Jag har varit produktiv idag. Mina administrativa processer på det privatekonomiska området har genomgått en förändringsprocess och resultatet är att hushållets pappershantering numera är smidigare än någonsin.
Jag har länge varit en "sätt in alla papper i pärmar"-person. Räkningar, avräkningsnotor, lönebesked och alla andra papper har sorterats och placerats i pärmar. Jag har dock aldrig varit i behov av att plocka fram de papper som jag med stor möda har arkiverat i en pärm.
Sedan några månader tillbaka har det gått lite trögt med arkiveringen. Alla inkommande papper har helt enkelt placerats i en hög på byrån. I morse bestämde jag mig för att ta tag i pappershögen. I en stor soppåse arkiverade jag alla papper som jag med stor säkerhet visste att jag aldrig skulle behöva titta på igen. Alla andra papper fick ligga kvar i högen. Jag uppskattar att cirka 85 procent av alla dokument slutarkiverades i soppåsen.
Jag orkade inte stoppa in de kvarvarande dokumenten i pärmar men ett nytt pappershanteringssystem föddes i alla fall. Tanken är att jag skall samla alla papper i en stor hög och någon gång per månad gå igenom alla papper och slänga sådant som jag inte behöver mer, t ex en sedan två månader betald faktura på en bok där betalningen uppenbarligen har gått igenom och där ingen reklamation längre kan bli aktuell. De papper som inte har blivit slängda hamnar så småningom, om jag orkar, i lämplig pärm.
Ovanstående inlägg skrevs för en månad sedan men publicerades av oklara skäl aldrig. Idag har det sista av pappershögen betats av och antingen slutarkiverats i soporna eller placerats i lämplig pärm. Nu när jag inte längre har en hög med papper att hantera inser jag att det nog trots allt är bättre att ta hand om inkommande papper direkt snarare än att bygga upp ett berg som bara blir jobbigare och jobbigare att göra något åt. Jag hoppas ni är nöjda med denna insyn i mina pappershanteringsrutiner.
onsdag 15 juli 2009
Har svenskarnas köpkraft urholkats?
I de västra delarna av landet, företrädesvis orterna kring hamnar med färjetrafik och då främst Göteborg, är det ganska vanligt att man någon eller några gånger per år tar båten över till vårt västra broderland Danmark. Även jag är sedan barnsben van vid att roa mig genom denna aktivitet.
För 15-20 år sedan användes dessa utflykter till att handla billig alkohol och mat. Danmark var ett lågprisparadis för oss svenskar. Idag ligger priserna i Danmark betydligt mycket högre än i Sverige. Sverige har istället förvandlats till danskarnas lågprisparadis. Man ser inte längre några svenskar med händerna fulla av shoppingkassar på den alldeles för långa gångbron till terminalen i Fredrikshamn.
Vilka slutsatser kan man dra av detta med avseende på politik och svenskarnas köpkraftsutveckling?
För 15-20 år sedan användes dessa utflykter till att handla billig alkohol och mat. Danmark var ett lågprisparadis för oss svenskar. Idag ligger priserna i Danmark betydligt mycket högre än i Sverige. Sverige har istället förvandlats till danskarnas lågprisparadis. Man ser inte längre några svenskar med händerna fulla av shoppingkassar på den alldeles för långa gångbron till terminalen i Fredrikshamn.
Vilka slutsatser kan man dra av detta med avseende på politik och svenskarnas köpkraftsutveckling?
Vilket parti tillvaratar de synhandikappades intressen?
När jag häromdagen besökte optikern för att köpa ett par nya glasögon började jag fundera på varför just vi synhandikappade tvingas bära vår börda helt på egen hand, utan statligt stöd. Staten (samt kommuner och landsting) subventionerar sjukvård, tandvård, diverse hjälpmedel, hörapparater, rullstolar och gud vet vet vad, men glasögon och linser är undantagna.
När jag för någon tid sedan besökte tandläkaren subventionerade Försäkringskassan mig med 150 kr. Jag skulle dock klara mig betydligt sämre ute i samhället utan glasögon än jag skulle göra utan tandvård. Jag skulle inte kunna sköta ens det enklaste jobb och jag skulle förmodligen bli överkörd ganska omgående.
Staten subventionerar låntagare, föräldrar, sjuka, rörelsehandikappade, psykiskt handikappade, idrottare, hörselskadade, religiösa och sexuellt aktiva men de stackars svenskar som behöver lite glasögon eller linser får minsann betala hela räkningen själv.
