tisdag 29 september 2009

Robur Ryssland och jag - en kort historik

Rysslandsfonderna har gått mycket bra i år, vilket är välbehövligt med tanke på hur dåligt det gick för dessa fonder under 2008. Swedbank kan stoltsera med att ha den svenska Rysslandsfond som ökat mest, upp 107 procent sen årsskiftet.

I nuläget har jag bara cirka 11 000 kronor placerade i Swedbank Roburs Rysslandsfond. Fonden är ett av mina längsta och käraste innehav (endast Spara Femman köptes in tidigare). Redan år 2000 köpte jag mina första andelar i Rysslandsfonden. Kursen var vid det årets slut 3,93 kr per andel. Den ryska börsen var vid denna tidpunkt fortfarande rejält nedtryckt efter Asienkrisen 1998 som fick många tillväxtmarknadsbörser att falla hejdlöst. Vid slutet av 2001 var kursen 6,4 och två år senare 9,4. Ytterligare två år senare, vid utgången av 2005, var fondandelskursen för Roburs Rysslandsfond 18,58. Värdet på fonden hade ökat med nästan 400 procent på bara fem år. Det var strålande tider för alla med pengar i Rysslandsfonder!

Idag är kursen 18,64. De senaste 4 åren har alltså inte varit särskilt lyckosamma. Den som lyckats tajma Moskvabörsens kraftiga upp- och nedgångar kan trots det ha tjänat mycket pengar. För bara något år sedan toppade Roburs Rysslandsfond nämligen med kurser över 30.

Jag har genom året tjänat en hel del pengar på mitt innehav i denna fond. Tyvärr har jag successivt, av privatekonomiska skäl, från tid till annan varit tvungen att sälja av andelar i bland annat denna fond för att få mat på bordet. Det tjänar därför ingenting till att drömma om vilka summor min ursprungliga placering år 2000 skulle ha växt till idag.

Den som inte kan få nog av Sparsamt leverne-relaterad aktienostalgi kan läsa vidare om mina första aktier och min första fond.


måndag 28 september 2009

Är hela Stockholms finanselit kriminell?

Samma dag som sex finansmän i den så kallade Cevian-härvan ställs inför rätta i Stockholms tingsrätt står det också klart att VD:n för börsbolaget White Shark misstänks för mord. Ingen skall naturligtvis dömas ohörd med med tanke på att psykopater gärna söker sig till finansbranschen och ledande ställningar finns det ändå visst fog för att skyldigförklara alla ledande finansmän utan att först höra dem samt att granska VD:ar för börsbolag extra noga. Helst skall de tvingas bevisa sin oskuld innan de anställs. Psykopater är dom hela bunten och sådana anförtror vi vårt kapital. Sparsamt leverne är i alla fall en garanterat psykopatfri blogg (med undantag för vissa läsare).

Vilken börs-vd eller finanskändis står näst på tur att dras inför skranket, och hur lyder anklagelsen? Förr eller senare måste väl någon av alla brats på trading- och mäklaravdelningarna åka dit för det dom gör på helgerna så min gissning blir bank och våldtäkt.

söndag 27 september 2009

Nytt aktieslag i depån

Eftersom jag bestämde mig för att delta fullt ut i Swedbanks pågående nyemission består min aktiedepå numera även av 105 st Swedbank BTA A. Mina Betalda Tecknade Aktier kostade 4 095 kronor. När nyemissionen är registrerad hos Bolagsverket omvandlas BTA automatiskt till vanliga A-aktier, vilket beräknas ske omkring den 14 oktober.

lördag 26 september 2009

Bokmässan 2009

Den som förväntar sig ett fylligt bildreportage även från årets Bokmässa blir besviken. I år bjuder jag nämligen inte på ett högkvalitativt fotokollage. Trösta er istället med fjolårets bilder som ni hittar här.

Årets bokmässa började bra. Jag var tidigt ute och behövde inte köa mer än kanske 5 minuter innan jag passerade mässgrindarna. Mitt första möte på mässgolvet var inte lika positivt. Inom två minuter stod jag nämligen öga mot öga med en representant för islamofascistiska Hamas. Vem hade kunnat tro att dessa ondskans hantlangare skulle finna nöje i att ha en monter på en mässa som symboliserar demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet? Där satt han i alla fall i sitt karakteristiska Hamasskägg.

Jag sneglade åt en karta som föreställde "Palestina" men som helt saknade staten Israel. Han erbjöd mig då ett exemplar av denna karta.

Var är staten Israel, undrade jag helt naturligt.
Inget Israel, bara Palestina, svarade han.
Vad händer med de judar som idag bebor Israel, fortsatte jag.
Han skakade bara på axlarna.
Varför är inte Israel med på kartan?
Där ute har du ditt Israel, sade han samtidigt som han pekade ut över mässgolvet. Här bara Palestina. Där ute har du judarna. Här bara palestinier.

