Efter Swedbanks nyemission äger jag nu följande aktier:
Industrivärden C: 475
Investor B: 150
Kinnevik B: 150
Svolder B: 100
Swedbank A: 265
Swedbank pref: 50
Lundbergs B: 10
Det enda nya är att antalet A-aktier i Swedbank ökat från 160 till 265 som en följd av bankens nyemission.
lördag 17 oktober 2009
torsdag 15 oktober 2009
Värdelöst Avanza
När jag idag loggade in på min Avanzadepå möttes jag av följande information i rutan för kontoinformation:
"Ditt nuvarande innehav kan ge dig möjlighet att låna: x kr via Superlånet eller y kr enligt ordinarie kreditvillkor. Läs mer och ansök här."
Jag hade tidigare under dagen läst om att Avanza har lanserat ett nytt lån med en ränta på 0,99 procent. Jag hade däremot missat att lånet fått namnet "Superlånet". På Avanzas startsida läser jag vidare att banken gett sig in i "lånekriget". Alla Avanzakunder skall nu uppmanas att belåna sina aktier och fonder. "Den som äger minst tre sorters aktier på en lista av totalt ett 50-tal aktier som Avanza valt ut, kan använda dessa som som säkerhet, och därmed inträdesbiljett, till lånet. Även indexfonden Avanza Zero gäller som säkerhet. En andel i Avanza Zero fungerar ensam som säkerhet."
Jag gillar inte företag som kastar lån efter mig eller som skriker: Kom och låna, kom och låna billigt! Avanzas lånekampanj gör att jag över en natt har förlorat mycket av det förtroende jag tidigare hade för banken. Spararnas bank har nu blivit låntagarnas bank. Jag får inte ens ha min depå i fred utan skall få låneerbjudanden kastade i ansiktet så fort jag loggar in på depån. Det skall inte vara så här lätt att låna pengar. Värdelöst.*
Superlån och superlån förresten. Innehavet kan belånas upp till 35 procent med superlånevillkoren. Om aktierna faller i värde och belåningen ökar till 35,1 procent gäller helt plötsligt vanliga lånevillkor och räntan ökar till 5,3 procent - för hela lånet! På en enda dag kan räntan femfaldigas om värdet på innehaven sjunker. Avanza räknar helt klart med dessa "extraslantar". Många blivande låntagare gör det däremot helt säkert inte.
*Självklart uppskattar jag låg ränta och goda villkor om jag är i behov av lån.
"Ditt nuvarande innehav kan ge dig möjlighet att låna: x kr via Superlånet eller y kr enligt ordinarie kreditvillkor. Läs mer och ansök här."
Jag hade tidigare under dagen läst om att Avanza har lanserat ett nytt lån med en ränta på 0,99 procent. Jag hade däremot missat att lånet fått namnet "Superlånet". På Avanzas startsida läser jag vidare att banken gett sig in i "lånekriget". Alla Avanzakunder skall nu uppmanas att belåna sina aktier och fonder. "Den som äger minst tre sorters aktier på en lista av totalt ett 50-tal aktier som Avanza valt ut, kan använda dessa som som säkerhet, och därmed inträdesbiljett, till lånet. Även indexfonden Avanza Zero gäller som säkerhet. En andel i Avanza Zero fungerar ensam som säkerhet."
Jag gillar inte företag som kastar lån efter mig eller som skriker: Kom och låna, kom och låna billigt! Avanzas lånekampanj gör att jag över en natt har förlorat mycket av det förtroende jag tidigare hade för banken. Spararnas bank har nu blivit låntagarnas bank. Jag får inte ens ha min depå i fred utan skall få låneerbjudanden kastade i ansiktet så fort jag loggar in på depån. Det skall inte vara så här lätt att låna pengar. Värdelöst.*
Superlån och superlån förresten. Innehavet kan belånas upp till 35 procent med superlånevillkoren. Om aktierna faller i värde och belåningen ökar till 35,1 procent gäller helt plötsligt vanliga lånevillkor och räntan ökar till 5,3 procent - för hela lånet! På en enda dag kan räntan femfaldigas om värdet på innehaven sjunker. Avanza räknar helt klart med dessa "extraslantar". Många blivande låntagare gör det däremot helt säkert inte.
*Självklart uppskattar jag låg ränta och goda villkor om jag är i behov av lån.
måndag 12 oktober 2009
Betala för PPM-rådgivning? Nej tack.
Ikväll blev jag uppringd av ett företag som heter Svensk fondservice. Normalt sett brukar jag vara mycket kort mot telefonförsäljare men eftersom just det här samtalet så att säga låg inom mitt intresseområde valde jag att låta säljaren tala till punkt. Jag ställde också några frågor som vänligt besvarades.
Svensk fondservice erbjuder en rådgivningstjänst för PPM-sparare. För 579 kr per år får man en gång per månad förslag på fem fonder att välja att placera sin premiepension i. Svensk fondservice erbjuder 5 portföljer med olika risknivå.
Jag informerades även om att eftersom Svensk fondservice erbjuder pengarna tillbaka om deras fonder inte slår "världsindex" riskerar jag ingenting som kund. Exakt vad "världsindex" var fick jag inte veta. På företagets hemsida ser jag dock att 3 av 5 fondportföljer i år har utvecklats väldigt mycket sämre än Premiesparfonden (samtliga fondportföljer har egentligen utvecklats sämre än Premiesparfonden men Svensk fondservice väljer att jämföra två fondportföljer mot ett annat jämförelseindex). Företagsledningen bör med andra ord vara orolig för att bolaget inte får några intäkter alls i år.
579 kr är mycket pengar för de flesta premiepensionssparare (avgiften är dock inte extrem på något sätt. Avanza tar 495 kr per år för sin tjänst). Summan motsvarar flera procentenheter av kapitalet för de flesta och skall alltså betalas utöver de avgifter man betalar för själva fonderna. De personer som väljer ut fonder måste vara väldigt duktiga om de skall lyckas skapa god avkastning även när man tar hänsyn till avgiften på 579 kr. Att döma av avkastningen för modellportföljerna på hemsidan är personerna bakom Svensk fondservice inte det. Någon återbetalning av avgiften sker ej heller automatiskt. Förmodligen lyckas man lika bra eller bättre genom att helt enkelt kopiera de modellportföljer affärstidningarna eller Avanza, för att nämna några, brukar erbjuda läsarna gratis med jämna mellanrum - om man nu inte vill välja fonder helt själv vill säga!
