Tillgångar och skulder 3 oktober 2008
Pengar: 71 460 kr.
Aktiefonder: 56 212 kr.
Aktier: 69 411 kr.
Kortkredit: -2 116 kr.
Summa tillgångar och skulder: 194 967 kr.
Jämfört med månadsskiftet augusti/september har nettotillgångarna minskat i värde med 13 779 kr (6,6 procent). Sammanställningen gäller dock en något längre period är vanligt. Under september månad minskade nettotillgångarna med cirka 4 procent. Sedan tillkommer alltså ytterligare tre dagars konsumtion samt fortsatt börsfall under oktober månads första dagar.
September har varit min i särklass sämsta sparmånad hittills. Dels beroende på att börsmånaden varit sällsynt extremt jävla värdelös, dels beroende på att jag inte har sparat särskilt mycket pengar. Sammantaget ger detta ett mycket dåligt resultat. Å andra sidan har jag anskaffat många tuffa prylar som ger god uppmuntran i börsmörkret, bland annat en ficklampa.
Jag får väl trösta mig med att åtminstone ett ekonomiskt beslut varit lyckat i år, nämligen det att öka storleken på bufferten.
lördag 4 oktober 2008
onsdag 1 oktober 2008
Nya redovisningsrutiner
Ända sedan bloggens födelse har jag redovisat en ekonomisk översikt per den sista i varje månad. Jag kommer i framtiden redovisa ungefär en sådan ekonomisk översikt varje månad men datumen kan komma att variera. Det börjar nämligen bli jobbigt att sätta sig och räkna samman allt en vardagkväll mitt i jobbveckan bara därför att jag "måste". I fortsättningen kommer jag därför inte hålla lika strikt på att översikten skall gälla månadens sista dag. Fortsättningsvis kan det mycket väl hända att jag presenterar denna alltid lika efterlängtade rapport sista dagen i månaden, men mer troligt är att det sker första helgen i den nya månaden.
Nästa redovisning kommer troligen att ske på lördag. Att september var en fruktansvärt dålig månad är redan uppenbart. Nettotillgångarna har minskat i värde med cirka 4 procent jämfört med föregående månad.
Nästa redovisning kommer troligen att ske på lördag. Att september var en fruktansvärt dålig månad är redan uppenbart. Nettotillgångarna har minskat i värde med cirka 4 procent jämfört med föregående månad.
söndag 28 september 2008
Jag kom precis på en sak
Jag kom, som rubriken antyder, precis på en sak. Jag var ju på bokmässan igår. Befinner man sig i en monter på bokmässan får man räkna med att folk kommer fram och vill prata om än det ena, än det andra. Däremot slog det mig precis att jag faktiskt blev antastad två gånger även när jag promenerade förbi montrar.
Första gången var det en man från Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien. Den trevlige mannen, av iransk börd, frågade mig om jag visste vem mannen på bilden på ett flygblad var. Javisst, det är Ayatolla Khomeini, svarade jag utan att närmare studera bilden. Det visade sig vara Lars Leijonborg och jag kände mig lite dum. Det viktiga är dock inte vad flygbladet som sådant handlade om eller att det finns modiga människor som vågar lämna en religion trots risken att halshuggas.
Nej, det viktiga är att jag några timmar senare för andra gången blev stoppad i mässgången.
Jag hade gått vilse med en kopp kaffe och ett maffigt wienerbröd i händerna, då ännu en trevlig man gick fram till mig. "Vill du inte dricka ditt kaffe borta hos oss i montern", frågade han. "Vi har många trevliga böcker du kan läsa." Jag tittade bort mot hans monter och såg att han kom från Humanisterna.
Såväl Ex-muslimer som Humanisterna är anti-religiösa sammanslutningar som vill motverka vidskepelse och religiöst inflytande i samhället.
Vilka signaler sänder jag egentligen ut när jag i stilla mak promenerar fram på ett trångt mässgolv? Jag sympatiserar i och för sig med båda dessa organisationer men att jag har en tydlig stämpel i pannan oroar mig.
