Jag är medveten om att tusentals läsare sitter framför sina datorer och väntar på nya intressanta inlägg på sin favoritblogg Sparsamt leverne och blir vädligt besvikna när det går någon vecka mellan de högkvalitativa inläggen. Livet är dock ingen (gratis) räkmacka och så länge ni inte frivilligt kastar pengar efter mig kan ni heller inte begära att få kvalitetsläsning varje dag.
På ekonomifronten kan nämnas att jag har lagt en köporder om 20 000 kr i Brummer Multi-Strategy 2XL. När den går igenom vid månadsskiftet kommer cirka 12 procent av sparkapitalet vara placerat i hedgefonder och därmed lär det dröja ett tag innan det kan bli aktuellt med nya köp i detta tillgångsslag. Om något behöver sparportföljens aktiedel istället stärkas.
Jag loggade precis in på mitt skattekonto och det verkar som om årets skatteåterbäring blir högre än föregående års. Trevligt.
Star Trek: Voyager börjar precis på TV4 Sci-fi. Seven of nine har tagit plats i serien som därmed blivit flera storlekar bättre jämfört med de första tre säsongerna. Kvalitetsunderhållning i repris (jag minns inte handlingen längre) och eftersom jag missade seriens upplösning när det begav sig har jag mycket att se fram emot. Japp, jag är lättroad.
måndag 22 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Mer om vuxna män som utger sig för att vara barn
Jag har tidigare, här och här, skrivit om hur vuxna män utger sig för att vara barn för att därmed lättare kunna lura till sig uppehållstillstånd och bidragsförsörjning i Sverige. Även Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson tog igår upp ämnet. Migrationsverkets personal kontrollerar inte de uppgifter bedragarna lämnar och möjliggör därmed för brottslingar att utnyttja det svenska systemet: "Migrationsverkets åldersbestämning sker i princip via okulär kontroll på ett möte där man normalt accepterar den ålder sökanden anger. När norska Utlendingsdirektoratet lät göra tandtester, förvisso också en osäker metod, visade dessa i nio fall av tio en högre ålder än den uppgivna. Hälften av dem som sade sig vara minderåriga befanns vara över 20."
Per Gudmundson skriver även om kostnaden för en vuxen kriminell man som utger sig för att vara barn: "Enkelt uttryckt betalar staten för själva boendet 1900 kronor per asylsökande och dygn. Därtill kommer skolgången, som schablonersätts med 64300 kronor per gymnasieelev och år, samt andra kompensationer, för utredningar, för gode män, för särskilda behov och för extraordinära kostnader. Därutöver kommer en årlig grundersättning till kommunen om 500000 kronor för att ”underlätta mottagandet samt öka kvalitén”, samt dagpenningen till den asylsökande själv."
När vuxna asylsökande män blir påkomna med att ljuga om sin ålder i Danmark rubriceras agerandet som "socialt bedrägeri", åtal väcks och standardstraffet 40 dagar i fängelse och utvisning utdöms. I Sverige placerar vi de vuxna männen i skolor tillsammans med 14-15 åriga flickor, vi kastar pengar över dem och skriver snyftreportage i tidningarna.
Merith Wager skriver regelbundet och initierat om svensk asylantpolitik och Migrationsverkets inkompetens. Hon tar naturligtvis även upp bluffen med de kriminella ensamkommande männen som utger sig för att vara barn: "I åratal, i otaliga inlägg här på bloggen har jag skrivit om de s.k. ensamkommande barnen som Sverige tar emot och som ofta varken är barn eller har asylskäl (det gäller givetvis inte alla). Miggor har berättat om asylsökande som varit långt över 18 år, som med frenesi hävdat att de är 17 och ensamma i världen och har flytt från död och tortyr. Id-handlingar som styrker ålder och nationalitet har dessa ”barn” inte haft, och Migrationsverket har inte haft orken att stå emot utan slussat ut ”barnen” i boenden där de blivit frustrerade över att bli behandlade som minderåriga och trakasserat, hotat och brukat våld mot personal samt slagit sönder inredningar."
Fakta biter dock inte på svenska politiker och journalister. Merith Wager fortsätter: "Ingen lyssnar! Ingen bryr sig. I stället tillsätts en landshövding som ska tvinga fram ännu fler ohyggligt dyra ”kommunplatser” åt dessa personer som – som sagt – ofta varken är under 18 år, ensamma eller ens i behov av skydd enligt utlänningslagen."
