-Fd kundtjänstmedarbetare i en bloggkommentar.
måndag 2 mars 2009
söndag 1 mars 2009
Ekonomisk ställning 28 februari 2009
Tillgångar och skulder 28 februari 2009
Pengar: 87 233 kr.
Aktiefonder: 48 729 kr.
Aktier: 57 151 kr.
Kortkredit: 1 320 kr.
Summa tillgångar och skulder: 191 793 kr.
Det blev aldrig någon sammanställning vid månadsskiftet januari/februari. Utan att ha tillgång till några exakta siffror är det dock troligt att sparkapitalet minskade från årsskiftet fram till och med januari månads slut. Nettotillgångarna ökade dock igen i februari och jämfört med årsskiftet är ökningen 8 538 kr (4,7 procent).
Under februari har två fonder, New Energy och Balkanfonden, sålts av. Nya köp har endast gjorts i fonden Avanza Zero. Pengar har flyttats från Swedbank till Avanza, värdet av kapitalförsäkringen uppgår till cirka 7 500 kr.
Periodens bloggintäkter har i vanlig ordning slussats vidare och efter avdrag för skatt har en get och två kakaoträd köpts via Action Aid. En läsare tjatade till sig gåvokortet för geten men kakaoträden finns fortfarande kvar om någon är intresserad.
Periodens surdeg är naturligtvis Swedbank. Kursen befinner sig nu på så låga nivåer att jag kan snitta ner mig rejält med endast blygsamma insatser. Vi får väl se vad som händer. Antingen är ett Swedbankköp nu lika bra som att ha köpt SEB för några kronor under 90-talets bankkris, eller så kommer innehavet att spädas ut mycket kraftigt efter ytterligare nyemissioner, och eller statliga kapitalinjektioner.
Pengar: 87 233 kr.
Aktiefonder: 48 729 kr.
Aktier: 57 151 kr.
Kortkredit: 1 320 kr.
Summa tillgångar och skulder: 191 793 kr.
Det blev aldrig någon sammanställning vid månadsskiftet januari/februari. Utan att ha tillgång till några exakta siffror är det dock troligt att sparkapitalet minskade från årsskiftet fram till och med januari månads slut. Nettotillgångarna ökade dock igen i februari och jämfört med årsskiftet är ökningen 8 538 kr (4,7 procent).
Under februari har två fonder, New Energy och Balkanfonden, sålts av. Nya köp har endast gjorts i fonden Avanza Zero. Pengar har flyttats från Swedbank till Avanza, värdet av kapitalförsäkringen uppgår till cirka 7 500 kr.
Periodens bloggintäkter har i vanlig ordning slussats vidare och efter avdrag för skatt har en get och två kakaoträd köpts via Action Aid. En läsare tjatade till sig gåvokortet för geten men kakaoträden finns fortfarande kvar om någon är intresserad.
Periodens surdeg är naturligtvis Swedbank. Kursen befinner sig nu på så låga nivåer att jag kan snitta ner mig rejält med endast blygsamma insatser. Vi får väl se vad som händer. Antingen är ett Swedbankköp nu lika bra som att ha köpt SEB för några kronor under 90-talets bankkris, eller så kommer innehavet att spädas ut mycket kraftigt efter ytterligare nyemissioner, och eller statliga kapitalinjektioner.
fredag 27 februari 2009
Jobbiga människor gillar vi inte, Lina Winkler
I dagens Göteborgs-Posten intervjuas Lina Winkler, 26 år, med anledning av att hon har blivit utsedd till Sveriges främsta topptalang av nätverket Nova.
Lina Winkler går dubbla utbildningar i juridik och ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Hon blev Seco-ordförande vid 19 års ålder och vid sidan av studierna är hon projektledare hos Lawline.se. Dessutom håller hon nu på att hjälpa till med en del av administrationen inför Volvo AB: s årsstämma.
Hur hinner du med allt, frågar Marie Kennedy på GP. "-Det går jättebra, jag har en bra familj som stöttar mig. Och så är jag bra på att planera min tid."
Såna där äckligt ambitiösa människor gillar vi inte. Tur att hon har fula örhängen på sig. Ambitiösa människor med bra smak är nämligen ännu värre att uthärda.
(Lina Winkler är helt klart en person som googlar sitt eget namn regelbundet. Jag vill därför passa på att be om ursäkt för mitt lilla utfall mot dig ovan. Det är inte dig det är fel på. Det är bra att vara ambitiös. Du är dessutom söt på bilden. )
Lina Winkler går dubbla utbildningar i juridik och ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Hon blev Seco-ordförande vid 19 års ålder och vid sidan av studierna är hon projektledare hos Lawline.se. Dessutom håller hon nu på att hjälpa till med en del av administrationen inför Volvo AB: s årsstämma.
