Ränta

På årets sista dag flöt som vanligt ränteutbetalningarna in på mina bankkonton. Totalt fick jag ta emot 2 088,37 kr efter skatt. En blygsam summa. Jag har medvetet undvikit högräntekonton som Marginalen, Kaupthing eller Parex Bank. Jag är inte villig att riskera min buffert för någon enstaka procentenhet högre ränta. Bankgarantin i all ära, men i dessa tider kan man aldrig riktigt veta vad som gäller när man har med isländska eller lettiska banker att göra.

Spotify

Nu har jag testat den så omtalade musiktjänsten Spotify. Jag blev positivt överraskad. Programvaran är enkel och intuitiv, musiken streamar snabbt utan att haka upp sig och den reklam man ibland tvingas lyssna på är betydligt mindre påfrestande än den de kommersiella radiostationerna sprider mellan var tredje låt.

Den största nackdelen är naturligtvis att man inte kan ladda ner låtarna till sin mobiltelefon. Jag lyssnar framförallt på musik när jag transporterar mig någonstans och har därför ingen större nytta av en streamingtjänst så länge musiken inte på ett enkelt och billigt sätt kan streamas till mobiltelefonen.

Hemma framför datorn är Spotify dock en utmärkt tjänst. Nu väntar jag bara på möjligheten att även streama filmer gratis.

Den misshandlade generationen

Jag bor i Göteborg. Samtliga manliga släktingar, boende i Göteborg, som är yngre än 25 år har blivit rånade eller misshandlade på öppen gata helt oprovocerat. Några har blivit rånade och misshandlade flera gånger. Jag känner dessutom till ytterligare ett tjugotal ungdomar, barn till grannar, arbetskamrater och liknande, som har blivit rånade eller misshandlade på öppen gata i Göteborg.

Det finns dom som hävdar att kriminaliteten inte alls har ökat i Sverige: "Det var värre på 50-talet." Hur många känner du som har blivit rånade eller misshandlade helt oprovocerat? Hur många känner din mamma som blev rånade eller misshandlade i hennes tonår?

Hur kan samhället utsätta en hel ungdomsgeneration för denna behandling? Förtjänar våra barn inte längre en trygg uppväxt?

Det finns alldeles vanliga 15-åriga pojkar, som gillar att spela tv-spel och lira innebandy, som har blivit rånade 4-5 gånger. Rånade på mobiltelefoner, mopeder och kläder. Det finns knappt en enda kille i Göteborg med en ny moped som inte har utsatts för rån eller rånförsök. Så här kan det inte få fortsätta. Förr eller senare kommer någon av alla dessa pojkar att beväpna sig. Är det vad som krävs?

Julklappsutdelning

När jag startade Sparsamt leverne hösten 2003 var det den första så kallade ekonomibloggen. Mycket har hänt sedan dess och efterföljarna är många. Några är bättre, några är sämre, men på det hela taget tycker jag att de flesta har något att ge mig. Nu är det dags för julklappsutdelning. Jag har helt säkert glömt flera bloggar och ber om ursäkt för det redan nu.

Finanskvinnan får ett diplom för mest läsvärda blogg. Ekonomisanering får en man. Fröken B får ett vuxenpass (och en man) [denna julklapp köptes redan innan det visade sig att Fröken B var vuxen nog att skaffa sig en buffert innan hon köper aktier, dessutom har hon visst skaffat sig, kanske inte en man men väl en pojke]. Robert får Jobbet. Cristoffer får stock. Sjukpensionären får ett högt betyg. Markus får inte nånting eftersom han under året inte bara fyllt 30 utan dessutom gift sig, avancerat i karriären och förmodligen snart även blir pappa. Minna får bara en tanke eftersom jag inte vill riskera ett shopaholic-återfall genom en perfekt present. Frisk ekonomi får en länk. Jag Vet får en poster på Palin. David får motivation att skriva analyser lite oftare. Plupp får en uppenbarelse och löser Hilberts åttonde problem. Miljonär får en trisslott.

Gud Jul även till Kerla som ju inte har någon ekonomiblogg och till Jeppe som förgyller bloggen med sina kunniga kommentarer, samt till alla andra som tittar in här då och då.

God Jul till Er alla!

Privatekonomiska notiser

Min hyra har höjts med 39 kronor.

Jag har klagat hos Västtrafik och erhållit en värdecheck på 50 kronor, i kompensation för en utebliven buss.

Jag har skaffat ett träningskort (för ett helt år). Arbetsgivaren betalar merparten men jag får ligga ute med pengarna till nästa månadslön. (Etiketten träning används nu för tredje gången trots att jag ännu inte har besökt träningsanläggningen en enda gång).

Jag såg ett bra erbjudande i ett reklamblad. Jag klippte ut rabattkupongen och begav mig till affären, handlade det jag skulle men glömde att lämna in kupongen. Missad rabatt: 26 kronor.

Jävla skitteknik

Min nya telefon har inbyggd GPS. Telefonen innehåller flera olika träningsprogram baserade på GPS-mottagaren. Idag testade jag avståndsmätaren. Jag gick min vanliga runda och lät samtidigt telefonen mäta upp sträckan. Det visade sig att promenaden bara var ungefär hälften så lång som jag hade trott. Jag måste gå rundan två gånger för att få tillräckligt med träning.

Det här kan inte stämma, tänkte jag. Nåt måste vara fel. Jag gick därför samma runda en gång till och fick exakt samma resultat. Jävla skitteknik som tvingar mig att promenera mera.

Japp. Som ni kan se har etiketten "träning" nu blivit använd två gånger. Här händer det minsann grejer och det är inte ens dags för nyårslöften ännu.

Efterlängtad omläggning av kriminalpolitiken

Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade i gårdagens jultal att regeringen planerar omfattande åtgärder för att göra Sverige tryggare. Fokuseringen på rättsväsendet är inte förvånande med tanke på att det inte finns budgetutrymme för några stora välfärdsreformer. Svenskarna är trötta på den slapphet som länge har präglat kriminalpolitiken. Regeringens aviserade uppstramning av straffskalorna och attityden till brottslingar bör därför ha en gynnsam effekt på opinionsstödet inför valet 2010.

Regeringen vill att det tidsbestämda straffet för mord höjs till maximalt 18 år. Högsta domstolens vanvettiga beslut härom året, som innebar att normalstraffet för mord skall vara 10 år och inte livstid, har medfört att de flesta mördare numera inte ens får avtjäna 7 år i fängelse (nästan alla blir villkorligt frisläppta efter att ha avtjänat två tredjedelar av fängelsetiden). Många narkotikabrottslingar får sitta inlåsta längre än mördare. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, men inte förvånande om man betänker att det är socialdemokratiska regeringar som har utsett de flesta justitieråden.

Högsta domstolens beslut mer eller mindre tvingade regeringen att föreslå skärpningar av straffskalan för mord. Domstolarnas milda praxis vid våldsbrottslighet och upprepad brottslighet ser också ut att ge resultat. Den borgerliga regeringen kommer nämligen även att föreslå skärpta straff för till exempel misshandel och utpressning, samt för återfallsförbrytare. Tanken är att hela straffskalorna skall utnyttjas.

Det maximala tidsbegränsade straffet föreslås höjas till 18 år även för bland annat grov mordbrand, grovt sabotage och terroristbrott. Straffskärpningar inom dessa brottskategorier ligger väl i tiden mot bakgrund av att den svenska stenkastarvänstern nu tycks ha lierat sig med i Sverige boende islamister. Jag fasar för en framtid där den våldsromantiserande vänstern slåss sida vid sida med kriminella förortsgäng och militanta islamister. Det vi nu ser i Rosengård är det första exemplet på en sådan ohelig allians. Det som förenar den religionskritiska vänstern med islamisterna är deras hat mot samhället samt deras vilja att använda våld för att nå sina mål. Om inget görs kommer även Sverige inom några år att drabbas av sådana upplopp som nu äger rum i Grekland. Det gäller att mota Olle i grind och polisen måste vid minsta tendens till att Rosengårdsupploppen sprider sig agera resolut, vilket jag skriver mer om här.