Jag argumenterade med honom en liten stund, väl medveten om det meningslösa i att diskutera med islamofascister. Budskapet att Israel och det israeliska folket skall förintas är en oacceptabel åsikt som alltid måste bemötas. Om så bara för sakens skull.

Jag gick vidare in i mässhallen och stötte ganska omgående på Siewert Öholm. Skönt, tänkte jag. Där har vi i alla fall en man som står upp för det som är rätt. Jag tog tacksamt emot ett exemplar av Världen idag.

Doreen Månsson är supersöt. Hon satt, eller snarare halvlåg, lite nonchalant i en monter hela dan och verkade betydligt yngre än sina 35 år. Nykterist. Intervjuade olika författare med jämna mellanrum men det missade jag.

Jag lyssnade en stund till Kerstin Ekman i ABF:s monter. Hon kom in på ämnet kvinnohat med anledning av sin senaste bok Mordets praktik. Och när vi nu ändå talar om ämnet kvinnohat kan jag passa på att berätta att jag såg Tiina Rosenberg bli intervjuad av en bög i vad som såg ut att vara prinsessutstyrsel. Eventuellt var bögen förre riksdagsledamoten för vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. Tiina sade något i stil med "jag brukar inte gilla det ni bögar står för" innan jag tröttnade och gick vidare. Kul ändå med en riksdagsledamot i prinsessklänning som intervjuar en rabiat tokfeminist. Endast på Bokmässan...

Plan 2 erbjuder välbehövlig vila från böket, stöket och den obeskrivliga trängseln på Plan 1. Hittar man rätt i korridorerna finns där dessutom väldigt fina och obesökta toaletter. På väg ut från en sådan toalett tvingades jag vika undan för biskop Caroline Krook. Professorn och hustrun till Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström befann sig också i närheten och såg riktigt sur ut.

Vad är tabloid för något? Svarade man rätt på den frågan har man chansen att vinna en Lars Åberg-litografi. Jag vinner nog inte.

Glenn Strömberg gjorde reklam för en kokbok, tror jag. Han såg smalare ut i verkligheten än på tv (Doreen Månsson var mycket mindre än jag hade trott).

Plan 2 var en lugn oas. Nu tillbaka till plan 1.

Jag började bli sugen på lite kaffe. Jag letade bland montrarna efter någon som skulle vilja bjuda mig på kaffe. I en sparsamt besökt monter hittade jag två svenska muslimer med kraftiga skägg och bakom dem fanns en espressomaskin. 45 kronor för kaffe och wienerbröd i kaféet eller gratis kaffe utan wienerbröd hos muslimerna. Lätt val.

Annika Lantz. Suck.

Teknik
Ett stort antal företag erbjöd "tryck din egen bok"-tjänster. Är efterfrågan verkligen så stor? Nej, jag har aldrig funderat på att ge ut min egen bok men nu vet jag i alla fall att ni finns om jag ändrar mig, fick jag svara flera gånger när efterhängsna säljare förföljde mig. Marknadsläget förefaller vara extremt tufft.

Jag testade Nuut, som är den första läsplattan för böcker på den svenska marknaden. Nuut var smidig och lättanvänd. Min enda invändning rörde bläddringshastigheten. Det gick för långsamt att byta sida. 2 400 kr skulle härligheten kosta. Tack, men nej tack. Jag föredrar pappersvarianten.

Om jag vore lärare skulle jag definitivt köpa den elektroniska Whiteboarden Smart. Whiteboarden bestod av en dator, touchskärm och projektor. Läraren kan använda Smart som en vanlig whiteboard men samtidigt ha tillgång till datorn och alla dess pedagogiska möjligheter. Efter avslutad lektion är det lätt att spara ner alla anteckningar och mejla ut dessa till eleverna eller helt enkelt trycka ut dem i pappersform. Aldrig har det väl varit lättare att vara lärare än idag. Trots det går studieresultaten ner.

Mässkläder
Eccoskor. Tenniströja. Ryggsäck. Mjuka byxor. Det gäller att vara utrustad som för en exkursion i skogen om man skall klara en hel dag.

Pathfinder är inte bara namnet på den sond som Nasa skickade till Mars 1996 utan tydligen även på ett kommunistiskt bokförlag. Jag stannade till vid montern eftersom tjejen som tilltalade mig var liten och bibliotekariesöt men insåg först efter en stund att det var en kommunist jag talade med. En engelsk kommunist dessutom. Av ren artighet fortsätter jag att lyssna på henne även efter att jag insett att hon är kommunist.