Hur hinner du med allt, frågar Marie Kennedy på GP. "-Det går jättebra, jag har en bra familj som stöttar mig. Och så är jag bra på att planera min tid."
Såna där äckligt ambitiösa människor gillar vi inte. Tur att hon har fula örhängen på sig. Ambitiösa människor med bra smak är nämligen ännu värre att uthärda.
(Lina Winkler är helt klart en person som googlar sitt eget namn regelbundet. Jag vill därför passa på att be om ursäkt för mitt lilla utfall mot dig ovan. Det är inte dig det är fel på. Det är bra att vara ambitiös. Du är dessutom söt på bilden. )
Fortsatt fondstädning
Fondstädningen fortsätter. Idag var det Roburs Balkanfond som sparkades ut. Innehavet var inte särskilt stort men i likhet med New energy-fonden som fick kicken senast var den procentuella förlusten desto större.
Jag har haft alldeles för många olika tillväxtmarknadsfonder. I fortsättningen skall jag nöja mig med en fond inriktad mot alla tillväxtmarknader (förmodligen väljer jag Skagen Kontiki, i kapitalförsäkringen, vilket innebär att Roburs Brict-fond kan dra den också) samt ett par fonder inriktade mot enstaka tillväxtmarknader, t ex Indien som jag sitter långsiktigt i.
Jag har haft alldeles för många olika tillväxtmarknadsfonder. I fortsättningen skall jag nöja mig med en fond inriktad mot alla tillväxtmarknader (förmodligen väljer jag Skagen Kontiki, i kapitalförsäkringen, vilket innebär att Roburs Brict-fond kan dra den också) samt ett par fonder inriktade mot enstaka tillväxtmarknader, t ex Indien som jag sitter långsiktigt i.
onsdag 25 februari 2009
Bra att kårobligatoriet avskaffas
Enligt ett regeringsförslag skall det från den 1 juli nästa år vara frivilligt för landets studenter att vara medlem i en studentkår. Jag välkomnar detta beslut, som ökar studenternas frihet.
Jag har mycket svårt att se varför just studenter skall tvingas in i en förening som tillvaratar deras intressen. Det är lika orimligt med obligatoriskt kårmedlemskap för studenter som det vore med obligatoriskt fackmedlemskap för lärare.
Om kårerna tillför värde för studenterna kommer de även i fortsättningen att locka till sig medlemmar.
Jag har mycket svårt att se varför just studenter skall tvingas in i en förening som tillvaratar deras intressen. Det är lika orimligt med obligatoriskt kårmedlemskap för studenter som det vore med obligatoriskt fackmedlemskap för lärare.
Om kårerna tillför värde för studenterna kommer de även i fortsättningen att locka till sig medlemmar.
söndag 22 februari 2009
Nationalsocialdemokratiska arbetarpartiet
Göran Persson var en vän av Israel. Anständigheten kräver att statsministrar och ledare för politiska partier är Israels vänner.
Idag är Mona Sahlin ledare för socialdemokraterna.
Mona Sahlin demonstrerar tillsammans med judehatare från Hizbollah och Hamas. Mona Sahlin går i samma demonstrationståg som förintelseförnekare, judehatare och folkmordsanhängare.
Mona Sahlin är alldeles uppenbart ingen vän av Israel.
Mona Sahlin planerar att bilda regering tillsammans med Israelhataren Lars Ohly som beundrar den judehatande bloggaren Jinge.
Mona Sahlin behöver dock inte söka sig utanför det egna partiet för att hitta antisemitiskt sällskap. I Malmö har ju hennes partikamrater tillsammans med kommunisterna beslutat att matchen i Davis Cup mellan Sverige och Israel skall spelas inför tomma läktare.
Ilmar Reepalu (NSSAP), svarar på frågan varför han tycker att matchen helt borde stoppas: – En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern.
Att det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets politik har resulterat i att en stor del av Malmös befolkning numera är judehatare än ju knappast något skäl till varför ledande politiker skall låta denna pöbel styra, såvida de ledande politikerna inte delar pöbelns ståndpunkter då så klart.
Antisemitismen är snart regeringspolitik i det nya Sverige. Om det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets ledare tillträder som statsminister 2010 gör nog Sveriges judar bäst i att lämna landet. Malmös judar håller redan på att lämna stan i rask takt: "Snart omöjligt vara jude i Malmö" skriver Fredrik Sieradzki i en artikel på Newsmill.
Svenska folket, med några få undantag, tiger. Jag antar att det känns bäst för er att göra så. Svenska judar trakasseras på gatorna. Israelvänliga demonstrationer utsätts för våld och stenkastning. Ledande svenska politiker demonstrerar tillsammans med uttalade judehatare. Politiska beslut i Malmö tar hänsyn till stadens judefientliga opinion och kommunalrådet vill helst inte ha några israeliska besökare överhuvudtaget.