Svensk fondservice erbjuder en rådgivningstjänst för PPM-sparare. För 579 kr per år får man en gång per månad förslag på fem fonder att välja att placera sin premiepension i. Svensk fondservice erbjuder 5 portföljer med olika risknivå.
Jag informerades även om att eftersom Svensk fondservice erbjuder pengarna tillbaka om deras fonder inte slår "världsindex" riskerar jag ingenting som kund. Exakt vad "världsindex" var fick jag inte veta. På företagets hemsida ser jag dock att 3 av 5 fondportföljer i år har utvecklats väldigt mycket sämre än Premiesparfonden (samtliga fondportföljer har egentligen utvecklats sämre än Premiesparfonden men Svensk fondservice väljer att jämföra två fondportföljer mot ett annat jämförelseindex). Företagsledningen bör med andra ord vara orolig för att bolaget inte får några intäkter alls i år.
579 kr är mycket pengar för de flesta premiepensionssparare (avgiften är dock inte extrem på något sätt. Avanza tar 495 kr per år för sin tjänst). Summan motsvarar flera procentenheter av kapitalet för de flesta och skall alltså betalas utöver de avgifter man betalar för själva fonderna. De personer som väljer ut fonder måste vara väldigt duktiga om de skall lyckas skapa god avkastning även när man tar hänsyn till avgiften på 579 kr. Att döma av avkastningen för modellportföljerna på hemsidan är personerna bakom Svensk fondservice inte det. Någon återbetalning av avgiften sker ej heller automatiskt. Förmodligen lyckas man lika bra eller bättre genom att helt enkelt kopiera de modellportföljer affärstidningarna eller Avanza, för att nämna några, brukar erbjuda läsarna gratis med jämna mellanrum - om man nu inte vill välja fonder helt själv vill säga!
söndag 11 oktober 2009
Artikel om "bildningsförakt" visar prov på just bildningsförakt
När Ulrika Knutson i en artikel i Fokus skriver om det "svenska bildningsföraktet" lyckas hon avsluta med följande: Slutligen borde alla som tackar ja till nobelfesten i december åläggas att läsa en bok av årets pristagare i litteratur. Den som aldrig läser bör inte heller äta eller supa till snillets ära.
Ulrika Knutson ger verkligen den världsfrånvända kultureliten ett ansikte. Hon skriver om en "populistisk göl" och en "obehaglig allians" mot de sköna konsterna där svenska män förenar sig i hyllandet av teknokratin och förminskandet av konsten.
För Ulrika Knutson existerar inte Nobelprisen i Fysik, Kemi och Medicin. Endast när Svenska Akademiens sekreterare annonserar ut årets litteraturpristagare står Sverige i centrum. Uppenbarligen läser hon inte internationella medier. Utländska tidningar ger nämligen sammantaget mer uppmärksamhet åt de icke-litterära priserna, vilket Knutson är sorgligt omedveten om. Knutson håller sig till tidningarnas kultursidor men anser sig ändå vara lämpad att uttala sig om kulturintresset i en värld hon inte vet någonting om.
Jag har aldrig hört en ingenjör eller ekonom skryta om sin bristande bildning. Humanister däremot, hör man hela tiden beskriva hur dåliga de är på matematik och att "såna där formler blir man ju bara yr ut av", utan att skämmas, utan att vara medvetna om det indirekta förakt de därmed visar för hela samhällsbygget. En ingenjör som aldrig läser böcker skryter inte om det.
Jag har inte läst något av årets nobelpristagare i litteratur, men det hade å andra sidan inte litteraturredaktören för New York Times gjort heller. Jag skäms inte för det. Ibland har jag läst pristagaren, ibland inte. Priset är ett utmärkt sätt för mig att upptäcka nya författare. Priset är även ett utmärkt sätt att fördjupa sig i forskningens framsteg inom andra områden, vare sig det nu är cellbiologi eller astrofysik. Jag tvivlar på att Ulrika Knutson bryr sig om cellbiologi eller astrofysik. Det är helt okej att inte göra det. Det är däremot inte okej att anklaga stora delar av befolkningen för ett bildningsförakt samtidigt som man själv visar prov på just ett sådant bildningsförakt genom att antingen ignorera naturvetenskapen helt och hållet eller helt enkelt raljera över sitt ointresse för området.
Slutligen borde alla som tackar ja till Nobelfesten i december åläggas att läsa ett akademiskt arbete av årets pristagare i fysik. Den som aldrig läser bör inte heller äta eller supa till snillets ära.
Ulrika Knutson ger verkligen den världsfrånvända kultureliten ett ansikte. Hon skriver om en "populistisk göl" och en "obehaglig allians" mot de sköna konsterna där svenska män förenar sig i hyllandet av teknokratin och förminskandet av konsten.
För Ulrika Knutson existerar inte Nobelprisen i Fysik, Kemi och Medicin. Endast när Svenska Akademiens sekreterare annonserar ut årets litteraturpristagare står Sverige i centrum. Uppenbarligen läser hon inte internationella medier. Utländska tidningar ger nämligen sammantaget mer uppmärksamhet åt de icke-litterära priserna, vilket Knutson är sorgligt omedveten om. Knutson håller sig till tidningarnas kultursidor men anser sig ändå vara lämpad att uttala sig om kulturintresset i en värld hon inte vet någonting om.
Jag har aldrig hört en ingenjör eller ekonom skryta om sin bristande bildning. Humanister däremot, hör man hela tiden beskriva hur dåliga de är på matematik och att "såna där formler blir man ju bara yr ut av", utan att skämmas, utan att vara medvetna om det indirekta förakt de därmed visar för hela samhällsbygget. En ingenjör som aldrig läser böcker skryter inte om det.
