Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg

tisdag 30 oktober 2018

Pegroco Invest

Jag har som bekant en viss fallenhet för att äga aktier i investmentbolag. GP skrev häromdagen en artikel om det Göteborgsbaserade, men onoterade, investmentbolaget Pegroco Invest, vars preferensaktie är noterad på First North (och sedan en tid tillbaka även utgör det enda innehavet i min preferensaktieportfölj).

Enligt GP har bolaget "extrem kändisfaktor" men nämner sedan endast politruken Göran Persson som exempel på det. Ja, Göran Persson är styrelseordförande i Pegroco och skall alltså fortfarande tituleras "Ordförande Persson" - ni minns väl SVT-dokumentären med samma titel?

Pegroco Invest skiljer sig från flertalet andra investmentbolag i det att man nästan uteslutande väljer att äga aktier i konstiga (!) bolag; Stockholms Spårvägar, RC Hisservice och Nordisk bergteknik är 3 exempel.

I våras genomförde bolaget en ganska stor nyemission och det, tillsammans med en stor PR-offensiv både på nätet och genom informationsmöten, ger mig intrycket att man förbereder sig för att notera även stamaktien på börsen. Om Göteborg snart får ytterligare ett börsnoterat investmentbolag är det inte helt otänkbart att några av dess aktier då även hamnar i Sparsamt leverne-portföljen.




söndag 28 februari 2016

Anneli Hulthén kan vara Sveriges sämsta kommunalpolitiker någonsin

Anneli Hulthén har lyckligtvis bestämt sig för att avgå som ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg. Därmed har hon fattat åtminstone ett korrekt beslut i sin karriär som ansvarig för mygel och mutor i Göteborgs kommun.

När Anneli Hulthén i P4 Radio Göteborg tillfrågades om vad hon var mest stolt över i sin roll som ordförande i kommunstyrelsen svarade hon att det är hennes jobb med frågor som hbtq, rasism och feminism. Kan en kommunalpolitiker visa sin inkompetens tydligare än så? Anneli Hulthén svarade inte att hon var stolt över något som hade med kommunens kärnuppgifter att göra; skolorna, omsorgen, gatorna, stadsplanering, vatten och avlopp, nej hon svarade hbtq, rasism och feminism.

Anneli "hbtq, rasism och feminism" Hulthén är precis vad som är fel med dagens Sverige! En ledande politiker som ägnar sig åt ideologisk skolning av folket, som hon uppfattar som oupplysta undersåtar, istället för att ägna sig åt det lokalpolitiker i hela världen ser som sin huvuduppgift, nämligen att göra skolorna bättra, att rusta gatorna, att värna omsorgen om medborgarna.

Anneli Hulthén går nu vidare i sin vidriga politikerkarriär och kommer även fortsättningsvis låta sig försörjas av skattebetalarna. Att ta ett vanligt jobb i privat sektor är hon naturligtvis för fin för.

Anneli Hulthén - Sveriges sämsta kommunalpolitiker någonsin.

måndag 19 oktober 2015

fredag 28 februari 2014

Göteborgs-Posten / Stampen på väg mot konkurs?

Det har inte varit någon direkt hemlighet att Göteborgs-Postens ägarbolag Stampen, kontrollerat av den oduglige Peter Hjörne, länge dragits med ekonomiska problem. Tidningsbranschen är en bransch på nedgång men Peter Hjörne valde ändå för ett antal år sedan att betala ett groteskt överpris när Centerpartiet sålde av sina tidningar vilket nu resulterar i gigantiska goodwillnedskrivningar och en förlust för fjolåret på nästan en miljard kronor. Trots att koncernen har dragits med stora ekonomiska problem under en längre tid och tvingats sälja av det mesta av värde, inklusive alla fastigheter, har Peter Hjörne beviljat sig själv och sin familj aktieutdelningar på hundratals miljoner kronor. Han försöker väl plundra företaget på så mycket det går innan konkursen är ett faktum, kan tänkas. Bankerna ryktas dock inte vara på särskilt gott humör då Stampen brutit mot lånevillkoren. Som lök på laxen tvingas man nu också betala in ett par hundra miljoner på skattekontot efter att ha förlorat ett momsmål i högsta förvaltningsrätten. Återstår att se om det finns några pengar att betala den skatteskulden med. Peter Hjörne har ju sett till att förse sig och sin familj med pengarna istället för att trygga sina bolags framtid. När Stampen går i konkurs hoppas jag Peter Hjörne får betala tillbaka vad han har tillskansat sig.

För anställda på Götebogs-Posten ser framtiden dyster ut. Jag föreslår att verksamheten utlokaliseras till en industrilokal i Trollhättan nånstans, om man nu inte kan slå ihop GPs och andra Stampenredaktioner i Vänersborg istället. Redigeringen kan man utlokalisera till Indien. Som journalist på GP gäller det att bita i det sura äpplet för några andra mediejobb i Göteborg finns inte tillgängliga.

söndag 30 september 2012

Bokmässan 2012

Köprocedur
I år har jag inte gett ut någon bok utan besökte alltså bokmässan som privatperson. Det är så jag föredrar att besöka denna mässa. Jag var på språng en kvart tidigare än brukligt och behövde därför inte köa mer än kanske tio minuter för att komma in. Ingen, bortsett från en idiot som envisades med att ställa frågor och få saker förklarat för sig i kassan, misskötte sig i kön och det regnade heller inte. Smidigt köande är alltid viktigt i sådana här sammanhang och jag fick därför en bra start på dagen.

Cornucopiaspaning
Det första jag brukar göra när jag kommer in på mässområdet är att besöka palestruntmontern, som alltid ligger på vänster sida i första gången om man tar entrén vid Korsvägen. Där fotograferar jag palestrunterna och talar nedlåtande om deras så kallade folk och frågar om det inte vore bättre för alla inblandade om palestrunterna lät judarna bestämma lite mer i regionen. I år hann jag inte med denna ritual eftersom jag hade bråttom till förlaget Massolits monter för att prata med bloggaren Cornucopia, även känd som Lars Wilderäng, som ju skrivit en bok och sedan fått den omskriven. Det var svårt att hitta rätt och först på tredje varvet lyckades jag svänga in i Massolitmontern. Cornucopia fanns dock inte på plats. Men va fan. Är han inte här, frågade jag den unga blonda, smala lilla tjejen i svart åtsittande klänning som stod i kassan. "Nej, han är tydligen sur på förlaget", svarade hon. "Tyckte inte han fick tillräckligt med utrymme. Nu har vi satt upp en Midvintermörkerplansch på väggen och placerat hans inbundna bok i hyllan här bakom mig. Förhoppningsvis räcker det för att få hit honom igen på söndag". Trist. Verkligen trist. Jag hade helt klart varit beredd att slanta upp tretton spänn för ett signerat pocketexemplar av Midvintermörker men nu fick jag istället besviken lämna montern och inte ens en sista blick mot den tighta kassörskan i svart fodral var nog för att muntra upp mig.