Uppdatering: Konvertiten Pernilla Ouis skriver i en krönika i Sydsvenskan mer om den förening vars medlemmar gjorde sig skyldiga till olaga intrång och sedan avhystes av polis, vilket ju är upprinnelsen till de pågående kravallerna i Rosengård. Den islamiska föreningen ansluter sig till den allra mest extrema läran, salafi. Salafimuslimer är extra patriarkala, homofoba och odemokratiska jämfört med mainstreamislam. Ni som såg Debatt igår kväll lade kanske märke till hur föreningens företrädare vägrade ta avstånd från Usama bin Ladin? Att svenska antifascister ger avkall på sina grundläggande värderingar om religionens skadliga inverkan på samhället, kvinnans rätt, den fria sexualiteten etc och istället samarbetar med en förening som på goda grunder måste betecknas som fascistisk är mycket anmärkningsvärt. Den enda slutsats jag kan dra av hela soppan är att AFA inte är en politisk organisation överhuvudtaget. AFA är helt enkelt en samling kriminella bråkstakar som enbart bryr sig om våld och skadegörelse.

Nytt rekord

När jag granskar mina kreditkortsköp upptäcker jag att saldot är ungefär dubbelt så högt som det brukar vara vid den här tiden i månaden. Till viss del har det så klart att göra med att det är december och att man därför har utgifter för julklappar och extra höga utgifter för mat, godis och stearinljus. Men julen lyckas inte förklara hela utgiftsexplosionen. Det verkar som om jag helt enkelt har genomfört betydligt fler småköp, vilket tillsammans med julutgifterna alltså har resulterat i ett nytt rekord för kreditkortssaldot.

Krisen är riktigt allvarlig

SAS piloter har enligt medieuppgifter gått med på sänkta löner och andra effektiviseringsåtgärder. Har vi sett något tydligare tecken på krisens omfattning än detta?

Jag tror dock att media har missuppfattat. SAS piloter har bara gått med på en sänkning av årets löneökning.

Jag erkänner

Jag erkänner att det förra inlägget tillkom enbart därför att bloggen behövde någon form av privatekonomianknytning. Det har varit ont om ekonomiinläggen på sistone men jag lovar bot och bättring. Inte än på ett tag dock. Från och med mellandagarna, eller kanske årsskiftet, kommer jag återigen att lägga mer fokus på det egna sparandet i bloggen. Se där, en tidig julklapp åt alla läsare!

Inställt aktieköp

Jag har inte köpt vare sig fonder eller aktier för den senaste månadslönen. Idag var jag nära att köpa några Svolder för att komplettera portföljens existerande investmentbolag. Jag avstod dock. Trots det kraftiga börsraset i år känns det inte som något klockrent köpläge. De pengar jag har tillgängliga för aktieköp får ligga och vänta lite till. Kanske slår jag till på både Svolder och Investor efter nästa lön.

En vit jul

Jag önskar mig inte något särskilt för egen del denna jul. Jag önskar dock att Alla barn fick möjlighet att glädjas under julen. Att ingen behövde känna oro eller ångest därför att vuxna i deras närhet dricker och förändras.

Nästan 400 000 svenska barn växer upp i familjer där en eller flera vuxna har ett riskfyllt drickbeteende. Men det är inte bara dessa barn som skulle må bra av en vit jul. Många vuxna intalar sig själva att de blir roliga och snälla när de dricker, att de blir omtyckta av sina barn även som fulla. Så är det dock inte. Barn tycker alltid att det är obehagligt med vuxna som blir påverkade av alkohol, vare sig det sker ofta eller sällan, och även om den vuxne inte blir redlöst berusad. Barnen låter sig inte luras, de känner lukten och de uppfattar alkoholrelaterade beteendeförändringar mycket väl - och detta orsakar osäkerhet och otrygghet. Ett barn kan bli otryggt även om den vuxne inte blir aggressiv eller våldsam, t ex när den vuxne blir "extra" snäll av sin berusning.

Det brukar heta att julen är barnens högtid. Många barn upplever inte julen som någon högtid och ofta är det alkoholens fel att så är fallet. Det skall drickas glögg, det skall drickas kryddat brännvin, det skall vara konjak och likör till kaffet och ett par rejäla glas whisky framför brasan, vinet och julölen till maten inte att förglömma. Det är inte helt ovanligt att alkoholen är det centrala på julbordet. Barn gillar inte vuxna påverkade av alkohol. Barnen blir oroliga och ibland även rädda. De vill ha sina föräldrar så som de brukar vara. Vad är viktigast, barnen eller det kryddade brännvinet?

Den som spar han har

I GP läser jag denna Luciamorgon följande:

"De senaste tio åren har Volvokoncernen i snitt delat ut fem miljarder per år till aktieägarna, med en topp de sista två åren då aktieägarna fått över 30 miljarder. Ångrar Leif Johansson att han inte slogs hårdare för att behålla de pengarna i bolaget för dessa bistra tider?

- De efterklokas klubb är världens största. Det är klart, hade jag anat att det skulle bli denna kris...

Men Volvo vill växa genom uppköp och nu är det klassiskt köpläge. Då har Volvo inga pengar?

- Vi får väl se, säger Leif Johansson och tittar med ett leende mot presschefen Mårten Wikforss som är med under intervjun."

Uppenbarligen har många i näringslivet svårt att lära av historien. När Ericsson riskerade konkurs efter telekombubblan trots mycket stora vinster under en rad av år dessförinnan tvingades man genomföra en nyemission. Från Ericssonhåll bedyras numera ofta vikten av att hålla sig med en stor kassa för att gardera sig mot de stora svängningarna i telekomkonjunkturen. Att AB Volvo, som ofta har anklagats för att ha för mycket pengar i kassan, nu går in i en exceptionell lågkonjunktur utan att det är självklart att företaget kan utnyttja börsraset för stora företagsköp är väl bara ännu ett exempel i raden på det negativa och samhällsfarliga inflytande så kallade aktieanalytiker utgör. Det är ju sällan man hör företagsledare klaga över för mycket pengar i kassan.

Stödpaketet

Det blev ett stödpaket för fordonsbranschen trots allt. Utformningen var kanske inte riktigt den jag själv förspråkade här men jag låg åtminstone rätt nära vad gäller storleksordningen. Än är det dock alldeles för tidigt att helt utesluta ett framtida statligt ägande av Volvo.

Julklappar

Merparten av årets julklappar är redan köpta. Det är alltid enklare att köpa till barn än till vuxna och de julklappar som återstår är till just vuxna. Jag har ägnat en kvart om dan i några veckor åt att stirra en get i ögonen. ActionAids reklam på spårvagnarna här i Göteborg verkar vara effektiv. Klart man vill köpa en get i julklapp! Geten på bilden är söt och verkar snäll. Men skenet bedrar. Getter är elaka och korkade djur som gillar att bitas och spotta. Gör man verkligen fattiga kvinnor och barn en tjänst genom att skänka bort sådana djur? Hursomhelst. Jag funderar ändå på att skänka bort några getter. Tyvärr verkar det vid närmare granskning vara så att det inte är några getter man skänker bort. Nej, man skänker pengar till ett getuppfödningsprojekt. Inte alls lika coolt! Förhoppningsvis läser inte mottagarna av gåvokortet det finstilta.