Nej, jag vill egentligen inte att staten skall börja subventionera även glasögon och linser. Jag konstaterar bara att staten lika gärna skulle kunna göra det nu när den ändå håller på och subventionerar allt annat.
När jag för någon tid sedan besökte tandläkaren subventionerade Försäkringskassan mig med 150 kr. Jag skulle dock klara mig betydligt sämre ute i samhället utan glasögon än jag skulle göra utan tandvård. Jag skulle inte kunna sköta ens det enklaste jobb och jag skulle förmodligen bli överkörd ganska omgående.
Staten subventionerar låntagare, föräldrar, sjuka, rörelsehandikappade, psykiskt handikappade, idrottare, hörselskadade, religiösa och sexuellt aktiva men de stackars svenskar som behöver lite glasögon eller linser får minsann betala hela räkningen själv.
Nej, jag vill egentligen inte att staten skall börja subventionera även glasögon och linser. Jag konstaterar bara att staten lika gärna skulle kunna göra det nu när den ändå håller på och subventionerar allt annat.
Ungjävlar ockuperar stan - är endast måttligt missnöjd
Trots att ungjävlar nu för andra veckan den här sommaren ockuperar Göteborg (vi har ju utöver Gothia Cup även förmånen att stå värd för Partille Cup) är jag endast måttligt missnöjd. Egentligen är jag inte särskilt missnöjd alls - hur skulle jag kunna vara det när unga människor från världens alla länder samlas strax utanför mitt köksfönster för att spela fotboll - men jag har ju min grinig gubbe-image att tänka på.
Jag bjuder på en länk till det amerikanska fotbollsföretaget Stars and Stripes resedagbok. Jag blir alltid lika road av att läsa när coach Ed informerar föräldrarna om hur han utdömt situps eller dragit in snabbmatsprivilegierna för att någon kommit för sent eller inte tagit av sig kepsen på bussen.
Jag bjuder på en länk till det amerikanska fotbollsföretaget Stars and Stripes resedagbok. Jag blir alltid lika road av att läsa när coach Ed informerar föräldrarna om hur han utdömt situps eller dragit in snabbmatsprivilegierna för att någon kommit för sent eller inte tagit av sig kepsen på bussen.
fredag 10 juli 2009
Rasisternas klagorop
Den muslimska världen reagerar med vrede mot Tyskland sedan en rysk invandrare mördat en egyptisk kvinna i Dresden. Muslimska organisationer och muslimska stater kräver att den tyska regeringen ber om ursäkt för det som har hänt.
Låt mig först konstatera att det som har inträffat naturligtvis är djupt tragiskt. Den tyska regeringen har dock inget som helst ansvar för de handlingar enskilda kriminella utför.
De klagorop som nu kommer från den muslimska världen börjar bli något tröttsamma att lyssna till. Det är alltid västvärlden och de kristna som skall be om ursäkt. Vi skall be om ursäkt för att vi är islamofober rent allmänt. Vi skall be om ursäkt för att tidningar publicerar karikatyrer på en pedofilprofet. Vi skall be om ursäkt för korstågen. Vi skall be om ursäkt för Israel. Vi skall be om ursäkt för Irak och Afghanistan. Det finns inga gränser för vad vi som kristet västerländskt kollektiv skall be om ursäkt och ta ansvar för.
Notera, och detta är mycket viktigt, att den muslimska världen ALDRIG ber om ursäkt för något. Det går bra att kräva att Tyskland ber om ursäkt för ett mord på en muslimsk kvinna men när västerlänningar kidnappas och i Allahs namn avrättas i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien, Indonesien m fl stater ja då hörs inga beklaganden från de stater och organisationer som skriker ut sin vrede mot serieteckningar eller enstaka förvirrade ryssar.
När hundratusentals svarta sudaneser mördas av islamistisk milis i ett rasistiskt blodbad i Sudan hörs inga ursäkter från den muslimska världen, som istället bjuder in den ansvarige och folkmordsanklagade presidenten i Sudan till Arabförbundets toppmöte. Den muslimska världen är så upptagen av att skrika ut sitt hat mot Israel att den inte hinner öppna munnen för att fördöma våldet i Pakistan. När islamistiska terrorister dödar oskyldiga i Indien, Thailand, Filippinerna, Marocko, Algeriet, Irak, Afghanistan, Somalia, Spanien, England, Ryssland, Indonesien eller Iran, ja då är det knäpptyst. Lika tyst är det om kvinnornas situation i den muslimska världen. Att homosexuella i Irak avrättas genom att deras skinkor limmas igen skrattas det mest åt. Att mänskliga fri- och rättigheter hela tiden kränks är inget som uppmärksammas. Nej, vad är väl allt detta i jämförelse med några karikatyrer av en sedan länge avliden profet och mördare?