Nationalnyckeln
I Nationalnyckelns monter samtalade jag en stund med chefen för artdatabanken, Johan Bodegård. Det är verkligen beklagligt att regimen Reinfeldt funderar på att dra in anslagen för fortsatt bokutgivning av Nationalnyckeln (och istället enbart publicera resultaten på Internet). Detta för Sverige så unika projekt strider tydligen mot Reinfeldts plan för vårt land.

Skandalfritt
I år blev jag inte vittne till några större skandaler. Jag såg dock hur Göran Greider med sällskap letade efter någonstans att sätta sig för att dricka sitt kaffe. De identifierade ett bord med tre, fyra lediga platser och frågade mannen som satt där om det var ledigt. Nej, alla platser är upptagna svarade han. Göran Greider blev inte det allra minsta tvärförbannad över detta idiotiska bemötande utan sade mycket lugnt till sitt sällskap att trängseln är en av få nackdelar med bokmässan.

Skvaller
Svartsjuke stalkern, tillika historieprofessorn och tv-kändisen Dick Harrison syntes i år flanera utan sällskap av det unga, mörka yrväder han hade vid sin sida förra året. Trubbel i paradiset?

Kändisspaning
Ingrid Betancourt
PO Enquist
Peter Englund
Björn von Sydow
Glenn Hysén
Lotta Lotass
Fredrik Belfrage
Thomas Bodström
Jonas Gardell
m fl


EU-kommissionär
Cecilia Malmström sprang omkring som ett fån, hela tiden med en eller två kvinnliga assistenter i släptåg. Hon var överallt. Cecilia Malmström är den farligaste typen av makthavare. Jag tänker inte på att hon helt och hållet saknar folkligt mandat och demokratisk förankring utan på att hon drivs av sin egen inbillade godhet. Cecilia Malmström tror sig veta att hon är godhetens apostel och att allt hon gör och tänker har sin grund i hennes inneboende godhet. Därmed behöver hon inte tänka över sina ståndpunkter eller underkasta dem verklighetens granskning, det räcker att hon tycker ståndpunkterna stämmer överens med hennes inbillade godhet. Cecilia Malmström är godhetens diktator och hon tänker inte ge sig förrän alla européer har det lika bra som en genomsnittlig arab.

Fredrik Backman
Jag vet inte vem han är men på begäran publiceras här en suddig bild på honom.


Bästa raggningstipset
Låtsas vara författare. Välj ut ett antal författare som nog ingen vet vem de är och när du ser att lämplig bokläserska håller i rätt bok inleder du konversationen ungefär så här: "Så trevligt att du är intresserad av min bok...".

Sämst på bokmässan
Lena Sundström. Vad har hon där att göra? Hon hatar ju det fria ordet.

Sämst på bokmässan 2
Pretentiöst kulturfolk som inte accepterar trängseln utan skall tränga sig före med kommentaren "ursäkta, här vill jag komma förbi". Absolut, jag skall bara sparka dig i skrevet först.

Bra sak i Gävleborgs monter
Gratis kaffe.

torsdag 2 augusti 2012

Rapport från Göteborg

Allt är som vanligt i Göteborg. Under Anneli Hulthéns genu(s)korrekta styrning är det korrupta idioter som leder de kommunala bolagen och förvaltningarna. Två exempel från kollektivtrafiken är värda att ges nationell uppmärksamhet eftersom de visar på en sådan makalös inkompetens som vi annars nog mest ser i tredje världen.

1. Under ett rejält skyfall i lördags översvämmades många vägar. Det är inte helt ovanligt att folk kör fast och drunknar i flera meter djupt vatten under broar här i stan. Under Radiomotet var vattennivån bara någon meter, vilket chauffören och trafikledningen inte tyckte var värre än att det skulle gå med "full fart". Passagerarna satt snällt kvar trots att de hade en halvmeter vatten i bussen. Låt mig gissa att chauffören var från Mogadishu och att trafikledningen sade åt honom att inte köra genom vattnet utan runt samt att chauffören svarat Ja på frågan om han förstått att han inte skulle köra genom vattnet utan runt.



2. Åtskilliga miljarder har under nästan tio år satsats på dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Trollhätan. Dubbelspåren möjliggör även pendeltågstrafik mellan Göteborg och Älvängen, den så kallade Alependeln, som invigs nu i december. Varje kvart skulle ett pendeltåg gå från Göteborgs centralstation och expressbusstrafiken norrut genom älvdalen skulle därför kunna läggas ner.

Nu visar det sig att Göteborgs centralstation är fullbelagd och Trafikverket vägrar därför att ge tillstånd för alla de tåg som skulle trafikera Alependeln. Istället för ett tåg varje kvart är det nu ett tåg varje halvtimme som gäller. Istället för bättre kollektivtrafik efter mångmiljardinvesteringen får vi sämre kollektivtrafik. Dessutom verkar det inte finnas någon plats att ställa upp alla nyinköpta tåg när de inte körs, några nya uppställningsspår har nämligen inte byggts.

Bara i Göteborg är det möjligt att satsa flera miljarder på ett helt nytt spårbundet kollektivtrafiksystem utan att först kontrollera att det finns plats för tågen på stationer och spår. Västtrafik är verkligen ett dårarnas paradis. Först lade de ner miljardbelopp på ett biljettsystem ingen förstår. Sen köpte de spårvagnar från Italien som är av så makalöst dålig kvalitet att de knappt går att köra. Nu har de dessutom lyckats förstöra en hel pendeltågssträcka pga dålig planering. Ingen får sparken. Inte i Anneli Hultén(s) genomkorrupta styre där det är allt annat än kompetens som betyder något.

söndag 22 augusti 2010

Kommunisterna först till min brevlåda

Kommunistiska Partiet, tidigare känt under namnet KPML(r) - Kommunistiska partiet marxist leninisterna (revolutionärerna), lyckades i helgen som första parti placera valreklam i min brevlåda. Jag gratulerar till väl utfört arbete! Övriga partier betalar förmodligen något postutdelningsföretag att bära ut sitt valmaterial men fattiga Kommunistpartiet låter medlemmarna göra jobbet och då vill det till att börja i tid om hela Göteborg skall hinna täckas före valdagen.