Henning Mankell. Trist.

Thomas Bodström var jävligt snygg.

Tjejen som gjorde trevliga barnprogram med talande köksredskap är inte längre lika söt som jag vill att hon skall vara. Åldern tar ut sin rätt.

Jag höll Dick Harrison under särskild uppsikt men lyckades inte se honom antasta en enda mässbesökare.

Björn Hellberg signerar böcker överallt och hela tiden verkar det som. Han är säkert jättetrevlig och jättesnäll men det enda jag har läst av honom var så oerhört dåligt att jag helt enkelt inte kunde slutföra den till omfånget inte särskilt tjocka deckaren. Jag hade faktiskt gjort det bättre själv.

Det finns för många deckarförfattare i Sverige.

Spanien och Finland
Årets tema var spanskspråkig litteratur. Låt oss gå vidare. Som vanligt var Finland väl representerat på mässgolvet. I år kanske mer än vanligt eftersom det är märkesår med anledning av rikets splittring 1809. Jag bläddrade lite i en bok om Finlands historia som professorn Henrik Meinander skrivit. Professorn talade en bit ifrån mig om Finland 1944 men jag var mer intresserad av tiden dessförinnan. "Finlands historia" kostade hela 300 kr i mässmontern vilket är oacceptabelt högt. I Internetbokhandeln kostar den bara runt 200 kr. Böcker skall vara billiga på bokmässan, inte dyra. Visste ni förresten att det Svenska litteratursällskapet i Finland förvaltar miljardbelopp och har tjänat mycket stora pengar på Nokia?

Oerhört mycket attraktiva kvinnor. Kända ansikten. Författare. Gratisprylar. Godis. En hel del inköp och så naturligtvis mängder av böcker. Jag bryter här.

onsdag 23 september 2009

Min första fond - Spara Femman

Min första aktiefond hette Spara Femman. Bakom fonden stod Postbanken, som var ett samarbete mellan Posten och Nordbanken. Några av bloggens yngre läsare har kanske aldrig besökt ett riktigt postkontor, komplett med postkassörska och allt. Förr i tiden fanns det fullt med postkontor i hela Sverige och det var på ett sådant postkontor jag köpte min första aktiefond. Det var en trevlig postkassörsketant som öppnade fonden åt mig. På den tiden var jag fortfarande en ung student utan vare sig Internetbank eller möjlighet att girera pengar. Varje månad besökte jag därför personligen mitt postkontor för att med kontanta medel köpa ytterligare andelar i denna min första aktiefond.

Postbanken erbjöd 3 olika fonder. Spara Ettan var en räntefond för de som sparade på 1 års sikt. Spara Trean var en blandfond för de som sparade på tre års sikt. Spara Femman var en renodlad aktiefond för de som sparade på minst fem års sikt.

Jag vet inte exakt när jag startade mitt sparande i Spara Femman. Den första anteckning som nämner fonden är daterad sista december 1998. Eventuellt startade sparandet i fonden något eller några år dessförinnan. Fondens andelsvärde uppgick vid detta datum till 156,84. Ett år senare var andelsvärdet 230,13 vilket motsvarar en ökning på nästan 47 procent. Det var tider det!

Samarbetet mellan Posten och Nordea avvecklades så småningom. Spara Femman bytte namn till Spektra och Nordbanken bytte namn till Nordea. Postkontoren lades ner. Jag sålde mina sista andelar i Spektra 2005. Andelsvärdet var vid slutförsäljningen 352,8803. På sju år hade fonden alltså ökat i värde med 125 procent. Det är inte dåligt för en globalfond, särskilt inte med tanke på att vi under denna tid genomgick den så kallade IT-kraschen.

måndag 21 september 2009

Swedbanks information om nyemissionen är tydlig och värnar småspararna

Jag fick idag mitt inbetalningskort för eventuellt deltagande i Swedbanks nyemission samt en broschyr som redogör för bakgrunden till nyemissionen.

Det har tidigare uttryckts farhågor för att Swedbanks emissionsupplägg riskerar att kosta småsparare stora pengar. Bland annat Avanza har hävdat att småsparare ofta inte har tillräckligt mycket pengar för att kunna delta samt för lite kunskap för att förstå att de då istället måste sälja sina teckningsrätter.

Swedbanks information är dock på denna punkt så tydlig som den överhuvudtaget kan vara. Redan på omslaget står följande: "Teckna nya aktier i Swedbank senast den 6 oktober 2009, eller avstå från att teckna nya aktier i Swedbank och sälj istället dina teckningsrätter senast den 1 oktober 2009." "Det är viktigt att du gör ett aktivt val, annars riskerar du att förlora värde."