Visst finns det saker att be om ursäkt för i västvärlden. I jämförelse med de illdåd som varje dag utförs i den muslimska världen har vi dock inget att be om ursäkt för.
Det är rasism som ligger bakom de muslimska staternas och organisationernas olika reaktioner när det är muslimer respektive icke-muslimer som mördas. Muslimer är helt enkelt mer värda. Koranen är tydlig på den punkten.
Låt mig först konstatera att det som har inträffat naturligtvis är djupt tragiskt. Den tyska regeringen har dock inget som helst ansvar för de handlingar enskilda kriminella utför.
De klagorop som nu kommer från den muslimska världen börjar bli något tröttsamma att lyssna till. Det är alltid västvärlden och de kristna som skall be om ursäkt. Vi skall be om ursäkt för att vi är islamofober rent allmänt. Vi skall be om ursäkt för att tidningar publicerar karikatyrer på en pedofilprofet. Vi skall be om ursäkt för korstågen. Vi skall be om ursäkt för Israel. Vi skall be om ursäkt för Irak och Afghanistan. Det finns inga gränser för vad vi som kristet västerländskt kollektiv skall be om ursäkt och ta ansvar för.
Notera, och detta är mycket viktigt, att den muslimska världen ALDRIG ber om ursäkt för något. Det går bra att kräva att Tyskland ber om ursäkt för ett mord på en muslimsk kvinna men när västerlänningar kidnappas och i Allahs namn avrättas i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien, Indonesien m fl stater ja då hörs inga beklaganden från de stater och organisationer som skriker ut sin vrede mot serieteckningar eller enstaka förvirrade ryssar.
När hundratusentals svarta sudaneser mördas av islamistisk milis i ett rasistiskt blodbad i Sudan hörs inga ursäkter från den muslimska världen, som istället bjuder in den ansvarige och folkmordsanklagade presidenten i Sudan till Arabförbundets toppmöte. Den muslimska världen är så upptagen av att skrika ut sitt hat mot Israel att den inte hinner öppna munnen för att fördöma våldet i Pakistan. När islamistiska terrorister dödar oskyldiga i Indien, Thailand, Filippinerna, Marocko, Algeriet, Irak, Afghanistan, Somalia, Spanien, England, Ryssland, Indonesien eller Iran, ja då är det knäpptyst. Lika tyst är det om kvinnornas situation i den muslimska världen. Att homosexuella i Irak avrättas genom att deras skinkor limmas igen skrattas det mest åt. Att mänskliga fri- och rättigheter hela tiden kränks är inget som uppmärksammas. Nej, vad är väl allt detta i jämförelse med några karikatyrer av en sedan länge avliden profet och mördare?
Visst finns det saker att be om ursäkt för i västvärlden. I jämförelse med de illdåd som varje dag utförs i den muslimska världen har vi dock inget att be om ursäkt för.
Det är rasism som ligger bakom de muslimska staternas och organisationernas olika reaktioner när det är muslimer respektive icke-muslimer som mördas. Muslimer är helt enkelt mer värda. Koranen är tydlig på den punkten.
måndag 6 juli 2009
PPM och tjänstepension - ej längre helt inaktiv
Jag loggade idag för första gången in på PPM:s hemsida. Därifrån klickade jag mig vidare till Min Pension och från Min Pension klickade jag mig vidare till Fora, som tydligen administrerar min tjänstepension, för att beställa ett lösenord.
Jag valde inga PPM-fonder idag men det är på gång. Vilken dag som helst nu...
Jag skäms för övrigt inte ett dugg. Det finns ingen regel som säger att en ekonomibloggare måste vara superintresserad av PPM och tjänstepension.
Jag valde inga PPM-fonder idag men det är på gång. Vilken dag som helst nu...
Jag skäms för övrigt inte ett dugg. Det finns ingen regel som säger att en ekonomibloggare måste vara superintresserad av PPM och tjänstepension.
