Massarbetslöshet, varför inte importera lite städare och diskare för att spä på den ytterligare?

Migrationsverket redovisar i en rapport utfallet av de nya reglerna för arbetskraftsinvandring. Från 1 januari till 1 december beviljades 14 109 arbetstillstånd. Den största gruppen är "Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske" och här hittar vi främst thailändska bärplockare. Mer intressant är att Migrationsverket beviljat nästan tusen arbetstillstånd inom restaurangnäring och 270 tillstånd för städare. Byggarbetare har beviljats ett par hundra arbetstillstånd.

Under ett år när massarbetslösheten slog till mot Sverige väljer regeringen att importera städare och diskare. Tydligen är det omöjligt att hitta städ- och diskkunnig personal bland hundratusentals arbetssökande svenskar och i Sverige boende utlänningar. Alliansregeringen förlorar all trovärdighet när det gäller att bekämpa arbetslösheten då den möjliggör kraftigt utökad arbetskraftsinvandring. En regering som väljer att driva igenom en lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring inom lågkvalificerade yrken utan brist på personal sätter arbetsgivarnas intressen före arbetstagarnas. Moderaterna är definitivt inte något "arbetareparti", hur mycket Fredrik Reinfeldt än försöker lura svenskarna att tro det.

Höjden av omoral

Tvn står på i bakgrunden: Uppdrag Granskning beskriver läkarbristen i Sverige.

Sverige utbildar för få läkare. I läkarbristens Sverige måste svenska ungdomar trots perfekta betyg bege sig utomlands för att studera till läkare. Samtidigt importerar Sverige läkare från tredje världen.

Är det inte höjden av omoral att ett av världens rikaste länder medvetet väljer att underdimensionera de egna läkarutbildningarna samtidigt som man gör sig beroende av grannländernas läkarutbildningar samt tömmer fattiga länder på deras läkare?

Det råder läkarbrist i länder som Indien och Kina. Befolkningen i dessa länder behöver sina läkare bättre än vad vi svenskar gör. Det svenska biståndet till fattiga länder kan inte kompensera för den brain drain vi bidrar till genom att importera högutbildad arbetskraft. Det handlar om en moralisk genomklappning.

Jag kanske skulle börja röka...

Enligt Folkhälsoinstitutet stjäl en genomsnittlig rökare 30 minuter från sin arbetsgivare varje dag. På ett år uppgår kostnaden för denna "röktid" till i genomsnitt 31 300 kr per rökare. En rökare har dessutom i genomsnitt åtta fler sjukdagar än icke-rökaren, vilka beräknas kosta arbetsgivaren 13 700 kronor per rökare och år. Totalt blir arbetsgivarens kostnad per rökare och år därmed 45 000 kr.

De arbetsgivare som trots tillgång till denna information inte sänker rökarnas löner alternativt höjer icke-rökarnas löner förtjänar följande bemötande från sina icke-rökande anställda:

1. Utöka rasttiden med 30 minuter. Om någon frågar vad du sysslar med svarar du att du tar din godisrast.

2. Sno ihop 45 000 kr från varulagret eller kontorsförrådet. Om någon frågar vad du håller på med svarar du att du snor lite grejer eftersom du inte röker.

3. Börja röka.

En kombination av 1, 2 och 3 går förmodligen också bra. Den som inte gillar raster, stöld eller rökning kan alltid gnälla runt lite. Sånt brukar uppskattas.

Wal-Mart: The high cost of low price

Igår visades dokumentären Wal-Mart: The high cost of low price på Silver. Den kommer säkert att repriseras ett flertal gånger de närmaste dagarna så passa på att se den. Dokumentären är starkt partisk och tar enbart upp nackdelar med Wal-Mart. Att Wal-Mart erbjuder kunderna starka incitament att handla där är annars uppenbart med tanke på företagets starka expansion. Företag som Wal-Mart lär dock få svårare att lyckas i Sverige och Västeuropa eftersom fackföreningar och arbetsrättslagstiftning inte gör det lika lätt att lönedumpa och behandla personalen som skit här.

Arbetskrav för socialbidrag

Politikerna i Landskrona har beslutat att alla som får socialbidrag måste arbeta som praktikanter. Det är ett utmärkt initiativ. Jag har länge varit av uppfattningen att alla socialbidrag måste kopplas till en motprestation, antingen i form av arbete, utbildning eller återbetalningslöfte.

Huvudfokus för socialbidragstagaren bör vara att få en inkomst från arbete istället för att vara beroende av bidrag. Kommunen skall vara socialbidragstagaren behjälplig i strävan att erhålla ett jobb. I Göteborg ställer olika stadsdelar olika krav på socialbidragstagaren när det gäller hur många jobb som måste sökas varje månad - kraven varierar mellan ett sökt jobb per dag till endast 10 per månad. Min personliga uppfattning är att en person som har hela dagen till sitt förfogande bör klara av att söka mer än ett jobb om dan.

Jobbsökeri tar naturligtvis en hel del tid i anspråk om det sköts på rätt sätt. Jag vill därför inte tvinga socialbidragstagarna att arbeta 40 timmar i veckan för att vara berättigade till stöd, men 20 timmar verkar rimligt. Eventuellt kan socialbidragstagarna få jobba i 20 timmar och sedan ha närvaroplikt på en arbetssökarverkstad resterande 20 timmar.

Det är inte av illvilja jag ställer dessa krav på socialbidragstagare. Den som går hemma hela dagarna blir passiviserad och det gynnar inte möjligheten att återinträda på arbetsmarknaden. På Flashback skriver någon: Det är till och med bättre att gräva hål och fylla igen dom än att inte göra någonting. Varför kanske ni undrar? För man blir lat av att inte göra någonting. Hårt arbete har byggt upp denna stat och för att bihålla en hög levnadsstandard så måste vi fortsätta att jobba hårt. Vem skall betala bidragen när ingen arbetar? Så sant som det är sagt.

Det finns även rena rättviseskäl bakom mitt krav på arbetsplikt för socialbidragstagare. Redan idag omfattas ungdomar med arbetslöshetsersättning nämligen av praktikplikt. Efter en tids arbetslöshet beordas arbetslösa ungdomar ut på gratis praktikarbete och det är naturligtvis stötande att inte ställa samma krav på socialbidragstagare.

"Har sökt 70 jobb på ett halvår"

Den arbetslöse civilingenjören Hussein Sayed Hassan, Vimmerby, intervjuas i Aftonbladet. Han är inne på Arbetsförmedlingens hemsida två gånger varje dag. "Om jag hittar något som passar mig så mejlar jag direkt. 70 ansökningar på sex månader. Hittills bara nej. I dag dömer Hussein ut det svenska systemet."

Jag hävdar inte att det är lätt att hitta arbete. Det jag reagerar mot är att såväl Hassan som Aftonbladets rubriksättare tycker det är mycket att söka 70 jobb på sex månader. I genomsnitt har Hassan sökt två jobb i veckan. Det minsta man kan begära av en arbetslös person är att han gör arbetssökandet till en heltidssysselsättning. 2 ansökningar per dag (360 på 6 månader) är ingen övermänsklig prestation. Jag reagerar också mot att han tycks vara bunden vid Platsbanken. Som civilingenjör skulle han förmodligen ha stor nytta av att kontakta bemannings- och rekryteringsföretag istället.