Kommunistiska Partiet har sitt starkaste fäste i Göteborg så läsare ute i landet skall inte känna sig ledsna om ni går miste om det kommunistiska valmaterialet. Jag hittar inte Sven Wollters namn på valsedlarna, kanske har han blivit utsparkad nu när han är rik borgare. Ett intressant namn på fullmäktigelistan i Göteborg är annars barnläkaren Henry Ascher som förekommer i Tv och tidningar regelbundet i samband med diverse asylantavvisningar. Henry Ascher är alltså inte bara barnläkare utan även antidemokrat och diktaturivrare. Kommunistiska Partiet (KPML(r)) förespråkar proletariatets diktatur och har som mål att genom revolution omdana samhället. Medlemmar i KPML(r) är alltså mycket obehagliga personer som, om dom får makten, förmodligen kommer hänga människor som undertecknad i närmaste lyktstolpe. Sven Wollter och Henry Ascher är alltså inga mysfarbröder, som man lätt kan få för sig när man ser medias okritiska behandling av dem.

Den gamle idrottsledaren Bengt Frejd från Proletärens FF kandiderar även i årets val. Utöver idrottandet är han väl annars mest känd för sitt Israelhat. Hur Marit Kallesson (förskollärare), Marie Lundberg (slöjdlärare), och Ingrid Nilsson (förskollärare) med sina antidemokratiska böjelser ändå kan anförtros uppgiften att fostra våra barn är lite märkligt. På landstingslistan hittar vi även läraren Britt-Marie Kjellgren, läraren Eva Ludvigsson och läraren Hannu Lintunen. Sammanlagt 6 lärare på listorna för Kommunistiska Partiet till Kommunfullmäktige i Göteborg och Landstingsfullmäktige i Västra Götaland således. Som en liten jämförelse kan nämnas att Sverigedemokraten Richard Jomshof har blivit avskedad från två gymnasielärarlärarjobb enbart på grund av sitt politiska engagemang, och han är inte ens antidemokrat. Men kommunistiska diktaturivrare är det tydligen helt okej att ha i skolorna. Och nej, jag vill inte att kommunister automatiskt skall sparkas från lärarjobb, men är det okej att vara kommunist och lärare bör det rimligen också vara okej att vara Sverigedemokrat och lärare.

Fotnot: Sven Wollter är inte utsparkad. Han uppträder i en valrevy i Göteborg den 5 september. Skönt. Jag tror jag skall gå dit och titta.

torsdag 19 augusti 2010

Parkeringsgarage och vita gräsänder

När jag i morse, i annat ärende, letade runt i ett parkeringshus i centrala Göteborg lade jag märke till hur tomt det var. Knappt en parkeringsplats var ockuperad av miljö- och fridstörande motorfordon. Konstigt, tänkte jag. Man hör ju hela tiden talas om hur svårt folk har att hitta parkeringsplatser i stan, vare sig det nu rör boendeparkering eller parkering av annan orsak, och här har vi ett helt tomt parkeringshus med en beläggningsgrad på kanske 10 procent!

Med denna parkeringshuserfarenhet i ryggen blir jag en än kraftfullare förespråkare av olika slags antibilicentrum-åtgärder. Ta bort parkeringsplatser längs gatorna och bygg cykelbana där istället. Omvandla fler körfält till bussfiler. Höj parkeringsavgifterna och anställ extra lapplisor för pengarna. Det är inte synd om bilisterna i Göteborg. Det är synd om oss ansvarsfulla kollektivtrafikresenärer och cyklister som tvingas stå ut med bilister. Det är dags för bilisterna att maka på sig. Får de inte plats vet jag ett stort och fint parkeringshus mitt i stan där de kan ställa sig.

På väg till parkeringshuset på väg till arbetet passerade jag som vanligt några gräsänder som betade längs Mölndalsån. Den vita gräsanden är förmodligen ingen albino eftersom albinism är mycket ovanligt, inte bara bland gräsänder utan bland fåglar överhuvudtaget. Det rör sig istället troligen om något slags muterad färgvariant. Det förefaller vara vanligare med vita gräsänder i parkmiljöer, varför vet jag inte. Jag tycker hur som helst att det är kul att kunna se en vit gräsand på morgonen när jag cyklar till jobbet.


söndag 30 maj 2010

Tiggerientreprenör?

Är du arbetslös? Känner du att pengarna inte riktigt räcker till för att du skall kunna leva det liv du vill? Skulle du vilja tjäna en extra slant för att förgylla tillvaron?

Om svaret på någon av ovanstående frågor är Ja kan en karriär som tiggerientreprenör vara något för dig.

Tiggeri är den nya framtidsbranschen. Sverige har tidigare inte haft något tiggeri att tala om men det kan Du ändra på. Även om tiggerientreprenörer lite smått har börjat exploatera de svenska storstäderna är marknaden långt ifrån mättad. Du har fortfarande chansen att få en rejäl del av den stora tiggerikakan. Möjligheterna är enorma!

Nu frågar du dig säkert om det är så bra som det låter. Kan man verkligen tjäna pengar på tiggeri? Svaret är utan tvekan Ja.

Jag insåg tidigt den ekonomiska potentialen i tiggeriverksamhet och har därför genomfört en liten förstudie.

Det finns i huvudsak tre sorters tiggeri:

1. Klassiskt tiggeri. Du sitter eller står på gatan med en kopp eller mössa i vilken dina kunder skall betala dig. Eventuellt kompletterar du med en skylt som beskriver vad du skall ha pengarna till, exempelvis för att bekosta en operation eller ny bil. En klassisk tiggare kan även vandra omkring på gatorna och mera direkt kontakta sina kunder.

2. Musiktiggeri. Köp eller införskaffa på annat sätt ett instrument. Placera dig på en vältrafikerad gata och börja spela. Du behöver inte spela bra. Det är tvärtom en fördel att spela riktigt illa eftersom du då framstår som extra behövande i dina kunders ögon.

3. Kollektivtrafiktiggeri. Fördelen med kollektivtrafiktiggeri är att dina kunder inte kommer undan dig. De sitter på sina säten i den stängda spår- eller tunnelbanevagnen och kan helt enkelt inte undvika dig och dina kamrater. Du har gott om tid att bearbeta varje kund, antingen genom att helt enkelt räcka fram en tom kopp eller mössa, fråga efter pengar eller visa en skylt som berättar vad du skall köpa för de pengar dina kunder ger dig.

Min förstudie har visat att en genomsnittlig kund betalar tiggerientreprenören mellan 5 och 20 kronor per tillfälle. Det är vanligare med mynt än med sedlar men mycket ovanligt med endast några enstaka kronor. Min bedömning är att en genomsnittlig transaktion uppgår till cirka 7 kronor för klassiskt tiggeri och 8 kronor för musik- och kollektivtrafiktiggeri.