Sopor
Misslyckandet med möbeln tvingade mig att vidtaga drastiska åtgärder. Utrymmesbrist orsakad av den nya möbeln fick mig idag att montera ned anordningen jag brukar hänga tvätt och förvara kläder på. Dessa kläder måste istället få plats i byrå, garderober och klädkammare, vilka i sin tur måste rensas på skräp för att kunna hysa mera skit. Ett tiotal kassar med kläder och annat skräp har idag därför slängts i soporna och det är numera möjligt att se golvet i min klädkammare. Ett tag övervägde jag att promenera iväg 50 meter till en sån där klädinsamlingscontainer, men jag bestämde mig ganska snart för att det var närmare till sopnedkastet.
Träningsvärken från gårdagens möbelmontering sitter fortfarande i. Jag kom knappt ur sängen i morse. Det är helt obegripligt att folk är så snåla att de väljer att köpa omonterade möbler på IKEA för att spara några hundringar och att IKEA har framgång med denna affärsidé. Aldrig mer...
Träningsvärken från gårdagens möbelmontering sitter fortfarande i. Jag kom knappt ur sängen i morse. Det är helt obegripligt att folk är så snåla att de väljer att köpa omonterade möbler på IKEA för att spara några hundringar och att IKEA har framgång med denna affärsidé. Aldrig mer...
söndag 5 juli 2009
Möbel
Jag har tillbringat större delen av eftermiddagen liggandes på alla fyra på vardagsrumsgolvet, iklädd endast kalsonger. Det var en tuff match. Jag svettades, inte som en gris - grisar svettas väl inte? - utan som ett annat djur som svettas mycket. Till slut lyckades jag dock skruva ihop helvetesmöbeln och placera den på dess uttänkta plats, bara för att upptäcka att den inte riktigt passade in.
Det är dyrt att vara ledig. Pengarna bara rinner iväg. Arbetar man är kanske inte besök i butikskomplex det första man planerar in på sin lediga tid. Därför stannar pengarna i plånboken. Har man semester är det lite annorlunda, inte bara för mig utan för de flesta, inbillar jag mig.
Det är dyrt att vara ledig. Pengarna bara rinner iväg. Arbetar man är kanske inte besök i butikskomplex det första man planerar in på sin lediga tid. Därför stannar pengarna i plånboken. Har man semester är det lite annorlunda, inte bara för mig utan för de flesta, inbillar jag mig.
torsdag 2 juli 2009
Sammanfattning av första halvåret 2009
Det har varit ett händelserikt första halvår. Sparandet har ökat i värde med 71 184 kr (39 procent), dvs knappt 12 000 kr per månad. Jag uppskattar att nysparandet ligger kring 35-40 000 kr och att värdeutvecklingen på aktier och fonder alltså uppgår till ungefär lika mycket.
Kapitalförsäkring
Jag skaffade mig en kapitalförsäkring hos Avanza och större delen av nysparandet har slussats vidare dit. Jag är för övrigt mycket nöjd med Avanza och kan verkligen rekommendera företaget.
Aktier
Aktieportföljen har inte genomgått några större förändringar. Jag har ökat något litet i Swedbank samt köpt 10 aktier i Lundbergs under första halvåret. Aktieinnehav just nu: Industrivärden C 475 st, Investor B 150 st, Kinnevik B 150 st, Svolder B 100 st, Swedbank A 160 st, Swedbank AB pref 50 st, Lundbergföretagen B 10 st.
Swedbank ligger kvar som lottsedel men innehavet omprövas kontinuerligt. En tröst i eländet är att innehavet inte ligger i kapitalförsäkringen och att möjligheterna till förlustavdrag därför utesluter en hundraprocentig förlust.
Bortsett från Swedbank är alla andra innehav investmentbolag (Lundbergs är dock formellt inte ett investmentbolag). Tanken är att ligga mycket lång i investmentbolagen. Svolder har gått bäst i år och Investor sämst.
Fonder
Fokus i början av året var operation upprensning i fondportföljen. Följande innehav såldes helt: Robur Småbolagsfond Europa, Robur Balkan och Blackrock New Energy Fund.
Inom ramen för kapitalförsäkringen har pengar istället satsats i främst Avanza Zero men även i Skagen Global och Skagen Kon-Tiki.
