Hitler missade börsuppgången

Pigg, kry och godisfri

Jag känner mig mer utvilad och pigg än jag har gjort på mycket länge. Delvis beror detta på att jag i år tog ut all semester på en och samma gång, men delvis tror jag även att det hänger samman med att jag försöker vara mer positiv, att jag försöker undvika att reta upp mig på småsaker samt helt enkelt försöker flyta fram i tillvaron. Det jag framförallt uppskattar med att vara pigg och utvilad är att ett sådant sinnestillstånd markant ökar min läslust. Jag läser just nu snabbare än grabbarna på Adlibris hinner leverera böckerna och tvingas därför allt som oftast köpa mina böcker på stan, vilket är betydligt dyrare än att handla på Internet. Ur privatekonomisk synvinkel är det alltså bättre att vara lite deppig och nere. Å andra sidan orkar mitt nya pigga jag äta ordentlig mat och min godiskonsumtion har därför antagit mera normala proportioner. Jag äter en glass nån gång ibland men annars har jag faktiskt slutat köpa godis helt och hållet. De senaste månaderna har varit mina mest godisbefriade i livet (sen jag fick tänder). Kan det möjligtvis vara så att godis och sötsaker inte piggar upp utan istället har motsatt effekt?

Swedbanks nyemission

Swedbanks beslut att ta in ytterligare 15 miljarder kronor i en nyemission innebär att varje aktieägare för att behålla sin ägarandel i företaget måste betala in cirka 19,40 kronor per aktie (det finns drygt 773 miljoner aktier i Swedbank fördelat på stam- och preferensaktier).

Om jag vill behålla min ägarandel i Swedbank måste jag bidra med knappt 4 100 kr i den kommande nyemissionen.

Swedbankaktien reagerade positivt på nyheten och handlas nu långt över 70 kr.

Kommer jag att delta i nyemissionen? Naturligtvis. Jag vägrar att ge upp. Inhoppet i Swedbank skall bli ordentligt lönsamt innan jag säljer och än så länge går allt precis enligt plan. Det finns ingen anledning till oro.

Uppdatering: Jag har skrivit om hela inlägget eftersom gårdagens siffror var felaktiga. Man bör aldrig lita på Internetkällor men det gjorde jag. Antalet aktier i Swedbank är inte 710 miljoner utan 773 miljoner, vilket jag upptäckte när jag i morse läste bankens kallelse till extra bolagsstämma. Med tanke på hur nyheten om nyemissionen har tagits emot av marknaden är det snart så att den ur ett aktieägarperspektiv har betalat sig själv.

Dagens Holstein-citat

"Jag är trött på att höra att nu har vi nått toppen, nu kommer lågkonjunkturen. Det gör den inte alls. Det kommer inte att bli någon krasch."

Johan Stael von Holstein i Metro i maj 2007.

Låt Volvo PV bli folkaktie för oss som vill Sveriges väl

Ett svenskt konsortium uppges vara intresserat av att köpa Volvo PV från Ford. Konsortiet skall finansieras bland annat av AB Volvo samt de anställda på Volvo PV.

Jag har ingen anknytning till Volvo PV annat än att jag råkar bo i Göteborg. Jag är trots det beredd att som privatperson skjuta till 20 000 kr om det sker inom ramen för en bred folklig uppslutning för att rädda kvar Volvo PV i Sverige. Jag förutsätter då att ett sådant folkinitiativ får brett politiskt stöd och att även regeringens medlemmar deltar, var och en utifrån sina egna ekonomiska förutsättningar.

Telias börsintroduktion visade att det går att sälja aktier i folkkära företag till hundratusentals svenskar. Jag är helt övertygad om att väldigt många svenskar inser Volvos betydelse för Sverige och är beredda att riskera en del av sina tillgångar för att rädda bolaget kvar i Sverige, till nytta för Sverige och till nytta för våra barn.