Lönsamheten varierar mellan de olika formerna av tiggeri. Det klassiska tiggeriet är mindre lönsamt än musik- och kollektivtrafiktiggeriet. Det klassiska tiggeriet har dock fördelen att det kräver en mindre arbetsinsats i och med att tiggerientreprenören slipper att röra på sig.

Inkomstkalkyler

Klassiskt tiggeri

En klassisk tiggerientreprenör får ungefär en kund var sjätte minut, dagtid mellan 10 och 19 i tätortscentra. Totalt alltså 10 kunder per timme. Timlönen uppgår därmed till 70 kr. Allt skattat och klart. Tiggerientreprenörer jobbar oftast 7 dagar i veckan och som regel även mer än åtta timmar per dag. Låt oss skaffa en liten säkerhetsmarginal i beräkningen och istället anta att de endast arbetar 9 timmar per dag (rast behövs kanske inte om man ändå bara sitter still) 6 dagar i veckan. Månadslönen blir då 7x10x9x6x4 = 15 120 kr. Skattat och klart.

Musiktiggeri

En musiktiggerientreprenör får enligt min lilla förstudie dels en högre genomsnittlig ersättning men även fler ersättningar per timme. Jag beräknar att musiktiggerientreprenören i genomsnitt attraherar 12 kunder per timme. Månadslönen blir därmed 8x12x9x6x4= 20 736 kr. Skattat och klart.

Kollektivtrafiktiggeri

Kollektivtrafiktiggerientreprenören är tiggerientreprenörernas främsta företagare men de behöver även jobba hårdast i och med att de ständigt rör sig i spårvagnar och mellan hållplatser. Eftersom jag själv vintertid är en flitig kollektivtrafikanvändare har jag mycket ingående kunnat studera kollektivtrafiktiggerientreprenörerna i arbete. En kollektivtrafiktiggerientreprenör lyckas attrahera i genomsnitt 2,5 kunder per spårvagn. Om kollektivtrafiktiggerientreprenörer rör sig kring knutpunkter behöver entreprenören inte vänta längre än max tre minuter på varje ny spårvagn. En resa mellan hållplatser som ligger i anslutning till knutpunkter tar ungefär cirka 2,5-3 minuter, låt oss säga tre minuter jämnt. En kollektivtrafiktiggerientreprenör kan därmed attrahera inte mindre än 10x2,5 kunder i timmen. Med ett genomsnittligt transaktionsbelopp på 8 kr kan kollektivtrafikentreprenören därmed komma upp i en timlön på 200 kr! Månadslönen blir 8x25x9x6x4= 43 200 kr. Skattat och klart.

Det säger sig självt att om okvalificerad arbetskraft kan komma upp i nettolöner på mellan 15 och 43 tusen kronor kommer det att bli konkurrens om attraktiva områden. Det är därför fullt naturligt att tiggerientreprenörerna organiserar sig i skrån som kan dela upp städerna i zoner och gemensamt mota bort konkurrenter. Entreprenörerna måste därför betala en del av sina inkomster till skråledare som sköter logistik, ordning och konkurrensfrågor. Detta måste även du räkna med om du vill ge dig in i tiggeribranschen. Driftiga tiggerientreprenörer siktar lämpligen på att själva bli skråledare.


Målgruppsanalys

Tiggerientreprenörens bästa kunder är, i fallande ordning:

1. Kvinnor mellan 15 och 28 år av alla etniciteter.
2. Svenska kvinnor mellan 30 och 55 år anställda i mjuka yrken som skola, socialtjänst eller kultursektorn.
3. Invandrarmän mellan 20 och 40 år.

Kollektivtrafiktiggerientreprenörer skall framförallt bearbeta kategori 1 eftersom dessa kunder nästan alltid kommer att betala om du bara står framför dem tillräckligt länge. Kategori två föredrar ofta att själva uppsöka sina leverantörer och köper därför sina tjänster främst av klassiska tiggerientreprenörer och musiktiggerientreprenörer eftersom de känner sig godast om de av egen fri vilja skänker pengar. Kundkategori tre är de klassiska tiggerientreprenörernas främsta kunder. Din tiggeriverksamhet blir lönsammare om du känner din målgrupp!

När vi har kommit så här långt hoppas jag att du vet om tiggerientreprenör är ett yrke för dig. Jag kan erbjuda dig den uppbackning som krävs för att klara konkurrensen med andra entreprenörer. Det är tufft ute på gatorna och mot en fast procentsats av inkomsterna erbjuder jag dig ett eget område som du själv kan exploatera utan konkurrens från andra entreprenörer och utan att behöva frukta att andra organisationer tar över ditt område. Tillsammans kan vi uträtta stordåd i den växande tiggeribranschen.

Jag erbjuder följande:

  • Du får ditt eget område i en svensk kommuns centrala delar.
  • Jag förser dig med rekvisita och en trovärdig bakgrundshistoria.
  • En personligt utformad målgruppsanalys hjälper dig att maximera kundtillströmningen.

För detta betalar du endast 50 procent av nettointäkterna. Kom ihåg att du själv bestämmer hur länge du arbetar. Veckan har sju dagar och åtminstone 12 timmar av dygnet är exploaterbara.

För en mindre fast avgift om 1 500 kr per vecka erbjuder jag dig även kost och logi samt transporter till ditt produktionsområde.

Hör av dig till sparsamtleverne@hotmail.com om du är intresserad av att tjäna pengar som tiggerientreprenör. Det finns gott om godtroget folk där ute och det är dessa vi skall tjäna pengar på!

fredag 14 maj 2010

Göran Johanssons avskedspresent till Göteborgarna

Så fick han sitt hjul till slut, Göran Johansson. Det omdebatterade "stadshjulet" är på plats och monterat. En sista avskedsgåva till Göteborgarna, för Göran är inte längre kommunstyrelsens ordförande.



Det känns helt rätt att hjulet har placerats i anslutning till det operahus Göran Johansson mer eller mindre på egen hand beslutade skulle byggas. Göran Johansson är driftig och vet hur han skall få saker att hända. Tyvärr saknar han smak och det som kunde ha blivit ett operahus som satte Göteborg på kartan blev istället något slags hamnmagasin. Stadshjulet blev förhoppningsvis Göran Johanssons sista insats för stadens förfulning.


lördag 8 maj 2010

Göteborg är en genomkorrumperad stad

Jag kan inte säga att jag blev överraskad när Janne Josefsson upptäckte korruption i Göteborgs kommunala förvaltningar och bolag. Göteborgs kommun är genomkorrumperad och med tanke på hur "systemet" ser ut i Göteborg är detta inte alls särskilt förvånande.