Utöver ovan nämnda fonder innehar jag också (i fallande storleksordning): HSBC Indian Equity, Robur Kinafond, Carnegie Worldwide, Robur Ryssland samt Robur Brict.
Ryssland och Indien har gått bäst, Carnegie Worldwide sämst. Avanza Zero, som storleksmässigt är det största fondinnehavet, har gått utmärkt och många köp har skett till låga kurser.
Framtiden
60 procent aktier och 40 procent räntor kan nog sägas vara en försiktigt avvaktande fördelning. Jag tycker att det känns lite för osäkert för att börja satsa rejält på aktier men beroende på börsutvecklingen kan aktieandelen ändå mycket väl öka under andra halvåret. Om vi bortser från katastrofscenarier och domedagsprofetior bör det ju på lång sikt vara ett hyfsat bra köpläge, tror man inte det bör man kanske sälja allt och köpa mark och guld för pengarna istället. Jag gör så gott jag kan men eftersom jag bara är en glad amatör som försöker utveckla mina färdigheter gör man bäst i att inte följa efter.
Kapitalförsäkring
Jag skaffade mig en kapitalförsäkring hos Avanza och större delen av nysparandet har slussats vidare dit. Jag är för övrigt mycket nöjd med Avanza och kan verkligen rekommendera företaget.
Aktier
Aktieportföljen har inte genomgått några större förändringar. Jag har ökat något litet i Swedbank samt köpt 10 aktier i Lundbergs under första halvåret. Aktieinnehav just nu: Industrivärden C 475 st, Investor B 150 st, Kinnevik B 150 st, Svolder B 100 st, Swedbank A 160 st, Swedbank AB pref 50 st, Lundbergföretagen B 10 st.
Swedbank ligger kvar som lottsedel men innehavet omprövas kontinuerligt. En tröst i eländet är att innehavet inte ligger i kapitalförsäkringen och att möjligheterna till förlustavdrag därför utesluter en hundraprocentig förlust.
Bortsett från Swedbank är alla andra innehav investmentbolag (Lundbergs är dock formellt inte ett investmentbolag). Tanken är att ligga mycket lång i investmentbolagen. Svolder har gått bäst i år och Investor sämst.
Fonder
Fokus i början av året var operation upprensning i fondportföljen. Följande innehav såldes helt: Robur Småbolagsfond Europa, Robur Balkan och Blackrock New Energy Fund.
Inom ramen för kapitalförsäkringen har pengar istället satsats i främst Avanza Zero men även i Skagen Global och Skagen Kon-Tiki.
Utöver ovan nämnda fonder innehar jag också (i fallande storleksordning): HSBC Indian Equity, Robur Kinafond, Carnegie Worldwide, Robur Ryssland samt Robur Brict.
Ryssland och Indien har gått bäst, Carnegie Worldwide sämst. Avanza Zero, som storleksmässigt är det största fondinnehavet, har gått utmärkt och många köp har skett till låga kurser.
Framtiden
60 procent aktier och 40 procent räntor kan nog sägas vara en försiktigt avvaktande fördelning. Jag tycker att det känns lite för osäkert för att börja satsa rejält på aktier men beroende på börsutvecklingen kan aktieandelen ändå mycket väl öka under andra halvåret. Om vi bortser från katastrofscenarier och domedagsprofetior bör det ju på lång sikt vara ett hyfsat bra köpläge, tror man inte det bör man kanske sälja allt och köpa mark och guld för pengarna istället. Jag gör så gott jag kan men eftersom jag bara är en glad amatör som försöker utveckla mina färdigheter gör man bäst i att inte följa efter.
Analytiker: "Jag hade väl tur helt enkelt, gissar jag"
En enda analytiker lyckades pricka in Riksbankens räntesänkning. Sumil Kapada, på UBS i London, kommenterar sin prestation så här i Dagens industri: "Jag hade väl tur helt enkelt, gissar jag."
Äntligen en ärlig analytiker! Sumil Kapada medger att det var tur snarare än skicklighet som gav honom rätt, men inte ens detta är han säker på, han gissar att han fick rätt på grund av tur.
Äntligen en ärlig analytiker! Sumil Kapada medger att det var tur snarare än skicklighet som gav honom rätt, men inte ens detta är han säker på, han gissar att han fick rätt på grund av tur.
Om bloggen m m
Jag har avskaffat den gamla ekonomibloggslänklistan och istället infört en sådan där aktiv variant. Tyvärr verkar någon eller några länkar ha försvunnit i flytten. Dom kommer nog dit igen så småningom.