Per Gudmundson skriver även om kostnaden för en vuxen kriminell man som utger sig för att vara barn: "Enkelt uttryckt betalar staten för själva boendet 1900 kronor per asylsökande och dygn. Därtill kommer skolgången, som schablonersätts med 64300 kronor per gymnasieelev och år, samt andra kompensationer, för utredningar, för gode män, för särskilda behov och för extraordinära kostnader. Därutöver kommer en årlig grundersättning till kommunen om 500000 kronor för att ”underlätta mottagandet samt öka kvalitén”, samt dagpenningen till den asylsökande själv."
När vuxna asylsökande män blir påkomna med att ljuga om sin ålder i Danmark rubriceras agerandet som "socialt bedrägeri", åtal väcks och standardstraffet 40 dagar i fängelse och utvisning utdöms. I Sverige placerar vi de vuxna männen i skolor tillsammans med 14-15 åriga flickor, vi kastar pengar över dem och skriver snyftreportage i tidningarna.
Merith Wager skriver regelbundet och initierat om svensk asylantpolitik och Migrationsverkets inkompetens. Hon tar naturligtvis även upp bluffen med de kriminella ensamkommande männen som utger sig för att vara barn: "I åratal, i otaliga inlägg här på bloggen har jag skrivit om de s.k. ensamkommande barnen som Sverige tar emot och som ofta varken är barn eller har asylskäl (det gäller givetvis inte alla). Miggor har berättat om asylsökande som varit långt över 18 år, som med frenesi hävdat att de är 17 och ensamma i världen och har flytt från död och tortyr. Id-handlingar som styrker ålder och nationalitet har dessa ”barn” inte haft, och Migrationsverket har inte haft orken att stå emot utan slussat ut ”barnen” i boenden där de blivit frustrerade över att bli behandlade som minderåriga och trakasserat, hotat och brukat våld mot personal samt slagit sönder inredningar."
Fakta biter dock inte på svenska politiker och journalister. Merith Wager fortsätter: "Ingen lyssnar! Ingen bryr sig. I stället tillsätts en landshövding som ska tvinga fram ännu fler ohyggligt dyra ”kommunplatser” åt dessa personer som – som sagt – ofta varken är under 18 år, ensamma eller ens i behov av skydd enligt utlänningslagen."
Per Gudmundson är hittills den enda skribenten på en svensk tidning som tagit upp bluffen med åldersbedragarna. Jag hyser inget hopp om att fler kommer följa i hans spår.
lördag 6 mars 2010
Några ord om årets bokrea
Noll inköp. Höga priser. Dussindeckare i billiga specialupplagor men ingen skönlitterär kvalitetslitteratur. Snart ett minne blott?
Ekonomisk ställning 28 februari 2010
Räntesparande: 92 070 kr.
Hedgefonder: 20 000 kr.
Aktiefonder: 116 200 kr.
Aktier: 104 734 kr.
Summa tillgångar och skulder: 333 004 kr.
Andel aktiesparande: 66 procent.
Andel räntesparande: 28 procent.
Andel hedgefondsparande: 6 procent.
Under februari ökade sparkapitalet i värde med 3 436 kr (1 procent). Svagt negativ värdeutveckling på aktietillgångarna. Hedgefonden Brummer Multi Strategy är ett nytt innehav och har ökat i värde med cirka 0,4 procent under månaden men jag har inte lyckats hitta några uppdaterade NAV-kurser än. Trist start på börsåret även om inledningen av mars ändå ger visst hopp om framtiden med rejäla kurslyft.
Hedgefonder: 20 000 kr.
Aktiefonder: 116 200 kr.
Aktier: 104 734 kr.
Summa tillgångar och skulder: 333 004 kr.
Andel aktiesparande: 66 procent.
Andel räntesparande: 28 procent.
Andel hedgefondsparande: 6 procent.
Under februari ökade sparkapitalet i värde med 3 436 kr (1 procent). Svagt negativ värdeutveckling på aktietillgångarna. Hedgefonden Brummer Multi Strategy är ett nytt innehav och har ökat i värde med cirka 0,4 procent under månaden men jag har inte lyckats hitta några uppdaterade NAV-kurser än. Trist start på börsåret även om inledningen av mars ändå ger visst hopp om framtiden med rejäla kurslyft.