Jag undrade förresten varför den unge mannen i Livets Ords monter stirrade så misstänksamt på mig när jag bläddrade i en bok av Ulf Ekman. Jag gillar Ulf Ekman. Han är en av Sveriges absolut främsta talare. Han har en enastående karisma och är mycket rolig att lyssna till. Jag delar inte hans religiositet men uppskattar hans kvaliteter ändå. Jag var på väg att fråga om Ulf Ekman själv väntades dyka upp när jag såg hur konstigt den unge mannen stirrade på mig. Nu vet jag.
Tydligen behöver man inte ens titta på mig. Jehovas Vittnen knackar på alla dörrar utom min. Jag vill också ha besök av Jehovas Vittnen, det eller så får Humanisterna börja med hembesök.
Första gången var det en man från Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien. Den trevlige mannen, av iransk börd, frågade mig om jag visste vem mannen på bilden på ett flygblad var. Javisst, det är Ayatolla Khomeini, svarade jag utan att närmare studera bilden. Det visade sig vara Lars Leijonborg och jag kände mig lite dum. Det viktiga är dock inte vad flygbladet som sådant handlade om eller att det finns modiga människor som vågar lämna en religion trots risken att halshuggas.
Nej, det viktiga är att jag några timmar senare för andra gången blev stoppad i mässgången.
Jag hade gått vilse med en kopp kaffe och ett maffigt wienerbröd i händerna, då ännu en trevlig man gick fram till mig. "Vill du inte dricka ditt kaffe borta hos oss i montern", frågade han. "Vi har många trevliga böcker du kan läsa." Jag tittade bort mot hans monter och såg att han kom från Humanisterna.
Såväl Ex-muslimer som Humanisterna är anti-religiösa sammanslutningar som vill motverka vidskepelse och religiöst inflytande i samhället.
Vilka signaler sänder jag egentligen ut när jag i stilla mak promenerar fram på ett trångt mässgolv? Jag sympatiserar i och för sig med båda dessa organisationer men att jag har en tydlig stämpel i pannan oroar mig.
Jag undrade förresten varför den unge mannen i Livets Ords monter stirrade så misstänksamt på mig när jag bläddrade i en bok av Ulf Ekman. Jag gillar Ulf Ekman. Han är en av Sveriges absolut främsta talare. Han har en enastående karisma och är mycket rolig att lyssna till. Jag delar inte hans religiositet men uppskattar hans kvaliteter ändå. Jag var på väg att fråga om Ulf Ekman själv väntades dyka upp när jag såg hur konstigt den unge mannen stirrade på mig. Nu vet jag.
Tydligen behöver man inte ens titta på mig. Jehovas Vittnen knackar på alla dörrar utom min. Jag vill också ha besök av Jehovas Vittnen, det eller så får Humanisterna börja med hembesök.
lördag 27 september 2008
Bokmässan i bilder
Nu är jag på väg till bokmässan. Bilden visar trottoaren utanför min lägenhet.
Jag passerade Scandinavium på väg till Svenska mässan.
Kön till bokmässan var lång. En kille delade ut instruktioner för hur man skulle kunna köpa sig en biljett vis sms och därefter passera kön. Jag ägnade några minuter åt mobiltelefonen men lyckades aldrig få tag i någon sms-biljett utan betalade i entrén. Jag är relativt säker på att jag även debiterades för en sms-biljett.
Jag lurades iväg till en konstig liten sidohall med diverse suspekta bokbord. På väg därifrån tittade jag ut genom ett fönster och såg det här.
Jag tror det är Tony Cronstam som sitter och ritar vid bordet. Jag gillar att läsa Elvis i Metro på morgonen. Några andra serier läser jag inte längre.
Carl Johan De Geer var mallig. Han påstod att förlaget fick transportera böcker från Stockholm till Göteborg över natten eftersom boken var slutsåld på mässan. Jag har hört många författare berätta denna historia. Jag misstänker att förlagen säger så för att hålla författarna på gott humör.
Jag tog rulltrappan till övre plan. Där var det mycket mindre folk. Skönt. Avsaknaden av folk hade dock sin förklaring. Det var nämligen här den internationella avdelningen var belägen. Palestinasjalar och sandaler var alltså rikligt förekommande.
Jag ville också ha en ballong men vågade inte be om en.