***
Jag har även uppdaterat länklistan för övriga bloggar. Finns en del intressant där.
***
Den som inte prenumererar på Dagens industri kan nu i sommar få en gratisprenumeration i tre veckor. Det är bara att klicka på annonsen på di.se.
***
När solen skiner går det faktiskt utmärkt att besöka IKEA. Jag var nästan ensam där igår. En fantastiskt trevlig upplevelse att för en gångs skull få slippa trängseln!
***
Finns det några hyresvärdar i detta land som erbjuder luftkonditionering? Jag skulle mer än gärna betala betydande belopp för en sådan tjänst.
***
Jag har även uppdaterat länklistan för övriga bloggar. Finns en del intressant där.
***
Den som inte prenumererar på Dagens industri kan nu i sommar få en gratisprenumeration i tre veckor. Det är bara att klicka på annonsen på di.se.
***
När solen skiner går det faktiskt utmärkt att besöka IKEA. Jag var nästan ensam där igår. En fantastiskt trevlig upplevelse att för en gångs skull få slippa trängseln!
***
Finns det några hyresvärdar i detta land som erbjuder luftkonditionering? Jag skulle mer än gärna betala betydande belopp för en sådan tjänst.
onsdag 1 juli 2009
Ekonomisk ställning 30 juni 2009
Tillgångar och skulder 30 juni 2009
Pengar: 110 046 kr.
Aktiefonder: 74 552 kr.
Aktier: 77 162 kr.
Kortkredit: 7 321 kr.
Summa tillgångar och skulder: 254 439 kr.
Andel aktiesparande: 60 procent.
Andel räntesparande: 40 procent.
Andel sparande i kapitalförsäkring: 15 procent.
Jämfört med föregående månad har nettotillgångarna ökat i värde med 8 301 kr (3,4 procent). Då månadens sparande uppgår till drygt 10 000 kr medför detta att avkastningen på tillgångarna under juni har varit negativ. Aktierna har sjunkit i värde med cirka 2 700 kr och fonderna har ökat i värde med runt 600 kr (efter avdrag för aktie- och fondköp under juni).
Periodens köp: 10 aktier i Lundbergs och fonder för 3 100 kr.
På utgiftssidan hittar vi bland annat en ny tv. I år har alltså både datorn och tvn lämnat mig. Det är i sådana här lägen jag är glad att jag inte äger någon bil.
Jag noterar att andelen aktier respektive räntor nu för tredje månaden i rad är 60/40. Jag har inte något uttalat mål om just denna fördelning mellan tillgångsslagen utan det har helt enkelt bara blivit så.
Pengar: 110 046 kr.
Aktiefonder: 74 552 kr.
Aktier: 77 162 kr.
Kortkredit: 7 321 kr.
Summa tillgångar och skulder: 254 439 kr.
Andel aktiesparande: 60 procent.
Andel räntesparande: 40 procent.
Andel sparande i kapitalförsäkring: 15 procent.
Jämfört med föregående månad har nettotillgångarna ökat i värde med 8 301 kr (3,4 procent). Då månadens sparande uppgår till drygt 10 000 kr medför detta att avkastningen på tillgångarna under juni har varit negativ. Aktierna har sjunkit i värde med cirka 2 700 kr och fonderna har ökat i värde med runt 600 kr (efter avdrag för aktie- och fondköp under juni).
Periodens köp: 10 aktier i Lundbergs och fonder för 3 100 kr.
På utgiftssidan hittar vi bland annat en ny tv. I år har alltså både datorn och tvn lämnat mig. Det är i sådana här lägen jag är glad att jag inte äger någon bil.
Jag noterar att andelen aktier respektive räntor nu för tredje månaden i rad är 60/40. Jag har inte något uttalat mål om just denna fördelning mellan tillgångsslagen utan det har helt enkelt bara blivit så.
tisdag 30 juni 2009
Oj så spännande - Balderson på väg att avslöjas
I bloggen bokhora läser jag att SvD tydligen kommer att avslöja Bo Baldersons rätta identitet imorgon. När jag som liten grabb läste böckerna om Statsrådet var det av mindre betydelse vilken författare som dolde sig bakom signaturen Bo Balderson men jag har ändå genom åren följt spekulationerna med nöje. Sven Delblanc har ofta nämnts som en trolig kandidat. Det har också framförts teorier om att författaren bakom signaturen kommer att avslöjas först efter dennes död. Det vore onekligen en praktsensation om Willy Kyrklund, som ju dog i lördags, skulle visa sig vara Balderson. Jag tänker inte gissa. Vi får helt enkelt ge oss till tåls.
