Fondernas utdelning

Avanza Zero genomförde sin utdelning igår. Utdelningar är inte till någon nytta för fondspararna eftersom andelskursen minskar med det utdelade beloppet samtidigt som utdelningen beskattas med 30 procent. Fondspararna blir därför fattigare efter utdelningen än de var före.

Om fonden ingår i en kapitalförsäkring behöver man dock inte betala skatt på utdelningen. Skattefria utdelningar i aktier och fonder är kapitalförsäkringens kanske främsta fördel.

Jag mottog 332, 65 kr i utdelning från Avanza Zero och slapp därmed betala nästan precis 100 kr i skatt. 100 kr är för övrigt ungefär lika med avkastningsskatten för ett kapital på 10 000 kr i en kapitalförsäkring. Man kan säga att den skattefria utdelningen betalar kapitalförsäkringens avkastningsskatt.

Mer om fonder och utdelningar kan man läsa i artikeln Fondernas utdelningar är inte gratispengar.

Oetisk hantering av biståndsmedel - pengaregn över Gaza

När 75 länder och organisationer idag samlades till givarmöte för rövarnästet Gaza kände generositeten inga gränser. 8 miljarder från USA, 5 miljarder från EU och 15 miljarder från arabländerna, totalt 40,5 miljarder kronor samlades in. Det svenska biståndet till området uppgår till 700 miljoner kronor i år.

Gaza har en befolkning på cirka 1,5 miljoner. Per capita uppgår alltså det beslutade biståndet till 27 000 kr!

Inget annat folk på denna jord får ett lika stort bistånd per capita som Gazaborna.

Vad skulle man inte kunna göra för ett föräldralöst afrikanskt barn för 27 000 kr per år? Forskningen kring malaria eller aids skulle naturligtvis också ha stor nytta av 40,5 miljarder kronor. Hur många skolor får man för 40,5 miljarder kronor?

Om du fick fördela 40,5 miljarder kronor till valfria biståndsprojekt, skulle du då välja att lägga allt på Gaza?

Trots att det fortfarande finns undernärda och föräldralösa barn som aldrig får lära sig att räkna eller skriva i både Afrika och Asien väljer världens regeringar att belöna den befolkning som röstade fram Hamas med 40,5 miljarder kronor.

Com hem-avhoppare bekräftar mina misstankar

"Jobbat för comhems kundtjänst och visst det handlar mycket eller ja i 1:hand att man ska få kunderna att ta fler tjänster...Jag fokuserade på att hjälpa kunderna i 1:hand och valde att inte lägga ner alla energi på att tjatta på kunderna att ta fler tjänster....Hm fick jag vara kvar..Nix fick inte fortsätta..fast saknar inte jobbet om man säger så...."

-Fd kundtjänstmedarbetare i en bloggkommentar.

Ekonomisk ställning 28 februari 2009

Tillgångar och skulder 28 februari 2009

Pengar: 87 233 kr.
Aktiefonder: 48 729 kr.
Aktier: 57 151 kr.

Kortkredit: 1 320 kr.

Summa tillgångar och skulder: 191 793 kr.

Det blev aldrig någon sammanställning vid månadsskiftet januari/februari. Utan att ha tillgång till några exakta siffror är det dock troligt att sparkapitalet minskade från årsskiftet fram till och med januari månads slut. Nettotillgångarna ökade dock igen i februari och jämfört med årsskiftet är ökningen 8 538 kr (4,7 procent).

Under februari har två fonder, New Energy och Balkanfonden, sålts av. Nya köp har endast gjorts i fonden Avanza Zero. Pengar har flyttats från Swedbank till Avanza, värdet av kapitalförsäkringen uppgår till cirka 7 500 kr.

Periodens bloggintäkter har i vanlig ordning slussats vidare och efter avdrag för skatt har en get och två kakaoträd köpts via Action Aid. En läsare tjatade till sig gåvokortet för geten men kakaoträden finns fortfarande kvar om någon är intresserad.

Periodens surdeg är naturligtvis Swedbank. Kursen befinner sig nu på så låga nivåer att jag kan snitta ner mig rejält med endast blygsamma insatser. Vi får väl se vad som händer. Antingen är ett Swedbankköp nu lika bra som att ha köpt SEB för några kronor under 90-talets bankkris, eller så kommer innehavet att spädas ut mycket kraftigt efter ytterligare nyemissioner, och eller statliga kapitalinjektioner.

Jobbiga människor gillar vi inte, Lina Winkler

I dagens Göteborgs-Posten intervjuas Lina Winkler, 26 år, med anledning av att hon har blivit utsedd till Sveriges främsta topptalang av nätverket Nova.