Jag har inte läst något av årets nobelpristagare i litteratur, men det hade å andra sidan inte litteraturredaktören för New York Times gjort heller. Jag skäms inte för det. Ibland har jag läst pristagaren, ibland inte. Priset är ett utmärkt sätt för mig att upptäcka nya författare. Priset är även ett utmärkt sätt att fördjupa sig i forskningens framsteg inom andra områden, vare sig det nu är cellbiologi eller astrofysik. Jag tvivlar på att Ulrika Knutson bryr sig om cellbiologi eller astrofysik. Det är helt okej att inte göra det. Det är däremot inte okej att anklaga stora delar av befolkningen för ett bildningsförakt samtidigt som man själv visar prov på just ett sådant bildningsförakt genom att antingen ignorera naturvetenskapen helt och hållet eller helt enkelt raljera över sitt ointresse för området.
Slutligen borde alla som tackar ja till Nobelfesten i december åläggas att läsa ett akademiskt arbete av årets pristagare i fysik. Den som aldrig läser bör inte heller äta eller supa till snillets ära.
lördag 10 oktober 2009
Avsätt den Norska Nobelkommittén
Valet av president Barack Obama som mottagare av Nobels fredspris är löjeväckande men än värre är att det degraderar värdet av Nobelpriset som sådant. Jag tänker då främst på prisen i Fysik, Kemi, Medicin och Litteratur snarare än Fredspriset som ju förlorat mycket av sin trovärdighet redan innan Obama tilldelades priset.
Den Norska Nobelkommittén visar gång på gång att den inte är sin uppgift mogen. Att terroristen Arafat fick priset säger väl egentligen allt. Tyvärr skrev Alfred Nobel i sitt testamente att fredspriset skulle delas ut av en kommitté bestående av fem personer som utses av det norska Stortinget. Nobelstiftelsen har därför säkert små möjligheter att ingripa mot dårarna i den Norska Nobelkommittén. Stiftelsen borde ändå överväga att få saken prövad. Det kan ju knappast ha varit förenligt med Alfred Nobels vilja att hans eftermäle skulle göras till åtlöje av norrmännen. Att Alfred Nobel inte hade några högre tankar om broderfolket visas också av det faktum att alla pris som kräver en intellektuell insats delas ut i Sverige. Låt fredspriset delas ut i Norge även fortsättningsvis men låt Nobelstiftelsen styra upp valet av ledamöter i den Norska Nobelkommittén. Norska politiker är om möjligt ännu värre än svenska och det är alltså Mona Sahlin-kopior som beslutat dela ut fredspriset till en man som bedriver två krig samtidigt och ännu inte uträttat något på fredsområdet.
Den Norska Nobelkommittén visar gång på gång att den inte är sin uppgift mogen. Att terroristen Arafat fick priset säger väl egentligen allt. Tyvärr skrev Alfred Nobel i sitt testamente att fredspriset skulle delas ut av en kommitté bestående av fem personer som utses av det norska Stortinget. Nobelstiftelsen har därför säkert små möjligheter att ingripa mot dårarna i den Norska Nobelkommittén. Stiftelsen borde ändå överväga att få saken prövad. Det kan ju knappast ha varit förenligt med Alfred Nobels vilja att hans eftermäle skulle göras till åtlöje av norrmännen. Att Alfred Nobel inte hade några högre tankar om broderfolket visas också av det faktum att alla pris som kräver en intellektuell insats delas ut i Sverige. Låt fredspriset delas ut i Norge även fortsättningsvis men låt Nobelstiftelsen styra upp valet av ledamöter i den Norska Nobelkommittén. Norska politiker är om möjligt ännu värre än svenska och det är alltså Mona Sahlin-kopior som beslutat dela ut fredspriset till en man som bedriver två krig samtidigt och ännu inte uträttat något på fredsområdet.
måndag 5 oktober 2009
Denna blogg drivs av el från kärnkraft
Mitt treåriga elavtal med Vattenfall går snart ut. Ikväll valde jag därför att teckna ett nytt treårigt elavtal, vilket faktiskt sänker mina elkostnader något jämfört med det gamla avtalet. Jag bor i en lägenhet och min elförbrukning är låg. Elpriset är därför inte viktigt för mig, men det är ändå kul att få en sänkning av elkostnaderna snarare än en höjning.
När jag tecknade avtalet fick jag välja om min el skulle komma från vindkraft (med ett pristillägg), vattenkraft eller kärnkraft. Min personliga favoritenergikälla är vattenkraft men jag valde ändå av politiska skäl kärnkraft. Kärnkraften bör inte avvecklas, åtminstone inte innan fossila energikällor helt försvunnit från Europa. Genom att teckna mig för kärnkraftsel sänder jag förhoppningsvis en liten signal till våra politiker om att det faktiskt finns realistiska elkonsumenter i detta land, konsumenter som inte anser en nedsmutsning av riket med vindkraft vara lösningen på våra framtida energibehov.
Det känns bra att alla inlägg på denna blogg inom en snar framtid skapas med hjälp av 100 procent ren el från svenska kärnkraftverk (jag är medveten om att det inte går att styra in el från endast kärnkraft i just mina eluttag).
När jag tecknade avtalet fick jag välja om min el skulle komma från vindkraft (med ett pristillägg), vattenkraft eller kärnkraft. Min personliga favoritenergikälla är vattenkraft men jag valde ändå av politiska skäl kärnkraft. Kärnkraften bör inte avvecklas, åtminstone inte innan fossila energikällor helt försvunnit från Europa. Genom att teckna mig för kärnkraftsel sänder jag förhoppningsvis en liten signal till våra politiker om att det faktiskt finns realistiska elkonsumenter i detta land, konsumenter som inte anser en nedsmutsning av riket med vindkraft vara lösningen på våra framtida energibehov.
Det känns bra att alla inlägg på denna blogg inom en snar framtid skapas med hjälp av 100 procent ren el från svenska kärnkraftverk (jag är medveten om att det inte går att styra in el från endast kärnkraft i just mina eluttag).
söndag 4 oktober 2009
"Klistra ner priset"
Hemköp genomför just nu en reklamkampanj som går ut på att vissa varor varje vecka blir billigare om man klistrar en klisterlapp på varan och sedan säger till i kassan att varan är försedd med klisterlapp.
Hemköp tycker systemet med klisterlappar är bättre än att helt enkelt sänka priset på varan, alternativt låta kunden lämna in en rabattkupong i kassan i samband med betalning.
