torsdag 31 december 2009

Is, bokhyllekommentar och självporträtt?

Årets sista blogginlägg. Kvalitet, som alltid.

Är det bara jag som har is hemma? Jag vet att det är lite smuts runt friskluftsintaget men det blir svart på en vecka efter rengöring. Jävla bilister.



Visa mig din bokhylla och jag skall säga vem du är, brukar det heta. I detta fallet är det dock så att jag visar er en sektion ur min bokhylla för att delge er min syn på det kommande 10-talet. Mitt system är att jag inte har något system och det är således en ren slump att en stor mängd dystopier står uppställda bredvid varandra (en ren slump eftersom ni alla kan se att det även finns några böcker som inte är dystopier inställda mellan dystopierna).



Ett hett efterlängtat självporträtt, slutligen.




Gott Nytt År!

onsdag 30 december 2009

Sammanfattning av mitt aktieår 2009

Så här på årets sista börsdag kan det vara intressant att gå igenom hur mina aktier har utvecklats det gångna året.

(Slutkurs 2008 - slutkurs 2009, utveckling i procent 2009)

Industrivärden C (50 - 82,25, 64,5 procent)

Innehav: 475 st.
Transaktioner under året: nej.

Industrivärden gick som tåget under 2009 och slog index rejält. När börsen går upp gör belåningen att index slås eftersom Industrivärdens innehav i stor utsträckning är index.


Investor B (117 - 132,90, 13,6 procent)

Innehav: 150 st.
Transaktioner under året: nej.

Investor klarade det förskräckliga året 2008 mycket bra och det är inte oväntat att aktien hade svårt att hänga med i tjurrusningen 2009. Investor är ett stabilt innehav och jag är nöjd med avkastningen.

Kinnevik B (63 - 107, 69,8 procent)

Innehav: 150 st.
Transaktioner under året: nej.

70 procent upp får man vara nöjd med. Kinnevikflickorna är upptagna och en av sönerna verkar ha lite trubbel med rättvisan men vem bryr sig?

Swedbank A (36,73 - 71, 93,3 procent)

Innehav: 265 st.
Transaktioner under året: Köp 60 á 48 kr. Nyemission 105 aktier á 39 kr. Köp totalt 6 975 kr.

Swedbank pref (36,73 - 70,5, 92 procent)

Innehav: 50 st.
Transaktioner under året: nej.

Klockrent år, till slut, för Swedbankaktien (händelserikt i alla fall). Det går bara runt i skallen när jag skall försöka reda ut turerna kring köp och nyemissioner och olika aktieslag. Jag nöjer mig därför med att konstatera att jag har betalat 500 kr mer än mina aktier i Swedbank nu är värda.

Svolder B (26,70 - 54, 102,3 procent)

Innehav: 0 st.
Transaktioner under året: 100 aktier sålda till kursen 60,25 kr (upp 125 procent i år, sen köp 101 procent).

Lundbergföretagen B (304 - 363, 19,4 procent)

Innehav: 10 st.
Transaktioner under året: Köp 10 aktier á 312 kr (upp 16 procent sedan köp).

Jag förväntar mig inga snabba kast vad gäller Lundbergs utan detta lilla innehav är av den mer stabila sorten som svänger lite mindre än index både när det går upp och när det går ner.

Hur har då aktieportföljen utvecklats procentuellt i år? Jag vet att åtminstone två av bloggens mer regelbundna läsare är matematiklärare och det bör därför inte vara särskilt svårt för er att leverera ett korrekt svar. Alla andra läsare är naturligtvis också välkomna att försöka. Värdet av aktieportföljen var vid årets början 60 080 kr. Värdet vid årets slut är 101 024 kr. Under året har aktier köpts för 6 975 kr och sålts för 6 025 kr. Rätt svar belönas med antingen en trisslott eller en träff med undertecknad (jag väljer beroende på vinnare). Svaret skall anges med en decimals noggrannhet (flera svar kan vara korrekta men endast ett belönas).