Budskapet om vikten att göra ett aktivt val upprepas sedan flera gånger, i flera stycken och under flera rubriker på sidan 1 samt även på sidan 2, 3 och 4. På broschyrens baksida, slutligen, står endast budskapet "Bestäm dig senast den 1 oktober 2009, annars riskerar du att förlora värde!" i en orange cirkel mot svart bakgrund.

De aktieägare som trots denna övertydlighet från Swedbanks sida ändå inte gör ett aktivt val får faktiskt skylla sig själva.

lördag 19 september 2009

Mina första aktier

Jag läser 2000-06-15 på avräkningsnotan från Aktieinvest. För 3 000 kr skapade jag med följande aktier min första aktieportfölj:

Net Insight B
Sigma B
Tele 1 Europe
Telia
Icon Medialab
Switchcore

Visst blir man lite nostalgisk vid anblicken av dessa klassiska It-bubblebolag?

I juli samma år plockade jag in SKF B, Volvo A och Gunnebo. Redan då tyckte jag tydligen att det var viktigt med diversifiering. Gunnebo blev sedan successivt mitt viktigaste innehav. Innan året var slut hade jag sålt allt i SKF, Sigma, Tele 1 och Telia. När år 2000 gick mot sitt slut bestod aktieportföljen därför av Volvo, Gunnebo, Net Insight, Icon Medialab och Switchcore.

Jag får ibland frågan varför jag numera mest köper investmentbolag. Jag planerar att återkomma till mina tidiga år som aktieplacerare i senare inlägg. Kanske får frågan då sitt svar (om den inte redan fått det).

Tack regeringen!

När regeringen nu utökar jobbskatteavdraget med ett fjärde steg får Sveriges löntagare ytterligare motivation att arbeta, för allas bästa, samtidigt som det blir lite lättare för de med lägst inkomster att få vardagsekonomin att gå ihop.

Om regeringen Reinfeldt, Gud förbjude, skulle förlora mot fifflaren Sahlin blir resultatet omedelbara och kännbara skattehöjningar för landets arbetare. I en sådan situation har jag inget annat val än att minska min konsumtion för att bibehålla, eller kanske rentav utöka, sparkvoten och på så sätt förbereda mig för dystrare tider. Jag kommer inte vara ensam om att agera på det viset. Resultatet för svensk ekonomi blir katastrofalt.

Oärliga socialdemokrater sprider dimridåer

Lena Hjelm-Wallén oroar sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet för att regeringen Reinfeldt skall regera vidare efter valet 2010 även om regeringen inte erhåller egen majoritet (dvs precis som den socialdemokratiska regeringen Persson gjorde efter valförlusten 2002). Hon menar att regeringen Reinfeldt måste stödja sig på Sverigedemokraterna i ett sådant läge (att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen är vi överens om) och att detta är oacceptabelt.

Om vi bortser från att det naturligtvis inte är det minsta oacceptabelt att regeringen Reinfeldt regerar vidare med stöd från ett parti svenska folket röstat in i Riksdagen, och vars politik är regeringslinjen i de flesta europeiska stater, finns det ännu en stor brist i Hjelm-Walléns resonemang. Grundlagen stipulerar nämligen att regeringen regerar vidare så länge inte en absolut majoritet av riksdagens ledamöter i en misstroendeförklaring röstar mot regeringen. Socialdemokraterna måste alltså ta hjälp av Sverigedemokraterna för att bli av med regeringen Reinfeldt.

Socialdemokraterna försöker misstänkliggöra regeringen Reinfeldt när det i själva verket är Socialdemokraterna som måste samarbeta med Sverigedemokraterna för att avsätta regeringen efter valet 2010. Anser inte Socialdemokraterna att man skall följa de regler som finns i Regeringsformen? Varför försöker Socialdemokraterna omtolka grundlagen? Varför försöker Socialdemokraterna lura väljarna?

måndag 14 september 2009

Swedbanks nyemisson

Swedbanks aktieägare har företrädesrätt att teckna 1 ny stamaktie per 2 befintliga aktier (såväl stam- som preferensaktier).

Teckningskursen är 39 kronor per ny stamaktie.

Jag äger 210 aktier i Swedbank (160 stamaktier och 50 preferensaktier) och har därmed rätt att teckna 105 nya stamaktier. Kostnaden blir 4 095 kr.

De aktieägare som inte agerar riskerar att förlora mycket pengar. Det gäller att sälja sina teckningsrätter om man inte vill delta i nyemissionen, annars blir de ju värdelösa samtidigt som aktieinnehavet späds ut kraftigt. Tydligen är det många småsparare som förlorar pengar på detta sätt varje gång nyemissioner genomförs.

Ja tack till höghastighetståg!