Ilmar Reepalu skämmer ut Sverige
Kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, har det inte lätt. Varje gång har försöker förklara sina tvivelaktiga yttranden om den pågende pogromen i Malmö sjunker han bara djupare ner i den historiens avfallshög som härbärgerar judehatarna. Ledande svenska vänsterpolitiker talar om "Israel" snarare än "juden" och "Israellobbyn" istället för "judisk världskonspiration" men det är uppenbart vad som avses, åtminstone ute i världen där man inte ser lika lätt på antisemitismen som man gör i Sverige. Wall Street Journal är bara en i raden av internationella tidningar som uppmärksammar hur svenska judar i Malmö får löpa gatlopp mellan hatiska muslimer och vänsterpolitiker.
Daniel Schwammenthal skriver:
In this city—just across a narrow stretch of water that separates Sweden from Denmark—what has been called "Eurabia" is slowly becoming reality. Roughly 20% of Malmö's 290,000 residents are of Muslim, mostly Arab, origin. Their widespread hatred of Israel together with traditional Swedish anti-Zionism—the result of the left's ideological supremacy here—form an explosive cocktail.
Screaming "Sieg Heil" and "Hitler, Hitler," a mostly Muslim mob threw bottles and stones at a small group of Jews peacefully demonstrating for Israel at this town's central square last year. Worshipers on their way to synagogue and Jewish kids in schools are routinely accosted as "Dirty Jews." [...] Not surprisingly, Malmö's small Jewish community of roughly 700 is getting smaller as families leave town.
Faced with these attacks on the city's Jewish population, Malmö's mayor, Ilmar Reepalu, seems curiously unperturbed by, if not sympathetic to, the attackers. Asked to condemn anti-Semitism in his city, the Social Democrat suggested in a January interview to Skånska Dagbladet—published on International Holocaust Memorial Day, no less—that it's partly the Jews' own fault. Their crime? They didn't "distance" themselves from Israel and the Gaza war. "The community chose to hold a pro-Israel demonstration," Mr. Reepalu said, a move that "may convey the wrong message." Besides, Zionism is just as bad as anti-Semitism, the mayor added. Both are "extremists who want to set themselves over other groups."
[...]
Many leading Social Democrats attended last year's anti-Israel rallies—where the Jewish state's flag was burned while those of Hamas and Hezbollah were waved. Among the demonstrators was Ms. Sahlin, likely to become Sweden's next prime minister after September's general elections. "I think Gaza is comparable to the Warsaw Ghetto," said Ingalill Bjartén, the vice chair for the Social Democratic Women's organization in southern Sweden. And according to the Left Party's Hans Linde, Israel is a "racist apartheid state."
This sort of demonization of Israel and Israelis—which meets the European Union's own definition of anti-Semitism—is increasingly common across the Continent.
[...]
Mr. Reepalu's suggested solution for Europe's Jews is a sort of post-Christian baptism. If conversion to Christianity was the ticket out of the ghetto in earlier times, conversion to Israel-bashing may do the trick today. If Jews "distance" themselves from the Jewish state, they will be safe, maybe even accepted in polite company. This would truly be a Eurabian night falling on the Continent.
Wall Street Journal är inte ensamma om att uppmärksamma och oroas över vad som pågår i Sverige. Brittiska The Sunday Telegraph skriver att "judar lämnar svensk stad efter kraftig ökning av antisemitiska hatbrott" I artikeln intervjuas en överlevande från Auschwitz som på grund av trakasserier från Malmös stora muslimska befolkning inte längre känner sig säker. Hon flydde till Sverige för att bli trygg men Sverige är inte längre någon trygg hamn för judar på grund av de senaste decenniernas exempellösa massinvandring av arabiska muslimer som har tagit med sig synen på juden från hemlandet.
Även New York Times har varit oroade. I en ledarkrönika kritiserades Malmö och Reepalu för beslutet att låta Davic Cup-matchen mellan Sverige och Israel spelas inför tomma läktare.Wall Street Journal, New York Times och Sunday Telegraph är några av världens största och mest ansedda dagstidningar. Det hör inte till vanligheterna att Sverige överhuvudtaget omnämns i dessa publikationer. När så ändå sker handlar det alltså om en växande antisemitism som inte tycks tas på allvar av ledande politiker utan tvärtom underblåses av vänsterpolitiker och dessutom är ett direkt resultat av den muslimska massinvandring som alla partier utom Sverigedemokraterna anser vara positiv för Sverige.
Daniel Schwammenthal skriver:
In this city—just across a narrow stretch of water that separates Sweden from Denmark—what has been called "Eurabia" is slowly becoming reality. Roughly 20% of Malmö's 290,000 residents are of Muslim, mostly Arab, origin. Their widespread hatred of Israel together with traditional Swedish anti-Zionism—the result of the left's ideological supremacy here—form an explosive cocktail.