måndag 28 december 2009

Betydelsen av likviddagar vid fondförsäljning

Det finns faktiskt vissa fördelar med att dels vara kund i en riktig bank och dels äga denna banks fonder. Jag är till exempel kund i både Swedbank och Avanza och kan därför göra adekvata jämförelser dem emellan. För aktiva fondsparare kan det vara viktigt att snabbt kunna genomföra affärer. Snabba fondaffärer är dock endast möjliga om man köper och säljer i storbankens egna fonder. För Roburs fonder gäller till exempel noll likviddagar för 80 procent av försäljningsvärdet. Det går alltså att sälja t ex Robur Ryssland och samma dag kunna omplacera 80 procent av likviden till en ny fond. Säljer man å andra sidan en extern fond, exempelvis som jag gjorde med HSBC Indian Equity i en vändningsaffär, tar det en hel vecka innan man får tillgång till likviden. I sådana fall gäller det att som fondsparare ha tillgång till överskottslikviditet om man inte vill utsätta sig för en extra stor kursrisk under den dryga vecka det kan ta att sälja en fond och inhandla en annan med samma pengar.

En aktiv fondsparare behöver inte bara ta ställning till hur bra fonden är utan också hur snabbt pengarna rullar.

Swedbank:
Försäljning av Swedbank Roburs fonder som görs före bryttiden sker normalt till samma bankdags handelskurs. Försäljning för upp till 80 procent av innehavets värde betalas ut direkt till ditt konto. Om du säljer hela innehavet så betalas normalt resterande del ut 1-3 bankdagar efter försäljning.

Försäljning av externa fonder som görs före bryttiden sker normalt till nästa bankdags handelskurs. Beloppet betalas normalt ut 3-5 bankdagar efter att försäljningen har registrerats.

Reinfeldt: Viktigt att väljarna inte röstar smart 2010

Vi närmar oss snabbt det viktiga valåret 2010. Jag vill därför passa på att vidarebefordra vår kloka statsministers ord till väljarna (SvD 23 augusti 2009):

Sverigedemokraterna ska inte ha onödigt mycket medialt utrymme där de ständigt görs spelteoretiskt intressanta. Det riskerar att leda till att väljare agerar smart snarare än att de utgår ifrån regeringsalternativ.

Är ni smarta?

Husarrest för äldre och rörelsehindrade?

Nyss hemkommen från ett besök hos den inte helt närbelägna matbutiken tvingas jag konstatera att inte ens en man som nästan är 20 kan ta sig fram på Göteborgs helt istäckta trottoarer. Det som var tänkt att bli en trevlig vinterpromenad omvandlades 10 meter från min port istället till en promenad till spårvagnen. Blankis lämpar sig nämligen dåligt för promenader. Inte ens spårvagnshållplatserna hålls isfria. Men räcker det inte att sanda? Nej, efter en timme ligger sanden fint infrusen i en stad med Göteborgs klimat. Vad skall man då göra? Man skall salta. Salta av bara fan. Saltar man inte trottoarerna dömer man äldre och rörelsehindrade till husarrest.

Varför går det bra att salta vägarna men inte trottoarerna? En bil med vinterdäck klarar sig betydligt bättre på halt väglag än en tvåfotavarelse med skor.

Miljögalenskaperna har gått för långt. Miljöpartiets ledare åker omkring i sina fyrhjulsdrivna stadsjeepar, naturligtvis på isfria vägar. Valboskapen får däremot välja mellan att stanna inne eller att riskera att bryta benen. Undrar förresten hur mycket extra bensin som går åt när folk väljer att ta bilen istället för att gå?

Uppdatering: Saltning har nu påbörjats. Detta sker dock alldeles för sent och många har redan helt i onödan hunnit bryta benen. GP

onsdag 23 december 2009

God Jul och en berättelse om snö och salt

När snön färgar gatorna vita och snösvängens fossildrivna fordon gör dem svarta igen drag jag mig till minnes den tid för länge, länge sedan då jag själv ägnade några veckor åt snöröjning. Det var en härlig tid. Snön lade sig djup redan mot slutet av oktober och jag fick pulsa genom meterdjupa drivor för att kunna ta mig till skolan.