Härliga tider, strålande tider (för den som har jobb)

Om vi för ett ögonblick glömmer bort den pågående ekonomiska krisen och den annalkande massarbetslösheten och istället fokuserar på den del av befolkningen som har jobb, ja då ser det bra ut inför 2009:

• Den borgerliga regeringen genomför vid årsskiftet det tredje steget i jobbskatteavdraget vilket ger en skattesänkning på cirka 3 000 kr per år för de som tjänar runt 20 000 kr i månaden och 7 500 kr för de som tjänar runt 30 000 kr.

• Många kollektivavtal ger goda lönehöjningar under 2009.

• Inflationen är på väg att pressas tillbaka vilket gör att skattesänkningar och lönehöjningar faktiskt stannar i plånboken.

• Stora räntesänkningar ger hushåll med bolån kraftigt sänkta räntekostnader.

De som lyckas behålla sina jobb under 2009 har alltså att se fram emot en ganska ordentlig förbättring av privatekonomin. Det är dock viktigt att komma ihåg att risken för högre arbetslöshet ökar om folk låter bli att konsumera mera trots att de får mer pengar i plånboken. Skattesänkningar och räntesänkningar är inte till för att öka sparandet. De syftar till att stimulera konsumtion och investeringar och därmed få fart på ekonomin.

Det handlar om prioriteringar - cancervård eller bistånd till rymdnationer?

"Cancerpatienter kommer att få vänta längre på strålbehandling. De svårast sjuka kommer inte att få livsuppehållande vård. Det är några konsekvenser som de hårda besparingarna kan få, enligt tunga chefer på Universitetssjukhuset i Lund."

Universitetssjukhuset i Lund måste spara 37 miljoner fram till årsskiftet. För Onkologen är sparkravet 25 miljoner: "Det innebär att folk som är i för dåligt allmänskick inte kommer att få aktiv cancerbehandling."

Jag skulle aldrig skriva ett sådant här inlägg utan att ha en färdig lösning som omedelbart kan ge svårt cancersjuka patienter den behandling de skall ha utan några konsekvenser för samhället i övrigt.

Sverige gav 2007 459,8 miljoner kronor i bistånd till tre länder med mycket avancerade rymdprogram, länder som skickar kosmonauter och taikonauter upp i rymden, länder som med statliga pengar konstruerar militära satelliter, siktar mot månen och lägger miljarder och åter miljarder på rymdforskning. Dessa länder är Ryssland, Kina och Indien.

Svenskt bistånd till framstående rymdnationer 2007:

Ryssland: 294 196 000 kr
Indien: 94 901 000 kr
Kina: 70 732 000 kr.

Det finns fattiga människor i dessa länder. Ansvaret för fattigdomen måste dock i första hand läggas på respektive lands regering. När Sverige satsar pengar på fattigdomsbekämpning i Ryssland, Kina och Indien kan dessa länder istället lägga pengar på militärutgifter och rymdforskning.

Jag vill också tillägga att jag själv är en mycket stor rymdvän och tycker att Sveriges satsningar inom rymdforskningsområdet skall utökas kraftigt, men jag anser inte att rymdforskning skall finansieras via biståndsbudgeten.

Universitetssjukhuset i Lund har inte råd att ge cancerpatienter värdig vård. Sverige skänker en halv miljard kronor till framstående rymdnationer. Hur motiverar Ni detta?

Källa om bistånd: Sida
Artikeln i Sydsvenskan

Reinfeldt: "Köp svenskt"

Statsminister Fredrik Reinfeldt i Aftonbladet: "Om ni öppnar julklappen och det står ‘made in China’ – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige."

Reinfeldt följer alltså det råd jag gav här och inser att hans stimulanspaket inte är mycket värt om svenskarna fortsätter att lägga sina pengar i madrassen eller skicka dem till Kina.

Partnern blir säkert lika glad över exklusivt glas från Orrefors eller en bil från Hisingen som denne skulle ha blivit över ett tråkigt guldsmycke.

Utkast

Följande är rubriker till inlägg i bloggarkivet som fortfarande har statusen utkast:

• New Wave Group
• Varför så få tunna böcker?
• Jag skall bli snällare
• Om jag...
• Uppföljning av årets aktieköp
• Ny sjukdomsuppdatering
• Feberdrömmar
• Skyldiga
• Hemmapremiär
• CNBC - de skalliga männen eller storbystade bombnedslagen?
• Depå för korta affärer skapas.

När jag läser igenom utkasten till dessa inlägg har jag svårt att förstå varför de aldrig postades. Kvalitet rakt igenom, är en träffande beskrivning. Vem vet, något av utkasten kanske dyker upp på bloggen så småningom.

"Fastighetsskatten bör återinföras"

Enligt OECD bör fastighetskatten återinföras, läser jag i Dagens Industris nätupplaga. Fastighetsskatten anses nämligen vara den minst tillväxtskadliga skatten. Jag håller med. Dessutom är det svårt för denna skattebas att lämna landet.

Avskaffandet av fastighetsskatten är ett av de mest omoraliska beslut riksdagen har fattat på senare år. Den husägande arbetarklassen betalar nämligen idag ofta en högre avgift än den gamla fastighetsskatten. Samtidigt har förmöget folk fått sänkt skatt med tiotusentals kronor. Låt mig upprepa: vanliga arbetare som bor i billiga hus i mindre attraktiva områden har fått höjd skatt på sitt boende, rikt folk som bor i lyxvillor har fått kraftigt sänkt skatt. Ett annat sätt att se på saken: Fattigt folk subventionerar de rikas boende.

Villaägarna är en av Sveriges i särklass mest gnälliga grupper. De gnällde och gnällde i årtionden för att fastighetsskatten skulle avskaffas. Tyvärr lyssnade politikerna. Fastighetsskatten var en bra och rättvis skatt som inte skadade landets ekonomi och som staten alltid kunde lita på skulle finnas där, villorna skulle inte fly landet. Rikt folk fick se sin fastighetsskatt i princip avskaffas. Vanliga arbetare fick höjd avgift. Gnället lönade sig. Det gör ofta det.

Dagens Flashbackcitat

"Diskutera aldrig med en idiot. Han drar ner dig till sin nivå och vinner på erfarenhet."

Stor framgång

Idag lyckades jag läsa på bussen utan att bli åksjuk. ABBA-musik och ABBA-liknande musik var lösningen. Imorgon skall jag experimentera med Maia Hirasawa.

Var har du ditt tjänstevapen?

Polisen skall aldrig behöva retirera. Om vänsterterroristerna riskerade att mötas av verkanseld vid angrepp mot poliser skulle de förmodligen tänka sig för både en och två gånger innan de beter sig på detta svinaktiga sätt.

Frågestund, del 2

Man ser dig ofta försvara troende och kyrkan. Tror du själv på Gud?, undrar pseudonymen FK.

Nej, jag tror inte på Gud. Jag känner dock ibland att det är nödvändigt att försvara religion, och då främst kristendomen, mot orättfärdig kritik. Kristendomen är det som håller samman och gör Västerlandet till en överlägsen civilisation. Margaret Thatcher utryckte det så här:

"Kristendomen är detsamma som Europa, kristendomen med sitt erkännande av människans unika andliga natur och egenskaper. På den idén baserar vi än i dag vår tro på mänsklig frihet och mänskliga rättigheter.”

Europa är inte kommunism, Europa är inte nazism, Europa är inte islam. Europa är inte, har aldrig varit och kommer förhoppningsvis aldrig att bli detta. Europa är kristendom med allt vad det för med sig i form av upplysning och respekt för människovärdet.

Har du några karriärdrömmar? frågar Putte.

