tisdag 30 juni 2009

Oj så spännande - Balderson på väg att avslöjas

I bloggen bokhora läser jag att SvD tydligen kommer att avslöja Bo Baldersons rätta identitet imorgon. När jag som liten grabb läste böckerna om Statsrådet var det av mindre betydelse vilken författare som dolde sig bakom signaturen Bo Balderson men jag har ändå genom åren följt spekulationerna med nöje. Sven Delblanc har ofta nämnts som en trolig kandidat. Det har också framförts teorier om att författaren bakom signaturen kommer att avslöjas först efter dennes död. Det vore onekligen en praktsensation om Willy Kyrklund, som ju dog i lördags, skulle visa sig vara Balderson. Jag tänker inte gissa. Vi får helt enkelt ge oss till tåls.

Uppdatering. Antiklimax. Några bevis för att Olle Adolphsson skulle vara Bo Balderson presenterades inte i SvD och därmed lär spekulationerna fortsätta.

Tyvärr nödvändigt med förbud mot gatumusik i Göteborg

På onsdag träder i Göteborg en ny lokal ordningsföreskrift i kraft som medför vissa begränsningar i rätten att utöva gatumusik på några platser i centrala stan. Ett antal Göteborgsmusiker, främst av lägre rang, opponerade sig igår mot beslutet i en debattartikel.

Jag tycker det är trist med förbud men står i detta fall helt och hållet bakom Göteborgspolitikerna. Vi har aldrig haft några problem med gatumusikanter i Göteborg men för några år sedan började tiggande rumänska zigenare dyka upp med dragspel och trumpeter runt om i staden. Dessa tiggarmusikanter för ett fasligt liv och kan spela samma skitmelodi på hög volym dag efter dag eftersom dumt folk uppmuntrar dem genom att skänka pengar.

Tyvärr omfattas inte Drottningtorget av förbudet vilket gör det möjligt för Mirka att fortsätta spela sin självmordsframkallande melodi även i framtiden. På Drottningtorget ligger inga butiker och trafiken fungerar som ljudbarriär mot omgivningen men det samma kan inte sägas om de av Mirkas tiggarkompisar som spelar på Avenyn. Jag har full förståelse för den butikspersonal som upplever musicerandet som ren tortyr. Det är trist att vanliga hederliga gatumusiker drabbas men eftersom det tyvärr inte verkar vara möjligt att massutvisa de kringstrykande rumänska tiggarna från Sverige är vissa inskränkningar i rätten att spela musik på allmän plats ett nödvändigt verktyg för att skapa acceptabla arbetsförhållanden för butikspersonal samt en trevligare stämning på Göteborgs gator.

För övrigt anser jag att tiggeri bör förbjudas och att utländska medborgare som ägnar sig åt denna verksamhet i Sverige, vare sig de nu är EU-medborgare eller inte, ovillkorligen skall sättas på första bästa flygplan ut ur riket. Landsbygdsläsare kanske har svårt att se problematiken men jag uppmanar er i så fall att ta en promenad genom centrala Göteborg vid nästa besök. Man mer eller mindre snubblar över de rumänska tiggarna och tiggarmusikerna oavsett var i centrum man rör sig.

Brukar du skänka pengar till tiggare eller tiggarmusiker? Hur tänker du då?

fredag 26 juni 2009

"Låt mig hoppa annars gråter jag som en barnunge och gör det ändå"

Citatet i rubriken är inte mitt eget utan syftar på de så kallade Blåvittsupportrar som tycker det är viktigare att hoppa som en barnunge under match än att stödja sitt lag.

Bakgrunden är att Göteborg i år har fått en ny fotbollsarena, Gamla Ullevi, som fungerar som hemmaarena för IFK Göteborg, Gais och Öis. Arenan, som kostade runt 350 miljoner kronor att bygga, är dock inte förankrad i berggrunden vilket har resulterat i att när ståplatspubliken hoppar i takt fortplantar sig vibrationer ner i marken och vidare till närliggande hus där boende upplever att det handlar om en jordbävning.