Screaming "Sieg Heil" and "Hitler, Hitler," a mostly Muslim mob threw bottles and stones at a small group of Jews peacefully demonstrating for Israel at this town's central square last year. Worshipers on their way to synagogue and Jewish kids in schools are routinely accosted as "Dirty Jews." [...] Not surprisingly, Malmö's small Jewish community of roughly 700 is getting smaller as families leave town.
Faced with these attacks on the city's Jewish population, Malmö's mayor, Ilmar Reepalu, seems curiously unperturbed by, if not sympathetic to, the attackers. Asked to condemn anti-Semitism in his city, the Social Democrat suggested in a January interview to Skånska Dagbladet—published on International Holocaust Memorial Day, no less—that it's partly the Jews' own fault. Their crime? They didn't "distance" themselves from Israel and the Gaza war. "The community chose to hold a pro-Israel demonstration," Mr. Reepalu said, a move that "may convey the wrong message." Besides, Zionism is just as bad as anti-Semitism, the mayor added. Both are "extremists who want to set themselves over other groups."
[...]
Many leading Social Democrats attended last year's anti-Israel rallies—where the Jewish state's flag was burned while those of Hamas and Hezbollah were waved. Among the demonstrators was Ms. Sahlin, likely to become Sweden's next prime minister after September's general elections. "I think Gaza is comparable to the Warsaw Ghetto," said Ingalill Bjartén, the vice chair for the Social Democratic Women's organization in southern Sweden. And according to the Left Party's Hans Linde, Israel is a "racist apartheid state."
This sort of demonization of Israel and Israelis—which meets the European Union's own definition of anti-Semitism—is increasingly common across the Continent.
[...]
Mr. Reepalu's suggested solution for Europe's Jews is a sort of post-Christian baptism. If conversion to Christianity was the ticket out of the ghetto in earlier times, conversion to Israel-bashing may do the trick today. If Jews "distance" themselves from the Jewish state, they will be safe, maybe even accepted in polite company. This would truly be a Eurabian night falling on the Continent.
Wall Street Journal är inte ensamma om att uppmärksamma och oroas över vad som pågår i Sverige. Brittiska The Sunday Telegraph skriver att "judar lämnar svensk stad efter kraftig ökning av antisemitiska hatbrott" I artikeln intervjuas en överlevande från Auschwitz som på grund av trakasserier från Malmös stora muslimska befolkning inte längre känner sig säker. Hon flydde till Sverige för att bli trygg men Sverige är inte längre någon trygg hamn för judar på grund av de senaste decenniernas exempellösa massinvandring av arabiska muslimer som har tagit med sig synen på juden från hemlandet.
Även New York Times har varit oroade. I en ledarkrönika kritiserades Malmö och Reepalu för beslutet att låta Davic Cup-matchen mellan Sverige och Israel spelas inför tomma läktare.Wall Street Journal, New York Times och Sunday Telegraph är några av världens största och mest ansedda dagstidningar. Det hör inte till vanligheterna att Sverige överhuvudtaget omnämns i dessa publikationer. När så ändå sker handlar det alltså om en växande antisemitism som inte tycks tas på allvar av ledande politiker utan tvärtom underblåses av vänsterpolitiker och dessutom är ett direkt resultat av den muslimska massinvandring som alla partier utom Sverigedemokraterna anser vara positiv för Sverige.
torsdag 4 mars 2010
TA
Stockholmsbörsen stängde i trakterna av årshögsta. Det kan därför vara värt att påpeka att för inte så länge sedan var alla tekniska analytiker överens om att alla aktier skulle säljas för nu väntade minsann stora börsras runt hörnet. De tekniska analytikerna fick alltså återigen fel. Måhända rasar börsen i vår men de tekniska analytikerna kommer inte att förutse det. Imorgon går börsen upp eller ner eller är oförändrad. Det spådde jag i mitt avlopp alldeles precis (det behövde rensas). Förresten, var det lönsamt att sälja av på tekniska säljsignaler och sedan köpa tillbaka på tekniska köpsignaler för att nu befinna sig på samma nivå eller högre som innan man sålde, minus skillnaden mellan sälj och återköp då förstås (som ju är kanske fem procentenheter på någon månad)?
måndag 1 mars 2010
Plus och minus för Avanzas Brummerhantering
Avanza tycks ha infogat Brummer Multi Strategy i sitt ordinarie sortiment, vilket jag önskade här. När jag köpte Brummer MS inför förra månadsskiftet var jag tvungen att ringa en mäklare hos Avanza men nu går det bra att lägga order direkt i depån. Detta är positivt.
