Stödpaketet

Det blev ett stödpaket för fordonsbranschen trots allt. Utformningen var kanske inte riktigt den jag själv förspråkade här men jag låg åtminstone rätt nära vad gäller storleksordningen. Än är det dock alldeles för tidigt att helt utesluta ett framtida statligt ägande av Volvo.

Julklappar

Merparten av årets julklappar är redan köpta. Det är alltid enklare att köpa till barn än till vuxna och de julklappar som återstår är till just vuxna. Jag har ägnat en kvart om dan i några veckor åt att stirra en get i ögonen. ActionAids reklam på spårvagnarna här i Göteborg verkar vara effektiv. Klart man vill köpa en get i julklapp! Geten på bilden är söt och verkar snäll. Men skenet bedrar. Getter är elaka och korkade djur som gillar att bitas och spotta. Gör man verkligen fattiga kvinnor och barn en tjänst genom att skänka bort sådana djur? Hursomhelst. Jag funderar ändå på att skänka bort några getter. Tyvärr verkar det vid närmare granskning vara så att det inte är några getter man skänker bort. Nej, man skänker pengar till ett getuppfödningsprojekt. Inte alls lika coolt! Förhoppningsvis läser inte mottagarna av gåvokortet det finstilta.

Härliga tider, strålande tider (för den som har jobb)

Om vi för ett ögonblick glömmer bort den pågående ekonomiska krisen och den annalkande massarbetslösheten och istället fokuserar på den del av befolkningen som har jobb, ja då ser det bra ut inför 2009:

• Den borgerliga regeringen genomför vid årsskiftet det tredje steget i jobbskatteavdraget vilket ger en skattesänkning på cirka 3 000 kr per år för de som tjänar runt 20 000 kr i månaden och 7 500 kr för de som tjänar runt 30 000 kr.

• Många kollektivavtal ger goda lönehöjningar under 2009.

• Inflationen är på väg att pressas tillbaka vilket gör att skattesänkningar och lönehöjningar faktiskt stannar i plånboken.

• Stora räntesänkningar ger hushåll med bolån kraftigt sänkta räntekostnader.

De som lyckas behålla sina jobb under 2009 har alltså att se fram emot en ganska ordentlig förbättring av privatekonomin. Det är dock viktigt att komma ihåg att risken för högre arbetslöshet ökar om folk låter bli att konsumera mera trots att de får mer pengar i plånboken. Skattesänkningar och räntesänkningar är inte till för att öka sparandet. De syftar till att stimulera konsumtion och investeringar och därmed få fart på ekonomin.

Det handlar om prioriteringar - cancervård eller bistånd till rymdnationer?

"Cancerpatienter kommer att få vänta längre på strålbehandling. De svårast sjuka kommer inte att få livsuppehållande vård. Det är några konsekvenser som de hårda besparingarna kan få, enligt tunga chefer på Universitetssjukhuset i Lund."

Universitetssjukhuset i Lund måste spara 37 miljoner fram till årsskiftet. För Onkologen är sparkravet 25 miljoner: "Det innebär att folk som är i för dåligt allmänskick inte kommer att få aktiv cancerbehandling."

Jag skulle aldrig skriva ett sådant här inlägg utan att ha en färdig lösning som omedelbart kan ge svårt cancersjuka patienter den behandling de skall ha utan några konsekvenser för samhället i övrigt.

Sverige gav 2007 459,8 miljoner kronor i bistånd till tre länder med mycket avancerade rymdprogram, länder som skickar kosmonauter och taikonauter upp i rymden, länder som med statliga pengar konstruerar militära satelliter, siktar mot månen och lägger miljarder och åter miljarder på rymdforskning. Dessa länder är Ryssland, Kina och Indien.

Svenskt bistånd till framstående rymdnationer 2007:

Ryssland: 294 196 000 kr
Indien: 94 901 000 kr
Kina: 70 732 000 kr.

Det finns fattiga människor i dessa länder. Ansvaret för fattigdomen måste dock i första hand läggas på respektive lands regering. När Sverige satsar pengar på fattigdomsbekämpning i Ryssland, Kina och Indien kan dessa länder istället lägga pengar på militärutgifter och rymdforskning.

Jag vill också tillägga att jag själv är en mycket stor rymdvän och tycker att Sveriges satsningar inom rymdforskningsområdet skall utökas kraftigt, men jag anser inte att rymdforskning skall finansieras via biståndsbudgeten.

Universitetssjukhuset i Lund har inte råd att ge cancerpatienter värdig vård. Sverige skänker en halv miljard kronor till framstående rymdnationer. Hur motiverar Ni detta?

Källa om bistånd: Sida
Artikeln i Sydsvenskan

Reinfeldt: "Köp svenskt"

Statsminister Fredrik Reinfeldt i Aftonbladet: "Om ni öppnar julklappen och det står ‘made in China’ – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige."