Det skulle kosta omkring 100 miljoner kronor att bli av med de vibrationer som uppstår när publiken hoppar (pålning ner till berggrunden), vilket naturligtvis är en helt orimlig summa för skattebetalarna att bekosta när det finns en billigare lösning; att ståplatspubliken slutar hoppa i takt.

Det har utvecklats en osund supporterkultur i Göteborg som innebär att många Blåvittsupportrar tycker det är viktigare att under match hoppa som barnungar till en trumma, supa och slåss samt ropa okvädingsord till motståndarsupportrarna än att stödja sitt lag. En "Blåvittsupporter" säger så här i GP: Får man inte jubla och hoppa på en fotbollsarena kan man lika gärna gå och se på tennis.

Om man anser att det är viktigare att hoppa på en fotbollsarena än att se på fotboll och stödja sitt lag, ja då är man ingen riktig supporter och då kan man lika gärna stanna hemma, eller gå och se på tennis.

Jag välkomnar förslaget att avskaffa ståplats helt och hållet på Gamla Ullevi. Om klacken trots det fortsätter att hoppa föreslår jag att man gjuter en svag lutning i golvet framför stolarna. En sådan lutning skulle effektivt sätta stopp för allt långvarigt hoppande eftersom de druckna hopparna knappast har fysik till mer än enstaka hopp i lutning.

måndag 22 juni 2009

Hurra för semestervikarier!

Bilden nedan visar en pocketbok förpackad i wellpapp. Det går alldeles utmärkt att få ner detta paket (brev) i mitt brevinkast. Trots att det går alldeles utmärkt att få ner till och med större paket i mitt brevinkast väljer min ordinarie brevbärare alltid att istället skicka paketet till postens utlämningsställe, där jag får hämta det. En brevbärare som konsekvent tillämpar strategin att klassificera alla brev som skrymmande klarar snabbare av sin runda och behöver inte bära lika tungt.

Jag gissar att min vanliga brevbärare är på semester nu. När jag kom hem från jobbet såg jag nämligen för första gången någonsin ett paket på min dörrmatta. Det måste vara en semestervikarie som ligger bakom detta. Normalt sett gillar jag inte semestervikarier, men gör man ett bra jobb förtjänar man beröm. Bra jobbat, semestervikarien!



söndag 21 juni 2009

Ut med det gamla, in med det nya (snyft)

När jag skulle slänga min gamla Hitachi såg jag att det stod 1992 där bak. 1992! Sådan kvalitet får man inte längre. De skräptvapparater man numera hittar i butikerna tror jag man får vara glad om de håller i fem år.

Min gamla Hitachi åkte alltså ut idag. Jag hade den redan i mitt gamla pojkrum. En riktig trotjänare med andra ord.

Tanken var att sovrumstvn skulle ersättas med en ny sovrumstv. När jag idag kollade runt i butikerna blev det dock ganska uppenbart att det bästa var att köpa en ny tv till vardagsrummet och degradera vardagsrumstvn till sovrumstv. Så skedde också. Tjockisen åkte in i sovrummet och en slank och smidig svarting hamnade framför soffan.

Jag är ganska nöjd trots att köpet inte alls var genomtänkt. Jag åkte till butiken för att köpa en sovrumstv av mindre format men ändrade åsikt på plats och hade därför inte researchat rätt tv-modeller. Köpet blev av denna anledning något av en chansning. En billig chansning dock.

lördag 20 juni 2009

Förlust

Idag var det dags för min sovrumstv att för sista gången skänka sin ägare några minuters glädje. Mitt under Lilla huset på prärien började bilden krympa ihop och efter någon minuts dödskamp återstod endast ett svart streck mitt i rutan. Jag hörde Laura Ingalls gråta men kunde inte längre se henne.

