I dagens Göteborgs-Posten intervjuas Lina Winkler, 26 år, med anledning av att hon har blivit utsedd till Sveriges främsta topptalang av nätverket Nova.
Lina Winkler går dubbla utbildningar i juridik och ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Hon blev Seco-ordförande vid 19 års ålder och vid sidan av studierna är hon projektledare hos Lawline.se. Dessutom håller hon nu på att hjälpa till med en del av administrationen inför Volvo AB: s årsstämma.
Hur hinner du med allt, frågar Marie Kennedy på GP. "-Det går jättebra, jag har en bra familj som stöttar mig. Och så är jag bra på att planera min tid."
Såna där äckligt ambitiösa människor gillar vi inte. Tur att hon har fula örhängen på sig. Ambitiösa människor med bra smak är nämligen ännu värre att uthärda.
(Lina Winkler är helt klart en person som googlar sitt eget namn regelbundet. Jag vill därför passa på att be om ursäkt för mitt lilla utfall mot dig ovan. Det är inte dig det är fel på. Det är bra att vara ambitiös. Du är dessutom söt på bilden. )
fredag 27 februari 2009
Fortsatt fondstädning
Fondstädningen fortsätter. Idag var det Roburs Balkanfond som sparkades ut. Innehavet var inte särskilt stort men i likhet med New energy-fonden som fick kicken senast var den procentuella förlusten desto större.
Jag har haft alldeles för många olika tillväxtmarknadsfonder. I fortsättningen skall jag nöja mig med en fond inriktad mot alla tillväxtmarknader (förmodligen väljer jag Skagen Kontiki, i kapitalförsäkringen, vilket innebär att Roburs Brict-fond kan dra den också) samt ett par fonder inriktade mot enstaka tillväxtmarknader, t ex Indien som jag sitter långsiktigt i.
Jag har haft alldeles för många olika tillväxtmarknadsfonder. I fortsättningen skall jag nöja mig med en fond inriktad mot alla tillväxtmarknader (förmodligen väljer jag Skagen Kontiki, i kapitalförsäkringen, vilket innebär att Roburs Brict-fond kan dra den också) samt ett par fonder inriktade mot enstaka tillväxtmarknader, t ex Indien som jag sitter långsiktigt i.
onsdag 25 februari 2009
Bra att kårobligatoriet avskaffas
Enligt ett regeringsförslag skall det från den 1 juli nästa år vara frivilligt för landets studenter att vara medlem i en studentkår. Jag välkomnar detta beslut, som ökar studenternas frihet.
Jag har mycket svårt att se varför just studenter skall tvingas in i en förening som tillvaratar deras intressen. Det är lika orimligt med obligatoriskt kårmedlemskap för studenter som det vore med obligatoriskt fackmedlemskap för lärare.
Om kårerna tillför värde för studenterna kommer de även i fortsättningen att locka till sig medlemmar.
Jag har mycket svårt att se varför just studenter skall tvingas in i en förening som tillvaratar deras intressen. Det är lika orimligt med obligatoriskt kårmedlemskap för studenter som det vore med obligatoriskt fackmedlemskap för lärare.
Om kårerna tillför värde för studenterna kommer de även i fortsättningen att locka till sig medlemmar.
söndag 22 februari 2009
Nationalsocialdemokratiska arbetarpartiet
Göran Persson var en vän av Israel. Anständigheten kräver att statsministrar och ledare för politiska partier är Israels vänner.
Idag är Mona Sahlin ledare för socialdemokraterna.
Mona Sahlin demonstrerar tillsammans med judehatare från Hizbollah och Hamas. Mona Sahlin går i samma demonstrationståg som förintelseförnekare, judehatare och folkmordsanhängare.
Mona Sahlin är alldeles uppenbart ingen vän av Israel.
Mona Sahlin planerar att bilda regering tillsammans med Israelhataren Lars Ohly som beundrar den judehatande bloggaren Jinge.
Mona Sahlin behöver dock inte söka sig utanför det egna partiet för att hitta antisemitiskt sällskap. I Malmö har ju hennes partikamrater tillsammans med kommunisterna beslutat att matchen i Davis Cup mellan Sverige och Israel skall spelas inför tomma läktare.
Ilmar Reepalu (NSSAP), svarar på frågan varför han tycker att matchen helt borde stoppas: – En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern.