Det satsas pengar på så mycket konstiga infrastrukturprojekt i Sverige (dyr järnväg i Norrland, jobbig tunnel genom ås, enorma motorvägsprojekt i Stockholm) att när det väl presenteras ett vettigt och framtidssäkert förslag till infrastruktursatsning borde förslaget mötas av stående ovationer från både vänsterkartell och frihetsregering. Tyvärr verkar det dock som om främst vänsterkartellen insett nyttan av höghastighetsjärnväg mellan Sveriges tre största städer, medan borgarna sitter fast i motorvägsträsket. Men detta är bara mitt intryck. Jag hoppas att jag har fel.

Sätt igång och bygg direkt! Jag vill ha snabbtåg nu! Snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg skulle konkurrera ut flyget samt göra de flesta bilresor onödiga och därmed vara både klimatvänligt och framtidssäkrat med anledning av Peak Oil. Dessutom knyter det ihop regioner samt möjliggör arbetspendling på helt nya sätt. Jag ser bara fördelar. Bygg, bygg, bygg.

lördag 12 september 2009

Renlig fågel

När jag för någon dag sedan hade lite tid över satt jag och läste en bok nere vid Vallgraven då jag fick påhälsning av en kompis. Ni ser honom på bilderna nedan. Han höll mig sällskap en halvtimme eller så och visade sig vara en mycket renlig fågel. Han brydde sig i och för sig inte om min närvaro utan uträttade sina behov helt oblygt rakt framför ögonen på mig. Men, och det är detta som är intressant, sedan använde han sina stjärtfjädrar till att sopa ner sin egen spillning i Vallgraven så att ingen av misstag skulle råka trampa i den. Det är sånt jag gillar med fåglar och som gör dem överlägsna barn.






Stod det något vettigt i boken, kanske någon undrar. Jo, ett citat kan vara värt att lägga på minnet: "Det är så här man kan förändra ett helt levnadslopp - genom att göra ingenting."



Mehdi Ghezali och Safia Benaouda

Att Mehdi Ghezali återigen haft "oturen" att gripas i Pakistan är väl inte särskilt anmärkningsvärt. Mera anmärkningsvärt är att han greps tillsammans med Safia Benaouda, dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, konvertiten Helena Benaouda. Även Safia Benaouda är en otursförföljd person som nu i likhet med Mehdi Ghezali lyckats bli gripen för terrorism två gånger. Första gången Safia Benaouda greps var hon på besök i Somalia med anledning av, orden är hennes egna "längtan efter äkta muslimsk kultur". Hennes resesällskap den gången var hustrun till terroristen och jihadisten Daniel Maldonado, även han konvertit till islam precis som mamma Helena.

Inga tidningar kommer att skriva kritiskt om hur ledaren för Sveriges muslimer har kunnat uppfostra en dotter som umgås med terrorister och hela två gånger lyckats bli gripen misstänkt för terrorbrott. Jag råder därför den som vill fördjupa sig i nyheterna kring Mehdi Ghezali och Safia Benaoudas turistresa bland Pakistans talibaner att läsa exempelvis Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsons blogg gudmundson eller någon av de islamkritiska bloggarna Fria Nyheter, Politiskt Inkorrekt eller Muslimska Friskolan för en mer allsidig bild av islam i Sverige.

fredag 11 september 2009

Holsteinfiasko nummer femtioelva

Ingen kan väl bli överraskad av dagens besked om att Johan Staël von Holsteins företagskuvös Iqube läggs på is. JSvH är bra på två saker: att gnälla om hur illa han blir behandlad samt att prata upp dåliga affärsidéer. I övrigt är han Sverige kanske sämste "entreprenör" genom tiderna, med en fenomenalt lång rad av spektakulära fiaskon där alla intressenter, utom Johan själv då, förlorat alla pengar de satsat. Sverige är fullt av skickliga entreprenörer. Det framstår därför som minst sagt märkligt att den kanske sämste entreprenören av dem alla hela tiden lyfts fram i media. Det enda han åstadkommer är att dra ett löjets skimmer över entreprenörernas ack så viktiga värv.

torsdag 10 september 2009

Vänsterkartellen vill genomföra enorma skattehöjningar för att finansiera höjda bidrag - så här mycket får du betala

Om ett år kan vi ha en ny regering ledd av en kriminell statsminister vid namn Mona Sahlin. Kommunisten och folkmordskramaren Lars Ohly kan bli hennes finansminister. Tillsammans tänker de genomföra enorma skattehöjningar för att finansiera satsningar på höjda bidrag till personer som inte arbetar.

Den borgerliga frihetsregeringen har gett en vanlig arbetare cirka 1 500 kronor mer per månad att leva för i form av ett jobbskatteavdrag. På ett år blir detta 18 000 kr.