Det var andra tider då. Snösvängens huvudprioritet var att hålla trottoarer och gator framkomliga samt att motverka halka. Ja, på den tid då jag jobbade i snösvängen utbildades vi inte i genuskunskap och sensitivitetsträning var ännu ett okänt begrepp. Vi snöröjde och halkbekämpade. När jag jobbade i snösvängen var det ingen som halkade och bröt benen. Tanterna applåderade där jag kom med min spade och mer än en gång blev jag hembjuden till ensamma hemmafruar för att njuta en värmande kopp glögg.

Hemligheten bakom den effektiva halkbekämpningen stavades salt. Varje morgon åkte vi iväg till saltberget för att blanda ut sanden på pickupens flak med 50 procent salt. Jag medger att en och annan redan på min tid inom snösvängen hade börjat klaga på saltets skadliga effekter. Eventuellt fanns det även ett mycket tydligt beslut om att salt ej fick användas om det inte var absolut nödvändigt. "Tro fan de e nödvändit, int ska särringarna ramla på rompan int" skrockade kollegan förnöjt varje morgon när han började sin runda med att besöka saltberget.

När jag snöröjde och halkbekämpade lämnade jag bara helt svarta och absolut is- och snöfria trottoarer efter mig. Min tid i snösvängen var kort men jag är fortfarande nöjd med vad jag åstadkom. Inte en enda tant halkade i mitt område (och om någon ändå halkade på grund av slarv med halkbekämpningen var den (in)officiella linje Renhållningsverket i Göteborg arbetade efter att halkbekämpning skulle ske retroaktivt så att den utsände inspektören skulle kunna konstatera att det inte alls var halt där tanten hade halkat och därmed helt och hållet tantens eget fel att hon halkat).

Vad lär vi oss då av denna berättelse? Jo, att man kan ha olika uppfattning om hur ett problem skall hanteras (t ex snö) och att beroende på hur problemet hanteras (salta, inte salta) varierar utfallen (tanter bryter benen, tanter bryter inte benen) och att fördelar måste vägas mot nackdelarna (tanter utan brutna ben respektive rostskador på bilar, ekologiska effekter, förstörda skor etc). Ja det och en sak till, om ni ändå halkar omkull och skadar er på ett område där fastighetsägaren eller kommunen har slarvat med halkbekämpningen skall ni säkra bevis genom att tillkalla vittnen och gärna fotografera underlaget så att den ansvarige inte ostraffat kan ägna sig åt retroaktiv halkbekämpning för att slippa påföljd.

God Jul!

lördag 19 december 2009

Göteborgs innerstad: Åt helvete med bilarna!

Låt mig berätta för er om det trafikhelvete jag som miljömedveten Göteborgare tvingas stå ut med varje dag på väg till och från arbetet.

Drottningtorget, Centralstationen och Nils Ericsonterminalen utgör tillsammans en gigantisk knutpunkt för hela Västsveriges kollektivtrafik och denna knutpunkt är belägen mitt i centrala Göteborg.

Hur jag tar mig till Centralhuset kan vi lämna därhän men jag står alltså utanför dörrarna vänd mot Drottningtorget varje eftermiddag, och där blir jag stående, ofta ett bra tag. Mellan Centralhuset och Drottningtorget tyckte nämligen stadens trafikplanerare det vara lämpligt att anlägga fyrfilig överbelastad anknytningsväg till Hisingen. Innan jag kan ta mig från Centralhuset till Drottningtorget måste jag först vänta i flera minuter innan trafiksignalerna slår om till rött för bilarna. Jag står tillsammans med hundratalet andra resenärer och väntar på en liten trottoarstump samtidigt som bilar, bussar och lastbilar stressar förbi och stänker ner oss stackars miljömedvetna kollektivtrafikresenärer med slask och svart vatten.

Jag skyndar sedan över det än så länge bilfria Drottningtorget.

På väg till Slussgatan måste jag sedan välja mellan att gå längs en halvt avspärrad trottoar/cykelbana eller att gena över den faktiskt ganska glest trafikerade gatan. Cyklister är livsfarliga och jag väljer därför allt som oftast att gena över gatan i riktning mot Trädgårdsföreningens entré. Jag har varit på väg att bli överkörd av cyklister och bilar ett flertal gånger. Det känns som om avspärrningen funnits där hela hösten men jag har aldrig sett något arbete utföras.