Mindre bra är att Avanza tar ut en köpavgift på 1 procent. Avanza kallar avgiften "administrativ" och hävdar att Avanza inte tar ut någon avgift för själva fonden (i form av kick-back eftersom Brummer inte låter återförsäljarna få någon andel av fondavgifterna) men detta är naturligtvis bara en lek med ord. Avanza tjänar 1 procent av alla fondköp i Brummer och att kalla det för administrativ avgift är rent strunt när hanteringen av Brummers fonder är billigare idag än för en månad sedan. Avanza sparar in värdefull mäklartid på att låta fondköpen ske via depån men väljer samtidigt att ta ut en köpavgift och kalla denna "administrativ". Varför togs ingen administrativ avgift ut när det verkligen fanns skäl för det, dvs när kunderna tvingades ringa mäklarbordet?
Efter en negativ värdeutveckling under februaris två första veckor har BMS vänt till positiva siffror och stiger enligt estimaten med 0,4 procent i februari.
Mindre bra är att Avanza tar ut en köpavgift på 1 procent. Avanza kallar avgiften "administrativ" och hävdar att Avanza inte tar ut någon avgift för själva fonden (i form av kick-back eftersom Brummer inte låter återförsäljarna få någon andel av fondavgifterna) men detta är naturligtvis bara en lek med ord. Avanza tjänar 1 procent av alla fondköp i Brummer och att kalla det för administrativ avgift är rent strunt när hanteringen av Brummers fonder är billigare idag än för en månad sedan. Avanza sparar in värdefull mäklartid på att låta fondköpen ske via depån men väljer samtidigt att ta ut en köpavgift och kalla denna "administrativ". Varför togs ingen administrativ avgift ut när det verkligen fanns skäl för det, dvs när kunderna tvingades ringa mäklarbordet?
Efter en negativ värdeutveckling under februaris två första veckor har BMS vänt till positiva siffror och stiger enligt estimaten med 0,4 procent i februari.
tisdag 23 februari 2010
Bara kontant utdelning i Avanza Zero
Den avgiftsfria indexfonden Avanza Zero har utdelning på fredag, låter Avanza meddela. Då jag innehar Avanza Zero i en kapitalförsäkring blir utdelningen skattefri. Utdelning är som bekant inte något positivt för en fondsparare, tvärtom medför skatten på utdelningen att spararen är fattigare efter utdelning är före, så länge fonden ägs utanför en kapitalförsäkring vill säga. Tyvärr verkar det inte vara möjligt att låta utdelningen i Avanza Zero återinvesteras i fonden vilket jag tycker är märkligt. Hos husbanken Swedbank är återinvestering default och kontant utdelning måste särskilt begäras. Jag har hur som helst lagt en liten köporder som ganska exakt motsvarar det utdelade beloppet.
måndag 22 februari 2010
Barn i Sverige 2010
Farsen med de medelålders bedragarbarnen fortsätter. Ahmed på bilden nedan säger sig vara 14 år. För 60 000 kr i månaden skall trettioplussaren Ahmed nu tas om hand av psykologer och speciallärare. Om jag fick bestämma skulle jag hellre hjälpa mellan 10 och 100 hiv-sjuka afrikanska barn med bromsmediciner, skolgång och barnhem för den knappa miljon trettioårige Ahmed kostar varje år. Men jag bestämmer inte. Det gör ju ni. Och ni väljer att slösa bort knappa resurser på bedragare istället för att hjälpa verkligt behövande.
Läs även Barn i Sverige 2009.
Uppdatering: Den artikel som länkas under "Ahmed" har ändrats. SR har tagit bort fotot på den äldre man som utger sig för att vara barn, strukit "journalistens" namn samt raderat flera hundra upprörda läsarkommentarer. Sveriges Radios verksamhet bekostas via TV-licensen och någon sådan har jag lyckligtvis aldrig betalat. Journalisten som inte kan se skillnad på barn och vuxna män heter för övrigt Elsa Persson.
Falskt barn.
Äkta barn.
Läsare som inte håller med mig får mer än gärna anmäla avvikande åsikt i en kommentar. Försök gärna förklara för mig varför vi skall använda knappa resurser för att hjälpa en vuxen Ahmed i Sverige istället för 10 eller 100 riktiga barn i Afrika. Jag vill så gärna förstå. Jag är fullt medveten om att det är jag som är knäpp och avvikande i dagens Sverige och att mina åsikter inte är okej men jag vill ju så gärna vara oknäpp och okej och blir därför gärna övertalad och omvänd.
