Politikerna i Landskrona har beslutat att alla som får socialbidrag måste arbeta som praktikanter. Det är ett utmärkt initiativ. Jag har länge varit av uppfattningen att alla socialbidrag måste kopplas till en motprestation, antingen i form av arbete, utbildning eller återbetalningslöfte.
Huvudfokus för socialbidragstagaren bör vara att få en inkomst från arbete istället för att vara beroende av bidrag. Kommunen skall vara socialbidragstagaren behjälplig i strävan att erhålla ett jobb. I Göteborg ställer olika stadsdelar olika krav på socialbidragstagaren när det gäller hur många jobb som måste sökas varje månad - kraven varierar mellan ett sökt jobb per dag till endast 10 per månad. Min personliga uppfattning är att en person som har hela dagen till sitt förfogande bör klara av att söka mer än ett jobb om dan.
Jobbsökeri tar naturligtvis en hel del tid i anspråk om det sköts på rätt sätt. Jag vill därför inte tvinga socialbidragstagarna att arbeta 40 timmar i veckan för att vara berättigade till stöd, men 20 timmar verkar rimligt. Eventuellt kan socialbidragstagarna få jobba i 20 timmar och sedan ha närvaroplikt på en arbetssökarverkstad resterande 20 timmar.
Det är inte av illvilja jag ställer dessa krav på socialbidragstagare. Den som går hemma hela dagarna blir passiviserad och det gynnar inte möjligheten att återinträda på arbetsmarknaden. På Flashback skriver någon: Det är till och med bättre att gräva hål och fylla igen dom än att inte göra någonting. Varför kanske ni undrar? För man blir lat av att inte göra någonting. Hårt arbete har byggt upp denna stat och för att bihålla en hög levnadsstandard så måste vi fortsätta att jobba hårt. Vem skall betala bidragen när ingen arbetar? Så sant som det är sagt.
Det finns även rena rättviseskäl bakom mitt krav på arbetsplikt för socialbidragstagare. Redan idag omfattas ungdomar med arbetslöshetsersättning nämligen av praktikplikt. Efter en tids arbetslöshet beordas arbetslösa ungdomar ut på gratis praktikarbete och det är naturligtvis stötande att inte ställa samma krav på socialbidragstagare.
måndag 20 juli 2009
Dryga stockholmare med tveksam syn på skönhet
Jag tar färjan från Lilla Bommen till Klippan. Den fantastiska sjöfartsstaden Göteborg visar sig från sin bästa sida. Vi passerar Stenas terminaler, Cityvarvets torrdockor, Fiskhamnen och Eriksbergskranen. Olja fylls på. Containerfartyg skymtar i horisonten. Enorma oljecisterner på Hisingen. Gamla Sjöbefälsskolan. Sjösäkerhetscentrum på Lindholmen. Den nya generationens Kustbevakningsfartyg. Sjömagasinet. Kryssningsfartyg. Lotsar. Kajer. Hamnskjul. Sjöfartsmuséet. Allt som har med sjöfart att göra ser man på den korta resan mellan Lilla Bommen och Klippan.
Bredvid mig sitter en stockholmsfamilj och gnäller oavbrutet. Usch så fult. Fulare utsikt har jag aldrig sett. Stockholm är mycket finare. Jättefula hus det där. Nej detta var verkligen gräsligt, inte alls som Stockholm. De håller på och gnäller och klagar oavbrutet precis som riktiga stockholmare.
De har naturligtvis helt rätt i att Göteborg inte alls liknar Stockholm. Göteborg är en levande sjöfartsstad med kajer, terminaler, torrdockor och fartyg mitt i centrala stan. Jag tycker det är vackert. En levande hamn mitt i Göteborg. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Dessutom tror jag inte det finns utrymme för två skattefinansierade metropoler i ett litet land som Sverige.
Något senare ser jag stockholmsfamiljen sitta på bryggan vid Röda stens kulturhus. Jag skrattar gott när svallvågorna från ett fartyg får lite extra skjuts av vinden, letar sig upp genom bryggans plankor och ger mamman i familjen en trevlig överraskning.