Det är trevligt att gå längs med Trädgårdsföreningens staket i riktning mot Gamla Ullevi.

Efter några hundra meter är det dock slut på det roliga. För att ta mig i riktning mot Gamla Ullevi måste jag nämligen passera tiotalet bilfiler och inte mindre än tre övergångsställen. Först får jag vänta ett par minuter innan jag kan passera de första tre filerna. Hundratals bilar sveper förbi. Därefter får jag promenera cirka 20 meter innan det återigen är dags att låta bilarna få företräde. Har jag tur slår det snabbt om till grönt och jag ilar över vägen, men jag är inte framme vid Gamla Ullevi ännu. Två filer återstår och jag måste som regel återigen vänta på att trafikljuset skall slå om.

Det är trevligt att gå längs med Gamla Ullevi i riktning mot Nya Ullevi. Har jag tur pågår ett aerobicspass på gymmet.

Dessa hinder måste jag övervinna innan jag kan ta mig från Gamla Ullevi till Nya Ullevi. Cykelbana. Cykelbana. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Två bilfiler. Cykelbana. (Oftast går jag i riktning mot Stampens kyrkogård och då byter vi ut de två sista hindren mot tre bilfiler, två bilfiler, tre bilfiler, gata).

Sträckan mellan Centralhuset och Nya Ullevi är inte längre än 700 meter men gångtrafikanterna passerar följande hinder på sin väg: 4 bilfiler, spårvagnsspår, cykelbana/gata, tio bilfiler, cykelbana, cykelbana, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, två bilfiler, cykelbana.

Vi befinner oss hela tiden mitt i centrala Göteborg. Drottningtorget, Trädgårdsföreningen, Nya och Gamla Ullevi. Det är naturligt att gå mellan dessa platser men vad fan har bilarna där att göra?

Hela centrala Göteborg klyvs av gigantiska genomfartsleder som utgör ett helvete för alla som inte är bilister.

Göteborg har en förhållandevis liten stadskärna. Det handlar bara om några minuters promenad nästan oavsett var man är på väg. Bilarna fyller därmed ingen funktion i innerstaden (möjligtvis med undantag för viss yrkestrafik). Den enda funktion bilarna fyller i centrala Göteborg är att sänka livskvaliteten för alla gångtrafikanter som för miljöns, hälsans och privatekonomins skull sagt nej tack till bilinnehav.

Mot ovanstående bakgrund gläder det mig därför att trängselskatter är på väg att införas. Det är däremot oklokt att sätta avgiften till så lite som 10 kr för att passera en betalstation. Det måste svida i de lata och miljöförstörande bilisternas plånböcker! Först när det kostar kanske 100 kr per passage lär vi se en sådan dramatisk minskning av biltrafiken i centrala Göteborg att genomfartslederna kan omvandlas till sköna rekreationsområden för trevliga kollektivtrafikresenärer.

onsdag 16 december 2009

Dagens elaking: Finanskvinnans "etik"

Finanskvinnan (grattis till jobbet) upptäckte häromdagen att hennes "etiska" portfölj inte var helt "etisk" eftersom MTG bedrev spelverksamhet och pornografi. Jag talade då om för henne att det inte bara var MTG som var "oetiska" utan att hela hennes portfölj var att likställa med en vice fund. Ratos drar in mycket pengar på spritförsäljning, Industrivärdens innehav Volvos dotterbolag Renault Trucks Defence tillverkar militära pansarfordon, Volvo AERO är partner i JAS-projektet, Volvos lastbilar säljs till krigsmakter jorden runt, Scanias motorer sitter i krigsmaterielproducenten Patrias pansarbilar och Scanialastbilar säljs till krigsmakter både här och där, för att nämna några exempel. Ett exempel till, när jag ändå håller på: Berkshire Hathaways stora innehav i Coca Cola, med sin långa historia av att kränka fackliga rättigheter kan ej heller kallas "etiskt, vilket för övrigt även gäller Kraft Food som fått våldsam kritik för bl a olika miljöskandaler. Finanskvinnan lyckas därmed pricka in 1. Spel 2. Pornografi 3. Droger och 4. Vapen i sin "etiska" portfölj.

