Hög sparränta till varje pris?

Jag har noterat att flera "snålbloggare" är barnsligt förtjusta i sk alternativa inlåningsinstitut, t ex SveaDirekt och Marginalen. Finanskvinnan försöker exempelvis att hela tiden maximera räntan. Inget ont om fröken Finanskvinna, men vad tjänar hon egentligen på att riskera sina sparpengar? Låt oss räkna. Aktuell räntesats hos Svea Direkt är 4,25 procent. Vi jämför detta med Swedbanks högsta ränta som är 3,35 procent på E-sparkontot. Givet ett sparbelopp på 50 000 kr ger SveaDirekt en ränta efter skatt på 1 487,50 kronor. Swedbank erbjuder 1 172,50 kronor. Skillnaden är alltså bara 315 kronor per år och då används i exemplet ändå ett relativt högt sparbelopp. Swedbank erbjuder även ett Framtidskonto med 4 procent i ränta, men då endast med ett fritt uttag per år och detta konto kräver ett minsta insatt belopp på just 50 000 kronor. Skandiabankens Alltiettkonto har en ränta på 3,5 procent.

Det finns alltså etablerade och solida finansinstitut som erbjuder nästan lika hög ränta som de alternativa inlåningsinstituten. Även om vissa av dessa alternativa inlåningsinstitut omfattas av den statliga insättningsgarantin riskerar spararna vid en eventuell konkurs att få vänta i åratal på att få sina sparpengar utbetalda, och de går dessutom miste om sin sparränta.

Är det verkligen mödan värt att hålla på och flytta runt sina sparpengar mellan inlåningsinstituten bara för att tjäna 300 kronor per år? Är det inte enklare att helt enkelt låta bli att köpa en billig tröja på HM?

Misslyckad?

Jag tror det var Winston Churchill som yttrade något i stil med "Den man som fortfarande vid 26 års ålder använder sig av kollektiva färdmedel måste anses vara en misslyckad person". På väg hem från jobbet idag fick jag först vänta på en försenad buss i snålblåsten. Sedan fick jag tränga mig in i en överfull bytesbuss. Därefter missade jag precis min spårvagn. Slutligen fick jag tränga mig in i en knökfull spårvagn vars ena vagn var trasig och cirka en timme efter resans början var jag så äntligen hemma. Med bil hade resan tagit 20 minuter och jag hade sluppit mycket oönskad kroppskontakt. Men jag sparar ett flertal tusenlappar varje månad på att inte ha bil och det är av just den anledningen jag står ut med kollektivresandets alla nackdelar.

Mina aktier och fonder

För närvarande äger jag 3 olika aktier.

Industrivärden C 200 st
Investor B 50 st
New Wave Group 100 st

Följande typer av aktiefonder ingår i fondportföljen:

Indien
Kina
Ryssland
Global
Småbolag Europa
Balkan
BRICT
Japan

Ekonomiskt utgångsläge

Vid varje månadsskifte gör jag en sammanställning över mina tillgångar. Om jag publicerar den senaste månadssammanställningen här måste jag inleda bloggkarriären med att redovisa en minskad förmögenhet vid nästa månadssammanställning eftersom börsen har haft en bedrövlig utveckling i november. Men vad gör man inte för sina läsare? Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen.

Tillgångar och skulder 31 oktober 2007

Sparkonton: 75 086 kr.
Aktiefonder: 70 851 kr.
Aktier: 28 025 kr.

Skulder: 0 kr.

Summa tillgångar och skulder: 173 962 kr.


Egentligen lever jag inte särskilt sparsamt. Däremot håller jag noggrann koll på mina utgifter. Jag upprättar en månadsbudget och för sedan in alla utgifter i den. Utfallet för oktober månad var ett "budgetöverskott" på 7678 kr vilket alltså motsvarar mitt sparande för denna månad. För november månad har jag budgeterat ett överskott på 6550 kr.

Bloggens syfte

Tanken med den här bloggen är att beskriva hur jag genom ett sparsamt leverne uppnår ekonomiskt oberoende. Ekonomiskt oberoende innebär för mig att jag inte behöver arbeta för att försörja mig. Men det innebär även att jag inte behöver uppföra mig på ett visst sätt, tänka på hur jag uttrycker mig eller uppför mig, bara för att få behålla jobbet och vara anställningsbar.

Ekonomiskt oberoende ger mig möjligheten att fritt disponera min tid. Jag vill kunna resa vart jag vill, när jag vill, läsa vilka böcker jag vill, närhelst jag känner för det.

När jag sitter och skriver detta premiärinlägg inser jag att jag inte riktigt vet vad jag vill mer än att jag vill bli rik. Målet är att bli rik. Medlet är ett sparsamt leverne. Vi får nöja oss med det. Kanske är den här bloggen i första hand tänkt att vara ett hjälpmedel för mig. Vi säger så.