Bredvid mig sitter en stockholmsfamilj och gnäller oavbrutet. Usch så fult. Fulare utsikt har jag aldrig sett. Stockholm är mycket finare. Jättefula hus det där. Nej detta var verkligen gräsligt, inte alls som Stockholm. De håller på och gnäller och klagar oavbrutet precis som riktiga stockholmare.
De har naturligtvis helt rätt i att Göteborg inte alls liknar Stockholm. Göteborg är en levande sjöfartsstad med kajer, terminaler, torrdockor och fartyg mitt i centrala stan. Jag tycker det är vackert. En levande hamn mitt i Göteborg. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Dessutom tror jag inte det finns utrymme för två skattefinansierade metropoler i ett litet land som Sverige.
Något senare ser jag stockholmsfamiljen sitta på bryggan vid Röda stens kulturhus. Jag skrattar gott när svallvågorna från ett fartyg får lite extra skjuts av vinden, letar sig upp genom bryggans plankor och ger mamman i familjen en trevlig överraskning.
lördag 18 juli 2009
Baader-Meinhof-ligan i svensk tappning
Domen mot de tre unga kvinnor, Rebecka R, Hanna S B och Nathalie N, som står åtalade för den grova misshandeln mot Sverigedemokraternas pressekreterare och dennes flickvän, faller 22 juni. Södertörns tingsrätt har bedömt att häktningsskäl inte längre föreligger och har släppt samtliga tilltalade på fri fot.
I onsdags misshandlades en 31-årig man grovt utanför Alviks tunnelbanestation sedan han försökt förmå två ungdomar att sluta klottra. 31-åringen höggs med kniv i ryggen efter att ha försökt fly från platsen.
På torsdagen slog polisen till mot en lägenhet i Bromma tillhörande en av de två männen som misstänks för misshandeln i Alvik. Vid tillslaget påträffades en vapengömma. Macheteknivar, knogjärn och ett skjutvapen beslagtogs. Utöver de två personer som misstänkts för attacken vid Alviks tunnelbanestation vistades ytterligare två personer i lägenheten, däribland Rebecka R, som ju nyligen blivit släppt ur häktet för misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare.
Åklagaren försökte i rättegången mot de tre kvinnorna visa att dessa tillhörde den vänsterextrema våldssekten Revolutionära fronten. Kvinnorna nekade till detta.
De personer som greps i samband med tillslaget mot lägenheten i Bromma misstänks av polisen för förberedelse till grov misshandel. Polisen försöker klargöra vem eller vilka som är gruppens måltavla.
På kort tid har alltså personer med koppling till Revolutionära fronten gripits för grov misshandel av en hög politiker, grov misshandel av en förbipasserande samt påträffats i samband med en vapengömma och gripits misstänkta för förberedelse till grov misshandel.
Man får utgå ifrån att polisen inte har lyckats utreda samtliga brott som dessa personer har utfört. Mörkertalet är helt säkert mycket stort. Det står ändå klart att det i Sverige finns en vänsterextrem gruppering som mycket medvetet använder sig av våld för att uppnå politiska syften. Såväl politiska motståndare som oskyldiga förbipasserande attackeras. Vapendepåer upprättas dessutom. Det handlar om svensk inhemsk terrorism. Sverige har nu fått vad som kan liknas vid Baader-Meinhof-ligan i ett tidigt stadium.
Svenska socialister har det inte lätt. Med en borgerlig regering bör de ha insett att Sverige inte utvecklas i riktning mot det socialistiska drömsamhället. Detta kan skapa depression och vrede hos vilken arbetsskygg liten flicka med en professor till mamma som helst. När dessa bortskämda individer inser att de aldrig kommer att få folkets stöd med demokratiska metoder överväger de att istället använda sig av våld som påtryckningsmedel. För de flesta socialister är våld inte en acceptabel lösning, men det finns uppenbarligen ändå en hel del socialister som inte drar sig för någonting.
Jag skulle tro att polisen har stoppat just denna terroristcell på ett ganska tidigt stadium. Med tanke på hur exceptionellt lite uppmärksamhet hela ärendet har fått i media konstaterar jag ändå att samhället i stort inte ser särskilt allvarligt på problematiken. Grogrunden för fortsatt terrorism finns fortfarande och en inte alltför vågad gissning är att valåret 2010 riskerar att gå till historien som det år då vänsterextremisterna på allvar visade vad de är kapabla till, såvida inte hela samhället tydligt visar att nu får det vara nog. Statsministern har t e x ännu inte uttalat sig trots att en pressekreterare i ett politiskt parti grovt blivit misshandlad för sina politiska åsikters skull.