Ett brett folkligt aktieägande i Volvo PV skulle dessutom fungera som en utmärkt försäljningsplattform i Sverige. Myglande politiker skulle få svårt att förklara varför de köper in bilar från Tyskland för skattepengar när det finns lika bra svenska alternativ. Regeringens medlemmar skulle inte kunna komma undan med att de vägrar att köpa svenskt utan istället åker omkring i tyska eller franska bilar samtidigt som jobben försvinner ur Sverige. Ett brett folkligt aktieägande skulle även fungera som ett moraliskt stöd för alla Volvoanställda. Jag förutsätter för övrigt också att samtliga anställda deltar i ett eventuellt köp av Volvo, inte bara med två månadslöner utan med minst sex månadslöner (de som saknar likvider kan låna pengarna i bank och betala tillbaka med löneavdrag). Ett stort personligt ekonomiskt engagemang i sin arbetsgivare bör fungera som en utmärkt morot att arbeta hårdare.

Småsparare kan av förklarliga skäl bara stå för en mindre del av de uppskattningsvis 15 miljarder kronor ett köp av majoriteten av aktierna i Volvo PV skulle kosta. Den psykologiska effekten av en bred folklig förankring skall dock inte underskattas.

Erin Burnett (finanskvinnan) är (om möjligt) vackrare än vanligt ikväll

Begåvade Erin Burnett på CNBC känner väl alla till? Att hon ikväll verkar extra attraktiv kan eventuellt ha något med hennes hår att göra. Det var ett tag sedan jag senast spanade in CNBC så jag har inte riktigt hängt med i hennes modemässiga utveckling. Ikväll har hon liksom halva håret framåt på sidan och den andra halvan bakåt, som kvinnor brukar ha sitt hår.

Det klagas ibland på att kvinnor inte får chansen i affärslivet. Det stämmer inte. Sätt på CNBC en kväll och kolla själv. Det finns hur många snygga och unga programledarinnor som helst på CNBC och de verkar alla mycket kompetenta. Vadå inte får chansen? Om något är de unga kvinnorna överrepresenterade på CNBC vilket skulle kunna innebära att medelålders män är underrepresenterade. Hur ofta hör man medelålders män klaga över att de är underrepresenterade som programledare i CNBC? Just det, aldrig. Så sluta klaga på att kvinnor diskrimineras i affärslivet när det är så uppenbart att det inte stämmer.

Är det bara jag som känner mig lite snopen idag?

Att prinsessan Madeleine och Herr Jonas Bergström skall ingå äktenskap med varandra är ju trevligt, på sätt och vis. När nyheten idag kom krossades samtidigt många drömmar om att få gifta in sig i kungafamiljen. Jag känner mig faktiskt lite snopen. Jag har ingen Plan B.

Investmentbolag, del 4 - Lite säkerhet

Ett sätt att försöka uppnå god avkastning är genom att identifiera och haka på långsiktiga och omvälvande samhällstrender. Investor fokuserar till exempel mycket på läkemedel och hälsovård eftersom man tror att dessa sektorer i takt med en åldrande och rikare befolkning i världen kommer att utgöra en större och större del av den ekonomiska kakan. En annan trend handlar om att komma ifrån oljeberoendet vilket bör gynna företag inom alternativ energi. Industrivärden motiverade sitt inhopp i AB Volvo med att behovet av lastbilstransporter kommer att öka markant på lite sikt.

En trend, som dock bara inkluderar Västeuropa och Nordamerika, är satsningen på mångkultur. Politikerna har kommit fram till att det nuvarande befolkningsunderlaget i Västeuropa och Nordamerika är bristfälligt och därför skall förstärkas med hjälp av massinvandring från mellanöstern och Afrika vilket leder oss in på vår fjärde trend - och ämnet för dagen - nämligen behovet av säkerhet. Satsningen på mångkultur har redan resulterat i att kriminaliteten har exploderat i alla västerländska samhällen som omfamnat idén. Statens resurser är knappa och det finns därför ett stort utrymme för privata säkerhetsaktörer.