Men vad är egentligen oetiskt? Svenska staten bedriver spelverksamhet, säljer sprit och för krig i Afghanistan vilket väl måste innebära att alla vi svenskar är världens kräk? Nej, ni är naturligtvis inga kräk, åtminstone inte av den anledningen. Vad är förresten mest omoraliskt, att tillverka vapen som skydd mot en totalitär och aggressiv fiende eller att strunta i vapnen och låta människor leva under förtryck. Var det oetiskt att ta till vapen mot Hitler? Jag får aldrig några bra svar när jag ställer sådana frågor till etiska aktiesparare.

tisdag 15 december 2009

Massarbetslöshet, varför inte importera lite städare och diskare för att spä på den ytterligare?

Migrationsverket redovisar i en rapport utfallet av de nya reglerna för arbetskraftsinvandring. Från 1 januari till 1 december beviljades 14 109 arbetstillstånd. Den största gruppen är "Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske" och här hittar vi främst thailändska bärplockare. Mer intressant är att Migrationsverket beviljat nästan tusen arbetstillstånd inom restaurangnäring och 270 tillstånd för städare. Byggarbetare har beviljats ett par hundra arbetstillstånd.

Under ett år när massarbetslösheten slog till mot Sverige väljer regeringen att importera städare och diskare. Tydligen är det omöjligt att hitta städ- och diskkunnig personal bland hundratusentals arbetssökande svenskar och i Sverige boende utlänningar. Alliansregeringen förlorar all trovärdighet när det gäller att bekämpa arbetslösheten då den möjliggör kraftigt utökad arbetskraftsinvandring. En regering som väljer att driva igenom en lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring inom lågkvalificerade yrken utan brist på personal sätter arbetsgivarnas intressen före arbetstagarnas. Moderaterna är definitivt inte något "arbetareparti", hur mycket Fredrik Reinfeldt än försöker lura svenskarna att tro det.

lördag 12 december 2009

Lever Sven Hagströmer som han lär?

Sven Hagströmer är ordförande i Avanza. Sven Hagströmer är också medlem i Humanisterna och aktiv i debatten om det sekulära samhället. Att Sven Hagströmer på sin fritid arbetar mot religion och för det sekulära samhället hindrar honom dock inte från att i egenskap av ordförande i Avanza tjäna pengar på shariafonder.

Vad anser egentligen Sven Hagströmer om Avanzas shariafond? Vad anser han om uttalandet från fondbolaget Selectors Lotta Westerberg: "Vi vet att det finns en stor grupp som representerar cirka 5 procent av den svenska befolkningen som inte tidigare har haft några investeringsmöjligheter i enlighet med sin tro. Och vi bedömer att marknaden kommer fortsatta att växa". Delar Sven Hagströmer Lotta Westerbergs uppfattning att alla muslimer i Sverige är så rättrogna att de endast kan tänka sig att spara i en shariafond? Är det Sven Hagströmers uppfattning att islamismen är det sanna islam? Är det Sven Hagströmers uppfattning, som sekularist och humanist, att samhället skall anpassa sig efter vad religiösa grupper kräver och hur passar det i så fall ihop med hans medlemskap i Humanisterna?

måndag 7 december 2009

Avanza går islamisternas ärenden

I SVT-dokumentären Slaget om muslimerna som jag skrev om här framkom att Avanza Bank springer islamisternas ärenden. I ett försök att attrahera trångsynta människor som kunder har Avanza lanserat så kallade shariafonder. Vad Avanza inte nämner är att dessa shariafonder inte bara låter bli att investera i vapen, droger och finansbolag. Shariafonderna avstår dessutom från att investera i Israel. Det sägs inte alltid öppet, men det är tydligt att även bolag som har en judisk koppling ratas av shariafonderna.