Det som framförallt talar mot att Revolutionära fronten och dess terrorceller kommer att uppnå resultat är att medlemmarna i Revolutionära fronten är sällsynt inkompetenta. Det säger sig självt att man inte kan skicka ut småflickor för att genomföra attacker eller misshandla vanligt folk om man vill nå sina mål. Fega är de dessutom. Det behövs inte 10 personer för en misshandel, som i fallet med pressekreteraren. Baader-Meinhof-ligan ägnade sig säkert heller inte åt att klottra, vilket ju bara kan få som resultat att dra åt sig polisens uppmärksamhet, precis som också skedde i fallet Alvik. Det är tur i oturen att den svenska extremvänstern är både feg och inkompetent. Låt oss dock hoppas att regeringen får bukt med ungdomsarbetslösheten så att de 30-åringar som utgör Revolutionära frontens ledarskikt snart kan få sitt första jobb och därmed inte längre behöver leka revolutionärer på gator och torg.
I onsdags misshandlades en 31-årig man grovt utanför Alviks tunnelbanestation sedan han försökt förmå två ungdomar att sluta klottra. 31-åringen höggs med kniv i ryggen efter att ha försökt fly från platsen.
På torsdagen slog polisen till mot en lägenhet i Bromma tillhörande en av de två männen som misstänks för misshandeln i Alvik. Vid tillslaget påträffades en vapengömma. Macheteknivar, knogjärn och ett skjutvapen beslagtogs. Utöver de två personer som misstänkts för attacken vid Alviks tunnelbanestation vistades ytterligare två personer i lägenheten, däribland Rebecka R, som ju nyligen blivit släppt ur häktet för misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare.
Åklagaren försökte i rättegången mot de tre kvinnorna visa att dessa tillhörde den vänsterextrema våldssekten Revolutionära fronten. Kvinnorna nekade till detta.
De personer som greps i samband med tillslaget mot lägenheten i Bromma misstänks av polisen för förberedelse till grov misshandel. Polisen försöker klargöra vem eller vilka som är gruppens måltavla.
På kort tid har alltså personer med koppling till Revolutionära fronten gripits för grov misshandel av en hög politiker, grov misshandel av en förbipasserande samt påträffats i samband med en vapengömma och gripits misstänkta för förberedelse till grov misshandel.
Man får utgå ifrån att polisen inte har lyckats utreda samtliga brott som dessa personer har utfört. Mörkertalet är helt säkert mycket stort. Det står ändå klart att det i Sverige finns en vänsterextrem gruppering som mycket medvetet använder sig av våld för att uppnå politiska syften. Såväl politiska motståndare som oskyldiga förbipasserande attackeras. Vapendepåer upprättas dessutom. Det handlar om svensk inhemsk terrorism. Sverige har nu fått vad som kan liknas vid Baader-Meinhof-ligan i ett tidigt stadium.
Svenska socialister har det inte lätt. Med en borgerlig regering bör de ha insett att Sverige inte utvecklas i riktning mot det socialistiska drömsamhället. Detta kan skapa depression och vrede hos vilken arbetsskygg liten flicka med en professor till mamma som helst. När dessa bortskämda individer inser att de aldrig kommer att få folkets stöd med demokratiska metoder överväger de att istället använda sig av våld som påtryckningsmedel. För de flesta socialister är våld inte en acceptabel lösning, men det finns uppenbarligen ändå en hel del socialister som inte drar sig för någonting.
Jag skulle tro att polisen har stoppat just denna terroristcell på ett ganska tidigt stadium. Med tanke på hur exceptionellt lite uppmärksamhet hela ärendet har fått i media konstaterar jag ändå att samhället i stort inte ser särskilt allvarligt på problematiken. Grogrunden för fortsatt terrorism finns fortfarande och en inte alltför vågad gissning är att valåret 2010 riskerar att gå till historien som det år då vänsterextremisterna på allvar visade vad de är kapabla till, såvida inte hela samhället tydligt visar att nu får det vara nog. Statsministern har t e x ännu inte uttalat sig trots att en pressekreterare i ett politiskt parti grovt blivit misshandlad för sina politiska åsikters skull.