Den moderata partistyrelseledamoten och Greven Gustaf Archibald Siegwart Douglas har gjort sig en förmögenhet på bolag inom säkerhetsbranschen - Securitas och Assa Abloy är numera globala jättar inom sina respektive områden. Avknoppningar har medfört att grevens säkerhetsportfölj nu även omfattar ett antal mindre bolag, exempelvis Loomis och Niscayah.

Han är smart den där greven. Som ej folkvald politiker och största finansiär av Moderaterna kan han vara med och forma politiken på ett sätt som gynnar hans ansenliga förmögenhet. Den som vill följa greven kan köpa aktier i förvaltningsbolaget SäkI som nästan enbart äger säkerhetsrelaterade företag (Securitas, Niscayah, Loomis och Assa Abloy), men även lite Fagerhult och Academic Work. SäkI-aktien är ofta dyr i förhållande till substansen och man kan lika gärna köpa portföljbolagen över börsen.

Grevens största investmentbolag heter Latour och är i likhet med sitt lilla syskon SäkI också fokuserat på säkerhet genom att äga Securitas, Niscayah, Loomis och Assa Abloy. Sweco är ett annat stort innehav. Utöver den börsnoterade portföljen heläger även Latour ett 50-tal industri- och handelsföretag av det mindre formatet, med en sammanlagd omsättning på cirka 7 miljarder kr. Latours portfölj kan på grund av den helägda rörelsen därmed inte helt kopieras genom att innehaven köps på börsen istället.

Jag kommer aldrig någonsin att köpa aktier i vare sig SäkI eller Latour. Detta beror inte på att jag har gjort ingående kalkyler och kommit fram till att aktierna är dåliga placeringar (tvärtom tror jag ju på ett ökat behov av säkerhet i framtiden). Nej, jag vill helt enkelt aldrig mer ha något att göra med Gustaf Douglas eller dennes bolag. För länge sedan var jag i tre dagar anställd i ett av grevens säkerhetsbolag och detta kan mycket väl vara mitt livs tre värsta dagar. Det enda positiva jag fick med mig därifrån var ett kvitto på att jag inte var psykopat (alla nyanställda testades för psykopati), en känsla för hur smutsiga pengar kan vara samt att långa resor till jobbet aldrig är bra. Jag var mycket lättad efter att ha ringt och sagt upp mig.

Än är det för tidigt att skjuta av dem alla

Att barn är odrägliga och tonåringar ännu värre är väl känt för alla som inte har egna barn. Dagens tonåringar är bara skräp, men häromdan hörde jag några killar i 15-årsåldern snacka på bussen. "Vad drack du?" frågade en finnig snorunge. "Jag dricker aldrig", svarade en välfriserad tjejtjusare. "Varför inte?". "Äh du vet, ger mig inget". Någon kom sedan in på tv-spel varpå killen som inte dricker sa "Jag sitter aldrig vid datorn".

Det var en snygg och uppenbart populär kille det handlade om. Vi har en hel generation tonåringar vars enda nöjen är att supa sig redlöst berusade och spela dataspel. En förlorad generation som bara blir dummare för varje dag som går. De borde skjutas allihop, om det inte vore för att det trots allt ändå finns några vackra undantag som skänker hopp om framtiden. Vi får hoppas att han håller ut.

Ekonomisk ställning 31 juli 2009

Tillgångar och skulder 31 juli 2009

Räntesparande: 103 812 kr.
Aktiefonder: 79 098 kr.
Aktier: 86 928 kr.

Summa tillgångar och skulder: 269 838 kr.

Andel aktiesparande: 62 procent.

Andel räntesparande: 38 procent.