Jag handlar sällan på Hemköp eftersom Hemköp är Sveriges kanske sämsta butikskedja med både extremt höga priser och dålig ordning i butikerna (gäller åtminstone i min lokala butik).
Den här veckan får man fem kronor rabatt på sitt te från Lipton om man klistrar en fånig röd etikett på förpackningen och säger till i kassan att det sitter en fånig röd etikett på förpackningen som berättigar till fem kronor i rabatt.
Jag kände mig dum när jag talade om för kassörskan att jag hade klistrat fast en rabattetikett på förpackningen. Jag tänker inte använda mig av de röda etiketterna någon mer gång. I fortsättningen håller jag mig till den lokala ICA-butiken som antingen ger alla kunder rabatt eller kopplar rabatten till ICA-kortet. Jag har aldrig känt mig dum när jag har handlat på ICA.
Hemköp tycker systemet med klisterlappar är bättre än att helt enkelt sänka priset på varan, alternativt låta kunden lämna in en rabattkupong i kassan i samband med betalning.
Jag handlar sällan på Hemköp eftersom Hemköp är Sveriges kanske sämsta butikskedja med både extremt höga priser och dålig ordning i butikerna (gäller åtminstone i min lokala butik).
Den här veckan får man fem kronor rabatt på sitt te från Lipton om man klistrar en fånig röd etikett på förpackningen och säger till i kassan att det sitter en fånig röd etikett på förpackningen som berättigar till fem kronor i rabatt.
Jag kände mig dum när jag talade om för kassörskan att jag hade klistrat fast en rabattetikett på förpackningen. Jag tänker inte använda mig av de röda etiketterna någon mer gång. I fortsättningen håller jag mig till den lokala ICA-butiken som antingen ger alla kunder rabatt eller kopplar rabatten till ICA-kortet. Jag har aldrig känt mig dum när jag har handlat på ICA.
lördag 3 oktober 2009
Tidsfördriv: Hitta Hitler!
Leken går ut på att hitta Hitler på högst fem klick i den engelska upplagan av Wikipedia.
Börja med att besöka English Wikipedia. Klicka på Random article. Inom fem klick skall du ha hittat Hitler, annars har du förlorat (mot dig själv eller din lekkamrat, leken funkar både som enskilt tidsfördriv och gruppaktivitet).
Ett exempel:
Random article
Danthavarapukota
India
IAEA
Germany
Adolf Hitler.
Ytterligare ett exempel:
Random article
Culture Minister of Pakistan
Pakistan
Golf World Cup
Germany
Adolf Hitler.
Vill man göra det lite svårare för sig tillåter man inte enkla vägar som till exempel Germany eller World War II mer än en gång. Hitler dyker upp där man minst anar det så det är ofta väldigt enkelt att hitta honom på fem klick. Vill man göra det svårare för sig minskar man antalet tillåtna klick till fyra. Det är enklast att hitta Hitler via länder så i det avancerade spelläget är klick på länder inte tillåtet.
En självklar regel är naturligtvis att man inte får gå tillbaka om man har klickat på en länk som visar sig vara en återvändsgränd. Då har man förlorat.
Börja med att besöka English Wikipedia. Klicka på Random article. Inom fem klick skall du ha hittat Hitler, annars har du förlorat (mot dig själv eller din lekkamrat, leken funkar både som enskilt tidsfördriv och gruppaktivitet).
Ett exempel:
Random article
Danthavarapukota
India
IAEA
Germany
Adolf Hitler.
Ytterligare ett exempel:
Random article
Culture Minister of Pakistan
Pakistan
Golf World Cup
Germany
Adolf Hitler.
Vill man göra det lite svårare för sig tillåter man inte enkla vägar som till exempel Germany eller World War II mer än en gång. Hitler dyker upp där man minst anar det så det är ofta väldigt enkelt att hitta honom på fem klick. Vill man göra det svårare för sig minskar man antalet tillåtna klick till fyra. Det är enklast att hitta Hitler via länder så i det avancerade spelläget är klick på länder inte tillåtet.
En självklar regel är naturligtvis att man inte får gå tillbaka om man har klickat på en länk som visar sig vara en återvändsgränd. Då har man förlorat.
September
September var en bra månad, ekonomiskt. Alla månader där tillgångsmassan växer med 10 000 kr eller mer är bra månader för mig, oavsett om det beror på högt sparande eller god värdeutveckling.
När jag i morse skulle räkna ihop det ekonomiska utfallet för september drabbades jag av en allvarlig hjärnstörning (dock ej drogrelaterad). Jag behärskade helt plötsligt varken addition och subtraktion. Jag såg fel, räknade fel, såg fel igen samt såg och räknade fel på samma gång och lyckades få ihop månadens sparande till allt mellan 2 000 och 12 000 kr. Någon uträkning bör ha varit korrekt men till slut kom jag fram till att det var bäst att helt enkelt nöja mig med den totala tillgångsökningen i september. Addition och subtraktion blev för svårt för mig. Dessutom har ni ju tillgång till den information som behövs för att själva räkna ut mitt sparande under september.
Oktober har börjat bra med börsfall och allt. Normalt sett brukar börsfall alltid föregås av att jag vräker in pengar i aktier och fonder men eftersom jag nettoköpte fonder för noll kronor i september och endast ökade portföljens aktieandel på grund av att en nyemission tvingade mig till det är jag osäker på om detta verkligen är det riktigt stora raset. Det som talar för är att Finanskvinnan nyligen köpte aktier.
När jag i morse skulle räkna ihop det ekonomiska utfallet för september drabbades jag av en allvarlig hjärnstörning (dock ej drogrelaterad). Jag behärskade helt plötsligt varken addition och subtraktion. Jag såg fel, räknade fel, såg fel igen samt såg och räknade fel på samma gång och lyckades få ihop månadens sparande till allt mellan 2 000 och 12 000 kr. Någon uträkning bör ha varit korrekt men till slut kom jag fram till att det var bäst att helt enkelt nöja mig med den totala tillgångsökningen i september. Addition och subtraktion blev för svårt för mig. Dessutom har ni ju tillgång till den information som behövs för att själva räkna ut mitt sparande under september.