Det som framförallt talar mot att Revolutionära fronten och dess terrorceller kommer att uppnå resultat är att medlemmarna i Revolutionära fronten är sällsynt inkompetenta. Det säger sig självt att man inte kan skicka ut småflickor för att genomföra attacker eller misshandla vanligt folk om man vill nå sina mål. Fega är de dessutom. Det behövs inte 10 personer för en misshandel, som i fallet med pressekreteraren. Baader-Meinhof-ligan ägnade sig säkert heller inte åt att klottra, vilket ju bara kan få som resultat att dra åt sig polisens uppmärksamhet, precis som också skedde i fallet Alvik. Det är tur i oturen att den svenska extremvänstern är både feg och inkompetent. Låt oss dock hoppas att regeringen får bukt med ungdomsarbetslösheten så att de 30-åringar som utgör Revolutionära frontens ledarskikt snart kan få sitt första jobb och därmed inte längre behöver leka revolutionärer på gator och torg.
fredag 17 juli 2009
Rallyapor firar Swedbanks rapport
90 kr före nyår, säger aporna om Swedbank. Flera studier visar att apor är mer träffsäkra än analytiker så vi får hoppas att dom har rätt.
onsdag 15 juli 2009
Tjänstepension och efterlevandeskydd
Utöver mitt privata sparande har jag även möjlighet att bestämma vilka fonder min premiepension skall placeras i samt valet att låta tjänstepensionen förvaltas i en fondförsäkring istället för som nu i en traditionell försäkring.
Jag har beslutat mig för att bli aktiv vad gäller PPM men att i nuläget inte göra något åt tjänstepensionen. Jag har helt enkelt varken vilja eller ork att på egen hand placera även tjänstepensionspengarna. Dessutom kan det av riskspridningsskäl vara bra att inte utsätta allt för stora delar av den framtida pensionen för min eventuella inkompetens.
Jag vet påpekar dock att det är viktigt att vara aktiv när det gäller efterlevandeskyddet, åtminstone för de som har familj. Det har han helt rätt i.
Jag har beslutat mig för att bli aktiv vad gäller PPM men att i nuläget inte göra något åt tjänstepensionen. Jag har helt enkelt varken vilja eller ork att på egen hand placera även tjänstepensionspengarna. Dessutom kan det av riskspridningsskäl vara bra att inte utsätta allt för stora delar av den framtida pensionen för min eventuella inkompetens.
Jag vet påpekar dock att det är viktigt att vara aktiv när det gäller efterlevandeskyddet, åtminstone för de som har familj. Det har han helt rätt i.
Effektivisering
Jag har varit produktiv idag. Mina administrativa processer på det privatekonomiska området har genomgått en förändringsprocess och resultatet är att hushållets pappershantering numera är smidigare än någonsin.
Jag har länge varit en "sätt in alla papper i pärmar"-person. Räkningar, avräkningsnotor, lönebesked och alla andra papper har sorterats och placerats i pärmar. Jag har dock aldrig varit i behov av att plocka fram de papper som jag med stor möda har arkiverat i en pärm.
Sedan några månader tillbaka har det gått lite trögt med arkiveringen. Alla inkommande papper har helt enkelt placerats i en hög på byrån. I morse bestämde jag mig för att ta tag i pappershögen. I en stor soppåse arkiverade jag alla papper som jag med stor säkerhet visste att jag aldrig skulle behöva titta på igen. Alla andra papper fick ligga kvar i högen. Jag uppskattar att cirka 85 procent av alla dokument slutarkiverades i soppåsen.
Jag orkade inte stoppa in de kvarvarande dokumenten i pärmar men ett nytt pappershanteringssystem föddes i alla fall. Tanken är att jag skall samla alla papper i en stor hög och någon gång per månad gå igenom alla papper och slänga sådant som jag inte behöver mer, t ex en sedan två månader betald faktura på en bok där betalningen uppenbarligen har gått igenom och där ingen reklamation längre kan bli aktuell. De papper som inte har blivit slängda hamnar så småningom, om jag orkar, i lämplig pärm.