Jag har tillbringat många kvällar med min kära Hitachi men nu är det dags för oss att gå skilda vägar. I natt får jag sova ensam. Jag skall ge mig ut på jakt efter en ny tv redan imorgon. Det gynnar ingen att sitta hemma och gråta över det som har hänt, bättre då att ta nya tag direkt.

söndag 14 juni 2009

Israel sänder ut fredstrevare

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu höll ikväll sitt linjetal om den israelisk-palestinska fredsprocessen (eftersom svenska mediers rapportering inte är att lita på när det gäller Israel kände jag mig manad att själv se talet i direktsändning). Israel kräver inte mycket av palestinierna. Netanyahu är beredd att acceptera en palestinsk självständig stat som existerar sida vid sida med Israel, under förutsättning att denna är demilitariserad och att palestinierna tydligt erkänner Israel som det judiska folkets hemland. Vidare kräver Israel att den palestinska flyktingfrågan löses utanför Israels gränser samt att Jerusalem odelad är Israels huvudstad.

Vi tar det i punktform. Palestinierna får sin stat om de:

1. Erkänner staten Israel som det judiska folkets hemland.
2. Inte kräver att palestinska flyktingar skall få återvända till Israel.
3. Accepterar att den palestinska staten skall vara demilitariserad och inte utgöra ett hot mot Israels säkerhet.
4. Accepterar ett odelat Jerusalem som Israels huvudstad.

Nu är det upp till palestinierna att visa hur villiga de är att uppnå fred. Det blir allt mer uppenbart att ansvaret för att fred ännu inte råder helt och hållet vilar på palestinierna.

DN Sydsvenskan SvD AB

lördag 13 juni 2009

Göteborg m m.

Göteborg är en så kallad evenemangsstad. Detta innebär att utsocknes, främst barnfamiljer, bönder och danskar, tar över staden under sommarmånaderna. I helgen är det extra illa eftersom såväl något slags fotbollsmästerskap som ett motorevenemang drar till sig stora skaror besökare. Det är alltså bäst att hålla sig borta från centrum så gott det går.



Tempelriddareorden är en trevlig förening. Enligt deras stadgar får man inte fotografera ordens medlemmar. Tydligen måste någon tempelriddare ha tittat ut genom fönstret och åkallat högre krafter...




...jag blev nämligen attackerad av en arg fiskmås precis efter att jag fotograferade riddarnas fastighet. Ni ser den jäveln sittandes på lyktstolpen mitt i bild. Fiskmåsen angrep mig flera gånger och försökte dessutom bajsa på mig, utan att lyckas träffa rätt. Jag är en fågelvän och tycker mig inte ha förtjänat ett sådant respektlöst bemötande. Man bör inte skjuta fåglar på öppen gata mitt på dagen mitt i stan men ett tag var det riktigt nära att fiskmåsungarna blev föräldralösa.




Ett stenkast från Tempelriddarna ligger Hagakyrkan i vilken riddarna ägnar sig åt sina hemliga riter nattetid. Hagakyrkan är byggd som ett fort med tjocka tegelväggar och högt placerade fönster. Det går utmärkt att tillfälligt förskansa sig i Hagakyrkan och andra liknande kyrkor vid ett eventuellt massivt zombieutbrott. I första hand bör man dock söka sig till områden med låg befolkningstäthet om man vill skydda sig. Först när alla flyktvägar är avskurna bör man förskansa sig i lämplig byggnad.




Rosenlunds kraftvärmeverk är så extremt fult att man nästan blir lite kär, trots att man inte kan kalla byggnadskomplexet för något annat än en styggelse i Göteborgs stadsbild.




torsdag 11 juni 2009

Det stora postrånet, Ebba och jag

13 klantar till postrånare dömdes idag till löjligt låga straff för bland annat grovt rån och angrepp mot polisens helikoptrar. Komplett namnlista hittar man här och inte, som är brukligt i många andra länder, i dagstidningar och på tv-nyheterna.