I Göteborg prenumererar ett parti på makten: Socialdemokraterna.

Ett stort antal kommunala bolag utan någon som helst insyn bedriver vitt skilda verksamheter och dessa bolag äger dessutom varandra i komplicerade koncernstrukturer.

"Göteborgsandan" innebär inget annat än att beslut fattas inom ramen för en grabbkultur utanför de beslutande organen, utan insyn och utan möjlighet till egentlig uppföljning.

Det finns ingen politisk opposition i Göteborg. De borgerliga politikerna sitter i knät på socialdemokraterna och står fullt ut bakom det politiska system som bevisligen leder till korruption.

Politikerna och byråkraterna, tjänstemännen i de kommunala bolagen samt dessa närstående bolag ligger alla med varandra. Familjemedlemmar gynnas på olika sätt. Några exempel: Göran Johanssons bevisat inkompetenta dotter Anna Johansson - som saknar både utbildning och arbetslivserfarenhet - gjordes till stadsdelsnämndsordförande och sitter numera i Göteborgs kommunstyrelse. Dottern till en av de misstänkta tjänstemännen i den nu aktuella Allbäckhärvan är stadsjurist och har bl a haft som uppgift att kontrollera Idrotts- och föreningsförvaltningen där hennes pappa var anställd. Dotterns chef, stadsjuristen Gunnar Andersson, är sambo med förre vd:n på det korruptionsanklagade kommunala bolaget Familjebostäder. Göteborgs sossepamp Annelie Hulthén var tidigare gift och har barn med den PR-konsult, Morten Rud Pedersen, den anklagade byggherren Stefan Allbäck anlitat. Ordförande i Morten Rud Pedersen AB är den tidigare ledande Göteborgsmoderaten Johnny Magnusson. Göran Johanssons och Annelie Hulthéns tidigare politiske sekreterare Anders Hulterström förhandlar om att bli anställd konsult hos Morten Rud Pedersen. Anders Hulterström är ordförande i Göteborgs Kommunala Förvaltnings AB, det mäktiga koncernbolag som äger bland annat Liseberg, Göteborg Energi och Göteborgs Hamn. Anders Hulterströms pappa, den gamle sossetoppen Sven Hulterström är för övrigt ordförande i Göteborgs Hamn AB. Anders Hulterströms ersättare i arbetet med budgetfrågor heter Johan Carlsson och är sambo med kommunalrådet Helena Nyhus som är ordförande i Idrotts- och föreningsnämnden, som ju är den nämnd som anlitade vaktbolag för att stänga ute Janne Josefsson från ett öppet sammanträde. I Göteborg ligger alla med alla. I Göteborg håller alla varandra bakom ryggen. Kan någon verkligen vara förvånad över att korruption uppstår i en sådan miljö?

Ta gärna en titt på kommunstyrelsen. Utöver Göran Johanssons dotter, som ju ärvt uppdraget hittar vi där även bland annat en alkoholiserad kvinna med kriminella kopplingar. Men detta är ju Göteborg och i Göteborg talar politikerna inte illa om varandra. Väljarna känner därför inte till vilken bakgrund kommunstyrelsens politiker har.

När ett parti prenumererar på makten och styr genom grabbkultur och informella beslutsvägar uppstår korruption.

Göteborg är en myriad av kommunala bolag och förvaltningar som äger varandra i ett invecklat schema. De högsta tjänstemännen är sossar. Näringslivet och politikerna ligger i samma säng. Röran är total.

Min lösning är enkel: Hela det politiska toppskiktet skall avgå. Alla kommunala förvaltningschefer skall bytas ut. All personal på stadskansliet skall sägas upp och får söka sina tjänster på nytt när nya chefer har tillträtt. Ett nytt politiskt system skapas som går ut på att oppositionen faktiskt granskar och opponerar sig mot den styrande majoriteten snarare än att vara en del av den informellt. De kommunala bolagen säljs ut (privata näringsidkare riskerar därefter inte att bli utkonkurrerade av skattesubventionerade bolag). Idrotts- och föreningsförvaltningen flyttas lämpligen från sina slottslika lokaler i Kvibergs kaserner till en fastighet närmare Gustav Adolfs torg. Göteborgs tingsrätt har nyligen flyttat till nya lokaler så det finns faktiskt en ledig fastighet i direkt anslutning till Stadskansliet. En lokal som både politiker och tjänstemän i Göteborg skall vara glada över att inte ha stiftat närmare bekantskap med tidigare.

Tyvärr är det inte möjligt att som i Italien tillsätta särskilda domare och åklagare med extraordinära befogenheter när det visar sig att en stad är lika genomkorrumperad som Göteborg. I Sverige kan en domstol inte upplösa korrumperade politiska församlingar och sätta städer under tvångsförvaltning. Annelie Hulthén kan andas ut.

lördag 10 april 2010

Kommunistisk infiltration bakom KF-västs beslut om Israel-bojkott

Konsumentföreningen Väst vill att Coop-butikerna skall sluta sälja israeliska produkter, skriver föreningen i ett pressmeddelande med anledning av att årsstämman mot sittande styrelses rekommendation röstat igenom tre motioner om en Coop-bojkott av israeliska produkter.

Bakom motionerna står följande personer:

Rikard Björk, medlem i den vänsterextrema organisationen ISM (International Solidarity Movement). Rikard Björk har tidigare väckt uppmärksamhet genom att gripas av israeliska rättsvårdande myndigheter.

Johanna Malm, för undertecknad okänd men ändå sannolik vänsterdåre.

Anja ten Siethoff, medlem i den vänsterextrema organisationen ISM. Enligt medieuppgifter har hon SÄPOs ögon på sig. Anja ten Siethoff har i likhet med Rikard Björk blivit gripen av israelisk rättsvårdande myndighet. Studerande vid Göteborgs universitet och, till många föräldrars förskräckelse får jag förmoda, blivande lärarinna.

Jens Halldin, allmänläkare från Göteborg verksam i region Västra Götaland. Medlem i Kommunistiska partiet. Kommunistiska partiet har under många år varit upptaget i regeringens särskilda regleringsbrev till Säkerhetspolisen som föreskriver vilka politiska organisationer som skall hållas under särskild uppsikt (vilket kan vara klokt med tanke på att Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r) är en revolutionär organisation som förespråkar proletariatets diktatur.)

Gunnar Olofsson, ordförande Göteborgs Palestinagrupp.

Nestor Verdinellis, enligt egen uppgift politisk flykting från Argentina som i hemlandet dömdes till fängelse för något slags terrorbrott. Han skall enligt egen uppgift ha deltagit i organiseringen av en gerillagrupp som förfogade över tunga vapen.