Uppdatering. Antiklimax. Några bevis för att Olle Adolphsson skulle vara Bo Balderson presenterades inte i SvD och därmed lär spekulationerna fortsätta.
Uppdatering. Antiklimax. Några bevis för att Olle Adolphsson skulle vara Bo Balderson presenterades inte i SvD och därmed lär spekulationerna fortsätta.
Tyvärr nödvändigt med förbud mot gatumusik i Göteborg
På onsdag träder i Göteborg en ny lokal ordningsföreskrift i kraft som medför vissa begränsningar i rätten att utöva gatumusik på några platser i centrala stan. Ett antal Göteborgsmusiker, främst av lägre rang, opponerade sig igår mot beslutet i en debattartikel.
Jag tycker det är trist med förbud men står i detta fall helt och hållet bakom Göteborgspolitikerna. Vi har aldrig haft några problem med gatumusikanter i Göteborg men för några år sedan började tiggande rumänska zigenare dyka upp med dragspel och trumpeter runt om i staden. Dessa tiggarmusikanter för ett fasligt liv och kan spela samma skitmelodi på hög volym dag efter dag eftersom dumt folk uppmuntrar dem genom att skänka pengar.
Tyvärr omfattas inte Drottningtorget av förbudet vilket gör det möjligt för Mirka att fortsätta spela sin självmordsframkallande melodi även i framtiden. På Drottningtorget ligger inga butiker och trafiken fungerar som ljudbarriär mot omgivningen men det samma kan inte sägas om de av Mirkas tiggarkompisar som spelar på Avenyn. Jag har full förståelse för den butikspersonal som upplever musicerandet som ren tortyr. Det är trist att vanliga hederliga gatumusiker drabbas men eftersom det tyvärr inte verkar vara möjligt att massutvisa de kringstrykande rumänska tiggarna från Sverige är vissa inskränkningar i rätten att spela musik på allmän plats ett nödvändigt verktyg för att skapa acceptabla arbetsförhållanden för butikspersonal samt en trevligare stämning på Göteborgs gator.
För övrigt anser jag att tiggeri bör förbjudas och att utländska medborgare som ägnar sig åt denna verksamhet i Sverige, vare sig de nu är EU-medborgare eller inte, ovillkorligen skall sättas på första bästa flygplan ut ur riket. Landsbygdsläsare kanske har svårt att se problematiken men jag uppmanar er i så fall att ta en promenad genom centrala Göteborg vid nästa besök. Man mer eller mindre snubblar över de rumänska tiggarna och tiggarmusikerna oavsett var i centrum man rör sig.
Brukar du skänka pengar till tiggare eller tiggarmusiker? Hur tänker du då?
Jag tycker det är trist med förbud men står i detta fall helt och hållet bakom Göteborgspolitikerna. Vi har aldrig haft några problem med gatumusikanter i Göteborg men för några år sedan började tiggande rumänska zigenare dyka upp med dragspel och trumpeter runt om i staden. Dessa tiggarmusikanter för ett fasligt liv och kan spela samma skitmelodi på hög volym dag efter dag eftersom dumt folk uppmuntrar dem genom att skänka pengar.
Tyvärr omfattas inte Drottningtorget av förbudet vilket gör det möjligt för Mirka att fortsätta spela sin självmordsframkallande melodi även i framtiden. På Drottningtorget ligger inga butiker och trafiken fungerar som ljudbarriär mot omgivningen men det samma kan inte sägas om de av Mirkas tiggarkompisar som spelar på Avenyn. Jag har full förståelse för den butikspersonal som upplever musicerandet som ren tortyr. Det är trist att vanliga hederliga gatumusiker drabbas men eftersom det tyvärr inte verkar vara möjligt att massutvisa de kringstrykande rumänska tiggarna från Sverige är vissa inskränkningar i rätten att spela musik på allmän plats ett nödvändigt verktyg för att skapa acceptabla arbetsförhållanden för butikspersonal samt en trevligare stämning på Göteborgs gator.