Ovanstående inlägg skrevs för en månad sedan men publicerades av oklara skäl aldrig. Idag har det sista av pappershögen betats av och antingen slutarkiverats i soporna eller placerats i lämplig pärm. Nu när jag inte längre har en hög med papper att hantera inser jag att det nog trots allt är bättre att ta hand om inkommande papper direkt snarare än att bygga upp ett berg som bara blir jobbigare och jobbigare att göra något åt. Jag hoppas ni är nöjda med denna insyn i mina pappershanteringsrutiner.
Jag har länge varit en "sätt in alla papper i pärmar"-person. Räkningar, avräkningsnotor, lönebesked och alla andra papper har sorterats och placerats i pärmar. Jag har dock aldrig varit i behov av att plocka fram de papper som jag med stor möda har arkiverat i en pärm.
Sedan några månader tillbaka har det gått lite trögt med arkiveringen. Alla inkommande papper har helt enkelt placerats i en hög på byrån. I morse bestämde jag mig för att ta tag i pappershögen. I en stor soppåse arkiverade jag alla papper som jag med stor säkerhet visste att jag aldrig skulle behöva titta på igen. Alla andra papper fick ligga kvar i högen. Jag uppskattar att cirka 85 procent av alla dokument slutarkiverades i soppåsen.
Jag orkade inte stoppa in de kvarvarande dokumenten i pärmar men ett nytt pappershanteringssystem föddes i alla fall. Tanken är att jag skall samla alla papper i en stor hög och någon gång per månad gå igenom alla papper och slänga sådant som jag inte behöver mer, t ex en sedan två månader betald faktura på en bok där betalningen uppenbarligen har gått igenom och där ingen reklamation längre kan bli aktuell. De papper som inte har blivit slängda hamnar så småningom, om jag orkar, i lämplig pärm.
Ovanstående inlägg skrevs för en månad sedan men publicerades av oklara skäl aldrig. Idag har det sista av pappershögen betats av och antingen slutarkiverats i soporna eller placerats i lämplig pärm. Nu när jag inte längre har en hög med papper att hantera inser jag att det nog trots allt är bättre att ta hand om inkommande papper direkt snarare än att bygga upp ett berg som bara blir jobbigare och jobbigare att göra något åt. Jag hoppas ni är nöjda med denna insyn i mina pappershanteringsrutiner.
Har svenskarnas köpkraft urholkats?
I de västra delarna av landet, företrädesvis orterna kring hamnar med färjetrafik och då främst Göteborg, är det ganska vanligt att man någon eller några gånger per år tar båten över till vårt västra broderland Danmark. Även jag är sedan barnsben van vid att roa mig genom denna aktivitet.
För 15-20 år sedan användes dessa utflykter till att handla billig alkohol och mat. Danmark var ett lågprisparadis för oss svenskar. Idag ligger priserna i Danmark betydligt mycket högre än i Sverige. Sverige har istället förvandlats till danskarnas lågprisparadis. Man ser inte längre några svenskar med händerna fulla av shoppingkassar på den alldeles för långa gångbron till terminalen i Fredrikshamn.
Vilka slutsatser kan man dra av detta med avseende på politik och svenskarnas köpkraftsutveckling?
För 15-20 år sedan användes dessa utflykter till att handla billig alkohol och mat. Danmark var ett lågprisparadis för oss svenskar. Idag ligger priserna i Danmark betydligt mycket högre än i Sverige. Sverige har istället förvandlats till danskarnas lågprisparadis. Man ser inte längre några svenskar med händerna fulla av shoppingkassar på den alldeles för långa gångbron till terminalen i Fredrikshamn.
Vilka slutsatser kan man dra av detta med avseende på politik och svenskarnas köpkraftsutveckling?
Vilket parti tillvaratar de synhandikappades intressen?
När jag häromdagen besökte optikern för att köpa ett par nya glasögon började jag fundera på varför just vi synhandikappade tvingas bära vår börda helt på egen hand, utan statligt stöd. Staten (samt kommuner och landsting) subventionerar sjukvård, tandvård, diverse hjälpmedel, hörapparater, rullstolar och gud vet vet vad, men glasögon och linser är undantagna.