Som Göteborgare är det beklämmande att se hur gräddan av Göteborgs kommunistiska och Israelhatande elit har lyckats infiltrera Konsumentföreningen Väst samt som en liten minoritet (endast 425 av 350 000 medlemmar närvarade på årsmötet) kunna driva igenom extremistiska motioner som drar skam över hundratusentals hederliga medlemmar i Konsumentföreningen Väst.

Den så kallade 68-vänstern hade som uttalad strategi att nästla sig in i maktens finrum och ockuperar än idag alla tidnings- och medieredaktioner av betydelse. Uppenbarligen är infiltration en metod som även 68-vänsterns egna barn använder sig av. Jag föredrar i och för sig att knasvänstern ägnar krafterna åt meningslösheter som Israelbojkotter snarare än att ta över som journalister när mamma och pappa går i pension men anar att de båda metoderna nog går att kombinera.

Källor: Google is your friend.

söndag 28 mars 2010

Hur gick det med Volvos bränsleceller?

När Leif Johansson 1999 sålde Volvo Personvagnar till Ford motiverades beslutet med att Volvo inte var stort nog att hänga med i teknikutvecklingen. Leif Johansson nämnde särskilt att utvecklingen av bränsleceller och alternativa drivmedel skulle kräva stora resurser.

Idag sålde Ford Volvo vidare till kinesiska Geely och några bränsleceller hittar vi ännu ej i några Volvobilar trots att det har gått 11 år sedan Leif Johansson avyttring av Volvo Personvagnar. Kanske var inte ens Ford tillräckligt stora för att kunna finansiera utvecklingen av de fantastiska bränslecellerna...

söndag 21 februari 2010

Om snö och långsiktighet i affärer

Nyss hemkommen från en skidtur runt sjön ser jag snösvängens gubbar jobba utanför köksfönstret med sina skyfflar och plogar. Vintern 2009/2010 har onekligen varit en lukrativ vinter för de enptreprenörer som har avtal med kommuner och fastighetsägare om att sköta snöröjningen. Snösvängen har varit igång i tre månader nu och en hel del sköna slantar bör ha hamnat i fickorna på de personer som rycker in när det snöar. Jag är ytligt bekant med en entreprenör i bemanningsbranschen som för några år sedan tecknade avtal om snöröjning med en kommun i Västsverige. En grundersättning betalades ut varje år vare sig det snöade eller inte, men detta var inte nog tyckte entreprenören som ofta klagade över bristen på snö. Hans bemanningsverksamhet hade en viss slagsida mot sommarhalvåret och snöröjning skulle därför balansera upp verksamheten på ett bra sätt. Åren gick och den ena snöfria vintern avlöste den andra. Efter vintern 2008/2009 fick han nog och sade upp avtalet. Bristen på långsiktighet och uthållighet hade skördat ännu ett offer. För ett litet bemanningsbolag med ett fåtal anställda skulle en vinter som denna ha betytt fina inkomster. Så kan det gå.

Mer om snön

När jag var en liten spoling brukade jag ägna vinterdagarna åt att bygga snöborgar och snögrottor. Jag tillbringade hela dagar ute i snön och gjorde endast korta avstickare till hemmet för att dricka varm nyponsoppa när mamma ropade efter mig från balkongen. När jag idag rör mig ute i mitt bostadsområde ser jag knappt en enda unge. Inte någonstans syns spår efter några snöborgar, snöbollslyktor eller snögubbar. Vad har hänt? Är det lika illa ute i landet?

Snön och kollektivtrafiken

På nyheterna ser jag att tågtrafiken har drabbats hårt av vädret i vinter. Jag tar mig till jobbet med hjälp av spårvagn och hela denna vinter har trafiken flutit perfekt. Inga inställda eller kraftigt försenade spårvagnar har givit upphov till irritation och bittra utfall om att bomba Västtrafik. Spårvagnstrafiken i Göteborg sköts av Göteborgs Spårvägar och kanske beror den smärtfria vintern på att Västtrafik inte lägger sig i hur spårvagnstrafiken sköts. Jag är hur som helst mycket nöjd med att kollektivtrafiken, åtminstone vad gäller mina resor, har flutit på fantastiskt bra i vinter.

söndag 14 februari 2010

Moderaternas valfusk - vågar GP nysta i härvan Abdirisak Waberi?

Stockholmstidningarna har avslöjat hur svenska moderata riksdagskandidater vänder sig till fattiga förorter som Rinkeby och Tensta för att köpa, företrädesvis somaliska, röster.

Nu återstår att se om provinsialblaskan Göteborgs-Posten orkar granska hur den somaliske islamisten Abdirisak Waberi lyckades ta sig in på valbar plats på Moderaternas riksdagslista i Göteborg.

Abdirisak Waberi anser att män kan ha fyra fruar, att mannen är den starke som bestämmer i familjen och att män och kvinnor har olika roller i livet. Mannen har även rätt att slå sin kvinna om hon är otrogen, men bara först efter att ha pratat med henne och slutat ha sex med henne.

Vad är förresten värst, att Abdirisak Waberi har fuskat sig till en plats på riksdagslistan eller att Moderaterna med berått mod har placerat en islamist och förespråkare av könsapartheid på valbar plats?

lördag 9 januari 2010

Skattesänkning och skattehöjning

Den borgerliga alliansregeringen sänkte skatten för landets löntagare vid årsskiftet. Det utökade jobbskatteavdraget ger de flesta arbetare ytterligare ett par hundralappar mer i plånboken varje månad 2010.

Den socialistiska vänsterkartellen i Göteborg höjde däremot skatten vid årsskiftet.

Den borgerliga alliansregeringen sänker min skatt och den socialistiska vänsterkartellen i Göteborg höjer min skatt. Lyckligtvis sänker alliansregeringen min skatt snabbare än vänsterkartellen hinner höja den men efter nästa val är det fullt möjligt att vi möts av trippelhöjningar eftersom såväl riksdag som kommuner och landsting då riskerar att domineras av skattehöjare.

Skattetabeller

Beräkna ditt jobbskatteavdrag här.

onsdag 6 januari 2010

Konstexpert granskar kommunala konstinköp

Göteborgs kommun köper varje år in ett antal konstverk som skall pryda kommunala lokaler av skilda slag, alltifrån daghem till lunchrum på ålderdomshem. Höstens inköp visas just nu upp på Stadsbiblioteket. Låt mig först poängtera att jag alls inte har något emot att kommunen för skattepengar köper in konst. Det jag har något emot är som bekant slöseri med skattemedel. Innebär då konstinköpen 2009 slöseri med skattemedel? Ja, mycket tyder åtminstone på det.