Lina Winkler går dubbla utbildningar i juridik och ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Hon blev Seco-ordförande vid 19 års ålder och vid sidan av studierna är hon projektledare hos Lawline.se. Dessutom håller hon nu på att hjälpa till med en del av administrationen inför Volvo AB: s årsstämma.

Hur hinner du med allt, frågar Marie Kennedy på GP. "-Det går jättebra, jag har en bra familj som stöttar mig. Och så är jag bra på att planera min tid."

Såna där äckligt ambitiösa människor gillar vi inte. Tur att hon har fula örhängen på sig. Ambitiösa människor med bra smak är nämligen ännu värre att uthärda.

(Lina Winkler är helt klart en person som googlar sitt eget namn regelbundet. Jag vill därför passa på att be om ursäkt för mitt lilla utfall mot dig ovan. Det är inte dig det är fel på. Det är bra att vara ambitiös. Du är dessutom söt på bilden. )

Fortsatt fondstädning

Fondstädningen fortsätter. Idag var det Roburs Balkanfond som sparkades ut. Innehavet var inte särskilt stort men i likhet med New energy-fonden som fick kicken senast var den procentuella förlusten desto större.

Jag har haft alldeles för många olika tillväxtmarknadsfonder. I fortsättningen skall jag nöja mig med en fond inriktad mot alla tillväxtmarknader (förmodligen väljer jag Skagen Kontiki, i kapitalförsäkringen, vilket innebär att Roburs Brict-fond kan dra den också) samt ett par fonder inriktade mot enstaka tillväxtmarknader, t ex Indien som jag sitter långsiktigt i.

Bra att kårobligatoriet avskaffas

Enligt ett regeringsförslag skall det från den 1 juli nästa år vara frivilligt för landets studenter att vara medlem i en studentkår. Jag välkomnar detta beslut, som ökar studenternas frihet.

Jag har mycket svårt att se varför just studenter skall tvingas in i en förening som tillvaratar deras intressen. Det är lika orimligt med obligatoriskt kårmedlemskap för studenter som det vore med obligatoriskt fackmedlemskap för lärare.

Om kårerna tillför värde för studenterna kommer de även i fortsättningen att locka till sig medlemmar.

Nationalsocialdemokratiska arbetarpartiet

Göran Persson var en vän av Israel. Anständigheten kräver att statsministrar och ledare för politiska partier är Israels vänner.

Idag är Mona Sahlin ledare för socialdemokraterna.

Mona Sahlin demonstrerar tillsammans med judehatare från Hizbollah och Hamas. Mona Sahlin går i samma demonstrationståg som förintelseförnekare, judehatare och folkmordsanhängare.

Mona Sahlin är alldeles uppenbart ingen vän av Israel.

Mona Sahlin planerar att bilda regering tillsammans med Israelhataren Lars Ohly som beundrar den judehatande bloggaren Jinge.

Mona Sahlin behöver dock inte söka sig utanför det egna partiet för att hitta antisemitiskt sällskap. I Malmö har ju hennes partikamrater tillsammans med kommunisterna beslutat att matchen i Davis Cup mellan Sverige och Israel skall spelas inför tomma läktare.

Ilmar Reepalu (NSSAP), svarar på frågan varför han tycker att matchen helt borde stoppas: – En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern.

Att det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets politik har resulterat i att en stor del av Malmös befolkning numera är judehatare än ju knappast något skäl till varför ledande politiker skall låta denna pöbel styra, såvida de ledande politikerna inte delar pöbelns ståndpunkter då så klart.

Antisemitismen är snart regeringspolitik i det nya Sverige. Om det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets ledare tillträder som statsminister 2010 gör nog Sveriges judar bäst i att lämna landet. Malmös judar håller redan på att lämna stan i rask takt: "Snart omöjligt vara jude i Malmö" skriver Fredrik Sieradzki i en artikel på Newsmill.

Svenska folket, med några få undantag, tiger. Jag antar att det känns bäst för er att göra så. Svenska judar trakasseras på gatorna. Israelvänliga demonstrationer utsätts för våld och stenkastning. Ledande svenska politiker demonstrerar tillsammans med uttalade judehatare. Politiska beslut i Malmö tar hänsyn till stadens judefientliga opinion och kommunalrådet vill helst inte ha några israeliska besökare överhuvudtaget.

Funkade inte historieundervisningen i skolan? Lärde ni er inget om förintelsen? Varför är ni så tysta?

Sveriges bästa (och sämsta) livsmedelsbutiker

1. ICA. Stort sortiment. Bra ordning i butikerna, hyfsade priser. Överlägset bäst personal och en helt okej kundstock.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.

Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.

Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.

