstående, och inte ens fet, handlar mat på Willys visar kvittot 950 kr.

Köplista

Jag tar mitt ansvar för den ekonomiska utvecklingen och sjösätter därför ett stort stimulanspaket, främst riktat mot detaljhandeln. Det förra stimulanspaketet visade sig inte ha avsedd effekt, låt oss hoppas på bättre resultat denna gång.

Som ni alla vet riskerar man numera att dö en plågsam död så fort man beger sig ner i källaren, öppnar garderobsdörren eller lägger sig i sängen. Jag vill leva ännu ett tag och köper mig därför en antikrypmaskin för endast 198 kr.

De positiva, klimatmässiga, effekterna av den globala uppvärmningen har så här långt uteblivit. Eftersom jag råkar bo i en hyresrätt där jag inte, hur mycket jag än vrider på mina radiatorer, kan sätta igång värmen på egen hand är jag kanske tvungen att köpa något värmande. Svensk miljövänlig kärnkraftsel bidrar inte till ytterligare förstärkt växthuseffekt så jag kan dessvärre inte säga att detta inköp på lång sikt bidrar till att avskaffa sig självt.

Hmm, det där var ju inte mycket till stimulanspaket. Jag förstår att det går utför när det enda som står på min köplista är en antikrypmaskin och ett oljefyllt element.

Att slösa är lätt

Så här i sommartider händer det emellanåt att jag tar ut en semesterdag eller två. Man märker snabbt hur ofantligt mycket enklare det är att slösa bort pengar när man är ledig. En arbetsdag är upprutad på ett sätt som gör att jag ofta varken vill eller kan köpa något överhuvudtaget.

Jag inser hur lätt det är att slösa bort hela lönen på ingenting. Jag har vant mig vid ett relativt högt sparande det senaste året. Det är ingen ansträngning att avstå från konsumtion. Men man återfaller lätt i gamla mönster. En glass här, en kopp kaffe där, en lunch på stan, en helt onödig väska för returpapper och helt plötsligt är 500 kronor borta. Jag kan inte ens handla mat längre utan att slösa bort en tusenlapp. Igår övervägde jag till och med att skaffa mig ett stormkök för 499 kr bara utifall att zombierna någon gång tvingar ut mig på överlevnadsvandring i skogen. Jag nöjde mig dock med ett praktiskt bestickset. Stormköket får vänta till dess jag hunnit beväpna mig med kofot och hagelbössa. Man måste ju faktiskt ta sig ut i skogen innan man har någon nytta av stormköket.

Slössamt leverne

Jag tvivlar på att det finns ett ord som heter slössamt men jag får ursäkta mig med att jag förmodligen har drabbats av solsting. Likbleka nordbor gör sig helt enkelt inte särskilt bra i solen.

Idag har jag slösat bort fantastiskt mycket pengar på helt onödiga ting. En hel del mat har också grävt djupa hål i plånboken (jag är trots det ändå hungrig och jag har inget ätbart i kylskåpet om man undantar en falukorv som jag inte tänker äta av eftersom det ger obehagliga associationer att smaska i sig korv på kvällskvisten). Betydligt bättre med melon då men man blir knappast mätt av två små bitar. 4 äpplen ligger i fruktskålen på köksbordet men det kan vara bra att spara dessa till morgondagens frukost.

Trevlig månad - köpa nåt som belöning?

Jag har tjuvkikat lite på räkenskaperna för maj månad och kan, om hänsyn inte tas till lördagens eventuella konsumtion, konstatera att mina nettotillgångar ökat i värde med cirka 10 000 kr, eller 5 procent, jämfört med föregående månad.

Efter den katastrofala starten på året har vi nu sett en rejäl återhämtning de senaste två månaderna. Jag känner fortfarande ingen som helst lust att konsumera. Jag är däremot orolig för att denna frånvaro av konsumtionslust skall resultera i att jag på något sätt betraktas som extra kufig. Ett Xbox-inköp med tillhörande platt-tv samt uppdaterat garderobsinnehåll skulle kanske inte sitta helt fel. Jag inser dock att klädinköp lika gärna kan bytas ut mot offentlig uppeldning av mina pengar eftersom jag både är totalt ointresserad av kläder (nu när det är varmt ute bör vissa av er överväga att bära mindre av dessa) samt saknar öga för mode och smak. Förra sommarens klädinköp ligger för övrigt fortfarande kvar ouppackade i garderoben.