Att det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets politik har resulterat i att en stor del av Malmös befolkning numera är judehatare än ju knappast något skäl till varför ledande politiker skall låta denna pöbel styra, såvida de ledande politikerna inte delar pöbelns ståndpunkter då så klart.
Antisemitismen är snart regeringspolitik i det nya Sverige. Om det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets ledare tillträder som statsminister 2010 gör nog Sveriges judar bäst i att lämna landet. Malmös judar håller redan på att lämna stan i rask takt: "Snart omöjligt vara jude i Malmö" skriver Fredrik Sieradzki i en artikel på Newsmill.
Svenska folket, med några få undantag, tiger. Jag antar att det känns bäst för er att göra så. Svenska judar trakasseras på gatorna. Israelvänliga demonstrationer utsätts för våld och stenkastning. Ledande svenska politiker demonstrerar tillsammans med uttalade judehatare. Politiska beslut i Malmö tar hänsyn till stadens judefientliga opinion och kommunalrådet vill helst inte ha några israeliska besökare överhuvudtaget.
Funkade inte historieundervisningen i skolan? Lärde ni er inget om förintelsen? Varför är ni så tysta?
Idag är Mona Sahlin ledare för socialdemokraterna.
Mona Sahlin demonstrerar tillsammans med judehatare från Hizbollah och Hamas. Mona Sahlin går i samma demonstrationståg som förintelseförnekare, judehatare och folkmordsanhängare.
Mona Sahlin är alldeles uppenbart ingen vän av Israel.
Mona Sahlin planerar att bilda regering tillsammans med Israelhataren Lars Ohly som beundrar den judehatande bloggaren Jinge.
Mona Sahlin behöver dock inte söka sig utanför det egna partiet för att hitta antisemitiskt sällskap. I Malmö har ju hennes partikamrater tillsammans med kommunisterna beslutat att matchen i Davis Cup mellan Sverige och Israel skall spelas inför tomma läktare.
Ilmar Reepalu (NSSAP), svarar på frågan varför han tycker att matchen helt borde stoppas: – En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern.
Att det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets politik har resulterat i att en stor del av Malmös befolkning numera är judehatare än ju knappast något skäl till varför ledande politiker skall låta denna pöbel styra, såvida de ledande politikerna inte delar pöbelns ståndpunkter då så klart.
Antisemitismen är snart regeringspolitik i det nya Sverige. Om det nationalsocialdemokratiska arbetarpartiets ledare tillträder som statsminister 2010 gör nog Sveriges judar bäst i att lämna landet. Malmös judar håller redan på att lämna stan i rask takt: "Snart omöjligt vara jude i Malmö" skriver Fredrik Sieradzki i en artikel på Newsmill.
Svenska folket, med några få undantag, tiger. Jag antar att det känns bäst för er att göra så. Svenska judar trakasseras på gatorna. Israelvänliga demonstrationer utsätts för våld och stenkastning. Ledande svenska politiker demonstrerar tillsammans med uttalade judehatare. Politiska beslut i Malmö tar hänsyn till stadens judefientliga opinion och kommunalrådet vill helst inte ha några israeliska besökare överhuvudtaget.
Funkade inte historieundervisningen i skolan? Lärde ni er inget om förintelsen? Varför är ni så tysta?
lördag 21 februari 2009
Sveriges bästa (och sämsta) livsmedelsbutiker
1. ICA. Stort sortiment. Bra ordning i butikerna, hyfsade priser. Överlägset bäst personal och en helt okej kundstock.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.
Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.
Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.
Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.
Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.
torsdag 19 februari 2009
Vårstädning inledd
Min fondportfölj har blivit alldeles för spretig och svår att överblicka. Jag har tidigare utlovat en uppstramning och inledde den igår genom att sälja av hela innehavet i BlackRock New Energy Fund. Det handlade om ganska lite pengar men förlusten var åtminstone rejäl. Det är också skönt att fortsättningsvis slippa ha att göra med den amerikanska finansindustrin. Alla kvarvarande fonder förvaltas nämligen av européer. Pengarna från försäljningen hamnar i kapitalförsäkringen. Ytterligare en eller två fonder kommer att säljas av inom kort.
onsdag 18 februari 2009
Lagen om offentlig upphandling och dess eventuella samband med ständiga kollektivtrafikkollapser i Göteborg
Kollektivtrafiken i Göteborg är uppbyggd kring spårvagnstrafik. För några år sedan skulle det inhandlas nya spårvagnar till Göteborg. Sådana inköp kan inte göras hur som helst utan måste ske enligt lagen om offentlig upphandling. Det italienska företaget Ansaldobreda vann upphandlingen och fick börja leverera sin spårvagn M32 till Göteborg.
Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.
Så ligger det till.
Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?
Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.
Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.
Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.
Så ligger det till.
Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?
Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.
Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.
Spårvagn från helvetet. Låt er inte luras av vagnens fina linjer och väl avvägda färgsättning.
tisdag 17 februari 2009
Min svarta lista
Jag har en svart lista. Jag hade glömt av att jag har den men igår kände jag mig manad att bojkotta en viss lokal livsmedelsbutik och då drog jag mig till minnes att jag faktiskt har en svart lista över företag jag inte gör affärer med. Livsmedelsbutiken hamnade på min svarta lista per omgående. Tyvärr kan jag bara komma ihåg ytterligare två företag på min svarta lista. Jag hoppas verkligen att jag inte av misstag har gynnat bojkottade företag bara av den anledningen att jag har dåligt minne. Jag skall försöka klura ut vilka fler bolag jag inte gör affärer med. Kanske är det bäst med en lista i skrift.
måndag 16 februari 2009
Pirate Bay och Carl Lundström
Rättegången mot Pirate Bay-männen startade idag och jag har precis sett ett avsnitt av The Office (US), nedladdat via denna förnämliga fildelningssida. Att köpa in hela serien på DVD skulle kosta över 1 000 kr men tack vare grabbarna på Pirate Bay kan jag nu erhålla många timmars förstklassig underhållning helt gratis. Det tackar jag för.
Det mest intressanta med rättegången tycker jag annars skall bli att höra vad "knäckebrödskalle", Carl Lundström, har att säga. Carl Lundström, en arvtagare till Wasa knäckebröd, har ju verkligen visat att pengar har betydelse. Han har använt sin förmögenhet både i politiskt syfte och för att starta företag. Jag gissar att Carl Lundström i fallet Pirate Bay drivs av ideologi snarare än ekonomi. Säga vad man vill om Carl Lundström, han agerar utifrån vad han tycker är rätt och han står för sina åsikter.
Komplettering: Jag tycker att Carl Lundström är en politisk idiot, i betydelsen att han aldrig har lyckats välja en särskilt smart väg för att nå politisk måluppfyllelse. Han skall dock ha beröm för att han försöker.
Det mest intressanta med rättegången tycker jag annars skall bli att höra vad "knäckebrödskalle", Carl Lundström, har att säga. Carl Lundström, en arvtagare till Wasa knäckebröd, har ju verkligen visat att pengar har betydelse. Han har använt sin förmögenhet både i politiskt syfte och för att starta företag. Jag gissar att Carl Lundström i fallet Pirate Bay drivs av ideologi snarare än ekonomi. Säga vad man vill om Carl Lundström, han agerar utifrån vad han tycker är rätt och han står för sina åsikter.
Komplettering: Jag tycker att Carl Lundström är en politisk idiot, i betydelsen att han aldrig har lyckats välja en särskilt smart väg för att nå politisk måluppfyllelse. Han skall dock ha beröm för att han försöker.
söndag 15 februari 2009
Bokrea 2009 - skillnader i prissättning och utbud
Det finns pengar att tjäna på att välja rätt Internetbokhandel för sina reaköp. Även om stora delar av sortimentet är enhetligt och likvärdigt prissatt kan priserna variera kraftigt på enskilda titlar samtidigt som företagens utbud inte är helt överlappande.
Bonnierägda Adlibris rear ut Bonniers uppslagsbok för 89 kr, en titel som inte ens ingår i Bokus rea. Bokus å andra sidan, säljer Norstedts uppslagsbok för 156 kr, att jämföra med de 169 kronor samma titel kostar hos Adlibris.
Adlibris rear ut förra årets kanske mest uppmärksammade översättning till svenska, De välvilliga, för 99 kr. Denna titel ingår inte i rean hos Bokus utan kostar där 189 kr i ordinarie pris.