Nej Putte (vilken löjlig pseudonym förresten), jag har inga karriärdrömmar. Ibland när jag läser andra ekonomibloggar känner jag mig lite utanför. Den ena högpresterande individen efter den andra trumfar över varandra om sina karriärmål. Jag har inga sådana mål. Jag har ett oglamoröst, och inte särskilt krävande, jobb som arbetsledare och detta är jag tillfreds med. Jag är en trygghetsmänniska och kommer förmodligen inte byta jobb förrän mitt företag går i konkurs, och den risken är dessvärre i nuläget inte obefintlig. Visst har jag målsättningar, målsättningar för livet och min individuella utveckling. Några yrkesmässiga målsättningar har jag dock inte. Åtminstone inte i nuläget.

Hur har det pågående börsraset påverkat dig?

/FK


Jag har tvingats ompröva min placeringsstrategi. Tidigare hade jag ingen annan strategi än att sitta still i båten och hoppas på en god långsiktig avkastning. Jag har dock allt mer kommit att inse att detta inte är någon bra strategi. Jag kommer i framtiden att försöka vara mer aktiv när det gäller att öka respektive minska aktieandelen i sparportföljen. Om börsen har gått mycket bra i 5 år kan det t ex vara läge att minska aktieandelen eftersom historien tycks visa att stora uppgångar på aktiemarknaden följs av stora nedgångar. Jag planerar även att i större utsträckning börja använda mig av stopplossar (jag tror man kan försvenska ordet så) för att undvika de riktiga surdegarna. Jag har mycket att lära och den här börsnedgången har varit en dyrbar läxa. Jag har i och för sig kanske klarat mig något bättre procentuellt än många andra eftersom jag genom hela nedgången haft en relativt stor andel räntesparande i portföljen men
det är ingen tröst.

Malin, som även figurerade i den förra frågestunden, återkommer nu och undrar om jag har några favoritböcker?

Hej igen Malin! Jag läser ganska brett och är till min läggning inte en person som skaffar mig favoritböcker, favoritfilmer eller favoritfåglar (favoritfågeln är för övrigt Nötväckan). Några böcker som jag har tyckt särskilt mycket om (om jag nu måste nämna några) är Romanen om Olof av Eyvind Johnson och Blecktrumman av Grass. Jag gillar även allt som Selma Lagerlöf har skrivit, om det nu inte har kommit fram tidigare.

Skall vi börja konsumera nu?

Sverige befinner sig nu officiellt i recession. Det är framförallt konsumenterna som har dragit ner på utgifterna. Jag har förståelse för att personer som har låga marginaler i sin ekonomi förbereder sig inför dystrare tider genom att bygga upp en liten buffert eller omdana sin ekonomi inför arbetslöshetens lägre inkomstnivå. Däremot har jag liten förståelse för att personer vars möjligheter att konsumera inte har försämrats ändå drar ner på utgifterna. Särskilt mot bakgrund av att inkomsterna har stigit kraftigt det sista året och att vi nästa år har att se fram emot stora skattesänkningar och ytterligare höjda disponibla inkomster.

Nej, ni som har möjlighet bör istället något utöka er konsumtion för att på detta sätt hjälpa Sverige och alla blivande arbetslösa igenom den globala ekonomiska nedgången på bästa sätt. Många av er är ivriga att vidta åtgärder för att minska exempelvis era koldioxidutsläpp eller hjälpa diktatorer i Afrika. Uppenbarligen inser ni att er egen insats i dessa sammanhang betyder mycket litet men ni agerar ändå eftersom ni tror att många andra kommer att agera och att en effekt därför kan uppnås. På samma sätt kan vi tillsammans hjälpa Sverige ur recessionen och skapa jobb åt arbetslösa genom att konsumera mera.

Idag anordnar vänstern "En köpfri dag" (Sparka på arbetslösa dagen) och vad kan väl vara bättre än att på just denna dag fundera kring sambandet mellan välstånd, ekonomisk-, kulturell-, teknologisk utveckling och konsumtion. Du kan göra en insats för Sverige och för personer som lider av den ekonomiska nedgången genom att idag gå ut och konsumera lite mer än vanligt.

Konsumtionen bör inte ske helt planlöst om önskad effekt skall uppnås. Jag vill i första hand värna Sveriges ekonomiska utveckling och bidra till lägre arbetslöshet i Sverige. Därför riktas min ökade konsumtion mot varor producerade inom landet samt mot servicenäringen.

Ny mobiltelefon

Idag har jag så äntligen köpt en ny mobiltelefon. Jag är mycket nöjd med mitt köp, trots att själva telefonen ännu inte har anlänt. Jag har nämligen under en tid lyckats hålla tillbaka min köplust och avvaktat ett bra erbjudande (för just denna telefon). Idag dök det så upp och genom att byta operatör från Tele2 till Telenor (jag vågade inte välja 3 efter att Finanskvinnan beskrivit hur detta företag drivit henne till vansinnets gräns) får jag en obunden telefon gratis samtidigt som jag får ringa för hela abonnemangsavgiften. Min effektiva kostnad jämfört med idag blir 250 kr i inträdesavgift samt en högre minimidebitering med 30 kr per månad, totalt 610 kr på ett år (egentligen mindre än 610 kr eftersom jag redan idag ofta ringer för mer än minimidebiteringen hos tele2). Telefonen kostar normalt sett cirka 2 500 kr utan abonnemang.

Den gamla, inte fullt lika sparsamma Gustav hade gått iväg till närmaste butik och köpt önskad telefon vid första bästa konsumtionslust. Jämfört med slösgustav har alltså cirka 1 900 kr sparats in och dessa pengar skall konsumeras upp till sista slanten.

Volvos värde varar bäst hos staten?

Rolf Wolff skriver i en debattartikel att staten bör ta över ägandet i Volvo Personvagnar.

Jag anser att om Ford inte längre har resurser att finansiera Volvo och om Volvo därmed riskerar konkurs måste svenska staten gripa in. Volvo och fordonsindustrin i övrigt är så viktig för Sveriges ekonomi att staten måste gripa in för att rädda hundratusentals arbetstillfällen och en industriell och kunskapsmässig infrastruktur som inte kan återskapas.

Om Ford inte längre klarar av att fungera som ägare åt Volvo bör staten i samarbete med AB Volvo köpa aktiemajoriteten i Volvo PV av Ford. Staten och AB Volvo pumpar in 25 miljarder kronor i bolaget och övertar 51 procent av aktierna. AB Volvo tar en tioprocentig ägarandel av varumärkesvårdande skäl. Volvo PV fortsätter att vara en del av Fordgruppen och samarbetar om teknikutveckling och liknande. 25 nya miljarder bör räcka för att täcka förluster i Volvo PV i åtminstone 2-3 år. Riksbanken ser till att kronan håller sig på en för exportindustrin lagom nivå i förhållande till dollarn på cirka 8,50 kr fram till dess att fordonsindustrins kris är över. Staten kan mycket väl vara en långsiktig ägare av Volvo lika väl som man kan vara en långsiktig ägare av Vattenfall och LKAB. Om Ford lyckas repa sig och återfå något av sin forna glans bör staten vara öppen för att sälja tillbaka sina aktier till Ford. Om ytterligare kapitaltillskott krävs och om Ford inte klarar av att skjuta till sin andel kan det vara nödvändigt att finna en annan delägare istället för Ford, t ex Renault. Ett statligt räddningspaket för Volvo bör även innehålla en mer informell del som innebär att samtliga statliga myndigheter och bolag enbart köper Volvo-bilar. Myndigheterna skall även uppmanas att något utöka sina bilinköp de närmaste åren. Regeringen bör även göra klart för andra stora svenska företag, t ex inom Wallenbergsfären att det nu är läge att visa lite patriotism om man i framtiden vill ha goda förbindelser med regeringen.

Hur skall man agera i fallet Saab Automobile? Saab har aldrig visat sig ha förmåga att bedriva lönsam personbilstillverkning. Staten bör därför inte ingripa för att rädda detta företag. Alla resurser bör satsas på Volvo PV.