Jag har bytt namn på posten "Pengar" till "Räntesparande". Jag har dessutom slopat posten "Kortkredit" och istället dragit av denna summa från "Pengar/Räntesparande". Posten "Räntesparande" omfattar fortsättningsvis nettot av räntesparande och korta skulder. "Räntesparande" inkluderar kontanter, bankkonton, räntefonder samt i framtiden kanske även andra tillgångsslag med låg och begränsad (fastställd) risk.

Jämfört med föregående månad har tillgångarna ökat i värde med 15 399 kr (6,1 procent). Sparandet uppgick till dyga tusenlappen, en blygsam summa kan tyckas, men det har varit sommar och då håller jag inte lika hårt i plånboken. Aktierna ökade i värde med knappt 13 procent. Fonderna ökade i värde med cirka 6 procent.

Snart kommer tomten

När detaljhandeln har det svårt och sommarreorna inte riktigt biter är det skönt att veta att julen snart är här. Tomten är världens bästa försäljare och han måste in på banan omgående! "Back to School"-får ta hand om augusti men i september måste tomten sättas i spel. Han kommer tidigare än någonsin i år. Var så säkra.

Nästa år i Europa

Nästa år i Jerusalem brukar judarna säga och med tanke på att allas vårt favoritlag IFK Göteborg ikväll sumpade chansen till Europa-spel mot just ett israelisk lag säger jag istället Nästa år i Europa. Nästa år skall vi bara spela i Europa. Jag har väntat så länge att jag antar att ytterligare ett års väntan bara är karaktärsstärkande. Nästa år i Europa...

Investmentbolag, del 3 - ICA

ICA är företaget som gör springpojkar till mångmiljonärer. Att vara ICA-handlare är synnerligen lönsamt. Frågan är om det är lika bra att vara aktieägare i Hakon Invest som tillsammans med holländska Ahold äger ICA AB (40 procent av kapitalet, 50 procent av inflytandet).

ICA AB är ett så kallat evigt innehav i Hakon Invest och kommer aldrig att säljas. Vid sidan av ICA AB finns även ett antal portföljbolag. Alla portföljbolag utom ett är verksamma inom detaljhandeln och är för närvarande Forma Publishing Group (förlagsverksamhet), Kjell & Company, Hemma, Cervera, inkClub och Hemtex.

Hakon Invest bildades som ett sätt för ICA-handlare att kunna realisera sina tillgångar på aktiemarknaden, vilket inte var möjligt med deras innehav i ICA-handlarnas förbund. ICA-handlarnas förbund äger alla onoterade C-aktier i Hakon (C-aktierna utgör 51 procent av det totala antalet aktier), dessutom äger förbundet 16 procent av de noterade stamaktierna. ICA-handlarnas förbund äger totalt 67 procent av Hakon Invest och kontrollerar bolaget fullständigt.

Jag är inte imponerad av Hakons mindre detaljhandelsinnehav. Varken Kjell & Company, Hemma eller Hemtex har affärsidéer jag tror på. ICA är i och för sig ett fantastiskt företag, något som främst gynnar de enskilda ICA-handlarna, men med nuvarande ägarupplägg är det tveksamt om Hakon Invest överhuvudtaget hör hemma på börsen.

Hakon Invest förefaller handlas med en substanspremie (och alltså vara ett monster, se del 2.) Kanske är innehavet i ICA AB i bokföringen upptaget något i underkant (det kan ju inte tas upp till marknadsvärde) men även med detta i beaktande verkar Hakon Invest i alla fall inte handlas med den kraftiga rabatt man kan förvänta sig av ett dylikt investmentbolag med eviga innehav och maktambitioner. Om någon av Er läsare har granskat siffrorna och kommit fram till att det inte handlar om en premievärdering går det bra att kommentera.

Nej, jag gillar inte upplägget, jag gillar inte innehaven vid sidan av ICA och jag gillar inte ägarbilden. I Hakon Invest har vi ett investmentbolag som verkligen skulle göra skäl för en rejäl substansrabatt på i storleksordningen 30-40 procent för att vara intressant. Hela Hakon är ju ett enda stort maktcenter skapat för att rika ICA-handlare skall kunna prångla ut aktier till folket men ändå kunna behålla makten över ICA.