De skönlitterära böckerna kostar ungefär lika mycket oavsett om du väljer Bokus eller Adlibris. Det finns dock skillnader i utbudet. Bokus säljer exklusivt ut August Strindbergs samlade verk, nationalupplagan, för endast 59 kr per titel. Det finns därför knappast någon anledning att betala 499 för Strindbergboxen hos Adlibris, särskilt framtagen för förra årets rea (Bokus säljer samma box för 445 kr). Bokus erbjuder även en samling Coetzee-titlar till mycket låga priser, titlar som inte ens förekommer hos Adlibris. På Bokus kan man även köpa Polyfem förvandlad av Willy Kyrklund i inbunden form, Adlibris erbjuder bara pocketupplagan på sin rea.
När det gäller fackutbudet lade jag märke till att Svenska slott och herrgårdar kostar 109 kr hos Adlibris och 144 kr hos Bokus. Priserna på fackböcker är ofta högre än för skönlitteraturen så här gäller det att jämföra priser, det skiljer ofta en 50-lapp i pris och man kan inte utgå från att t ex Adlibris alltid är billigast (även om så ofta är fallet). Övergivna platser, av min gamla lärare Jan Jörnmark, kostar 109 kr på Bokus och 99 kr på Adlibris.
Det här inlägget var inte tänkt att fungera som tips på böcker att köpa utan mer som en ögonöppnare för pris- och utbudsvariationer.
Både Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria alternativ. Den som väljer att samla sina inköp hos Adlibris och kommer upp i mer än 500 kr får en Bookbag på köpet.
Tyvärr har Internetbokhandeln stora kostnadsfördelar jämfört med de fysiska boklådorna (Akademibokhandeln tvingades i veckan varsla var åttonde anställd om uppsägning). Detta visar sig naturligtvis i prissättningen. Alla böcker är dock inte billigare på Internet och ett besök i en fysisk bokhandel kan också resultera i upptäckten av böcker som inte ingår i reakatalogerna men som har blivit över ute i de enskilda butikerna och därför reas ut.
Bonnierägda Adlibris rear ut Bonniers uppslagsbok för 89 kr, en titel som inte ens ingår i Bokus rea. Bokus å andra sidan, säljer Norstedts uppslagsbok för 156 kr, att jämföra med de 169 kronor samma titel kostar hos Adlibris.
Adlibris rear ut förra årets kanske mest uppmärksammade översättning till svenska, De välvilliga, för 99 kr. Denna titel ingår inte i rean hos Bokus utan kostar där 189 kr i ordinarie pris.
De skönlitterära böckerna kostar ungefär lika mycket oavsett om du väljer Bokus eller Adlibris. Det finns dock skillnader i utbudet. Bokus säljer exklusivt ut August Strindbergs samlade verk, nationalupplagan, för endast 59 kr per titel. Det finns därför knappast någon anledning att betala 499 för Strindbergboxen hos Adlibris, särskilt framtagen för förra årets rea (Bokus säljer samma box för 445 kr). Bokus erbjuder även en samling Coetzee-titlar till mycket låga priser, titlar som inte ens förekommer hos Adlibris. På Bokus kan man även köpa Polyfem förvandlad av Willy Kyrklund i inbunden form, Adlibris erbjuder bara pocketupplagan på sin rea.
När det gäller fackutbudet lade jag märke till att Svenska slott och herrgårdar kostar 109 kr hos Adlibris och 144 kr hos Bokus. Priserna på fackböcker är ofta högre än för skönlitteraturen så här gäller det att jämföra priser, det skiljer ofta en 50-lapp i pris och man kan inte utgå från att t ex Adlibris alltid är billigast (även om så ofta är fallet). Övergivna platser, av min gamla lärare Jan Jörnmark, kostar 109 kr på Bokus och 99 kr på Adlibris.
Det här inlägget var inte tänkt att fungera som tips på böcker att köpa utan mer som en ögonöppnare för pris- och utbudsvariationer.
Både Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria alternativ. Den som väljer att samla sina inköp hos Adlibris och kommer upp i mer än 500 kr får en Bookbag på köpet.
Tyvärr har Internetbokhandeln stora kostnadsfördelar jämfört med de fysiska boklådorna (Akademibokhandeln tvingades i veckan varsla var åttonde anställd om uppsägning). Detta visar sig naturligtvis i prissättningen. Alla böcker är dock inte billigare på Internet och ett besök i en fysisk bokhandel kan också resultera i upptäckten av böcker som inte ingår i reakatalogerna men som har blivit över ute i de enskilda butikerna och därför reas ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)