Undervisning på engelska

I senaste numret av Forskning & Framsteg läser jag att "Undervisning på engelska ger dåliga resultat". I Sverige blir det allt vanligare att undervisning på såväl gymnasie- som högskolenivå bedrivs på engelska. Den pedagogiska forskningen visar dock entydigt att man lär sig bättre på förstaspråket, dvs svenska. När undervisningen bedrivs på ett främmande språk blir begreppsförståelsen sämre. "För abstrakt och precist tänkande behöver man alla sina språkliga resurser", heter det i artikeln.

Jag har själv utsatts för engelskspråkiga undervisningsexperiment. På gymnasiet läste jag redan för mer än 10 år sedan en biologikurs på engelska. Visst var det kul med en stor och tjock amerikansk bok att läsa i, men när inte ens läraren kunde översätta fackuttrycken till svenska var det något som var fel. På universitetet har jag som de flesta andra dränkts i engelskspråkiga böcker. Lyckligtvis har själva undervisningen som regel varit på svenska. Jag minns dock ett 5-poängs moment där ett arbete samt presentationen och diskussionen av detsamma skulle ske på engelska. Presentationsdagen blev rent komisk. En hel föreläsningssal full av vanligtvis diskussionslystna och intelligenta studenter som försökte, men misslyckades, med att på engelska få till stånd meningsfulla diskussioner om de presenterade uppsatserna. Läraren tvingades till slut ingripa och beordra fram diskussioner på svenska för att dagen inte skulle bli helt fiaskoartad.

Vi behöver bli bättre på engelska, men vi behöver även bli bättre på svenska. När ämnesundervisning bedrivs på engelska istället för på svenska blir resultatet sämre kunskaper i ämnet, sämre kunskaper i svenska, samt eventuellt något bättre kunskaper i engelska. Detta verkar inte vara helt genomtänkt.

Lördag i Göteborg

Det gick inte att skjuta på det längre. Jag införskaffade därför ett par nya skor idag. Dom kostade 1 400 kr och återigen blir jag diskriminerad i egenskap av man. Damskor är betydligt billigare.

Sporrad av skoköpet höll jag på att spontanköpa en vinterjacka på KappAhl (trots att jag bestämt att det inte blir någon ny jacka i år) när Janne Josefsson trängde sig förbi. Jag kom alldeles av mig och stod en stund och iakttog skjutjärnsjournalisten samtidigt som jag låtsades titta på tröjor. Hans teknik i klädbutiken liknade den i Debattstudion. Han ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde tillbaka, gick snabbt vidare, ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde/slängde tillbaka plagget och upprepade. En fascinerande uppvisning!

Göteborg är verkligen en liten stad. Bara en kort stund tidigare såg jag Thomas Wernersson. Nu fattas Oldsberg, Hysén och Sjöberg så har man sett hela den Göteborgska kändiseliten på samma dag, tänkte jag.

Apropå kändisar. Det är miljardärsbröllop i stan. Jag passerade förbi Tyska kyrkan men såg ingenting vare sig på framsidan eller på baksidan. Bara staket som stod redo att spärra av området några timmar senare. Lisa Persdotter har anklagats för att gifta sig på grund av pengarna snarare än kärlek. Jag vet inget om det aktuella fallet. Däremot har jag full förståelse för att en 28-årig kvinna kan falla för en 60-årig man om mannen i fråga har varit i rymden, varit med och byggt upp Microsoft, umgåtts med alla möjliga människor jorden runt och dessutom har resurser att fortsätta bjuda på upplevelser livet ut. Charles Simonyi har säkerligen mer än pengar att erbjuda.

Efter rundturen kring Tyska kyrkan gick jag genom Brunnsparken. En mängd konstiga vänstergrupperingar demonstrerade där och jag fick armbåga mig fram. Jag var på väg att gå fram till en grupp piketpoliser som samtalade en bit bort för att klaga, men avstod när jag hörde en av poliserna säga: "Vi får helt enkelt ställa oss på rad, gå arm i arm och rensa bron även om det inte lär bli populärt". Hemma vid datorn igen läste jag att det handlade om en motdemonstration mot ett Sverigedemokratiskt torgmöte som skulle hållas en stund senare. Med tanke på utfallet i bloggens opinionsundersökning är det kanske inte helt orimligt att anta att även några läsare befann sig på plats.

Bilderna nedan visar Tyska kyrkan (Christinæ kyrka) sedd från Södra hamngatan respektive Köpmansgatan.

Mina varor

Lambi, Toalettpapper
Heinz ,Chilisås
Sun Maid, Russin
Findus, Kökets utvalda färdigmat
Felix, Frysta köttbullar
Bob, Lättsockrad äppelmos
Yoplait, Yoghurt
Pringles, Chips

Icas "Mina varor" framställer mig denna månad som kanske inte riktigt vuxen.

Miljöhysterin har gått för långt

När jag idag kom hem till min lägenhet efter jobbet var temperaturen 18 grader. 18 grader! Tidigare hade jag möjlighet att själv reglera temperaturen på elementen men det går inte längre, det allmännyttiga bostadsbolag som är min hyresvärd har nämligen bytt ut termostaterna på samtliga element och jag får därför nöja mig med den, låga, temperatur cheferna på detta bostadsbolag har bestämt verkar passande för mig.

Att fastighetsägarna kommer undan med ett sådant beteende beror på den energi- och miljöhysteri som präglar det svenska samhället. Ingen vågar säga ifrån och kräva högre temperatur av rädsla att klassas som miljöbov. Jag är dock inte rädd. Jag säger ifrån. Jag vidtar dessutom åtgärder. När fastighetsägaren inte vill använda tillräckligt med miljövänlig fjärrvärme för att ge mig en behaglig inomhustemperatur plockar jag fram mitt portabla konvektorelement och skapar en anständig levnadsmiljö med direktverkande el istället. Ha! Ni hade chansen att värma upp min lägenhet med fjärrvärme men snålade av miljöskäl och fick istället värme via eluttaget.

Nu återstår bara att klura ut hur jag kan föra över kostnaden för konvektorelementet på hyresvärden. Jag tror jag såg ett eluttag i källaren häromdagen...

Sveriges bästa blogg fyller 1 år den 25 november

Jag har ännu inte bestämt hur firandet skall gå till men en blogg som har vunnit ett flertal Blog Awards, ständigt toppar läsarundersökningar och har fått förfrågningar om att bli både bok och film måste naturligtvis uppmärksammas på något sätt.

Läsarnas partisympatier

Resultatet av bloggens lilla partisympatiundersökning blev som följer: c 0 procent, fp 5 procent, kd 2 procent, m 36 procent, mp 11 procent, s 9 procent, sd 25 procent, v 7 procent, övriga 5 procent. Svarsfrekvensen var tyvärr under 10 procent och endast 56 läsare bemödade sig om att göra som de blev tillsagda.

En jämförelse mellan läsarnas partisympatier och partisympatierna för riket enligt Sifo-mätningen för november visar att bloggens läsare är sverigedemokrater i större utsträckning och socialdemokrater i mindre utsträckning än vad som gäller för riket i övrigt.

Förutsåg krisen - blev utskrattad

På Youtube finns ett klipp där Peter Schiff i olika nyhetsprogram 2006 och 2007 ganska exakt redogör för hur den amerikanska ekonomin kommer att utveckla sig. Han blir utskrattad och hånad.

Jag vet inte vem Peter Schiff är, kanske är han en person som alltid baissar och därmed måste få rätt någon gång, men så här med facit i hand är det mycket intressant att se hans klockrena analyser och reaktionerna på dessa.