På sajten Jobbskatteavdrag kan du beräkna hur mycket du tjänar på den borgerliga frihetsregeringens politik, eller omvänt hur mycket pengar Mona Sahlin och Lars Ohly tänker stjäla från dig för att kunna ge till bidragstagare.

onsdag 9 september 2009

Blygsam fondomfördelning

Jag har minskat något i globalaktiefonden Carnegie World Wide och istället ökat i globalaktiefonden Skagen Global (Skagen ligger i kapitalförsäkringen, Carnegie utanför). Jag tror på Skagens strategi att leta efter undervärderade aktier varhelst på jorden de handlas snarare än att fokusera på att ligga rätt viktad i förhållande till olika världsindex (och därmed per automatik ha en stor del i nordamerika).

Jag funderar på att ta in en fond med ett bredare förvaltningsuppdrag. Alla mina aktiefonder är i nuläget renodlade aktiefonder, dvs de har inte mandat att lägga sig likvida eller handla med annat än aktier i någon större utsträckning. Swedbank lanserar i dagarna fonden Cross Markets, där basen utgörs av obligationer och toppen av warranter kopplade till aktier, räntor, valutor eller råvaror. Swedbanks fondförvaltare är överlag de främsta i Sverige. Banken är mycket baktalad och så även dess fondbolag, vilket inte är helt rättvist. Swedbanks fondförvaltare är nämligen mycket kompetenta och dess fonder presterar för det mesta väl. Cross Markets konceptet kan i rätt förvaltares händer ge god riskjusterad avkastning. Därmed inte sagt att jag köper just Cross Markets. Jag vill dock ha en fond av den typen - hittar jag rätt omplacerar jag förmodligen hela innehavet i Carnegie World Wide till denna nya fond.

måndag 7 september 2009

"Älskar att spara"

Du är inte ensam om att älska att se hur pengarna växer på kontot. Det finns fullt med folk som du där ute. Citaten nedan är hämtade från ett forum på Internet och är inte speciella på något sätt egentligen, mer än att de visar att det finns ganska många människor i vårt land som liksom du och jag gillar att spara och inte nödvändigtvis tycker att omedelbar konsumtion är det som gäller.

Bullerbyn: "Jag har upptäckt tjusningen med att spara sina pengar istället för att bränna allt på teknik och annat skräp man inte behöver. Någon mer som är som jag och älskar att logga in på sin bank varje månad för att se hur sparkonto, fonder, aktier, pensionsspar m.m. bara växer och växer?"

Sinclaire: "Samma här, dock loggar jag inte in så ofta och "njuter" men tja tillgångar är väl kul att ha.Dock är jag snål så in i helvete, har kollat på ett sånt där psp i snart 3-4 år och det skulle vara kul att ha då jag jobbar borta på trakt, även en sådan liten pc men har alltid kommit fram till att har jag klarat mig än så länge, gör jag nog det utan den fortsättningen också."

Janne888: "Jag är precis som du! Det finns inget bättre än att logga in på sitt bankkonto/aktiekonto och se hur pengarna växer för varje månad! Just nu är jag student (och kommer vara ett bra tag till framöver), och kan tyvärr inte spara så mycket pengar varje månad. Jag tar fullt studielån plus bidrag, samt att jag jobbar lite (får ut ca 2000 kr/mån netto) och sparar hela studielånet (ca. 5100 kr) som jag naturligtvis investerar. (Ja, det går att leva på ca. 4600 kr i månaden, som student, och nej det är inte så svårt. Ibland kan det bli lite mer pengar dock, när det ska köpas kurslitteratur eller så.)Att spendera pengar på onödiga saker, får mig att känna mig olustig. Varje krona jag gör av med, måste jag känna att den verkligen ger värde för pengarna, annars struntar jag i att köpa. När jag ser hur folk omkring mig behandlar sina surt förvärvade pengar, blir jag ibland lite orolig. Fast det är klart, hade alla människor tänkt som jag, hade det varit väldigt få företag som hade kunnat överleva vilket hade resulterat i att samhället hade brakat ihop, och min kära pengahög hade blivit värdelös. En sak som jag har lite svårt att förstå, är hur så många människor kan leva precis på marginalen varje månad. Förstår folk inte att man måste skapa sig en buffert för att kunna betala nödvändiga oförutsedda utgifter? Jag känner flera som lever lön till lön, utan att spara en enda krona. Några dagar innan det är lön, är deras konto tomt och de har inga sparpengar någonstans. Det är en ganska skrämmande tanke! Man vill ju inte prata med dem om det heller, för privatekonomi är ju ett ganska känsligt ämne. Hursomhelst, vad ville jag säga med detta inlägget? Jag vet inte riktigt - förutom kanske att jag älskar att spara pengar, precis som du!"