Oktober har börjat bra med börsfall och allt. Normalt sett brukar börsfall alltid föregås av att jag vräker in pengar i aktier och fonder men eftersom jag nettoköpte fonder för noll kronor i september och endast ökade portföljens aktieandel på grund av att en nyemission tvingade mig till det är jag osäker på om detta verkligen är det riktigt stora raset. Det som talar för är att Finanskvinnan nyligen köpte aktier.
Ekonomisk ställning 30 september 2009
Tillgångar och skulder 30 september 2009
Räntesparande: 106 572 kr.
Aktiefonder: 86 945 kr.
Aktier: 97 979 kr.
Summa tillgångar och skulder: 291 496 kr.
Andel aktiesparande: 63 procent.
Andel räntesparande: 37 procent.
Räntesparande: 106 572 kr.
Aktiefonder: 86 945 kr.
Aktier: 97 979 kr.
Summa tillgångar och skulder: 291 496 kr.
Andel aktiesparande: 63 procent.
Andel räntesparande: 37 procent.
Jämfört med föregående månad har tillgångarna ökat i värde med 10 287 kr (3,7 procent).
Jag deltog i Swedbanks nyemission och fick betala 4 095 kr för 105 nya stamaktier. Aktieportföljen är i övrigt oförändrad. Jag har sålt fondandelar i Carnegie World Wide för 2 000 kr och istället köpt andelar i Skagen Global för motsvarande summa. Fondportföljen är i övrigt oförändrad.
tisdag 29 september 2009
Robur Ryssland och jag - en kort historik
Rysslandsfonderna har gått mycket bra i år, vilket är välbehövligt med tanke på hur dåligt det gick för dessa fonder under 2008. Swedbank kan stoltsera med att ha den svenska Rysslandsfond som ökat mest, upp 107 procent sen årsskiftet.
I nuläget har jag bara cirka 11 000 kronor placerade i Swedbank Roburs Rysslandsfond. Fonden är ett av mina längsta och käraste innehav (endast Spara Femman köptes in tidigare). Redan år 2000 köpte jag mina första andelar i Rysslandsfonden. Kursen var vid det årets slut 3,93 kr per andel. Den ryska börsen var vid denna tidpunkt fortfarande rejält nedtryckt efter Asienkrisen 1998 som fick många tillväxtmarknadsbörser att falla hejdlöst. Vid slutet av 2001 var kursen 6,4 och två år senare 9,4. Ytterligare två år senare, vid utgången av 2005, var fondandelskursen för Roburs Rysslandsfond 18,58. Värdet på fonden hade ökat med nästan 400 procent på bara fem år. Det var strålande tider för alla med pengar i Rysslandsfonder!
Idag är kursen 18,64. De senaste 4 åren har alltså inte varit särskilt lyckosamma. Den som lyckats tajma Moskvabörsens kraftiga upp- och nedgångar kan trots det ha tjänat mycket pengar. För bara något år sedan toppade Roburs Rysslandsfond nämligen med kurser över 30.
Jag har genom året tjänat en hel del pengar på mitt innehav i denna fond. Tyvärr har jag successivt, av privatekonomiska skäl, från tid till annan varit tvungen att sälja av andelar i bland annat denna fond för att få mat på bordet. Det tjänar därför ingenting till att drömma om vilka summor min ursprungliga placering år 2000 skulle ha växt till idag.
Den som inte kan få nog av Sparsamt leverne-relaterad aktienostalgi kan läsa vidare om mina första aktier och min första fond.
I nuläget har jag bara cirka 11 000 kronor placerade i Swedbank Roburs Rysslandsfond. Fonden är ett av mina längsta och käraste innehav (endast Spara Femman köptes in tidigare). Redan år 2000 köpte jag mina första andelar i Rysslandsfonden. Kursen var vid det årets slut 3,93 kr per andel. Den ryska börsen var vid denna tidpunkt fortfarande rejält nedtryckt efter Asienkrisen 1998 som fick många tillväxtmarknadsbörser att falla hejdlöst. Vid slutet av 2001 var kursen 6,4 och två år senare 9,4. Ytterligare två år senare, vid utgången av 2005, var fondandelskursen för Roburs Rysslandsfond 18,58. Värdet på fonden hade ökat med nästan 400 procent på bara fem år. Det var strålande tider för alla med pengar i Rysslandsfonder!
Idag är kursen 18,64. De senaste 4 åren har alltså inte varit särskilt lyckosamma. Den som lyckats tajma Moskvabörsens kraftiga upp- och nedgångar kan trots det ha tjänat mycket pengar. För bara något år sedan toppade Roburs Rysslandsfond nämligen med kurser över 30.
Jag har genom året tjänat en hel del pengar på mitt innehav i denna fond. Tyvärr har jag successivt, av privatekonomiska skäl, från tid till annan varit tvungen att sälja av andelar i bland annat denna fond för att få mat på bordet. Det tjänar därför ingenting till att drömma om vilka summor min ursprungliga placering år 2000 skulle ha växt till idag.
Den som inte kan få nog av Sparsamt leverne-relaterad aktienostalgi kan läsa vidare om mina första aktier och min första fond.
måndag 28 september 2009
Är hela Stockholms finanselit kriminell?
Samma dag som sex finansmän i den så kallade Cevian-härvan ställs inför rätta i Stockholms tingsrätt står det också klart att VD:n för börsbolaget White Shark misstänks för mord. Ingen skall naturligtvis dömas ohörd med med tanke på att psykopater gärna söker sig till finansbranschen och ledande ställningar finns det ändå visst fog för att skyldigförklara alla ledande finansmän utan att först höra dem samt att granska VD:ar för börsbolag extra noga. Helst skall de tvingas bevisa sin oskuld innan de anställs. Psykopater är dom hela bunten och sådana anförtror vi vårt kapital. Sparsamt leverne är i alla fall en garanterat psykopatfri blogg (med undantag för vissa läsare).
Vilken börs-vd eller finanskändis står näst på tur att dras inför skranket, och hur lyder anklagelsen? Förr eller senare måste väl någon av alla brats på trading- och mäklaravdelningarna åka dit för det dom gör på helgerna så min gissning blir bank och våldtäkt.