Märkliga tider - analfabet innehavare av giltigt svenskt körkort

En man har av norsk domstol friats från anklagelsen om att ha smugglat in 1 627 kg kött i Norge. Mannen hävdade att eftersom han inte kunde läsa förstod han inte vad som stod på vägskyltarna. Han missade därför avfarten vid norska gränsen och körde av misstag över Svinesundsbron där han greps av den norska tullen.

Till saken hör att mannen hade ett giltigt svenskt körkort. Kan någon vara vänlig och förklara hur en analfabet kan vara innehavare av ett giltigt svenskt körkort?

Jag medger att denna "nyhet" kanske inte riktigt passar in på bloggen men eftersom den på samma gång ger upphov till leenden och rättmätig kritik mot svenska myndigheters slapphet publicerar jag den ändå.

Carnegie och jag

Jag har följt Carnegiehistorien ganska slött men insåg på väg hem från jobbet att jag faktiskt är kund hos Carnegie eftersom jag har en del pengar i fonden Carnegie WorldWide (ja så är det, jag ägnar tyvärr inte mina fonder större intresse än att jag glömmer av vilka de är). Det vore trist om det hela slutar med att Carnegies fonder så småningom slås samman med en eventuell köpares egna fonder. Carnegie WorldWide är en trevlig fond med bra historik och den får gärna fortsätta förvaltas precis som vanligt.

Veckan som gick

Jag åt sammanlagt tre Gustav Adolfbakelser under torsdagen och fredagen.

Ja, det var det. Veckan var inte särskilt händelserik. Jag arbetade, kanske inte i mitt anletes svett men jag var åtminstone på plats.

Jag språkade även med den snygga jämnåriga kvinnan som jag ibland väntar på bussen tillsammans med. Hon visade sig vara typen som blir sur när bussen inte kommer i tid. Jaha, då får jag väl hitta någon annan att fantisera om, för "Jagblirsurnärbussenintekommeritidoch ringervästtrafikochklagardirektnärjagväntarvidbusshållpatsen"-typen är inte riktigt min typ. Fan också, hon som var så liten och söt i sina svarta kläder och sin flätiga men ändå strikta frisyr. Nu är jag alltså officiellt tillgänglig igen.

Jag väljer att inte kommentera det faktum att Johan Staël von Holstein nu behöver ytterligare 3-4 miljoner kr för att hålla MyCube, bolaget som skall bli större än Facebook, flytande fram till den nyemission som skall göra Holstein rik på andras bekostnad innan även detta projekt går i graven.

Frågestund

Läsare hör ibland av sig med frågor.

Hej Gustav!

Hur kommer det sig att de politiska stollarna är kraftigt överrepresenterade bland ekonomibloggarna? Tack för en utmärkt blogg som jag följer dagligen. Du är min idol och mitt föredöme.

Kram Kajsa

Hej Kajsa!

Det är precis som du skriver så att många ekonomibloggare är politiska stollar. Bloggare är överhuvudtaget ganska stolliga. Det som särskiljer många ekonomibloggars stolligheter från de stolligheter t ex socialistiska eller nationella bloggare representerar är att ekonomibloggarna ofta är nyliberala stollar alternativt okunniga stollar som bara tycker.

/Gustav

Varför skriver du inte längre om MLM och då i synnerhet om Hur vi kan bli rika tillsammans?

/Patrik

MLM-personer säger alltid att man skall kapa banden med negativa personer som bara suger kraft och inte gillar dina affärsidéer. MLM-personer suger kraft ur mig på samma sätt som Wraith suger livskraften ur en viril Stargate-officer. Jag försöker därför avstå från sådana skriverier. En kort uppdatering om hur det står till på MLM-bloggen "Hur vi kan bli rika tillsammans" kan ändå vara på sin plats. Madwax har tidigare förespråkat pyramidspelet Bridge, satsat 200 000 kr i MLM-relaterat och konkursat lägenhetsprojekt i Turkiet, åkt till Afrika för att kolla upp sin trädplantering i Kenya (som drivs av minst sagt tvivelaktiga norrmän) och har nu även "investerat" i Sydamerikansk skattjakt. Skattjakten överraskade även mig!

/Gustav

Har du några bra aktietips?

Milla

Hej Milla!

Om du har läst mina månatliga sammanfattningar av sparkapitalets utveckling borde du ha insett att jag inte är rätt person att fråga om aktieplaceringar.

/Gustav

Hej!

Du är verkligen både rolig och smart. Jag känner att jag skulle vilja veta mer om dig som person. Dina skarpsinniga politiska kommentarer och dina ekonomiska analyser fängslar alltid, men jag vill veta mer om dig, vilken film såg du t ex senast?

Hälsningar

Malin

Du är inte ensam om det Malin. Självklart skall du få svar på din fråga om vilken film jag såg senast. Jag laddade ner Mamma Mia och senaste Arkiv X-filmen igår. Först såg jag Mamma Mia, sen såg jag Arkiv X, sen såg jag Mamma Mia en gång till samtidigt som jag diskade och dansade.

Ha det bra! Gustav

Detta var bara några av alla frågor som väller in till bloggen. Jag återkommer eventuellt med ytterligare frågor och svar inom kort.

Halleluja, vår frälsare är här!

Rubriken syftar på hur fullständigt okritiskt hela skalan av politiker och debattörer i Sverige hyllar Jesus, jag menar, President-elect Barack Obama.

Vad förvånade ni skall bli när ni upptäcker att Barack Obama inte skiljer sig från andra amerikanska politiker på något avgörande sätt. USA:s president sätter alltid Amerika främst. Behövs militära maktmedel för att skydda amerikanska intressen kommer USA:s president att använda sig av militära maktmedel för att skydda amerikanska intressen, oavsett om denne heter Bush, Obama, Clinton eller Reagan.

Barack Obama vill att USA lämnar Irak eftersom han anser att det inte gynnar USA att bedriva ett krig där, inte därför att han är pacifist. President Obama kommer istället att förflytta fokus till kriget i Afghanistan. Frälsaren Obama vill fortsätta med ett krig som inte ens hans högsta militära befälhavare tror kan vinnas. Han är till och med beredd att föra kriget över gränsen mot Pakistan. Denna person omfamnas av svenska politiker, oavsett partifärg, som en fredens man. Jag säger då det.

USA kan aldrig acceptera att mullorna i Teheran skaffar sig kärnvapen. Mullor med kärnvapen skulle äventyra USA:s intressen i hela Mellanöstern samt utgöra ett dödligt hot mot Israel. Hur de svenska obamaisterna reagerar när Obama beordrar sina styrkor att slå mot Iran återstår att se. Jag gissar att de blir åtminstone något litet förvånade.

Partisympatiundersökning

Jag har vid ett antal tillfällen berömt Er läsare. Ni är smarta, snygga och trevliga. Ett och annat rötägg letar sig hit ibland men jag brukar relativt snabbt skrämma iväg dessa.

Som ett led i bloggens kvalitetsarbete skall Ni nu utsättas för en partisympatimätning.

Det är bara 2 år kvar till nästa val och jag tänker ta aktiv del i valrörelsen. Jag vill dock veta hur mitt utgångsläge ser ut och ber er därför välja ert parti i pollen till höger.

Frågan lyder som följer: Vilket parti skulle Du rösta på om det var val till Riksdagen idag?

Igår och idag och lite nästa vecka

Igår använde jag långkalsonger för första gången denna vinter. Ja, det är vinter nu. Jag fick som jag ville i detta inlägg.

Idag har jag köpt pepparkakor. Det är november. Det är inte för tidigt. Glöggen får vänta ännu en vecka.

På tisdag är det presidentval i USA. Jag hejade i och för sig länge på Hillary men känner ändå att jag kan leva med både McCain och Obama (trots dennes friggebodsliknande förnamn).