Investmentbolag, del 2 - Monster

De normala och trevliga investmentbolag jag redogjorde för i inlägg 1 handlas samtliga med en rejäl rabatt gentemot substansvärdet. Lilla Svolders substansrabatt ligger kring 10 procent och Kinneviks över 30 procent, de övriga däremellan.

Det finns dock ett par konstiga investmentbolag som istället för rabatt ofta handlas med en premie i förhållande till substansvärdet. Jag kallar dessa företag monster, andra kallar bolagen Ratos och Öresund.

Öresund är de båda finansmännen Sven Hagströmer och Mats Qvibergs lilla gullegris. Sven Hagströmer syntes senast i SVT:s Draknästet och är mycket sympatisk. Mats Qviberg är inte alls lika sympatisk. Tydligen anser marknaden att herrar Hagströmer och Qviberg är exceptionellt duktiga aktieplacerare eftersom Öresund den senaste tiden har handlats med en premie på mellan 5 och 10 procent i förhållande till substansvärdet. Marknaden sätter alltså mycket stor tilltro till H & Q:s möjligheter att skapa aktieägarvärde.

De av er som ogärna betalar 1,10 för en krona kan lämpligen se vilka innehav Öresund sitter på och köpa dessa direkt över börsen istället. Köp ganska mycket Avanza och HQ Bank, fyll på med lite köksinredning, fjälläventyr och fastigheter, avrunda med en bilåterförsäljare och några tråkiga industrijättar och du bör enligt marknaden klara dig ypperligt i framtiden. Rentav bättre än H & Q eftersom du har 10 procent mer att handla för.

Ratos portfölj är inte lika lätt att kopiera eftersom detta private equity-bolag köper hela bolag billigt, viftar med trollstaven och några år senare säljer samma bolag dyrt. Sådan är åtminstone affärsidén, och det värsta av allt är att den har funkat fenomenalt bra. Jag har förlorat oerhörda belopp på att inte köpa Ratos. Gång på gång genom åren har jag varit på väg att trycka på köpknappen men varje gång har jag avstått. Det som har fått mig att avstå är att Ratos ledning är så oerhört duktig att marknaden handlar Ratosaktien med en stor premie i förhållande till substansvärdet - vilket visar att man inte alltid skall fästa särskilt stort avseende vid rabatter och premier, då bra bolag som Öresund och Ratos över tid visat sig ge sina aktieägare mycket god avkastning trots att dessa betalar mer än en krona för en krona.

Ratos har gått bra och kommer säkert gå bra även i framtiden. Jag har dock fått nog av mina ständigt orealiserade icke-vinster i bolaget och hoppas nu att Ratos går i konkurs i finanskrisens spår. Tack, men nej tack, som Hagströmers tv-kollega Gunilla brukade upprepa ett dussin gånger i varje program. Jag avstår av ren princip. Har jag hållit mig borta så här länge finns ingen återvändo. Om jag likt Sandra Bullock i filmen Huset vid sjön kunde skriva brev till dåtiden skulle jag sätta ett starkt köp på både Öresund och Ratos och sedan uppvakta huvudrollsinnehavaren med hjälp av vinsterna.

Det kan tidvis vara jättetrevligt att leva ihop med ett monster. Att leva med ett monster innebär dock att man måste leva med omvärderingsrisken. De faktorer som får marknaden att handla monstret med en premie kan försvinna, t ex på grund av att nyckelpersoner pensioneras, försätts ur stridbart skick på annat sätt eller helt enkelt börjar underprestera. Som aktieägare riskerar man då att inte bara se investmentbolagets innehav utvecklas svagt utan som grädde på moset åka på en omvärderingssmäll på 40-50 procent, dvs skillnaden i värdering mellan ett monster och ett vanligt investmentbolag.