***

Normalt sett skulle jag kanske ha retat upp mig över Sveriges daltande med yrkeskriminella men eftersom jag ikväll kan spana in überbejben Ebba Blitz i Draknästet orkar jag inte riktigt bry mig om vad som händer ute i samhället.

I kvällens avsnitt av Draknästet hoppas jag få svar på frågan om Gunilla von Platen överhuvudtaget har några pengar att satsa, hennes ständiga "Nej tack" börjar bli tjatiga. Gunilla, Ljubo "korvkiosken" Mrnjavac och Richard "rosa strumpor" Båge bildar tyvärr Draknästets pinsamma B-lag i förhållande till Sven Hagströmer och Mats Gabrielsson. Förhoppningsvis byts dessa tre personer ut till nästa säsong. Ersättarna bör vara förmögna på riktigt, som Mats och Sven, och inte behöva säga nej till alla idéer på grund av brist på pengar.

Om valet

Jag uppskattar mycket att Alf Svensson och Marit Paulsen valdes in i Europaparlamentet. Det finns alldeles för få svenska politiker med livserfarenhet. Både Alf Svensson och Marit Paulsen visar att människor inte automatiskt är färdiga att slängas på soptippen bara därför att de har fyllt 70 år.

Alf Svensson kryssades förbi den blott 30 år gamla Ella Bohlin, vilket har fått en och annan ung feminist att vädja sitt missnöje. Jag är själv ungefär lika gammal som Ella, men är ändå av uppfattningen att 30-åringar endast i undantagsfall bör vara valbara till lagstiftande församlingar. 30-åringar saknar helt enkelt den livserfarenhet och den mognad som kan krävas av människor vars uppgift det är att stifta lagar som berör en hel befolkning (två exempel på Ellas ungomliga oförstånd är att hennes huvudvalfråga var att hindra vanligt folk att köpa så mycket alkohol de vill utomlands samt att hon öppet visade sin bitterhet, ja rentav tjurade, i pressen efter förlusten mot Alf).

tisdag 9 juni 2009

Skatteåterbäring

Idag trillade skatteåterbäringen in på kontot. Jag fick tillbaka drygt 4 000 kr. En kort stund övervägde jag att köpa hund för pengarna, men eftersom det förmodligen strider mot djurskyddslagstiftningen att ha innehund (jag får väl vänta tills EU har monterat ned resten av djurskyddslagstiftningen efter att de har tvingat på Sverige skamlig religiös ritualslakt) bestämde jag mig istället för att skicka pengarna vidare till Avanza för eventuella köp i kapitalförsäkringen vid ett senare tillfälle.

söndag 7 juni 2009

Det svenska valsystemets brister

Nej, Sverige är inte världens främsta demokrati trots att vi får detta påstående inpräntat i oss från förskoleåldern och uppåt. På punkt efter punkt brister det svenska valsystemet och i en internationell jämförelse står vi oss slätt.

1. Systemet med valsedlar riskerar valhemligheten och underlättar valfusk. I nästan alla andra länder förser myndigheterna de röstande med en valsedel där samtliga partier som är kvalificerade att delta i valet finns upptagna. Väljaren behöver med detta system inte stå framför ett bord och välja vilken/vilka valsedlar han skall ta samtidigt som andra i vallokalen ser vad som händer. Alla partier behandlas lika med ett sådant system. Det är upp till myndigheterna att utrusta vallokalerna med tillräckligt många valsedlar och det finns ingen möjlighet för antidemokrater att stjäla ett visst partis valsedlar. Det svenska valsystemet underlättar även valfusk på så sätt att samhället flödar över av valsedlar, det går säkert 20 valsedlar per väljare. I de länder där alla partier finns representerade på en valsedel har myndigheterna kontroll på antalet valsedlar och det är svårare att smussla ner extra sedlar i rösturnorna.