När jag för någon tid sedan besökte tandläkaren subventionerade Försäkringskassan mig med 150 kr. Jag skulle dock klara mig betydligt sämre ute i samhället utan glasögon än jag skulle göra utan tandvård. Jag skulle inte kunna sköta ens det enklaste jobb och jag skulle förmodligen bli överkörd ganska omgående.
Staten subventionerar låntagare, föräldrar, sjuka, rörelsehandikappade, psykiskt handikappade, idrottare, hörselskadade, religiösa och sexuellt aktiva men de stackars svenskar som behöver lite glasögon eller linser får minsann betala hela räkningen själv.
Nej, jag vill egentligen inte att staten skall börja subventionera även glasögon och linser. Jag konstaterar bara att staten lika gärna skulle kunna göra det nu när den ändå håller på och subventionerar allt annat.
När jag för någon tid sedan besökte tandläkaren subventionerade Försäkringskassan mig med 150 kr. Jag skulle dock klara mig betydligt sämre ute i samhället utan glasögon än jag skulle göra utan tandvård. Jag skulle inte kunna sköta ens det enklaste jobb och jag skulle förmodligen bli överkörd ganska omgående.
Staten subventionerar låntagare, föräldrar, sjuka, rörelsehandikappade, psykiskt handikappade, idrottare, hörselskadade, religiösa och sexuellt aktiva men de stackars svenskar som behöver lite glasögon eller linser får minsann betala hela räkningen själv.
Nej, jag vill egentligen inte att staten skall börja subventionera även glasögon och linser. Jag konstaterar bara att staten lika gärna skulle kunna göra det nu när den ändå håller på och subventionerar allt annat.
Ungjävlar ockuperar stan - är endast måttligt missnöjd
Trots att ungjävlar nu för andra veckan den här sommaren ockuperar Göteborg (vi har ju utöver Gothia Cup även förmånen att stå värd för Partille Cup) är jag endast måttligt missnöjd. Egentligen är jag inte särskilt missnöjd alls - hur skulle jag kunna vara det när unga människor från världens alla länder samlas strax utanför mitt köksfönster för att spela fotboll - men jag har ju min grinig gubbe-image att tänka på.
Jag bjuder på en länk till det amerikanska fotbollsföretaget Stars and Stripes resedagbok. Jag blir alltid lika road av att läsa när coach Ed informerar föräldrarna om hur han utdömt situps eller dragit in snabbmatsprivilegierna för att någon kommit för sent eller inte tagit av sig kepsen på bussen.
Jag bjuder på en länk till det amerikanska fotbollsföretaget Stars and Stripes resedagbok. Jag blir alltid lika road av att läsa när coach Ed informerar föräldrarna om hur han utdömt situps eller dragit in snabbmatsprivilegierna för att någon kommit för sent eller inte tagit av sig kepsen på bussen.
fredag 10 juli 2009
Rasisternas klagorop
Den muslimska världen reagerar med vrede mot Tyskland sedan en rysk invandrare mördat en egyptisk kvinna i Dresden. Muslimska organisationer och muslimska stater kräver att den tyska regeringen ber om ursäkt för det som har hänt.
Låt mig först konstatera att det som har inträffat naturligtvis är djupt tragiskt. Den tyska regeringen har dock inget som helst ansvar för de handlingar enskilda kriminella utför.
De klagorop som nu kommer från den muslimska världen börjar bli något tröttsamma att lyssna till. Det är alltid västvärlden och de kristna som skall be om ursäkt. Vi skall be om ursäkt för att vi är islamofober rent allmänt. Vi skall be om ursäkt för att tidningar publicerar karikatyrer på en pedofilprofet. Vi skall be om ursäkt för korstågen. Vi skall be om ursäkt för Israel. Vi skall be om ursäkt för Irak och Afghanistan. Det finns inga gränser för vad vi som kristet västerländskt kollektiv skall be om ursäkt och ta ansvar för.
Notera, och detta är mycket viktigt, att den muslimska världen ALDRIG ber om ursäkt för något. Det går bra att kräva att Tyskland ber om ursäkt för ett mord på en muslimsk kvinna men när västerlänningar kidnappas och i Allahs namn avrättas i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien, Indonesien m fl stater ja då hörs inga beklaganden från de stater och organisationer som skriker ut sin vrede mot serieteckningar eller enstaka förvirrade ryssar.