Anna var också på mässan.
Per Olov Enquist berättade om sin nya bok.
Detta är min spårvagnshållplats.
Här sitter jag längst bak i vagnen.
Jag passerade Scandinavium på väg till Svenska mässan.
Kön till bokmässan var lång. En kille delade ut instruktioner för hur man skulle kunna köpa sig en biljett vis sms och därefter passera kön. Jag ägnade några minuter åt mobiltelefonen men lyckades aldrig få tag i någon sms-biljett utan betalade i entrén. Jag är relativt säker på att jag även debiterades för en sms-biljett.
Det var svårt att orientera sig i mässhallarna. Jag passerade ett flertal gånger en stolförsäljare. Skrivbrädan är bra om man vill sitta ner och skriva men saknar tillgång till ett bord.
Jag lurades iväg till en konstig liten sidohall med diverse suspekta bokbord. På väg därifrån tittade jag ut genom ett fönster och såg det här.
Jag tror det är Tony Cronstam som sitter och ritar vid bordet. Jag gillar att läsa Elvis i Metro på morgonen. Några andra serier läser jag inte längre.
Carl Johan De Geer var mallig. Han påstod att förlaget fick transportera böcker från Stockholm till Göteborg över natten eftersom boken var slutsåld på mässan. Jag har hört många författare berätta denna historia. Jag misstänker att förlagen säger så för att hålla författarna på gott humör.
Jag tog rulltrappan till övre plan. Där var det mycket mindre folk. Skönt. Avsaknaden av folk hade dock sin förklaring. Det var nämligen här den internationella avdelningen var belägen. Palestinasjalar och sandaler var alltså rikligt förekommande.
Jag ville också ha en ballong men vågade inte be om en.
Anna var också på mässan.
Per Olov Enquist berättade om sin nya bok.
Jag ägnade en hel timme åt att försöka hitta till utgången. Jag fann den till slut.
Här sitter jag på spårvagnen igen och tänker tillbaka på en lyckad Bokmässodag.
Vilken författare ligger bakom denna sinnessjuka signatur och har han något att säga dig?
Celebrity spotting
Bert Karlsson
Jens Orback
Leif Pagrotsky
Håkan Nesser
Per Olov Enquist
2 kända norska författare
Ett halvt dussin kvinnliga svenska deckar-författarinnor
Carl Johan De Geer
Tomas Tengby
Anna Book
Göran Greider
Nils Lundgren
Minnet sviker mig. Jag fyller på listan allt eftersom namnen ploppar upp i huvudet. Det märks att jag börjar bli gammal när jag endast kan nämna en bråkdel av alla, säkert 50, spottade kändisar.
onsdag 24 september 2008
Akuellt
Ungefär hur många värmeljus måste vara tända samtidigt för att temperaturen i en 56 kvadratmeter stor lägenhet skall stiga med 1 grad på 1 timme? Plupp kan detta, eller hur?
Jag funderar på att besöka Bokmässan i helgen. Nackdelen är att det är trångt, riktigt trångt, och att förkylningar sprids snabbt nu. Fördelen är att Bokmässan besöks av många ensamstående bibliotekarier och att det är trångt, riktigt trångt.
När jag åker hem från jobbet tar jag först bussen. Därefter byter jag till spårvagn. Varje dag ser jag på 50 meters avstånd hur min spårvagn åker ifrån mig. Det spelar ingen roll om bussen är tidig eller sen.
Jag funderar på att besöka Bokmässan i helgen. Nackdelen är att det är trångt, riktigt trångt, och att förkylningar sprids snabbt nu. Fördelen är att Bokmässan besöks av många ensamstående bibliotekarier och att det är trångt, riktigt trångt.
När jag åker hem från jobbet tar jag först bussen. Därefter byter jag till spårvagn. Varje dag ser jag på 50 meters avstånd hur min spårvagn åker ifrån mig. Det spelar ingen roll om bussen är tidig eller sen.
söndag 21 september 2008
"Jobbskatteavdraget, vad fan är det?"