Jag tittade in på utställningen på väg hem från jobbet. Det blev ett kort men ändå tillräckligt långt besök för att som konstexpert kunna ge ett omdöme.

Jag hade inte tid att ingående studera varje enskilt "verk" utan ägnade mesta tiden åt det som vid en första anblick verkade vara riktigt meningslösa inköp.

Nedan visas en "väggskulptur" utan namn av Leo Pettersson. Leo Pettersson har köpt ett antal aluminiumprofiler, kanske på Bauhaus, sågat aluminiumprofilerna i viss längd, sprutbemålat aluminiumprofilernas ena sida och sedan med lim sammanfogat aluminiumprofilerna till den "väggskulptur" som fotografiet visar. Det är naturligtvis inte ett konstverk Göteborgs kommun för 9 000 kr köpt från Göteborgs konstförening utan mer ett dekorativt föremål. Föremålet saknar all form av originalitet och någon hantverksskicklighet är det heller inte frågan om. Betraktar man föremålet lite närmare ser man tvärtom att utförandet är något av ett hafsverk. Liknande dekorativa föremål kan köpas på Designtorget för 1 499 kr eller på IKEA för 499 kr. Göteborgs kommun valde istället att köpa in det namlösa dekorativa föremålet för 9 000 kr av Göteborgs konstförening. Det handlar om ren förskingring av skattemedel.



Nedan visas skulpturen "Blendheim" och fotot "Ägare till moderiktiga slott, Blendheim" av Martin Hansson, inköpta av Göteborgs kommun från Galleri Konstepidemin för 6 300 respektive 3 700 kr.

Vem är Martin Hansson tänkte jag när jag läste detaljerna om inköpet i häftet jag försett mig med? På väggen står det ju Martin Larsson. Jag bestämmer mig för att fråga den person som har köpt in all konst (totalt endast 25 verk). Hon är lätt att känna igen men jag har ingen lust att namnge enskilda kommunala tjänstemän som inte vet bättre och låter henne därför vara anonym. Det visar sig att hon inte vet om konstnären heter Martin Hansson eller Martin Larsson. Hon har lagt 10 000 kronor av skattebetalarnas pengar på att köpa in två föremål av Martin Hansson eller Larsson men hon vet inte vad han heter: "Det finns ju en Magnus Larsson också, men jag har hans CV i en pärm så låt mig se efter". Efter mycket bläddrande visar det sig att han heter Martin Larsson.

Även Martin Larssons skapelser skulle jag hellre beteckna som dekorativa föremål än konstverk. Jag ser ingen originalitet i varken skulpturen eller fotografiet. Återigen undrar jag varför Göteborgs kommun inte inhandlar sina dekorativa föremål på Cervera eller IKEA snarare än att göda gallerister och okända och uppenbarligen inte särskilt begåvad konstnärer.





Den kommunala tjänsteman som köper in konst till kommunen är mycket lätt att känna igen. Alla gallerister i stan vet vem hon är. Jag kan tänka mig att de reagerar ungefär så här när hon frågar vad något kostar: Den där aluminiumprofilen har ju skräpat på min vägg i flera år, helt omöjlig att sälja, om någon ger mig ett bud på 3 000 kr skall den bort. Men är inte det där, jo det är det, det är ju kommunala skattepengar som kommit in i galleriet, prisad vare Gud! Om jag har fått in några fina konstverk av hög klass? Det har jag, det har jag verkligen. Jag har en mycket intressant väggskulptur av den kände konstnären Leo Pettersson. Ett flertal spekulanter har redan hört av sig men jag har inte velat sälja till vem som helst. Ett sådant exklusivt stycke konst hör hemma hos en ägare som förstår sig på det. Vad konstverket heter? Nej, nej, det är inte namngivet. Riktigt exklusiv konst saknar ofta namn, förstår du. Nej du har helt rätt i att sådan icke namngiven konst inte är billig men för mig som konstälskare är det viktiga att konsten hamnar hos rätt ägare och Göteborgs kommun är definitivt rätt ägare. Jag skall därför ge dig ett mycket bra pris. 9 000 kr. Låter det bra? Bra. Bra. Hon gick på det igen. Jag fattar inte att jag har sån här tur...

måndag 28 december 2009

Husarrest för äldre och rörelsehindrade?

Nyss hemkommen från ett besök hos den inte helt närbelägna matbutiken tvingas jag konstatera att inte ens en man som nästan är 20 kan ta sig fram på Göteborgs helt istäckta trottoarer. Det som var tänkt att bli en trevlig vinterpromenad omvandlades 10 meter från min port istället till en promenad till spårvagnen. Blankis lämpar sig nämligen dåligt för promenader. Inte ens spårvagnshållplatserna hålls isfria. Men räcker det inte att sanda? Nej, efter en timme ligger sanden fint infrusen i en stad med Göteborgs klimat. Vad skall man då göra? Man skall salta. Salta av bara fan. Saltar man inte trottoarerna dömer man äldre och rörelsehindrade till husarrest.

Varför går det bra att salta vägarna men inte trottoarerna? En bil med vinterdäck klarar sig betydligt bättre på halt väglag än en tvåfotavarelse med skor.

Miljögalenskaperna har gått för långt. Miljöpartiets ledare åker omkring i sina fyrhjulsdrivna stadsjeepar, naturligtvis på isfria vägar. Valboskapen får däremot välja mellan att stanna inne eller att riskera att bryta benen. Undrar förresten hur mycket extra bensin som går åt när folk väljer att ta bilen istället för att gå?

Uppdatering: Saltning har nu påbörjats. Detta sker dock alldeles för sent och många har redan helt i onödan hunnit bryta benen. GP

onsdag 23 december 2009

God Jul och en berättelse om snö och salt

När snön färgar gatorna vita och snösvängens fossildrivna fordon gör dem svarta igen drag jag mig till minnes den tid för länge, länge sedan då jag själv ägnade några veckor åt snöröjning. Det var en härlig tid. Snön lade sig djup redan mot slutet av oktober och jag fick pulsa genom meterdjupa drivor för att kunna ta mig till skolan.

Det var andra tider då. Snösvängens huvudprioritet var att hålla trottoarer och gator framkomliga samt att motverka halka. Ja, på den tid då jag jobbade i snösvängen utbildades vi inte i genuskunskap och sensitivitetsträning var ännu ett okänt begrepp. Vi snöröjde och halkbekämpade. När jag jobbade i snösvängen var det ingen som halkade och bröt benen. Tanterna applåderade där jag kom med min spade och mer än en gång blev jag hembjuden till ensamma hemmafruar för att njuta en värmande kopp glögg.