Optiroc: "Jag gillar att spara. även om det inte går nu när jag studerar, så har jag nytta av mitt intresse nu när inkomsten inte är lika stor som utgifterna...Mitt gamla jobb (kommunalt) kunde jag spara mellan 10-15 000/ månaden.. Då var det som en sport att placera rätt och ställa krav på bra ränta dels på lån och sparande. Nu under studietiden har jag kunnat unnat mig en utlandsresa under sommarlovet (som jag förövrigt var helt ledig på). Samt köpt en ny bil, har dock större delen av pengarna kvar! Den som spar, han har!!Min tankegång är "vill jag ha det, behöver jag det?".. Ett "ja" på båda frågorna leder alltid till köp, annars inte!"

JAE: "jag är också sparoman. Blir mycket lyckligare av att se en pengahög växa än att köpa en massa skitsaker."

Colossus: "Samma här har sparat ihop närmare 350k på kontot"

PerZerk: "Finns inget bättre än att spara pengar. Köper bara något som kan vara bra att ha "

joker: "Japp, jag är likadan. Dock så ser jag det så att syftet med att ha en sparad slant på banken är att jag ska ha råd att göra vad jag vill. Sparpengar ger en resurser att säga fuck off till chefen, köpa en bil kontant, eller dra till Filipinerna över jul OM JAG VILL. Pengar på banken är frihet."

cp barn: "älskar och så att spara jobbar nu och bor hemma sparar 12 000 i månaden och lever hyffsat bra PENGAR GER MIG FRIHET så att jag kan göra vad jag vill i stort sett köpa bil och skulle nog ha råd med ett somartorp med för den delen fast meningen med mitt sparande är att jag iiinte ska llåna så mycket när jag köper kåk och att om en 10-15år ska jag vara eknomiskt oberoende och leva i ett varmt land och hjälpa den fattiga befolkningen"

migga: "Jag gillar att se hur sparkontot växer, jag blir glad av det."

multiwitamin: "Älskar det, speciellt eftersom jag investerade i aktier vid rätt tidpunkt så dom har ökat några tusen på bara några månader, men dom sparar jag på lång sikt: 3-4 så om det skulle gå ner under hösten nu ser jag det inte som någon stor förlust. Är övertygad om att över ett spann på 4 år så kommer jag ha tjänat en hacka."

knut 1: "Är också sparare. Sätter i värdeaktier med rejäl avkastning. Varje vår kommer det en slant, som räcker till att sätta guldkant på tillvaron i flera månader."

TANSTAAFL: "Det är lättare att göra bra köp, få bra räntor på lån etc om man har pengar. Det är också lättare att tjäna pengar på investeringar osv om man redan har pengar. Framförallt behöver man aldrig utnyttja dyra krediter för köp av t ex TV eller dylikt. Därmed är sparande bra och jag blir också glad av att spara. Ett sparande ger trygghet, handlingsfrihet och möjligheter.Jag har sparat/investerat i många år och idag har jag avkastning av sparande som vida överstiger mitt totala sparade kapital för säg 10 år sedan, och det känns ju bra. Sparande är kanon!"

söndag 6 september 2009

Kort eller kontanter?

Jag föredrar kortbetalning framför kontantbetalning. Jag betalar dock alltid med kontanter på restauranger, i små närbutiker, vid taxiresor, på pizzerior och liknande. Jag har hört alldeles för många personer berätta hur de dubbel- eller feldebiterats vid kortanvändning på sådana ställen. Nu handlar jag i och för sig aldrig i små närbutiker, åker sällan taxi, äter aldrig pizza, men om jag gjorde det skulle jag alltså betala kontant.

Storleken på köpesumman har ingen betydelse för om jag använder kort eller kontanter. Ibland tycker jag dock det är skönt att tömma plånboken på mynt och väljer av den anledningen bort kortet.

Ibland stöter jag på butiker som tar ut kortavgift för köp under en viss summa. Hellre än att tjafsa om kortavgiftens riktighet går jag istället vidare till ett mer kundvänligt etablissemang. (Ungefär på samma sätt som jag alltid går förbi butiker där ägaren står på utsidan och verkar ointresserad, kanske röker eller pratar med någon bekant. Visar man inte mer intresse för sin affärsrörelse än så förtjänar man inte mig som kund.)