Investmentbolag, del 1 - Egna innehav

Jag köper huvudsakligen aktier i investmentbolag och brukar därför med jämna mellanrum uppdatera mig om bolagen i sektorn. Av naturliga skäl har jag bäst koll på de företag jag själv äger aktier i så vi kan börja med dessa. Bolagen redovisas efter vikt i portföljen.

Industrivärden
Industrivärden äger kronjuvelerna i svenskt näringsliv. Svenska Handelsbanken, Sandvik, Ericsson, Volvo, SCA, SSAB och Skanska är alla riktiga kvalitetsbolag med framtiden för sig. Ett köp av Industrivärden är inte så mycket ett spel på bolagsledningens kompetens som ett spel på svensk industris framtid. Går det bra för Industrivärdens bolag går det bra för Sverige. En numera ganska måttlig belåning skapar hävstång både uppåt och nedåt men bakbinder samtidigt ledningen ifall något av innehavsbolagen skulle behöva kapitaltillskott - då kanske ommöbleringar i portföljen blir nödvändiga. Å andra sidan brukar Industrivärdens bolag vara välkapitaliserade och välskötta (jämför t ex SHB med övriga svenska storbanker).

Investor
Investor är det största svenska investmentbolaget men har inte riktigt samma kvalitet på innehaven som Industrivärden. SEB är en blek kopia av SHB, Atlas Copco har aldrig nått samma stjärnglans som Sandvik. Utöver de noterade kärninvesteringarna med SEB, Atlas Copco, ABB, AstraZeneca, Ericsson, Electrolux, Husqvarna och SAAB har Investor även så kallade operativa investeringar och Private Equity-investeringar. De operativa investeringarna är främst fokuserade på hälsovård med Biovitrum, Gambro och Caridian samt Mölnlycke. Lägger man sedan till innehavet i AstraZeneca ser man att Investor satsar rejält på Hälsovård och Läkemedel, sektorer som antas växa snabbare än ekonomin som helhet på grund av en åldrande och rikare befolkning i världen. Detta är ett viktigt argument för köp av Investoraktien.

Investor har ingen nettobelåning men detta uppvägs av att flera innehav, både onoterade operativa investeringar och riskkapitalinvesteringarna är mycket kraftigt skuldsatta. Investor har dessutom tvingats skjuta till mångmiljardbelopp i nyemissioner för både Husqvarna och SEB, mobiloperatören 3 kräver ständiga kapitaltillskott och de onoterade innehaven är överlag kraftigt skuldsatta vilket kräver finansiell beredskap från Investors sida i en utsträckning som inte är fallet för Industrivärden med sina innehav.

Kinnevik
Kinnevik utvecklades mycket positivt under Jan Stenbecks ledning. Jan Stenbeck satsade på nya områden som telekom och reklam-tv. Frågan är om den nya generationen Stenbeckar, ledda av blonda Cristina, kan fortsätta sin fars framgångssaga. Jag är ytterst tveksam, åtminstone när det gäller graden av innovation. När det gäller själva innehaven som sådana är mycket vunnet om Cristina helt enkelt sitter still i båten och låter dessa växa och utvecklas som tidigare.

De fyra innehaven Millicom, Tele2, Korsnäs och MTG svarar för ungefär 90 procent av substansen i Kinneviks portfölj, med Millicom som största innehav. Ett köp av Kinnevik är ett köp framför allt av teleoperatörer, en helägd skogsrörelse samt lite media. På köpet får man även ett gäng blygsamma nya investeringar på tillväxtmarknader, t ex jordbruk och mikrokreditbolag.

En intressant detalj med Kinnevik är att detta investmentbolag fortfarande har en helägd industrirörelse i form av Korsnäs. Korsnäs har genom åren genererat fina kassaflöden som har kunnat finansiera nya satsningar på mobil- och mediemarknaderna. Det verkar inte vara mode längre med detta upplägg, vilket åtminstone jag tycker är synd (även t ex Industrivärden har tidigare haft helägda rörelsedrivande bolag).