Läs även Barn i Sverige 2009.
Uppdatering: Den artikel som länkas under "Ahmed" har ändrats. SR har tagit bort fotot på den äldre man som utger sig för att vara barn, strukit "journalistens" namn samt raderat flera hundra upprörda läsarkommentarer. Sveriges Radios verksamhet bekostas via TV-licensen och någon sådan har jag lyckligtvis aldrig betalat. Journalisten som inte kan se skillnad på barn och vuxna män heter för övrigt Elsa Persson.
söndag 21 februari 2010
Om snö och långsiktighet i affärer
Nyss hemkommen från en skidtur runt sjön ser jag snösvängens gubbar jobba utanför köksfönstret med sina skyfflar och plogar. Vintern 2009/2010 har onekligen varit en lukrativ vinter för de enptreprenörer som har avtal med kommuner och fastighetsägare om att sköta snöröjningen. Snösvängen har varit igång i tre månader nu och en hel del sköna slantar bör ha hamnat i fickorna på de personer som rycker in när det snöar. Jag är ytligt bekant med en entreprenör i bemanningsbranschen som för några år sedan tecknade avtal om snöröjning med en kommun i Västsverige. En grundersättning betalades ut varje år vare sig det snöade eller inte, men detta var inte nog tyckte entreprenören som ofta klagade över bristen på snö. Hans bemanningsverksamhet hade en viss slagsida mot sommarhalvåret och snöröjning skulle därför balansera upp verksamheten på ett bra sätt. Åren gick och den ena snöfria vintern avlöste den andra. Efter vintern 2008/2009 fick han nog och sade upp avtalet. Bristen på långsiktighet och uthållighet hade skördat ännu ett offer. För ett litet bemanningsbolag med ett fåtal anställda skulle en vinter som denna ha betytt fina inkomster. Så kan det gå.
Mer om snön
När jag var en liten spoling brukade jag ägna vinterdagarna åt att bygga snöborgar och snögrottor. Jag tillbringade hela dagar ute i snön och gjorde endast korta avstickare till hemmet för att dricka varm nyponsoppa när mamma ropade efter mig från balkongen. När jag idag rör mig ute i mitt bostadsområde ser jag knappt en enda unge. Inte någonstans syns spår efter några snöborgar, snöbollslyktor eller snögubbar. Vad har hänt? Är det lika illa ute i landet?
Snön och kollektivtrafiken
På nyheterna ser jag att tågtrafiken har drabbats hårt av vädret i vinter. Jag tar mig till jobbet med hjälp av spårvagn och hela denna vinter har trafiken flutit perfekt. Inga inställda eller kraftigt försenade spårvagnar har givit upphov till irritation och bittra utfall om att bomba Västtrafik. Spårvagnstrafiken i Göteborg sköts av Göteborgs Spårvägar och kanske beror den smärtfria vintern på att Västtrafik inte lägger sig i hur spårvagnstrafiken sköts. Jag är hur som helst mycket nöjd med att kollektivtrafiken, åtminstone vad gäller mina resor, har flutit på fantastiskt bra i vinter.
Mer om snön
När jag var en liten spoling brukade jag ägna vinterdagarna åt att bygga snöborgar och snögrottor. Jag tillbringade hela dagar ute i snön och gjorde endast korta avstickare till hemmet för att dricka varm nyponsoppa när mamma ropade efter mig från balkongen. När jag idag rör mig ute i mitt bostadsområde ser jag knappt en enda unge. Inte någonstans syns spår efter några snöborgar, snöbollslyktor eller snögubbar. Vad har hänt? Är det lika illa ute i landet?
Snön och kollektivtrafiken
På nyheterna ser jag att tågtrafiken har drabbats hårt av vädret i vinter. Jag tar mig till jobbet med hjälp av spårvagn och hela denna vinter har trafiken flutit perfekt. Inga inställda eller kraftigt försenade spårvagnar har givit upphov till irritation och bittra utfall om att bomba Västtrafik. Spårvagnstrafiken i Göteborg sköts av Göteborgs Spårvägar och kanske beror den smärtfria vintern på att Västtrafik inte lägger sig i hur spårvagnstrafiken sköts. Jag är hur som helst mycket nöjd med att kollektivtrafiken, åtminstone vad gäller mina resor, har flutit på fantastiskt bra i vinter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)