Vilken börs-vd eller finanskändis står näst på tur att dras inför skranket, och hur lyder anklagelsen? Förr eller senare måste väl någon av alla brats på trading- och mäklaravdelningarna åka dit för det dom gör på helgerna så min gissning blir bank och våldtäkt.
söndag 27 september 2009
Nytt aktieslag i depån
Eftersom jag bestämde mig för att delta fullt ut i Swedbanks pågående nyemission består min aktiedepå numera även av 105 st Swedbank BTA A. Mina Betalda Tecknade Aktier kostade 4 095 kronor. När nyemissionen är registrerad hos Bolagsverket omvandlas BTA automatiskt till vanliga A-aktier, vilket beräknas ske omkring den 14 oktober.
lördag 26 september 2009
Bokmässan 2009
Den som förväntar sig ett fylligt bildreportage även från årets Bokmässa blir besviken. I år bjuder jag nämligen inte på ett högkvalitativt fotokollage. Trösta er istället med fjolårets bilder som ni hittar här.
Årets bokmässa började bra. Jag var tidigt ute och behövde inte köa mer än kanske 5 minuter innan jag passerade mässgrindarna. Mitt första möte på mässgolvet var inte lika positivt. Inom två minuter stod jag nämligen öga mot öga med en representant för islamofascistiska Hamas. Vem hade kunnat tro att dessa ondskans hantlangare skulle finna nöje i att ha en monter på en mässa som symboliserar demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet? Där satt han i alla fall i sitt karakteristiska Hamasskägg.
Jag sneglade åt en karta som föreställde "Palestina" men som helt saknade staten Israel. Han erbjöd mig då ett exemplar av denna karta.
Var är staten Israel, undrade jag helt naturligt.
Inget Israel, bara Palestina, svarade han.
Vad händer med de judar som idag bebor Israel, fortsatte jag.
Han skakade bara på axlarna.
Varför är inte Israel med på kartan?
Där ute har du ditt Israel, sade han samtidigt som han pekade ut över mässgolvet. Här bara Palestina. Där ute har du judarna. Här bara palestinier.
Jag argumenterade med honom en liten stund, väl medveten om det meningslösa i att diskutera med islamofascister. Budskapet att Israel och det israeliska folket skall förintas är en oacceptabel åsikt som alltid måste bemötas. Om så bara för sakens skull.
Jag gick vidare in i mässhallen och stötte ganska omgående på Siewert Öholm. Skönt, tänkte jag. Där har vi i alla fall en man som står upp för det som är rätt. Jag tog tacksamt emot ett exemplar av Världen idag.
Doreen Månsson är supersöt. Hon satt, eller snarare halvlåg, lite nonchalant i en monter hela dan och verkade betydligt yngre än sina 35 år. Nykterist. Intervjuade olika författare med jämna mellanrum men det missade jag.
Jag lyssnade en stund till Kerstin Ekman i ABF:s monter. Hon kom in på ämnet kvinnohat med anledning av sin senaste bok Mordets praktik. Och när vi nu ändå talar om ämnet kvinnohat kan jag passa på att berätta att jag såg Tiina Rosenberg bli intervjuad av en bög i vad som såg ut att vara prinsessutstyrsel. Eventuellt var bögen förre riksdagsledamoten för vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. Tiina sade något i stil med "jag brukar inte gilla det ni bögar står för" innan jag tröttnade och gick vidare. Kul ändå med en riksdagsledamot i prinsessklänning som intervjuar en rabiat tokfeminist. Endast på Bokmässan...
Plan 2 erbjuder välbehövlig vila från böket, stöket och den obeskrivliga trängseln på Plan 1. Hittar man rätt i korridorerna finns där dessutom väldigt fina och obesökta toaletter. På väg ut från en sådan toalett tvingades jag vika undan för biskop Caroline Krook. Professorn och hustrun till Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström befann sig också i närheten och såg riktigt sur ut.
Vad är tabloid för något? Svarade man rätt på den frågan har man chansen att vinna en Lars Åberg-litografi. Jag vinner nog inte.
Glenn Strömberg gjorde reklam för en kokbok, tror jag. Han såg smalare ut i verkligheten än på tv (Doreen Månsson var mycket mindre än jag hade trott).
Plan 2 var en lugn oas. Nu tillbaka till plan 1.
Jag började bli sugen på lite kaffe. Jag letade bland montrarna efter någon som skulle vilja bjuda mig på kaffe. I en sparsamt besökt monter hittade jag två svenska muslimer med kraftiga skägg och bakom dem fanns en espressomaskin. 45 kronor för kaffe och wienerbröd i kaféet eller gratis kaffe utan wienerbröd hos muslimerna. Lätt val.
Annika Lantz. Suck.
Teknik
Ett stort antal företag erbjöd "tryck din egen bok"-tjänster. Är efterfrågan verkligen så stor? Nej, jag har aldrig funderat på att ge ut min egen bok men nu vet jag i alla fall att ni finns om jag ändrar mig, fick jag svara flera gånger när efterhängsna säljare förföljde mig. Marknadsläget förefaller vara extremt tufft.
Jag testade Nuut, som är den första läsplattan för böcker på den svenska marknaden. Nuut var smidig och lättanvänd. Min enda invändning rörde bläddringshastigheten. Det gick för långsamt att byta sida. 2 400 kr skulle härligheten kosta. Tack, men nej tack. Jag föredrar pappersvarianten.
Om jag vore lärare skulle jag definitivt köpa den elektroniska Whiteboarden Smart. Whiteboarden bestod av en dator, touchskärm och projektor. Läraren kan använda Smart som en vanlig whiteboard men samtidigt ha tillgång till datorn och alla dess pedagogiska möjligheter. Efter avslutad lektion är det lätt att spara ner alla anteckningar och mejla ut dessa till eleverna eller helt enkelt trycka ut dem i pappersform. Aldrig har det väl varit lättare att vara lärare än idag. Trots det går studieresultaten ner.
Mässkläder
Eccoskor. Tenniströja. Ryggsäck. Mjuka byxor. Det gäller att vara utrustad som för en exkursion i skogen om man skall klara en hel dag.