På torsdag är det Gustav Adolfsdagen. Ni som bor på landet firar tydligen inte denna dag med Gustav Adolfsbakelser. Jag tänker dock trycka i mig en bakelse till frukost, äta åtminstone två bakelser som företaget bjuder på samt köpa med mig ytterligare några till efterrätt och kvällsmat.

Debatten om ungdomsbrottsligheten

Jag är inte en person som har lätt för att bli upprörd men den debatt (se till exempel denna artikel i Aftonbladet) som på sistone har rasat runt fenomenet allt grövre och tilltagande ungdomsbrottslighet har åtminstone fått mig att höja på ögonbrynen.

Det intryck man får om man följer debatten är att mord, våldtäkt, misshandel, rån, stölder, skadegörelse och annat svineri är ett typiskt svenskt, för att inte säga naturligt mänskligt, beteende för den person som inte får sina materiella behov uppfyllda eller på annat sätt ej anser den egna tillvaron vara optimal. Att det är just vänstern som står för denna misantropiska människosyn kan tyckas vara förvånande, fast kanske ändå inte med tanke på vilka det är som historiskt har svarat för de värsta illdåd vi känner.

Sverige har aldrig varit rikare än nu men med den logik pk-vänstern använder sig av hade man kunnat förvänta sig en riklig förekomst av gruppvåldtäkter, pensionärsrån och batongmisshandlar i Fattigsverige på 1800-talet eller 1900-talets början.

Skolan är bättre, inkomstklyftorna mindre, några fritidsgårdar fanns inte i början av 1900-talet och inget barn behöver gå och lägga sig hungrig. Känns det inte som om vi behöver en annan förklaringsmodell till ungdomsbrottsligheten?

Plånboksbekymmer

Riksbanken funderar på att ersätta 20-kronorssedeln med ett mynt. Om vi bortser från att klåfingriga politiker i så fall riskerar att ersätta Selma Lagerlöf med Astrid Lindgren som motiv finns ytterligare en viktig invändning.

Om Sverige blir än mer av ett myntland istället för ett sedelland måste våra plånböcker konstrueras om. Vi män tvingas gå över till tantportmonnäer för att få plats med alla mynt. Dessutom blir jag väl tvungen att skaffa en plånbok även för vänster bakficka för att balansera upp ryggen. Redan idag har jag problem med en alltför tung plånbok och med ett nytt 20-kronorsmynt riskerar jag permanenta skador.

Bilden nedan visar min plånbok. Den är tillverkad av moderiktigt svart läder från, förutsätter jag, självdöd ko, och införskaffades på Clas Ohlson för endast 149 kr. Kvaliteten är utmärkt och plånboken har en väl avvägd blandning av fack och kortfickor.

Ansiktsregn och tvättstugeflugor

Det gör inget om vintern anländer redan imorgon. Göteborg är en fin stad men den har en svaghet: hösten. Ni som bor på landet är vana vid vanligt lodrätt regn men här i Göteborg regnar det framifrån, vägrätt, rakt i ansiktet. Jag gillar att vara ute men när man utsätts för det Göteborgska ansiktsregnet blir man till slut trött och börjar längta efter vintern.

Regnet kostade mig en tia idag. Jag var och handlade på Willys i Gamlestan och av någon anledning har varje butik där var sin förvaringsplats för kundvagnar. Ofta tvingas man parkera långt från Willys, t ex utanför Harald Nyborg eller Överskottsbolaget. Så även idag. Efter att ha handlat färdigt utsattes jag för det Göteborgska ansiktsregnet och bestämde mig därför för att det helt enkelt inte var mödan värt att bege mig flera hundra meter till Willys kundvagnsförvaringsplats för att få tillbaka min tia. Jag gjorde ett tafatt försök att koppla ihop Willys-vagnen med en Harald Nyborg-vagn men gav upp och ställde den mitt på parkeringsplatsen i hopp om att den skulle rosta sönder.

Mörker, ansiktsregn, varsel och börsras varje dag. Det är tur att man snart kan börja trösta sig med pepparkakor och glögg. Jag funderar även allvarligt på att sätta upp både adventsstjärna och adventsljusstake redan ikväll för att lysa upp lite här hemma. Julgranen ligger i källaren och där ligger den bra med tanke på spindlarna (nu har dom ju börjat käka fåglar), men annars hade det verkligen inte skadat med lite kraftfull diodbelysning.

I morse skulle jag förresten tvätta. Väl i tvättstugan upptäcker jag att det kryllar av flugor. Det visade sig att någon dum jävel hade kastat en banan i sopsäcken. Låt oss därför gå igenom tvättstugereglerna en gång till: 1. Hunden skall inte följa med ner i tvättstugan och håra av sig, 2. Bananer skall ej kastas i sopsäcken.

Om vi bortser från felplacerade kundvagnar, ansiktsregn och tvättstugeflugor har det varit en bra dag.

Löning

Jag slutade lite tidigare än vanligt idag och som alla regelbundna bloggläsare vet resulterar detta alltid i aktieköp. Det är något deprimerande att man idag kan få en post aktier i många företag för endast en bråkdel av värdet för bara ett år sedan.

Aktieköpet var dock inte större än att det fortfarande finns kvar ett överskott efter dagens löneutbetalning. Shoppingen är lite eftersatt och jag behöver ett par nya skor och kanske även en vinterjacka. Överskottet är alltså snart förbrukat.

Kyliga tider

Jag är inte ensam om detta problem. Jag delar det med många andra. Vetskapen om den delade bördan hjälper mig dock inte. Det är lika svettigt att sitta i vinterjacka på bussen i eftermiddagssolen oavsett hur många medpassagerare jag än ser med tjocka täckjackor.

Jag har ännu inte gått över till vinterjacka. Men det börjar bli dags nu. Problemet är bara att det i och för sig är skönt att vara rejält klädd på morgonen men att det blir för varmt att bära vinterjacka på eftermiddagen. Finns det någon lösning på detta problem?

ICA lyssnade

Jag kritiserade för en tid sedan ICA för missriktad marknadsföring. Jag utsattes regelbundet för "köp 2 betala för 1" erbjudanden. För mig, som är ensamstående, är sådana erbjudanden på färskvaror helt värdelösa.

ICA har lyssnat på min kritik och istället lanserat ett system med personligt anpassade erbjudanden. I veckan fick jag därför hem ett erbjudande om att köpa 8 olika varor med 20 procent rabatt, varor som jag brukar köpa, båda ofta och mera sällan. Bra ICA!

Vissa kritiker hävdar att den personliga integriteten kränks när ICA granskar tidigare köp för att kunna anpassa sina erbjudanden på individnivå. Låt bli att använda kundkorten då. Svårare än så är det inte.

Ekonomibloggarna

Per Penning skriver om sitt medlemskap i Skattebetalarnas förening. På Skattebetalarnas hemsida kan man testa sitt eget skattetryck. Jag kör inte bil, röker eller dricker inte och får därmed ett skattetryck på beskedliga 52 procent. Testa dig själv här.

Robert, en ny men duktig bekantskap, skriver om ett annat medlemskap, det i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan förefaller vara ett riktigt favoritgnällämne bland ekonomibloggarna. Tydligen finns det inga värre religioner att klaga på i dagens Sverige än den mycket milda variant av kristendom, där frälsning inte ens är ett krav, som Svenska kyrkan representerar. Jag är helt säker på att många kommer ångra sig bittert när de upptäcker att alternativet till folkkyrkan inte stavas ateism utan islam.

Finanskvinnan har läst en bok. Man kanske inte skall såga böcker rakt av bara baserat på en bloggrecension av densamma men när forskarna utelämnar religiositet som en av de främsta orsakerna till personlig lycka blir jag misstänksam. Att på dödsbädden vara förvissad om sin plats vid herrens sida torde vara av större betydelse för någons lycka än att klara ett prov. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det kommer bara skräp från handelshögskolorna.