Kinnevik har en stark slagsida mot tillväxtmarknader, främst Ryssland och Östeuropa och kan därför vara ett alternativ för vissa fondsparare med motsvarande exponeringsbehov.

Svolder
Svolder är ett litet investmentbolag med fokus på noterade svenska små och medelstora företag. Ledningen strävar numera efter att ha ett mindre antal bolag i portföljen, mellan 10 och 15 stycken. Svolder skall normalt inte förälska sig i några innehav men verkar på senare år ha gift sig med Beijer Alma, Beijer Electronics och, med reservation för att minnet sviker mig, Acando. Dessa tre bolag klassas som strategiska och står alltså inte på säljlistan i första taget (återigen med reservation för Acando). Beijer Alma svarar för övrigt för cirka en tredjedel av substansvärdet varför en positiv inställning till detta innehav är att föredra om man tänker köpa Svolder.

Svolder har som policy att dela ut minst 5 procent av substansvärdet varje år. Eftersom Svolder tillämpar brutet räkenskapsår kommer utdelningen på hösten. Det är lätt att följa Svolder. Aktuellt substansvärde redovisas på hemsidan varje vecka och rapporterna har vunnit pris för sitt upplägg.

Eftersom Svolders substansvärde understiger en miljard kronor samtidigt som man har en hel del personer anställda på huvudkontoret är förvaltningskostnaderna inte försumbara som i Industrivärden, Investor och Kinnevik. Vid senaste rapporttillfället uppgick administrationskostnaderna, rullande 12 månader, till 15 miljoner vilket motsvarade höga 2,1 procent av då aktuellt substansvärde. Detta är kanske inget man som aktieägare bryr sig särskilt mycket om ett år då aktien stiger med 60 procent på 6 månader, men så höga förvaltningskostnader förutsätter ändå att Svolders ledning gör skäl för sina pengar och levererar rejäl överavkastning.

Svolders aktie brukar handlas med lägre rabatt ju närmare utdelningen man kommer. Ofta lönar det sig att köpa aktien på vintern och sälja den före utdelning på hösten.

Lundbergs
Lundbergs (L E Lundbergföretagen AB) är inte ett investmentbolag ur skatteteknisk synvinkel men åker med här ändå. Ungefär halva substansvärdet utgörs av fastigheter, dels i form av helägda dotterbolaget Fastighets AB L E Lundberg, dels i form av aktieinnehav i Hufvudstaden.

Bland övriga större innehav hittar vi framförallt Holmen, Cardo och Industrivärden. Dessutom finns ett antal mellan Industrivärden och Lundbergs överlappande innehav; Handelsbanken, Sandvik och Indutrade. Lundbergs är vid sidan av Handelsbankssfären största ägare i Industrivärden och har genom åren successivt flyttat fram sina positioner. Innehavet i Industrivärden är extra intressant eftersom aktieägare i Lundbergs får rabatt på rabatten på utdelningarna från Industrivärdens innehav eftersom både Industrivärden och Lundbergs handlas med ganska stora substansrabatter.

När jag tittar på Lundbergs blir jag inte direkt till mig av upphetsning. Innehaven är överlag väldigt tråkiga. Mycket fastigheter, lite skog, lite industri, lite blandat. Anledningen till att jag ändå slutligen köpte några aktier i företaget är att Fredrik Lundberg förefaller ha Sverige kanske bästa affärsnäsa. Genom åren har hans aktieportfölj avkastat väldigt bra. Jag förväntar mig inga snabba och stora värdeökningar på Lundbergaktierna utan sätter min tilltro till att Fredrik Lundberg och hans affärsnäsa till ganska låg risk förmår skapa fin avkastning även de kommande tio åren.