När hundratusentals svarta sudaneser mördas av islamistisk milis i ett rasistiskt blodbad i Sudan hörs inga ursäkter från den muslimska världen, som istället bjuder in den ansvarige och folkmordsanklagade presidenten i Sudan till Arabförbundets toppmöte. Den muslimska världen är så upptagen av att skrika ut sitt hat mot Israel att den inte hinner öppna munnen för att fördöma våldet i Pakistan. När islamistiska terrorister dödar oskyldiga i Indien, Thailand, Filippinerna, Marocko, Algeriet, Irak, Afghanistan, Somalia, Spanien, England, Ryssland, Indonesien eller Iran, ja då är det knäpptyst. Lika tyst är det om kvinnornas situation i den muslimska världen. Att homosexuella i Irak avrättas genom att deras skinkor limmas igen skrattas det mest åt. Att mänskliga fri- och rättigheter hela tiden kränks är inget som uppmärksammas. Nej, vad är väl allt detta i jämförelse med några karikatyrer av en sedan länge avliden profet och mördare?
Visst finns det saker att be om ursäkt för i västvärlden. I jämförelse med de illdåd som varje dag utförs i den muslimska världen har vi dock inget att be om ursäkt för.
Det är rasism som ligger bakom de muslimska staternas och organisationernas olika reaktioner när det är muslimer respektive icke-muslimer som mördas. Muslimer är helt enkelt mer värda. Koranen är tydlig på den punkten.
Låt mig först konstatera att det som har inträffat naturligtvis är djupt tragiskt. Den tyska regeringen har dock inget som helst ansvar för de handlingar enskilda kriminella utför.
De klagorop som nu kommer från den muslimska världen börjar bli något tröttsamma att lyssna till. Det är alltid västvärlden och de kristna som skall be om ursäkt. Vi skall be om ursäkt för att vi är islamofober rent allmänt. Vi skall be om ursäkt för att tidningar publicerar karikatyrer på en pedofilprofet. Vi skall be om ursäkt för korstågen. Vi skall be om ursäkt för Israel. Vi skall be om ursäkt för Irak och Afghanistan. Det finns inga gränser för vad vi som kristet västerländskt kollektiv skall be om ursäkt och ta ansvar för.
Notera, och detta är mycket viktigt, att den muslimska världen ALDRIG ber om ursäkt för något. Det går bra att kräva att Tyskland ber om ursäkt för ett mord på en muslimsk kvinna men när västerlänningar kidnappas och i Allahs namn avrättas i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien, Indonesien m fl stater ja då hörs inga beklaganden från de stater och organisationer som skriker ut sin vrede mot serieteckningar eller enstaka förvirrade ryssar.
När hundratusentals svarta sudaneser mördas av islamistisk milis i ett rasistiskt blodbad i Sudan hörs inga ursäkter från den muslimska världen, som istället bjuder in den ansvarige och folkmordsanklagade presidenten i Sudan till Arabförbundets toppmöte. Den muslimska världen är så upptagen av att skrika ut sitt hat mot Israel att den inte hinner öppna munnen för att fördöma våldet i Pakistan. När islamistiska terrorister dödar oskyldiga i Indien, Thailand, Filippinerna, Marocko, Algeriet, Irak, Afghanistan, Somalia, Spanien, England, Ryssland, Indonesien eller Iran, ja då är det knäpptyst. Lika tyst är det om kvinnornas situation i den muslimska världen. Att homosexuella i Irak avrättas genom att deras skinkor limmas igen skrattas det mest åt. Att mänskliga fri- och rättigheter hela tiden kränks är inget som uppmärksammas. Nej, vad är väl allt detta i jämförelse med några karikatyrer av en sedan länge avliden profet och mördare?
Visst finns det saker att be om ursäkt för i västvärlden. I jämförelse med de illdåd som varje dag utförs i den muslimska världen har vi dock inget att be om ursäkt för.
Det är rasism som ligger bakom de muslimska staternas och organisationernas olika reaktioner när det är muslimer respektive icke-muslimer som mördas. Muslimer är helt enkelt mer värda. Koranen är tydlig på den punkten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)