2. I Sverige finns ingen lagstiftning om likabehandling av partier. Moderna val avgörs i medierna. Det krävs exponering i tv-nyheter, debattprogram och tidningar för att nå ut till väljarna med sin information. Det svenska systemet ger medierna rätt att diskriminera partier och kandidater men även att bedriva kampanj för andra partier och kandidater. Det finns inga lagar som garanterar lika medieutrymme för de partier som tillåts ställa upp i valet. I t ex USA mäter man på sekunden den tv-tid republikanernas kandidat har fått och ser till att demokraternas kandidat får lika mycket tid. Bjuds en kandidat in till ett program skall även den andra kandidaten få möjlighet att medverka i samma program vid ett senare tillfälle.

3. Partier och kandidater behöver inte redovisa varifrån de får sina pengar. Sverige är snart det enda landet i världen där partier och kandidater inte behöver redovisa hur de finansierar sin verksamhet. Särintressen kan skänka mångmiljonbelopp till ett parti i utbyte mot vad som helst utan att väljarna har minsta möjlighet till insyn.

4. En politisk nämnd hanterar valklagomål. I Sverige är det Valprövningsnämnden som avgör de valfrågor som har överklagats och t ex hanterar frågor om valfusk. Valprövningsnämnden består av 7 ledamöter varav ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ordföranden får inte samtidigt sitta i riksdagen. Övriga sex ledamöter utses av riksdagen och brukar vara riksdagsledamöter. Nämndens sammansättning speglar riksdagens partisammansättning. En socialistiskt dominerad Valprövningsnämnd kan alltså ha att pröva den borgerliga oppositionens klagomål rörande valfusk i riksdagsvalet som har gynnat de socialistiska partierna (eller tvärtom). Ja, så funkar det i Sverige! Politikerna avgör själva om valet har gått rätt till eller inte! I andra länder hanteras dessa frågor i självständiga domstolar, se t ex fallet Bush/Gore i USA.

5. Sverige går till val en gång vart fjärde år vilket är extremt sällan jämfört med andra länder (Europaparlamentsvalet undantaget eftersom detta val förekommer i alla EU-länder och därmed inte påverkar jämförelsen). Det faktum att svenskarna så ytterst sällan får rösta påverkar möjligheten att utkräva politiskt ansvar via val. Antalet val kan ökas på främst två sätt, båda är mycket vanliga runt om i världen. Det ena sättet är att ha skilja på lokala och nationella val. Det andra sättet är att inte välja samtliga ledamöter till parlamentet vid ett och samma tillfälle. En kombination av de båda alternativen är också möjlig. Allt är bättre än det svenska systemet med val endast vart fjärde år.

Det svenska politiska systemet har utvecklats till en sluten klubb för en politisk adel. Någon debatt om det demokratiska systemets uppbyggnad förekommer knappast. Det behövs nytt blod i riksdagen. Problemet är att det svenska valsystemets uppbyggnad verkar konserverande. De etablerade partierna har stora konkurrensfördelar gentemot uppstickarpartier. Vi skall därför inte förvänta oss att de etablerade riksdagspartierna på egen hand kommer att genomföra några förändringar i Sveriges demokratiska system.

GP SvD DN

lördag 6 juni 2009

En gång kommunist, alltid kommunist



Fingerfärdig Ohly 1


Fingerfärdig Ohly 2

Enkel lösning för anonymt internetsurfande

Tele2 har lanserat en tjänst för mobilt kontantsurfande - Comviq Surf. Startpaketet med modem och sim-kort köper man helt anonymt på ICA för 299 kr. Sedan kan man köpa påfyllnad antingen via återförsäljare på stan eller via comviq.se (det är alltid gratis att surfa på comviq.se och man har därmed möjlighet att ladda på kortet även om man befinner sig långt ute i vildmarken och har surfat upp sin pott).