För övrigt anser jag att tiggeri bör förbjudas och att utländska medborgare som ägnar sig åt denna verksamhet i Sverige, vare sig de nu är EU-medborgare eller inte, ovillkorligen skall sättas på första bästa flygplan ut ur riket. Landsbygdsläsare kanske har svårt att se problematiken men jag uppmanar er i så fall att ta en promenad genom centrala Göteborg vid nästa besök. Man mer eller mindre snubblar över de rumänska tiggarna och tiggarmusikerna oavsett var i centrum man rör sig.
Brukar du skänka pengar till tiggare eller tiggarmusiker? Hur tänker du då?
fredag 26 juni 2009
"Låt mig hoppa annars gråter jag som en barnunge och gör det ändå"
Citatet i rubriken är inte mitt eget utan syftar på de så kallade Blåvittsupportrar som tycker det är viktigare att hoppa som en barnunge under match än att stödja sitt lag.
Bakgrunden är att Göteborg i år har fått en ny fotbollsarena, Gamla Ullevi, som fungerar som hemmaarena för IFK Göteborg, Gais och Öis. Arenan, som kostade runt 350 miljoner kronor att bygga, är dock inte förankrad i berggrunden vilket har resulterat i att när ståplatspubliken hoppar i takt fortplantar sig vibrationer ner i marken och vidare till närliggande hus där boende upplever att det handlar om en jordbävning.
Det skulle kosta omkring 100 miljoner kronor att bli av med de vibrationer som uppstår när publiken hoppar (pålning ner till berggrunden), vilket naturligtvis är en helt orimlig summa för skattebetalarna att bekosta när det finns en billigare lösning; att ståplatspubliken slutar hoppa i takt.
Det har utvecklats en osund supporterkultur i Göteborg som innebär att många Blåvittsupportrar tycker det är viktigare att under match hoppa som barnungar till en trumma, supa och slåss samt ropa okvädingsord till motståndarsupportrarna än att stödja sitt lag. En "Blåvittsupporter" säger så här i GP: Får man inte jubla och hoppa på en fotbollsarena kan man lika gärna gå och se på tennis.
Om man anser att det är viktigare att hoppa på en fotbollsarena än att se på fotboll och stödja sitt lag, ja då är man ingen riktig supporter och då kan man lika gärna stanna hemma, eller gå och se på tennis.
Jag välkomnar förslaget att avskaffa ståplats helt och hållet på Gamla Ullevi. Om klacken trots det fortsätter att hoppa föreslår jag att man gjuter en svag lutning i golvet framför stolarna. En sådan lutning skulle effektivt sätta stopp för allt långvarigt hoppande eftersom de druckna hopparna knappast har fysik till mer än enstaka hopp i lutning.
Bakgrunden är att Göteborg i år har fått en ny fotbollsarena, Gamla Ullevi, som fungerar som hemmaarena för IFK Göteborg, Gais och Öis. Arenan, som kostade runt 350 miljoner kronor att bygga, är dock inte förankrad i berggrunden vilket har resulterat i att när ståplatspubliken hoppar i takt fortplantar sig vibrationer ner i marken och vidare till närliggande hus där boende upplever att det handlar om en jordbävning.
Det skulle kosta omkring 100 miljoner kronor att bli av med de vibrationer som uppstår när publiken hoppar (pålning ner till berggrunden), vilket naturligtvis är en helt orimlig summa för skattebetalarna att bekosta när det finns en billigare lösning; att ståplatspubliken slutar hoppa i takt.
Det har utvecklats en osund supporterkultur i Göteborg som innebär att många Blåvittsupportrar tycker det är viktigare att under match hoppa som barnungar till en trumma, supa och slåss samt ropa okvädingsord till motståndarsupportrarna än att stödja sitt lag. En "Blåvittsupporter" säger så här i GP: Får man inte jubla och hoppa på en fotbollsarena kan man lika gärna gå och se på tennis.
Om man anser att det är viktigare att hoppa på en fotbollsarena än att se på fotboll och stödja sitt lag, ja då är man ingen riktig supporter och då kan man lika gärna stanna hemma, eller gå och se på tennis.
Jag välkomnar förslaget att avskaffa ståplats helt och hållet på Gamla Ullevi. Om klacken trots det fortsätter att hoppa föreslår jag att man gjuter en svag lutning i golvet framför stolarna. En sådan lutning skulle effektivt sätta stopp för allt långvarigt hoppande eftersom de druckna hopparna knappast har fysik till mer än enstaka hopp i lutning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)