Vårstädning inledd

Min fondportfölj har blivit alldeles för spretig och svår att överblicka. Jag har tidigare utlovat en uppstramning och inledde den igår genom att sälja av hela innehavet i BlackRock New Energy Fund. Det handlade om ganska lite pengar men förlusten var åtminstone rejäl. Det är också skönt att fortsättningsvis slippa ha att göra med den amerikanska finansindustrin. Alla kvarvarande fonder förvaltas nämligen av européer. Pengarna från försäljningen hamnar i kapitalförsäkringen. Ytterligare en eller två fonder kommer att säljas av inom kort.

Lagen om offentlig upphandling och dess eventuella samband med ständiga kollektivtrafikkollapser i Göteborg

Kollektivtrafiken i Göteborg är uppbyggd kring spårvagnstrafik. För några år sedan skulle det inhandlas nya spårvagnar till Göteborg. Sådana inköp kan inte göras hur som helst utan måste ske enligt lagen om offentlig upphandling. Det italienska företaget Ansaldobreda vann upphandlingen och fick börja leverera sin spårvagn M32 till Göteborg.

Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.

Så ligger det till.

Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?

Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.

Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.

Spårvagn från helvetet. Låt er inte luras av vagnens fina linjer och väl avvägda färgsättning.

Min svarta lista

Jag har en svart lista. Jag hade glömt av att jag har den men igår kände jag mig manad att bojkotta en viss lokal livsmedelsbutik och då drog jag mig till minnes att jag faktiskt har en svart lista över företag jag inte gör affärer med. Livsmedelsbutiken hamnade på min svarta lista per omgående. Tyvärr kan jag bara komma ihåg ytterligare två företag på min svarta lista. Jag hoppas verkligen att jag inte av misstag har gynnat bojkottade företag bara av den anledningen att jag har dåligt minne. Jag skall försöka klura ut vilka fler bolag jag inte gör affärer med. Kanske är det bäst med en lista i skrift.

Pirate Bay och Carl Lundström

Rättegången mot Pirate Bay-männen startade idag och jag har precis sett ett avsnitt av The Office (US), nedladdat via denna förnämliga fildelningssida. Att köpa in hela serien på DVD skulle kosta över 1 000 kr men tack vare grabbarna på Pirate Bay kan jag nu erhålla många timmars förstklassig underhållning helt gratis. Det tackar jag för.

Det mest intressanta med rättegången tycker jag annars skall bli att höra vad "knäckebrödskalle", Carl Lundström, har att säga. Carl Lundström, en arvtagare till Wasa knäckebröd, har ju verkligen visat att pengar har betydelse. Han har använt sin förmögenhet både i politiskt syfte och för att starta företag. Jag gissar att Carl Lundström i fallet Pirate Bay drivs av ideologi snarare än ekonomi. Säga vad man vill om Carl Lundström, han agerar utifrån vad han tycker är rätt och han står för sina åsikter.

Komplettering: Jag tycker att Carl Lundström är en politisk idiot, i betydelsen att han aldrig har lyckats välja en särskilt smart väg för att nå politisk måluppfyllelse. Han skall dock ha beröm för att han försöker.

Bokrea 2009 - skillnader i prissättning och utbud

Det finns pengar att tjäna på att välja rätt Internetbokhandel för sina reaköp. Även om stora delar av sortimentet är enhetligt och likvärdigt prissatt kan priserna variera kraftigt på enskilda titlar samtidigt som företagens utbud inte är helt överlappande.

Bonnierägda Adlibris rear ut Bonniers uppslagsbok för 89 kr, en titel som inte ens ingår i Bokus rea. Bokus å andra sidan, säljer Norstedts uppslagsbok för 156 kr, att jämföra med de 169 kronor samma titel kostar hos Adlibris.

Adlibris rear ut förra årets kanske mest uppmärksammade översättning till svenska, De välvilliga, för 99 kr. Denna titel ingår inte i rean hos Bokus utan kostar där 189 kr i ordinarie pris.

De skönlitterära böckerna kostar ungefär lika mycket oavsett om du väljer Bokus eller Adlibris. Det finns dock skillnader i utbudet. Bokus säljer exklusivt ut August Strindbergs samlade verk, nationalupplagan, för endast 59 kr per titel. Det finns därför knappast någon anledning att betala 499 för Strindbergboxen hos Adlibris, särskilt framtagen för förra årets rea (Bokus säljer samma box för 445 kr). Bokus erbjuder även en samling Coetzee-titlar till mycket låga priser, titlar som inte ens förekommer hos Adlibris. På Bokus kan man även köpa Polyfem förvandlad av Willy Kyrklund i inbunden form, Adlibris erbjuder bara pocketupplagan på sin rea.