Den här tjänsten möjliggör ett helt anonymt surfande. Personer som är rädda för antipiratbyrån eller polisen behöver alltså inte längre förlita sig på så kallade anonymitetstjänster. Faktum är att Comviq Surf är betydligt säkrare än dessa tjänster eftersom det inte finns någon som helst koppling mellan abonnemanget och en viss person. Det går alltså att tanka ned vilka filmer som helst utan att oroa sig. Nackdelen är förstås att det kostar 29 kronor för en dags surfande (max 0,5 GB), 89 kr för en vecka (max 1 GB) och 249 kr för en månad (max 5GB). Hastigheten är naturligtvis också ett problem om man tänker använda tjänsten för fildelning. Stöd för turbo 3G lär dock finnas.

Comviq Surf är också ett utmärkt komplement för alla med internetabonnemang hos com hem. När internetuppkopplingen försvinner, vilket den brukar göra någon gång i veckan på grund av extrem inkompetens hos det gamla monopolföretaget com hem, är det bara att stoppa in sitt comviqmodem i datorn och surfa på.

Låt oss hoppas att politikerna inte sätter stopp för anonyma internetabonnemang!

Sveriges nationaldag

Idag är det Sveriges nationaldag. Ibland jämförs det svenska firandet den 6 juni med norrmännens den 17 maj. Det hävdas att Sverige bör försöka efterlikna det norska firandet. Jag håller inte med. Den svenska nationalsjälen är av mer tillbakadragen och lågmäld patriotisk natur. Jag ser inte vitsen med att försöka arrangera ett nationaldagsfirande från ovan. Låt norrmännen ha sitt paraderande och sina folkdräkter så kan svenskarna sitta hemma i stugorna och i tyst ensamhet begrunda vilket fantastiskt land dessa hederliga och strävsamma männniskor har lyckan att leva i.

Sverige är större än det avskräde till politiker som för tillfället ockuperar 348 riksdagsplatser på Helgeandsholmen (eventuellt skulle det av misstag ha kunnat smyga sig in en eller annan Sverigevänlig ledamot i Riksdagshuset så jag skriver inte 349 även om det mesta tyder på att detta är den korrekta siffran). När Carl Bildt väljer att förstöra Sveriges vänskapliga relationer med Frankrike till förmån för ett Turkiskt EU-medlemskap framstår han som ett tydligt exempel på vilka Sverigefientliga krafter som idag styr landet. Mona Sahlin är inte bättre hon: "Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."

Nog med det negativa. Läs istället gärna Vilhelm Mobergs nationaldagstext om ni vill komma i rätt stämning:

"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter - andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom - men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga."

- Vilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

En liten uppdatering

I tisdags köpte jag den lilla post Lunderbergaktier som jag tittat på en tid. Köpet är säkert inte helt vältajmat på kort sikt och Lundbergs är heller inte lågt värderat men jag tror ändå det kan bli bra på 5-10 års sikt. 10 aktier a 312 kr blev det. Det är ganska troligt att jag köper fler senare.

Jag har nu också glädjen att meddela att min lilla fondportfölj, huvudsakligen inriktad mot tillväxtmarknader, OMX30 samt några globalfonder, återigen står på ett tydligt plus. Det svänger onekligen fort. Ta som exempel min Indienfond, HSBC Indian Equity. För ungefär ett eller två år sedan stod den på plus 120 procent. Den föll sedan oerhört kraftigt och stod ett tag till och med på minus. Sedan blev det val i Indien. Kongresspartiet vann. Fonden gick från minussiffror till plus 40 procent på några veckor.

När det gäller aktierna återstår fortfarande några procent till break even om man räknar med mottagna utdelningar genom åren. Jag läste i veckan om den så kallade 20/80 regeln, som tydligen kan tillämpas även på mina aktier. 20 procent av innehaven står för 80 procent av förlusterna. Högriskaktier är verkligen ingenting för mig. Jag har aldrig lyckats tjäna några pengar på sådana placeringar. Huvudprioritet för mig bör i framtiden vara att försöka undvika dom extrema lågpresterare som riskerar att dra ner hela portföljavkastningen i avgrunden, typ Swedbank då alltså. Och om jag ändå någon gång skulle falla för frestelsen att chansa måste aktieposten ovillkorligen förses med en tight stop loss.