Pathfinder är inte bara namnet på den sond som Nasa skickade till Mars 1996 utan tydligen även på ett kommunistiskt bokförlag. Jag stannade till vid montern eftersom tjejen som tilltalade mig var liten och bibliotekariesöt men insåg först efter en stund att det var en kommunist jag talade med. En engelsk kommunist dessutom. Av ren artighet fortsätter jag att lyssna på henne även efter att jag insett att hon är kommunist.
Henning Mankell. Trist.
Thomas Bodström var jävligt snygg.
Tjejen som gjorde trevliga barnprogram med talande köksredskap är inte längre lika söt som jag vill att hon skall vara. Åldern tar ut sin rätt.
Jag höll Dick Harrison under särskild uppsikt men lyckades inte se honom antasta en enda mässbesökare.
Björn Hellberg signerar böcker överallt och hela tiden verkar det som. Han är säkert jättetrevlig och jättesnäll men det enda jag har läst av honom var så oerhört dåligt att jag helt enkelt inte kunde slutföra den till omfånget inte särskilt tjocka deckaren. Jag hade faktiskt gjort det bättre själv.
Det finns för många deckarförfattare i Sverige.
Spanien och Finland
Årets tema var spanskspråkig litteratur. Låt oss gå vidare. Som vanligt var Finland väl representerat på mässgolvet. I år kanske mer än vanligt eftersom det är märkesår med anledning av rikets splittring 1809. Jag bläddrade lite i en bok om Finlands historia som professorn Henrik Meinander skrivit. Professorn talade en bit ifrån mig om Finland 1944 men jag var mer intresserad av tiden dessförinnan. "Finlands historia" kostade hela 300 kr i mässmontern vilket är oacceptabelt högt. I Internetbokhandeln kostar den bara runt 200 kr. Böcker skall vara billiga på bokmässan, inte dyra. Visste ni förresten att det Svenska litteratursällskapet i Finland förvaltar miljardbelopp och har tjänat mycket stora pengar på Nokia?
Oerhört mycket attraktiva kvinnor. Kända ansikten. Författare. Gratisprylar. Godis. En hel del inköp och så naturligtvis mängder av böcker. Jag bryter här.
Årets bokmässa började bra. Jag var tidigt ute och behövde inte köa mer än kanske 5 minuter innan jag passerade mässgrindarna. Mitt första möte på mässgolvet var inte lika positivt. Inom två minuter stod jag nämligen öga mot öga med en representant för islamofascistiska Hamas. Vem hade kunnat tro att dessa ondskans hantlangare skulle finna nöje i att ha en monter på en mässa som symboliserar demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet? Där satt han i alla fall i sitt karakteristiska Hamasskägg.
Jag sneglade åt en karta som föreställde "Palestina" men som helt saknade staten Israel. Han erbjöd mig då ett exemplar av denna karta.
Var är staten Israel, undrade jag helt naturligt.
Inget Israel, bara Palestina, svarade han.
Vad händer med de judar som idag bebor Israel, fortsatte jag.
Han skakade bara på axlarna.
Varför är inte Israel med på kartan?
Där ute har du ditt Israel, sade han samtidigt som han pekade ut över mässgolvet. Här bara Palestina. Där ute har du judarna. Här bara palestinier.
Jag argumenterade med honom en liten stund, väl medveten om det meningslösa i att diskutera med islamofascister. Budskapet att Israel och det israeliska folket skall förintas är en oacceptabel åsikt som alltid måste bemötas. Om så bara för sakens skull.
Jag gick vidare in i mässhallen och stötte ganska omgående på Siewert Öholm. Skönt, tänkte jag. Där har vi i alla fall en man som står upp för det som är rätt. Jag tog tacksamt emot ett exemplar av Världen idag.
Doreen Månsson är supersöt. Hon satt, eller snarare halvlåg, lite nonchalant i en monter hela dan och verkade betydligt yngre än sina 35 år. Nykterist. Intervjuade olika författare med jämna mellanrum men det missade jag.
Jag lyssnade en stund till Kerstin Ekman i ABF:s monter. Hon kom in på ämnet kvinnohat med anledning av sin senaste bok Mordets praktik. Och när vi nu ändå talar om ämnet kvinnohat kan jag passa på att berätta att jag såg Tiina Rosenberg bli intervjuad av en bög i vad som såg ut att vara prinsessutstyrsel. Eventuellt var bögen förre riksdagsledamoten för vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. Tiina sade något i stil med "jag brukar inte gilla det ni bögar står för" innan jag tröttnade och gick vidare. Kul ändå med en riksdagsledamot i prinsessklänning som intervjuar en rabiat tokfeminist. Endast på Bokmässan...
Plan 2 erbjuder välbehövlig vila från böket, stöket och den obeskrivliga trängseln på Plan 1. Hittar man rätt i korridorerna finns där dessutom väldigt fina och obesökta toaletter. På väg ut från en sådan toalett tvingades jag vika undan för biskop Caroline Krook. Professorn och hustrun till Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström befann sig också i närheten och såg riktigt sur ut.
Vad är tabloid för något? Svarade man rätt på den frågan har man chansen att vinna en Lars Åberg-litografi. Jag vinner nog inte.
Glenn Strömberg gjorde reklam för en kokbok, tror jag. Han såg smalare ut i verkligheten än på tv (Doreen Månsson var mycket mindre än jag hade trott).
Plan 2 var en lugn oas. Nu tillbaka till plan 1.
Jag började bli sugen på lite kaffe. Jag letade bland montrarna efter någon som skulle vilja bjuda mig på kaffe. I en sparsamt besökt monter hittade jag två svenska muslimer med kraftiga skägg och bakom dem fanns en espressomaskin. 45 kronor för kaffe och wienerbröd i kaféet eller gratis kaffe utan wienerbröd hos muslimerna. Lätt val.
Annika Lantz. Suck.
Teknik
Ett stort antal företag erbjöd "tryck din egen bok"-tjänster. Är efterfrågan verkligen så stor? Nej, jag har aldrig funderat på att ge ut min egen bok men nu vet jag i alla fall att ni finns om jag ändrar mig, fick jag svara flera gånger när efterhängsna säljare förföljde mig. Marknadsläget förefaller vara extremt tufft.