När det gäller fackutbudet lade jag märke till att Svenska slott och herrgårdar kostar 109 kr hos Adlibris och 144 kr hos Bokus. Priserna på fackböcker är ofta högre än för skönlitteraturen så här gäller det att jämföra priser, det skiljer ofta en 50-lapp i pris och man kan inte utgå från att t ex Adlibris alltid är billigast (även om så ofta är fallet). Övergivna platser, av min gamla lärare Jan Jörnmark, kostar 109 kr på Bokus och 99 kr på Adlibris.

Det här inlägget var inte tänkt att fungera som tips på böcker att köpa utan mer som en ögonöppnare för pris- och utbudsvariationer.

Både Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria alternativ. Den som väljer att samla sina inköp hos Adlibris och kommer upp i mer än 500 kr får en Bookbag på köpet.

Tyvärr har Internetbokhandeln stora kostnadsfördelar jämfört med de fysiska boklådorna (Akademibokhandeln tvingades i veckan varsla var åttonde anställd om uppsägning). Detta visar sig naturligtvis i prissättningen. Alla böcker är dock inte billigare på Internet och ett besök i en fysisk bokhandel kan också resultera i upptäckten av böcker som inte ingår i reakatalogerna men som har blivit över ute i de enskilda butikerna och därför reas ut.

Kampen för yttrandefriheten

Idag är det 20 år sedan ayatolla Khomeini uttalade en fatwa över författaren Salman Rushdie, enligt vilken det är alla sanna muslimers plikt att döda författaren till boken Satansverserna - som anses driva med profeten Muhammed.

Salman Rushdie är fortfarande i livet men fatwan resulterade i att boklådor brandbombades och att den japanske översättaren av Satansverserna mördades. Den norske översättaren sköts med tre skott och den italienske översättaren knivhöggs, båda överlevde lyckligtvis.

Salman Rushdie lever än idag under polisbeskydd och är en symbol för hotet mot vår yttrandefrihet. Han är dock inte den enda som har fått känna på islamisternas hat. Filmaren Theo van Gogh knivmördades på öppen gata. Muhammedkarikatyrerna medförde upplopp och brandbomber mot danska ambassader. I Sverige blev konstnären Lars Wilks dödshotad på grund av sina rondellhundar föreställande Muhammed. Taslima Nasrin, som ofta bor i Sverige på grund av islamisternas hot mot henne, är ytterligare en författare som drabbats av muslimernas vrede. I Göteborg blev flera tavlor nedplockade från Världskulturmuseets väggar sedan muslimer klagat på att de innehöll koranverser. Nyligen vågade förlaget Random House inte ge ut Sherry Jones roman om profetens barnhustru Aisha eftersom det befarades att boken kunde reta upp muslimer. Muslimernas hot har varit framgångsrika och yttrandefriheten har gång på gång satts på undantag. Nu får det vara nog. Nu är det dags att dra en gräns och säga: hit men inte längre.

Salman Rushdie i en intervju med The Times: "Hur många attacker behöver vi innan vi inser vad som håller på att hända?" "Numera tänker sig folk noga för innan de säger något över huvud taget om islam", fortsätter Rushdie, "Det kan ju hända att någon bestämmer sig för att vara kränkt."

Problemet är att det inte längre handlar om enstaka kränkta muslimer. Starka krafter kräver förbud mot att överhuvudtaget få kritisera islam. I Storbritannien avvisade parlamentet en hädelselag med en rösts marginal (en modifierad version av lagen infördes sedan i oktober 2007) och i FN har 57 muslimska stater försökta driva igenom en resolution som förbjuder alla former av kritik av religiösa föreställningar. Den engelska inrikesministern förbjöd för övrigt nyligen europaparlamentarikern Gert Wildeers att resa in i landet för att tala inför parlamentet. Att uttrycka sitt stöd för Hamas går bra att göra men att kritisera Islam är tydligen inte längre tillåtet.

Profeten Muhammed gifte sig med flickebarnet Aisha då hon endast var 6 år gammal. Han fullbordade äktenskapet genom att våldta Aisha när hon var 9 år. Dessförinnan hade profeten Muhammed endast ägnat sig åt icke-penetrerande våldtäkter av sin barnbrud, allt enligt haditherna. Profeten Muhammed var alltså definitionsmässigt en pedofil. Jag passar på att skriva detta nu, för snart kan det vara förbjudet. Yttrandefriheten är inte av Gud given. Den måste försvaras mot inskränkta människor och dåraktiga politiker varje dag. Modiga människor som Salman Rushdie ryggar inte undan inför hoten mot hans person. Låt oss hylla Salman Rushdie och alla andra förkämpar för yttrandefriheten på denna 20-årsdag av ayatolla Khomeinis fatwa. "I am Salman Rushdie" stod det på de pins några vänner till Salman Rushdie lät trycka upp för att förvirra potentiella angripare. I am Salman Rushdie.