Reinfeldt följer alltså det råd jag gav här och inser att hans stimulanspaket inte är mycket värt om svenskarna fortsätter att lägga sina pengar i madrassen eller skicka dem till Kina.

Partnern blir säkert lika glad över exklusivt glas från Orrefors eller en bil från Hisingen som denne skulle ha blivit över ett tråkigt guldsmycke.

Utkast

Följande är rubriker till inlägg i bloggarkivet som fortfarande har statusen utkast:

• New Wave Group
• Varför så få tunna böcker?
• Jag skall bli snällare
• Om jag...
• Uppföljning av årets aktieköp
• Ny sjukdomsuppdatering
• Feberdrömmar
• Skyldiga
• Hemmapremiär
• CNBC - de skalliga männen eller storbystade bombnedslagen?
• Depå för korta affärer skapas.

När jag läser igenom utkasten till dessa inlägg har jag svårt att förstå varför de aldrig postades. Kvalitet rakt igenom, är en träffande beskrivning. Vem vet, något av utkasten kanske dyker upp på bloggen så småningom.

"Fastighetsskatten bör återinföras"

Enligt OECD bör fastighetskatten återinföras, läser jag i Dagens Industris nätupplaga. Fastighetsskatten anses nämligen vara den minst tillväxtskadliga skatten. Jag håller med. Dessutom är det svårt för denna skattebas att lämna landet.

Avskaffandet av fastighetsskatten är ett av de mest omoraliska beslut riksdagen har fattat på senare år. Den husägande arbetarklassen betalar nämligen idag ofta en högre avgift än den gamla fastighetsskatten. Samtidigt har förmöget folk fått sänkt skatt med tiotusentals kronor. Låt mig upprepa: vanliga arbetare som bor i billiga hus i mindre attraktiva områden har fått höjd skatt på sitt boende, rikt folk som bor i lyxvillor har fått kraftigt sänkt skatt. Ett annat sätt att se på saken: Fattigt folk subventionerar de rikas boende.

Villaägarna är en av Sveriges i särklass mest gnälliga grupper. De gnällde och gnällde i årtionden för att fastighetsskatten skulle avskaffas. Tyvärr lyssnade politikerna. Fastighetsskatten var en bra och rättvis skatt som inte skadade landets ekonomi och som staten alltid kunde lita på skulle finnas där, villorna skulle inte fly landet. Rikt folk fick se sin fastighetsskatt i princip avskaffas. Vanliga arbetare fick höjd avgift. Gnället lönade sig. Det gör ofta det.

Dagens Flashbackcitat

"Diskutera aldrig med en idiot. Han drar ner dig till sin nivå och vinner på erfarenhet."

Stor framgång

Idag lyckades jag läsa på bussen utan att bli åksjuk. ABBA-musik och ABBA-liknande musik var lösningen. Imorgon skall jag experimentera med Maia Hirasawa.

Var har du ditt tjänstevapen?

Polisen skall aldrig behöva retirera. Om vänsterterroristerna riskerade att mötas av verkanseld vid angrepp mot poliser skulle de förmodligen tänka sig för både en och två gånger innan de beter sig på detta svinaktiga sätt.

Frågestund, del 2

Man ser dig ofta försvara troende och kyrkan. Tror du själv på Gud?, undrar pseudonymen FK.

Nej, jag tror inte på Gud. Jag känner dock ibland att det är nödvändigt att försvara religion, och då främst kristendomen, mot orättfärdig kritik. Kristendomen är det som håller samman och gör Västerlandet till en överlägsen civilisation. Margaret Thatcher utryckte det så här:

"Kristendomen är detsamma som Europa, kristendomen med sitt erkännande av människans unika andliga natur och egenskaper. På den idén baserar vi än i dag vår tro på mänsklig frihet och mänskliga rättigheter.”

Europa är inte kommunism, Europa är inte nazism, Europa är inte islam. Europa är inte, har aldrig varit och kommer förhoppningsvis aldrig att bli detta. Europa är kristendom med allt vad det för med sig i form av upplysning och respekt för människovärdet.

Har du några karriärdrömmar? frågar Putte.

Nej Putte (vilken löjlig pseudonym förresten), jag har inga karriärdrömmar. Ibland när jag läser andra ekonomibloggar känner jag mig lite utanför. Den ena högpresterande individen efter den andra trumfar över varandra om sina karriärmål. Jag har inga sådana mål. Jag har ett oglamoröst, och inte särskilt krävande, jobb som arbetsledare och detta är jag tillfreds med. Jag är en trygghetsmänniska och kommer förmodligen inte byta jobb förrän mitt företag går i konkurs, och den risken är dessvärre i nuläget inte obefintlig. Visst har jag målsättningar, målsättningar för livet och min individuella utveckling. Några yrkesmässiga målsättningar har jag dock inte. Åtminstone inte i nuläget.