Hemligheten bakom den effektiva halkbekämpningen stavades salt. Varje morgon åkte vi iväg till saltberget för att blanda ut sanden på pickupens flak med 50 procent salt. Jag medger att en och annan redan på min tid inom snösvängen hade börjat klaga på saltets skadliga effekter. Eventuellt fanns det även ett mycket tydligt beslut om att salt ej fick användas om det inte var absolut nödvändigt. "Tro fan de e nödvändit, int ska särringarna ramla på rompan int" skrockade kollegan förnöjt varje morgon när han började sin runda med att besöka saltberget.

När jag snöröjde och halkbekämpade lämnade jag bara helt svarta och absolut is- och snöfria trottoarer efter mig. Min tid i snösvängen var kort men jag är fortfarande nöjd med vad jag åstadkom. Inte en enda tant halkade i mitt område (och om någon ändå halkade på grund av slarv med halkbekämpningen var den (in)officiella linje Renhållningsverket i Göteborg arbetade efter att halkbekämpning skulle ske retroaktivt så att den utsände inspektören skulle kunna konstatera att det inte alls var halt där tanten hade halkat och därmed helt och hållet tantens eget fel att hon halkat).

Vad lär vi oss då av denna berättelse? Jo, att man kan ha olika uppfattning om hur ett problem skall hanteras (t ex snö) och att beroende på hur problemet hanteras (salta, inte salta) varierar utfallen (tanter bryter benen, tanter bryter inte benen) och att fördelar måste vägas mot nackdelarna (tanter utan brutna ben respektive rostskador på bilar, ekologiska effekter, förstörda skor etc). Ja det och en sak till, om ni ändå halkar omkull och skadar er på ett område där fastighetsägaren eller kommunen har slarvat med halkbekämpningen skall ni säkra bevis genom att tillkalla vittnen och gärna fotografera underlaget så att den ansvarige inte ostraffat kan ägna sig åt retroaktiv halkbekämpning för att slippa påföljd.

God Jul!

lördag 19 december 2009

Göteborgs innerstad: Åt helvete med bilarna!

Låt mig berätta för er om det trafikhelvete jag som miljömedveten Göteborgare tvingas stå ut med varje dag på väg till och från arbetet.

Drottningtorget, Centralstationen och Nils Ericsonterminalen utgör tillsammans en gigantisk knutpunkt för hela Västsveriges kollektivtrafik och denna knutpunkt är belägen mitt i centrala Göteborg.

Hur jag tar mig till Centralhuset kan vi lämna därhän men jag står alltså utanför dörrarna vänd mot Drottningtorget varje eftermiddag, och där blir jag stående, ofta ett bra tag. Mellan Centralhuset och Drottningtorget tyckte nämligen stadens trafikplanerare det vara lämpligt att anlägga fyrfilig överbelastad anknytningsväg till Hisingen. Innan jag kan ta mig från Centralhuset till Drottningtorget måste jag först vänta i flera minuter innan trafiksignalerna slår om till rött för bilarna. Jag står tillsammans med hundratalet andra resenärer och väntar på en liten trottoarstump samtidigt som bilar, bussar och lastbilar stressar förbi och stänker ner oss stackars miljömedvetna kollektivtrafikresenärer med slask och svart vatten.

Jag skyndar sedan över det än så länge bilfria Drottningtorget.

På väg till Slussgatan måste jag sedan välja mellan att gå längs en halvt avspärrad trottoar/cykelbana eller att gena över den faktiskt ganska glest trafikerade gatan. Cyklister är livsfarliga och jag väljer därför allt som oftast att gena över gatan i riktning mot Trädgårdsföreningens entré. Jag har varit på väg att bli överkörd av cyklister och bilar ett flertal gånger. Det känns som om avspärrningen funnits där hela hösten men jag har aldrig sett något arbete utföras.

Det är trevligt att gå längs med Trädgårdsföreningens staket i riktning mot Gamla Ullevi.

Efter några hundra meter är det dock slut på det roliga. För att ta mig i riktning mot Gamla Ullevi måste jag nämligen passera tiotalet bilfiler och inte mindre än tre övergångsställen. Först får jag vänta ett par minuter innan jag kan passera de första tre filerna. Hundratals bilar sveper förbi. Därefter får jag promenera cirka 20 meter innan det återigen är dags att låta bilarna få företräde. Har jag tur slår det snabbt om till grönt och jag ilar över vägen, men jag är inte framme vid Gamla Ullevi ännu. Två filer återstår och jag måste som regel återigen vänta på att trafikljuset skall slå om.

Det är trevligt att gå längs med Gamla Ullevi i riktning mot Nya Ullevi. Har jag tur pågår ett aerobicspass på gymmet.

Dessa hinder måste jag övervinna innan jag kan ta mig från Gamla Ullevi till Nya Ullevi. Cykelbana. Cykelbana. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Två bilfiler. Cykelbana. (Oftast går jag i riktning mot Stampens kyrkogård och då byter vi ut de två sista hindren mot tre bilfiler, två bilfiler, tre bilfiler, gata).

Sträckan mellan Centralhuset och Nya Ullevi är inte längre än 700 meter men gångtrafikanterna passerar följande hinder på sin väg: 4 bilfiler, spårvagnsspår, cykelbana/gata, tio bilfiler, cykelbana, cykelbana, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, två bilfiler, cykelbana.

Vi befinner oss hela tiden mitt i centrala Göteborg. Drottningtorget, Trädgårdsföreningen, Nya och Gamla Ullevi. Det är naturligt att gå mellan dessa platser men vad fan har bilarna där att göra?

Hela centrala Göteborg klyvs av gigantiska genomfartsleder som utgör ett helvete för alla som inte är bilister.

Göteborg har en förhållandevis liten stadskärna. Det handlar bara om några minuters promenad nästan oavsett var man är på väg. Bilarna fyller därmed ingen funktion i innerstaden (möjligtvis med undantag för viss yrkestrafik). Den enda funktion bilarna fyller i centrala Göteborg är att sänka livskvaliteten för alla gångtrafikanter som för miljöns, hälsans och privatekonomins skull sagt nej tack till bilinnehav.

Mot ovanstående bakgrund gläder det mig därför att trängselskatter är på väg att införas. Det är däremot oklokt att sätta avgiften till så lite som 10 kr för att passera en betalstation. Det måste svida i de lata och miljöförstörande bilisternas plånböcker! Först när det kostar kanske 100 kr per passage lär vi se en sådan dramatisk minskning av biltrafiken i centrala Göteborg att genomfartslederna kan omvandlas till sköna rekreationsområden för trevliga kollektivtrafikresenärer.