Jag har förstått att det har gått lite mode i kortbetalning. Numera springer folk omkring utan plånbok och har istället ett litet etui med plats för endast kort och körkort. Så töntigt. Lika töntigt är att det fortfarande finns en del individer som tycker det är fräckt att flasha med stora sedlar och gärna springer omkring med tjocka sedelklämmor. Det är om möjligt ännu töntigare än kortetuiet. Nej, en riktig karl har fortfarande en ordentlig plånbok av svart läder där han får plats med ett dussin olika kort, sedlar och mynt, kvitton, tändstickor, huvudvärkstabletter, nycklar, fickkniv, ficklampa och annat nyttigt.

fredag 4 september 2009

Lyxfällan - är det verkligen experthjälp som erbjuds?

Låt mig först klargöra att jag gillar Lyxfällan som tv-underhållning. Jag gillar till och med Charlie "MLM" Söderberg. Däremot ställer jag mig tveksam till den "rådgivning" programledarna ger deltagarna.

Torsdagskvällens program var typiskt på ett sätt. Ett hus skulle säljas och programledarna säger till mäklaren: "Vi vill sälja snabbt och är beredda att ta vilka bud som helst." Är det någon som tror att en sådan inställning maximerar försäljningssumman och får mäklaren att anstränga sig lite extra? Knappast.

Den som är ute efter ett klipp kan försöka följa Lyxfällan genom Sverige. Egendom slumpas bort till höger och vänster. Bilar skall säljas snabbt, priset spelar mindre roll. Hemelektronik säljs på loppis för småpengar. Huvudsaken är att det går snabbt. Att det allt som oftast är en god idé att annonsera, vänta in bud, testa olika försäljningskanaler och vara uthållig om man vill maximera försäljningssumman passar inte riktigt in i Lyxfällan-konceptet där programmet spelas in på några få dagar och där det inte finns tid att vänta in bud. Deltagarna får därför ofta se sin egendom säljas för långt under marknadspris.

Jag ifrågasätter också det kloka i att basera gårdagens räddningsplan på att den stackars modellen/fotografen skall börja fakturera 50 000 kr i månaden. Istället för programledarnas glädjekalkyl skulle jag avveckla fotoföretaget och skaffa ett vanligt arbete åt henne. Hon skulle fortfarande ha kvar all sin utrustning och kunna dra in extrapengar genom fotokneg på helgerna (bröllop infaller som regel på just helger), men då stå med mycket låga omkostnader och få behålla en större del av intäkterna själv. Kombinationen lönearbete plus fotograferandet som bisyssla framstår som överlägsen i det här fallet.

Både nuvarande och tidigare Lyxfällan-team förefaller ha begränsade kunskaper i att bedriva näringsverksamhet. Vem minns inte avsnittet med skoförsäljerskan? Hon satt med ett lite väl stort lager och lösningen blev att omedelbart starta en superrea där lagret slumpades ut till 70 procent rabatt. 70 procent rabatt rakt av för både gamla och nya skor. Det blev trångt i butiken när kunderna letade fynd och därmed fina tv-bilder. Att rea ut skor med 70 procent i rabatt direkt vill jag påstå är att kasta stora pengar i sjön. Hur ofta ser man egentligen sådana reor? Svar: Aldrig! Det finns en anledning till detta. Vi rusar nämligen till butikerna redan vid 30 procent i avdrag, och funkar inte det kan man alltid lite senare sälja till halva priset. Halva priset funkar alltid, såvida varorna inte är osäljbara och då spelar det ingen roll om man sänker priset med 90 procent. Att Lyxfällans realisation var för kraftig bevisas också av den oerhörda trängseln i butiken. Priserna var för attraktiva. Men Lyxfällan fick förstås bra bilder.

Dessa invändningar till trots; Lyxfällan är god tv-underhållning, vilket är en smula tragiskt. Anledningen är nämligen att underhållningen beror på att tittaren ges insyn i trassliga familjeförhållanden och kan sitta hemma i soffan och gotta sig åt andras olycka.

onsdag 2 september 2009

Höjden av omoral

Tvn står på i bakgrunden: Uppdrag Granskning beskriver läkarbristen i Sverige.

Sverige utbildar för få läkare. I läkarbristens Sverige måste svenska ungdomar trots perfekta betyg bege sig utomlands för att studera till läkare. Samtidigt importerar Sverige läkare från tredje världen.

Är det inte höjden av omoral att ett av världens rikaste länder medvetet väljer att underdimensionera de egna läkarutbildningarna samtidigt som man gör sig beroende av grannländernas läkarutbildningar samt tömmer fattiga länder på deras läkare?

Det råder läkarbrist i länder som Indien och Kina. Befolkningen i dessa länder behöver sina läkare bättre än vad vi svenskar gör. Det svenska biståndet till fattiga länder kan inte kompensera för den brain drain vi bidrar till genom att importera högutbildad arbetskraft. Det handlar om en moralisk genomklappning.