Hur har det pågående börsraset påverkat dig?

/FK


Jag har tvingats ompröva min placeringsstrategi. Tidigare hade jag ingen annan strategi än att sitta still i båten och hoppas på en god långsiktig avkastning. Jag har dock allt mer kommit att inse att detta inte är någon bra strategi. Jag kommer i framtiden att försöka vara mer aktiv när det gäller att öka respektive minska aktieandelen i sparportföljen. Om börsen har gått mycket bra i 5 år kan det t ex vara läge att minska aktieandelen eftersom historien tycks visa att stora uppgångar på aktiemarknaden följs av stora nedgångar. Jag planerar även att i större utsträckning börja använda mig av stopplossar (jag tror man kan försvenska ordet så) för att undvika de riktiga surdegarna. Jag har mycket att lära och den här börsnedgången har varit en dyrbar läxa. Jag har i och för sig kanske klarat mig något bättre procentuellt än många andra eftersom jag genom hela nedgången haft en relativt stor andel räntesparande i portföljen men
det är ingen tröst.

Malin, som även figurerade i den förra frågestunden, återkommer nu och undrar om jag har några favoritböcker?

Hej igen Malin! Jag läser ganska brett och är till min läggning inte en person som skaffar mig favoritböcker, favoritfilmer eller favoritfåglar (favoritfågeln är för övrigt Nötväckan). Några böcker som jag har tyckt särskilt mycket om (om jag nu måste nämna några) är Romanen om Olof av Eyvind Johnson och Blecktrumman av Grass. Jag gillar även allt som Selma Lagerlöf har skrivit, om det nu inte har kommit fram tidigare.

Skall vi börja konsumera nu?

Sverige befinner sig nu officiellt i recession. Det är framförallt konsumenterna som har dragit ner på utgifterna. Jag har förståelse för att personer som har låga marginaler i sin ekonomi förbereder sig inför dystrare tider genom att bygga upp en liten buffert eller omdana sin ekonomi inför arbetslöshetens lägre inkomstnivå. Däremot har jag liten förståelse för att personer vars möjligheter att konsumera inte har försämrats ändå drar ner på utgifterna. Särskilt mot bakgrund av att inkomsterna har stigit kraftigt det sista året och att vi nästa år har att se fram emot stora skattesänkningar och ytterligare höjda disponibla inkomster.

Nej, ni som har möjlighet bör istället något utöka er konsumtion för att på detta sätt hjälpa Sverige och alla blivande arbetslösa igenom den globala ekonomiska nedgången på bästa sätt. Många av er är ivriga att vidta åtgärder för att minska exempelvis era koldioxidutsläpp eller hjälpa diktatorer i Afrika. Uppenbarligen inser ni att er egen insats i dessa sammanhang betyder mycket litet men ni agerar ändå eftersom ni tror att många andra kommer att agera och att en effekt därför kan uppnås. På samma sätt kan vi tillsammans hjälpa Sverige ur recessionen och skapa jobb åt arbetslösa genom att konsumera mera.

Idag anordnar vänstern "En köpfri dag" (Sparka på arbetslösa dagen) och vad kan väl vara bättre än att på just denna dag fundera kring sambandet mellan välstånd, ekonomisk-, kulturell-, teknologisk utveckling och konsumtion. Du kan göra en insats för Sverige och för personer som lider av den ekonomiska nedgången genom att idag gå ut och konsumera lite mer än vanligt.

Konsumtionen bör inte ske helt planlöst om önskad effekt skall uppnås. Jag vill i första hand värna Sveriges ekonomiska utveckling och bidra till lägre arbetslöshet i Sverige. Därför riktas min ökade konsumtion mot varor producerade inom landet samt mot servicenäringen.

Ny mobiltelefon

Idag har jag så äntligen köpt en ny mobiltelefon. Jag är mycket nöjd med mitt köp, trots att själva telefonen ännu inte har anlänt. Jag har nämligen under en tid lyckats hålla tillbaka min köplust och avvaktat ett bra erbjudande (för just denna telefon). Idag dök det så upp och genom att byta operatör från Tele2 till Telenor (jag vågade inte välja 3 efter att Finanskvinnan beskrivit hur detta företag drivit henne till vansinnets gräns) får jag en obunden telefon gratis samtidigt som jag får ringa för hela abonnemangsavgiften. Min effektiva kostnad jämfört med idag blir 250 kr i inträdesavgift samt en högre minimidebitering med 30 kr per månad, totalt 610 kr på ett år (egentligen mindre än 610 kr eftersom jag redan idag ofta ringer för mer än minimidebiteringen hos tele2). Telefonen kostar normalt sett cirka 2 500 kr utan abonnemang.