Jag testade Nuut, som är den första läsplattan för böcker på den svenska marknaden. Nuut var smidig och lättanvänd. Min enda invändning rörde bläddringshastigheten. Det gick för långsamt att byta sida. 2 400 kr skulle härligheten kosta. Tack, men nej tack. Jag föredrar pappersvarianten.
Om jag vore lärare skulle jag definitivt köpa den elektroniska Whiteboarden Smart. Whiteboarden bestod av en dator, touchskärm och projektor. Läraren kan använda Smart som en vanlig whiteboard men samtidigt ha tillgång till datorn och alla dess pedagogiska möjligheter. Efter avslutad lektion är det lätt att spara ner alla anteckningar och mejla ut dessa till eleverna eller helt enkelt trycka ut dem i pappersform. Aldrig har det väl varit lättare att vara lärare än idag. Trots det går studieresultaten ner.
Mässkläder
Eccoskor. Tenniströja. Ryggsäck. Mjuka byxor. Det gäller att vara utrustad som för en exkursion i skogen om man skall klara en hel dag.
Pathfinder är inte bara namnet på den sond som Nasa skickade till Mars 1996 utan tydligen även på ett kommunistiskt bokförlag. Jag stannade till vid montern eftersom tjejen som tilltalade mig var liten och bibliotekariesöt men insåg först efter en stund att det var en kommunist jag talade med. En engelsk kommunist dessutom. Av ren artighet fortsätter jag att lyssna på henne även efter att jag insett att hon är kommunist.
Henning Mankell. Trist.
Thomas Bodström var jävligt snygg.
Tjejen som gjorde trevliga barnprogram med talande köksredskap är inte längre lika söt som jag vill att hon skall vara. Åldern tar ut sin rätt.
Jag höll Dick Harrison under särskild uppsikt men lyckades inte se honom antasta en enda mässbesökare.
Björn Hellberg signerar böcker överallt och hela tiden verkar det som. Han är säkert jättetrevlig och jättesnäll men det enda jag har läst av honom var så oerhört dåligt att jag helt enkelt inte kunde slutföra den till omfånget inte särskilt tjocka deckaren. Jag hade faktiskt gjort det bättre själv.
Det finns för många deckarförfattare i Sverige.
Spanien och Finland
Årets tema var spanskspråkig litteratur. Låt oss gå vidare. Som vanligt var Finland väl representerat på mässgolvet. I år kanske mer än vanligt eftersom det är märkesår med anledning av rikets splittring 1809. Jag bläddrade lite i en bok om Finlands historia som professorn Henrik Meinander skrivit. Professorn talade en bit ifrån mig om Finland 1944 men jag var mer intresserad av tiden dessförinnan. "Finlands historia" kostade hela 300 kr i mässmontern vilket är oacceptabelt högt. I Internetbokhandeln kostar den bara runt 200 kr. Böcker skall vara billiga på bokmässan, inte dyra. Visste ni förresten att det Svenska litteratursällskapet i Finland förvaltar miljardbelopp och har tjänat mycket stora pengar på Nokia?
Oerhört mycket attraktiva kvinnor. Kända ansikten. Författare. Gratisprylar. Godis. En hel del inköp och så naturligtvis mängder av böcker. Jag bryter här.
onsdag 23 september 2009
Min första fond - Spara Femman
Min första aktiefond hette Spara Femman. Bakom fonden stod Postbanken, som var ett samarbete mellan Posten och Nordbanken. Några av bloggens yngre läsare har kanske aldrig besökt ett riktigt postkontor, komplett med postkassörska och allt. Förr i tiden fanns det fullt med postkontor i hela Sverige och det var på ett sådant postkontor jag köpte min första aktiefond. Det var en trevlig postkassörsketant som öppnade fonden åt mig. På den tiden var jag fortfarande en ung student utan vare sig Internetbank eller möjlighet att girera pengar. Varje månad besökte jag därför personligen mitt postkontor för att med kontanta medel köpa ytterligare andelar i denna min första aktiefond.
Postbanken erbjöd 3 olika fonder. Spara Ettan var en räntefond för de som sparade på 1 års sikt. Spara Trean var en blandfond för de som sparade på tre års sikt. Spara Femman var en renodlad aktiefond för de som sparade på minst fem års sikt.
Jag vet inte exakt när jag startade mitt sparande i Spara Femman. Den första anteckning som nämner fonden är daterad sista december 1998. Eventuellt startade sparandet i fonden något eller några år dessförinnan. Fondens andelsvärde uppgick vid detta datum till 156,84. Ett år senare var andelsvärdet 230,13 vilket motsvarar en ökning på nästan 47 procent. Det var tider det!
Samarbetet mellan Posten och Nordea avvecklades så småningom. Spara Femman bytte namn till Spektra och Nordbanken bytte namn till Nordea. Postkontoren lades ner. Jag sålde mina sista andelar i Spektra 2005. Andelsvärdet var vid slutförsäljningen 352,8803. På sju år hade fonden alltså ökat i värde med 125 procent. Det är inte dåligt för en globalfond, särskilt inte med tanke på att vi under denna tid genomgick den så kallade IT-kraschen.
Postbanken erbjöd 3 olika fonder. Spara Ettan var en räntefond för de som sparade på 1 års sikt. Spara Trean var en blandfond för de som sparade på tre års sikt. Spara Femman var en renodlad aktiefond för de som sparade på minst fem års sikt.
Jag vet inte exakt när jag startade mitt sparande i Spara Femman. Den första anteckning som nämner fonden är daterad sista december 1998. Eventuellt startade sparandet i fonden något eller några år dessförinnan. Fondens andelsvärde uppgick vid detta datum till 156,84. Ett år senare var andelsvärdet 230,13 vilket motsvarar en ökning på nästan 47 procent. Det var tider det!
Samarbetet mellan Posten och Nordea avvecklades så småningom. Spara Femman bytte namn till Spektra och Nordbanken bytte namn till Nordea. Postkontoren lades ner. Jag sålde mina sista andelar i Spektra 2005. Andelsvärdet var vid slutförsäljningen 352,8803. På sju år hade fonden alltså ökat i värde med 125 procent. Det är inte dåligt för en globalfond, särskilt inte med tanke på att vi under denna tid genomgick den så kallade IT-kraschen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)