När Avanza tar in shariafonder i sitt sortiment gläder man islamister som anser att bögar skall dödas, att kvinnor gärna kan få en hurring av sin man, att musik är djävulskt och att kvinnor skall bära slöja. Det är denna syn på samhället Avanza stöder. För 20 nya kunder (fler islamister har Avanza inte attraherat enligt SVT-dokumentären) är Avanza villiga att i profitens namn förhandla bort sin moral.

Det finns inte en enda fond i Avanzas sortiment som huvudsakligen investerar i Israel. Däremot finns det nu antijudiska fonder tillgängliga i spararnas bank. Konkurrenten Nordnet har, vad jag har kunnat utröna, inga shariafonder i sitt sortiment. Det tål att tänkas på vid val av nätmäklare.

Är islam islamism?

Svaret på frågan i rubriken är Ja, islam är islamism. Som islamkritiker är jag glad att nu även ha fått stöd för denna min hållning av journalisten Evin Rubar som i SVT-dokumentären Slaget om muslimerna visar hur ledarna för de största muslimska samfunden i Sverige tolkar islam.

Se dokumentären om ni inte redan har sett den. Fråga er sedan hur Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna kan tillåta islamister att kandidera på sina listor. Islamister som anser att mannen styrs av förnuftet och därför skall bestämma över kvinnan som styrs av sina känslor, att kvinnan inte får ta män i hand, att musik bör förbjudas, att muslimer skall upprätta segregerade samhällen i samhället utan kontakt med icke-muslimer osv. Fråga er också hur lämpad Fredrik Reinfeldt är att styra Sverige, som under krisen kring Muhammedkarikatyrerna besökte Sveriges ledande islamister för att höra deras åsikter, eller för den delen Mona Sahlin, som efter 11 september iklädde sig en slöja och besökte samma islamister för att samtala.

Evin Rubar är i mitt tycke Sveriges modigaste journalist. Inte nog med att hon vågar ge sig på islamismen, hon står även bakom det uppmärksammade reportaget Könskriget som exponerade extremfeminismen. Varför kan inte alla journalister vara som Evin Rubar?

fredag 4 december 2009

Swedbank är numera en trevlig aktieplacering

Den senaste tidens kraftiga uppgång för Swedbankaktien gör att mitt inhopp i bolaget numera för första gången är lönsamt. Det känns bra.

Någon utdelning lär Swedbank inte lämna nästa år och även året därefter lär bli sparsmakat på utdelningsfronten. På lite sikt tror jag dock att Swedbank kan bli en riktigt trevlig utdelningsaktie, särskilt om reserveringar för kreditförluster kan återföras på samma sätt som ofta sker efter finanskriser - bankerna tar i lite för mycket med reserveringarna och när krutröken har skingrat sig visade det sig att förlusterna inte blev så stora som befarat.

Nu när jag har fått detta inlägg ur mig kan vi se fram emot en statsfinansiell kollaps i Baltikum och en Swedbankaktie som störtdyker. Nåja, min placering i Swedbank var i så fall lönsam i några dagar åtminstone. Det kan ingen ta ifrån mig.

Fatima Doubakil igen

Jag var inte ensam om att se gårdagens avsnitt av Debatt, märker jag. Antalet besökare som hittade till bloggen genom att googla "Fatima Doubakil" och klicka sig fram till artikeln Den skattefinansierade tokstollen Fatima Doubakil ökade nämligen med 20-30 ggr igår (i absoluta tal handlar det dock bara om en ökning från 1-2 till 40).

Debattredaktionen måste bestå av Sverigedemokrater. Varje gång Fatima Doubakil öppnar sin turbotrut i rikstäckande tv blir ytterligare några tusen svenskar akut islamkritiska.

onsdag 2 december 2009

Gästblogginlägg av Sofe

Någon, låt oss för enkelhetens skull kalla honom för Gustav, har förklarat för mig att om jag bloggar om mina pengar och mitt sparande kommer det att bli mycket roligare och lättare att spara pengar. Ha! Är allt jag har att säga om det. Men eftersom det skulle bli ett tämligen kort inlägg tänker jag elaborera lite.