Den gamla, inte fullt lika sparsamma Gustav hade gått iväg till närmaste butik och köpt önskad telefon vid första bästa konsumtionslust. Jämfört med slösgustav har alltså cirka 1 900 kr sparats in och dessa pengar skall konsumeras upp till sista slanten.

Volvos värde varar bäst hos staten?

Rolf Wolff skriver i en debattartikel att staten bör ta över ägandet i Volvo Personvagnar.

Jag anser att om Ford inte längre har resurser att finansiera Volvo och om Volvo därmed riskerar konkurs måste svenska staten gripa in. Volvo och fordonsindustrin i övrigt är så viktig för Sveriges ekonomi att staten måste gripa in för att rädda hundratusentals arbetstillfällen och en industriell och kunskapsmässig infrastruktur som inte kan återskapas.

Om Ford inte längre klarar av att fungera som ägare åt Volvo bör staten i samarbete med AB Volvo köpa aktiemajoriteten i Volvo PV av Ford. Staten och AB Volvo pumpar in 25 miljarder kronor i bolaget och övertar 51 procent av aktierna. AB Volvo tar en tioprocentig ägarandel av varumärkesvårdande skäl. Volvo PV fortsätter att vara en del av Fordgruppen och samarbetar om teknikutveckling och liknande. 25 nya miljarder bör räcka för att täcka förluster i Volvo PV i åtminstone 2-3 år. Riksbanken ser till att kronan håller sig på en för exportindustrin lagom nivå i förhållande till dollarn på cirka 8,50 kr fram till dess att fordonsindustrins kris är över. Staten kan mycket väl vara en långsiktig ägare av Volvo lika väl som man kan vara en långsiktig ägare av Vattenfall och LKAB. Om Ford lyckas repa sig och återfå något av sin forna glans bör staten vara öppen för att sälja tillbaka sina aktier till Ford. Om ytterligare kapitaltillskott krävs och om Ford inte klarar av att skjuta till sin andel kan det vara nödvändigt att finna en annan delägare istället för Ford, t ex Renault. Ett statligt räddningspaket för Volvo bör även innehålla en mer informell del som innebär att samtliga statliga myndigheter och bolag enbart köper Volvo-bilar. Myndigheterna skall även uppmanas att något utöka sina bilinköp de närmaste åren. Regeringen bör även göra klart för andra stora svenska företag, t ex inom Wallenbergsfären att det nu är läge att visa lite patriotism om man i framtiden vill ha goda förbindelser med regeringen.

Hur skall man agera i fallet Saab Automobile? Saab har aldrig visat sig ha förmåga att bedriva lönsam personbilstillverkning. Staten bör därför inte ingripa för att rädda detta företag. Alla resurser bör satsas på Volvo PV.

Undervisning på engelska

I senaste numret av Forskning & Framsteg läser jag att "Undervisning på engelska ger dåliga resultat". I Sverige blir det allt vanligare att undervisning på såväl gymnasie- som högskolenivå bedrivs på engelska. Den pedagogiska forskningen visar dock entydigt att man lär sig bättre på förstaspråket, dvs svenska. När undervisningen bedrivs på ett främmande språk blir begreppsförståelsen sämre. "För abstrakt och precist tänkande behöver man alla sina språkliga resurser", heter det i artikeln.

Jag har själv utsatts för engelskspråkiga undervisningsexperiment. På gymnasiet läste jag redan för mer än 10 år sedan en biologikurs på engelska. Visst var det kul med en stor och tjock amerikansk bok att läsa i, men när inte ens läraren kunde översätta fackuttrycken till svenska var det något som var fel. På universitetet har jag som de flesta andra dränkts i engelskspråkiga böcker. Lyckligtvis har själva undervisningen som regel varit på svenska. Jag minns dock ett 5-poängs moment där ett arbete samt presentationen och diskussionen av detsamma skulle ske på engelska. Presentationsdagen blev rent komisk. En hel föreläsningssal full av vanligtvis diskussionslystna och intelligenta studenter som försökte, men misslyckades, med att på engelska få till stånd meningsfulla diskussioner om de presenterade uppsatserna. Läraren tvingades till slut ingripa och beordra fram diskussioner på svenska för att dagen inte skulle bli helt fiaskoartad.

Vi behöver bli bättre på engelska, men vi behöver även bli bättre på svenska. När ämnesundervisning bedrivs på engelska istället för på svenska blir resultatet sämre kunskaper i ämnet, sämre kunskaper i svenska, samt eventuellt något bättre kunskaper i engelska. Detta verkar inte vara helt genomtänkt.