TV4:s Kalla Fakta lät Novus opinion fråga 1 000 svenskar om de märkt att de fått sänkt inkomstskatt. 47 procent trodde att skatten varit oförändrad eller höjts de senaste två åren. 35 procent hade märkt att de har fått lägre inkomstskatt (resten förstod förmodligen inte frågan).
En vanlig inkomsttagare har genom den borgerliga alliansregeringens jobbskatteavdrag fått sänkt skatt med mellan 1 000 och 1 500 kronor per månad. Hur är det möjligt att inte märka detta?
I gårdagens nyhetsinslag intervjuades flera personer. Dessa personer arbetade. De svarade: "Jobbskatteavdraget, vad är det", "Nej, det har jag inte hört talas om". Hur är det möjligt att en person som faktiskt rör sig ute i samhället inte kan ha hört talas om jobbskatteavdraget?
Jag blir helt matt. Halva befolkningen vet inte vad de betalar i skatt. Många helt funktionella medborgare tycks leva i en drömvärld utan kontroll över vare sig den egna ekonomin eller nyhetsflödet. Varför har dessa människor rösträtt? Socialdemokraterna kommer att vinna nästa val med hjälp av en befolkning vars okunnighet antar historiska proportioner. Frågan är om Sverige någon gång tidigare varit försedd med en mer självvalt okunnig befolkning än nu är fallet. "Öh, jobbskatteavdraget, det skall stoppas, ingen skall fan lyssna på mig när jag laddar ner filmer på nätet."
En vanlig inkomsttagare har genom den borgerliga alliansregeringens jobbskatteavdrag fått sänkt skatt med mellan 1 000 och 1 500 kronor per månad. Hur är det möjligt att inte märka detta?
I gårdagens nyhetsinslag intervjuades flera personer. Dessa personer arbetade. De svarade: "Jobbskatteavdraget, vad är det", "Nej, det har jag inte hört talas om". Hur är det möjligt att en person som faktiskt rör sig ute i samhället inte kan ha hört talas om jobbskatteavdraget?
Jag blir helt matt. Halva befolkningen vet inte vad de betalar i skatt. Många helt funktionella medborgare tycks leva i en drömvärld utan kontroll över vare sig den egna ekonomin eller nyhetsflödet. Varför har dessa människor rösträtt? Socialdemokraterna kommer att vinna nästa val med hjälp av en befolkning vars okunnighet antar historiska proportioner. Frågan är om Sverige någon gång tidigare varit försedd med en mer självvalt okunnig befolkning än nu är fallet. "Öh, jobbskatteavdraget, det skall stoppas, ingen skall fan lyssna på mig när jag laddar ner filmer på nätet."
lördag 20 september 2008
Lässvårigheter
För en vecka sedan upptäckte jag att faktiskt aldrig har läst Thomas Manns Buddenbrooks. Jag stod på Åhléns och skummade igenom bokhyllorna. Konstigt, tänkte jag, den där boken har jag inte läst trots att den har funnits i 100 år. Nåja, det kan vi ju råda bot på ganska enkelt.
Hur som helst, jag började alltså läsa Buddenbrooks, som är en ganska tjock bok. Då upptäckte jag helt plötsligt att P O Enquist, min (nu levande) svenska favoritförfattare, har skrivit en självbiografi med titeln Ett annat liv. Normalt sett ser jag alltid till att läsa Enquists böcker så fort de kommer ut, men nu hade jag precis påbörjat Buddenbrooks. Jag läser alltså Buddenbrooks, som är en mycket trevlig bok, men vill egentligen läsa Ett annat liv. Läsupplevelsen förstörs därmed på sätt och vis. Visst är det ett riktigt i-landsproblem, det inser jag, men för mig är det bekymmersamt och det betyder mer än all svält i Afrika.