Funkade inte historieundervisningen i skolan? Lärde ni er inget om förintelsen? Varför är ni så tysta?
Idag är Mona Sahlin ledare för socialdemokraterna.
Mona Sahlin demonstrerar tillsammans med judehatare från Hizbollah och Hamas. Mona Sahlin går i samma demonstrationståg som förintelseförnekare, judehatare och folkmordsanhängare.
Mona Sahlin är alldeles uppenbart ingen vän av Israel.
Mona Sahlin planerar att bilda regering tillsammans med Israelhataren Lars Ohly som beundrar den judehatande bloggaren Jinge.
Mona Sahlin behöver dock inte söka sig utanför det egna partiet för att hitta antisemitiskt sällskap. I Malmö har ju hennes partikamrater tillsammans med kommunisterna beslutat att matchen i Davis Cup mellan Sverige och Israel skall spelas inför tomma läktare.
Ilmar Reepalu (NSSAP), svarar på frågan varför han tycker att matchen helt borde stoppas: – En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern.
Att det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets politik har resulterat i att en stor del av Malmös befolkning numera är judehatare än ju knappast något skäl till varför ledande politiker skall låta denna pöbel styra, såvida de ledande politikerna inte delar pöbelns ståndpunkter då så klart.
Antisemitismen är snart regeringspolitik i det nya Sverige. Om det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets ledare tillträder som statsminister 2010 gör nog Sveriges judar bäst i att lämna landet. Malmös judar håller redan på att lämna stan i rask takt: "Snart omöjligt vara jude i Malmö" skriver Fredrik Sieradzki i en artikel på Newsmill.
Svenska folket, med några få undantag, tiger. Jag antar att det känns bäst för er att göra så. Svenska judar trakasseras på gatorna. Israelvänliga demonstrationer utsätts för våld och stenkastning. Ledande svenska politiker demonstrerar tillsammans med uttalade judehatare. Politiska beslut i Malmö tar hänsyn till stadens judefientliga opinion och kommunalrådet vill helst inte ha några israeliska besökare överhuvudtaget.
Funkade inte historieundervisningen i skolan? Lärde ni er inget om förintelsen? Varför är ni så tysta?
lördag 21 februari 2009
Sveriges bästa (och sämsta) livsmedelsbutiker
1. ICA. Stort sortiment. Bra ordning i butikerna, hyfsade priser. Överlägset bäst personal och en helt okej kundstock.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.
Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.
Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.
Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.
Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.
torsdag 19 februari 2009
Vårstädning inledd
Min fondportfölj har blivit alldeles för spretig och svår att överblicka. Jag har tidigare utlovat en uppstramning och inledde den igår genom att sälja av hela innehavet i BlackRock New Energy Fund. Det handlade om ganska lite pengar men förlusten var åtminstone rejäl. Det är också skönt att fortsättningsvis slippa ha att göra med den amerikanska finansindustrin. Alla kvarvarande fonder förvaltas nämligen av européer. Pengarna från försäljningen hamnar i kapitalförsäkringen. Ytterligare en eller två fonder kommer att säljas av inom kort.
onsdag 18 februari 2009
Lagen om offentlig upphandling och dess eventuella samband med ständiga kollektivtrafikkollapser i Göteborg
Kollektivtrafiken i Göteborg är uppbyggd kring spårvagnstrafik. För några år sedan skulle det inhandlas nya spårvagnar till Göteborg. Sådana inköp kan inte göras hur som helst utan måste ske enligt lagen om offentlig upphandling. Det italienska företaget Ansaldobreda vann upphandlingen och fick börja leverera sin spårvagn M32 till Göteborg.
Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.
Så ligger det till.
Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?
Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.
Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.
Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.
Så ligger det till.
Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?
Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.
Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.
Spårvagn från helvetet. Låt er inte luras av vagnens fina linjer och väl avvägda färgsättning.
tisdag 17 februari 2009
Min svarta lista
Jag har en svart lista. Jag hade glömt av att jag har den men igår kände jag mig manad att bojkotta en viss lokal livsmedelsbutik och då drog jag mig till minnes att jag faktiskt har en svart lista över företag jag inte gör affärer med. Livsmedelsbutiken hamnade på min svarta lista per omgående. Tyvärr kan jag bara komma ihåg ytterligare två företag på min svarta lista. Jag hoppas verkligen att jag inte av misstag har gynnat bojkottade företag bara av den anledningen att jag har dåligt minne. Jag skall försöka klura ut vilka fler bolag jag inte gör affärer med. Kanske är det bäst med en lista i skrift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)