Jag vill minnas att jag en gång för länge sedan, eventuellt i bloggform, uttryckte att om valet står mellan att läsa på om fonder och att upprepade gånger hugga mig i låret med en gaffel skulle jag helt klart välja gaffeln. Varför? Jo för att det är mindre smärtsamt. Sen skulle det också vara ganska intressant att se exakt hur mycket man blöder och hur hårt man måste ta i för att över huvud taget få in gaffeln. Och hur känns det egentligen i skelettet om man skulle träffa det med en gaffel? Sitter det någon liten nerv i närheten som skulle registrera detta? Eller skulle det bara knaka lite tyst? Eller rent utav gå av? Frågorna är oändliga till antalet och alla lika intressanta. När det gäller fonder kan man egentligen bara fråga ”Kommer den här fonden att gå bra?” och så gissar man på något och så har man fel.

Visst sparar jag litegrann men inte en fast summa varje månad. Om någon, jag själv inkluderat, talar om för mig att jag måste göra något jag inte finner något nöje i och att jag dessutom måste göra det regelbundet och i samma utsträckning varje gång vaknar fjortisen i mig och jag blir ytterst rebellisk. Vill det sig illa slutar det då med ett gäng impulsköp bara för att. En inte helt glasklar men ändock parallell kan dras till den gången jag på allvar funderade på att uppfinna en pälsroller för katter för att slippa detta evinnerliga dammsugande. Den idén förkastades redan på planeringsstadiet eftersom den roller jag ”uppfann” var oerhört lik, en del skulle säga identisk med, en helt vanlig klädroller med den skillnaden att det klibbiga pappret skulle ha någon form av kattmönster. Eventuellt tassavtryck. Det skulle också finnas en specialutgåva där mönstret skulle bestå av icke-klibbiga kattansikten för en lite skojig effekt. Men som sagt var. Det kändes mer som stöld än uppfinning. Plus att det inte funkade i praktiken. Så nu dammsuger jag även om det finns ca en miljard saker jag hellre skulle göra.

Så kanske finns det hopp om mig med? Om jag på något sätt eliminerar alternativet att inte spara regelbundet kommer jag att tvingas in i någon form av ekonomiskt ansvar. Jag är skeptisk men känner ändå press på mig att vara försiktigt hoppfull. Dessutom vore det trevligt att inte behöva svara ”dammsugning” om någon frågar mig vad jag hatar mest i hela världen (OBS! man får inte svara krig, svält eller något annat som man hatar per default). Jahapp.

//Sofe

tisdag 1 december 2009

Ekonomisk ställning 30 november 2009

Tillgångar och skulder 30 november 2009

Räntesparande: 103 649 kr.
Aktiefonder: 112 593 kr.
Aktier: 97 319 kr.

Summa tillgångar och skulder: 313 561 kr.

Andel aktiesparande: 67 procent.
Andel räntesparande: 33 procent.

Under november månad ökade sparkapitalet i värde med 13 050 kr (4,3 procent).

Under den gångna månaden köptes fonder i kapitalförsäkringen för 15 000 kr och den nya fonden JPM Global Natural Resources svarade för två tredjedelar av denna summa. Utanför kapitalförsäkringen har fondköp för netto 2 000 kr genomförts. Jag har även genomfört en blygsam omfördelning av kapital från min Kinafond till Rysslandsfonden. Aktieinnehavet i Svolder har avvecklats med god förtjänst. Vändningsaffärer har genomförts i Indienfonden för att lösa upp vinster som jag kan kvitta mot förluster tidigare under året.

Andelen aktiesparande har under månaden ökat med 3 procentenheter till 67 procent. Jag tror att det finns utrymme för en fortsatt ökning av aktieandelen innan vi närmar oss det konjunkturläge där det är dags att vikta över till räntor. Innan året är slut har andelen aktiesparande förmodligen passerat 70 procent.

December brukar inte vara någon bra sparmånad för mig. Detta beror inte bara på julklappsinköp utan även på att min privata konsumtion tenderar att öka när julkänslorna tar fart. En hel del inköp brukar även ske under ledigheten i mellandagarna. I år önskar jag mig för övrigt en leksak och med tanke på att 2009 har varit ett framgångsrikt år rent ekonomiskt är sannolikheten stor att jag själv tvingas öppna plånboken och köpa den till mig.