Hur som helst, jag började alltså läsa Buddenbrooks, som är en ganska tjock bok. Då upptäckte jag helt plötsligt att P O Enquist, min (nu levande) svenska favoritförfattare, har skrivit en självbiografi med titeln Ett annat liv. Normalt sett ser jag alltid till att läsa Enquists böcker så fort de kommer ut, men nu hade jag precis påbörjat Buddenbrooks. Jag läser alltså Buddenbrooks, som är en mycket trevlig bok, men vill egentligen läsa Ett annat liv. Läsupplevelsen förstörs därmed på sätt och vis. Visst är det ett riktigt i-landsproblem, det inser jag, men för mig är det bekymmersamt och det betyder mer än all svält i Afrika.
fredag 19 september 2008
En ordentlig läxa
Börsraset är bra. De flesta av oss har för avsikt att spara i aktier i 30 år eller mer. Under denna tid kommer börserna att stiga och sjunka om vartannat. Det nuvarande börsraset känns verkligen, det påverkar motivationen. Men samtidigt tvingar det fram en strategi som tar hänsyn till framtida ras. Den som nu lär sig sin läxa kommer att ha större chans att undvika stora förluster i framtiden.
Jag har, trots min ungdom, nu haft förmånen att uppleva såväl It-bubblan som finanskrisen. Av It-bubblan lärde jag mig ingenting. Men när jag nu har haft möjlighet att på nära håll studera två krascher är förhoppningen att jag skall kunna dra nytta av dessa erfarenheter.
Jag måste på något sätt formulera en säljstrategi. Att sitta still i båten kan vara utomordentligt farligt vid långsiktigt sparande. Ett exempel: Jag har sparat framgångsrikt i 15 år och planerar att pensionera mig och leva på den avkastning mina 10 miljoner ger mig. Plötsligt inträffar ett vanligt ras på aktiemarknaden. Mitt kapital sjunker ihop till 5,5 miljoner. Jag kan inte längre leva på räntan utan tvingas arbeta vidare. Att sitta still i båten kan möjligtvis vara en vinnande strategi i tidiga år, men ju närmare man kommer sina mål, desto viktigare blir det att undvika krascherna.
Jag har, trots min ungdom, nu haft förmånen att uppleva såväl It-bubblan som finanskrisen. Av It-bubblan lärde jag mig ingenting. Men när jag nu har haft möjlighet att på nära håll studera två krascher är förhoppningen att jag skall kunna dra nytta av dessa erfarenheter.
Jag måste på något sätt formulera en säljstrategi. Att sitta still i båten kan vara utomordentligt farligt vid långsiktigt sparande. Ett exempel: Jag har sparat framgångsrikt i 15 år och planerar att pensionera mig och leva på den avkastning mina 10 miljoner ger mig. Plötsligt inträffar ett vanligt ras på aktiemarknaden. Mitt kapital sjunker ihop till 5,5 miljoner. Jag kan inte längre leva på räntan utan tvingas arbeta vidare. Att sitta still i båten kan möjligtvis vara en vinnande strategi i tidiga år, men ju närmare man kommer sina mål, desto viktigare blir det att undvika krascherna.
Autografer
Även det senaste inlägget, Förtydligande, resulterade i en massiv läsarstorm. "Får du verkligen skriva autografer", undrade läsarna.
Gustav brukar jag skriva. Gustav B.
Gustav brukar jag skriva. Gustav B.
torsdag 18 september 2008
Förtydligande
Läsare hör ofta av sig till bloggen (sparsamtleverne@hotmail.com) för att ställa frågor, be om en autograf eller en dejt. Sådant intresse är trevligt. Nu senast har många Besserwissers hört av sig angående mitt förra inlägg, där jag skriver att jag inte gillar gnäll. Hur kommer det sig att du gnäller så mycket i bloggen, när du själv inte gillar gnäll, undrar dom.
Saken är den att jag faktiskt är en i grunden positiv människa, som inte ägnar mig åt att gnälla. Men ingen människa (vi bortser från de kompletta idioterna som är lyckliga i sin enfald) kan leva helt gnällfritt. Jag gnäller i bloggen för att folk där ute i det riktiga livet skall slippa lyssna. Dessutom tycker jag inte att jag är så gnällig.
Saken är den att jag faktiskt är en i grunden positiv människa, som inte ägnar mig åt att gnälla. Men ingen människa (vi bortser från de kompletta idioterna som är lyckliga i sin enfald) kan leva helt gnällfritt. Jag gnäller i bloggen för att folk där ute i det riktiga livet skall slippa lyssna. Dessutom tycker jag inte att jag är så gnällig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)