Miljonären lånar 100 000 för att köpa aktier. Modigt. Själv är jag för feg för ett sådant agerande. Jag oroar mig för lågkonjunkturen och kommer därför att vid sidan om aktieköp även utöka räntesparandet.

Det Nybergska finansimperiet (jag är hälftenägare men tar inte upp det som en tillgång) analyserar aktier. Yara International har fått se sin aktiekurs krascha. Varför, är frågan. På vilket sätt har bolagets förutsättningar förändrats? Samma fråga kan ställas om de flesta aktier.

Trevliga Ekonomisanering har tyvärr svårt att få sitt hus sålt. Huset verkar fint och priset är inte särskilt högt satt, men i dessa tider är folk helt enkelt inte särskilt köpsugna.

Nu vet jag hur det känns

Jag vaknar av att mobilens larmfunktion ger ifrån sig ett gräsligt pipande ljud. Därefter stänger jag av klockradion som fungerar som backup i fall jag skulle råka somna om. Text-tv ägnas några minuter. Kanske har det hänt något viktigt under natten.

Iväg till badrummet, via vardagsrummet, för att borsta tänderna. På vägen tillbaka till sovrummet, jag går via hallen, passar jag på att öppna kylskåpet och plocka ut maten jag gjorde i ordning föregående kväll. I morse fanns maten inte där. Konstigt. Tydligen hade jag lagt min mat i ryggsäcken redan på kvällen. Ner i soporna med den. På med kläderna och ut genom dörren. Trottoaren och spårvagnshållplatsen har ni sett.

Jag kom visserligen hem sent igår kväll men det var först idag jag upptäckte att jag tydligen var gravt hjärnskadad (se rubriken). På min köksbänk hittade jag i eftermiddags nämligen en yoghurtförpackning, och i kylskåpet fann jag en Pringlestub. Tre hjärnsläpp på en kväll är lite väl mycket. Jag tror jag skall tillbringa helgen i sängläge.

"Har sökt 70 jobb på ett halvår"

Den arbetslöse civilingenjören Hussein Sayed Hassan, Vimmerby, intervjuas i Aftonbladet. Han är inne på Arbetsförmedlingens hemsida två gånger varje dag. "Om jag hittar något som passar mig så mejlar jag direkt. 70 ansökningar på sex månader. Hittills bara nej. I dag dömer Hussein ut det svenska systemet."

Jag hävdar inte att det är lätt att hitta arbete. Det jag reagerar mot är att såväl Hassan som Aftonbladets rubriksättare tycker det är mycket att söka 70 jobb på sex månader. I genomsnitt har Hassan sökt två jobb i veckan. Det minsta man kan begära av en arbetslös person är att han gör arbetssökandet till en heltidssysselsättning. 2 ansökningar per dag (360 på 6 månader) är ingen övermänsklig prestation. Jag reagerar också mot att han tycks vara bunden vid Platsbanken. Som civilingenjör skulle han förmodligen ha stor nytta av att kontakta bemannings- och rekryteringsföretag istället.

Diskriminering av ensamstående förstör miljön

Det är ingen nyhet att ensamstående diskrimineras å det grövsta i dagens Sverige. Barnfamiljer gynnas på de ensamståendes bekostnad. Staten straffbeskattar de ensamstående och omfördelar utan att skämmas varje år tiotals miljarder kronor från ensamstående till barnfamiljer. Detta kan jag leva med.

Vad som är värre är att inte bara staten diskriminerar oss ensamstående. Livsmedelsproducenterna och butikerna gör det också.

Hur ofta ser vi inte erbjudanden om att köpa 2 men betala för 1? Som ensamstående klarar jag inte av att förbruka en limpa bröd innan datumet går ut så vad skall jag göra med två?

Margarinförpackningarna är så stora att en person omöjligt kan förbruka allt innan det härsknar. Jag kastar mer margarin än jag konsumerar. Det är inte bra för vare sig plånboken eller miljön.

Jag kräver inte att margarintillverkarna skall minska förpackningsstorlekarna. Jag nöjer mig med att förpackningen delas i två delar så att allt margarin kan förbrukas utan att behöva slängas.

De producenter som lanserar mindre förpackningar av livsmedel med begränsad hållbarhet, alternativt delar förpackningen i två delar, kan attrahera en mycket stor kundskara. Sverige är nämligen det land i världen med flest ensamhushåll. Det finns flera miljoner ensamhushåll i Sverige. Arbetande singlar är dessutom en köpstark kundgrupp. Trots detta ignorerar butiker och livsmedelsproducenter de ensamstående fullständigt. Marknadsföringen inriktas helt på barnfamiljer. Jag kräver inte att barnfamiljerna skall förbjudas, även om samhället skulle bli bättre om de försvann. Nej, jag kräver bara i miljöns namn lite bättre omsorg om oss stackars köpstarka singlar.

En liten framgång

Jag har ett problem. Jag ägnar mig ibland åt illegal nedladdning av upphovsrättsskyddat material, främst filmer. Filmerna är ofta mer än två timmar långa. Batterierna i min laptop klarar inte alltid av att hålla datorn igång under en hel film. Väldig ofta stänger datorn av sig själv just när det är som mest spännande. Det är inte bra.

Idag lyckades jag dock se hela Indiana Jones utan några som helst problem. Filmen var precis lagom lång. En liten framgång är också en framgång.

Dance of the Dead är för övrigt en riktigt usel zombiefilm som jag spolade igenom på 3 minuter för att ändå kunna säga att jag har sett den.

Finanskvinnan spekulerar

Jag läste i Finanskvinnans blogg (inte Erin Burnett utan hon den andra) att hon "är ... tämligen övertygad om att bloggens läsare tror de kan spara ihop mycket pengar i större utsträckning än personer som inte läser ekonomirelaterade bloggar". Detta angående en poll hon anordnat om huruvida hennes läsare tror sig kunna spara ihop en miljon kronor eller inte.

Jag har ännu inte lyckats hitta en enda ekonomiblogg där resan till miljonen har varit framgångsrik. Under ett års läsande har noll ekonomibloggare nått fram till målet 1 miljon kronor. Tvärtom har vi kunnat se oerhörda ras i ekonomibloggarnas förmögenheter. Mot denna bakgrund torde den genomsnittliga ekonomibloggläsaren vara mindre benägen att tro att hen kan spara ihop en miljon kronor (hen är ett könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular nominativ, populärt i vissa genusvetenskapliga kretsar) än de personer som ännu inte bekantat sig med ekonomibloggarnas gigantiska misslyckande.

En sak till. Nu när ni har sett hur det ser ut när man skriver hen kan vi väl enas om att aldrig mer använda detta fruktansvärda ord?

Min lediga dag

Jag somnade utmattad igår kväll. Trots det planerade jag ett tidigt uppvaknande. Min inbyggda väckarklocka fungerade tyvärr inte och först klockan sju steg jag ur sängen.

Att arbeta suger verkligen. Det är inte så att jag lider på själva arbetsplatsen. Det är snarare så att arbetet hindrar mig från att göra andra saker jag tycker mycket om.

Idag promenerade jag iväg till konditoriet för att köpa frukostbröd. Några kanelbullar slank också ner i påsen. Jag avstod dock från att även köpa en frukostbakelse. Konditoriet ligger endast några meter från min bostad. Trots det köper jag nästan aldrig färskt bröd där. Jag åker ju iväg till jobbet innan det öppnar och när jag kommer hem äter jag hellre annat.

Klockan sju satt jag vid mitt köksbord med en kopp te. Utanför fönstret såg jag folk skynda sig, ibland springa, för att hinna med sin spårvagn. Såna dårar, tänkte jag. Såna dårar som beger sig till jobbet när de kan sitta hemma vid köksbordet och dricka te.

Nu är klockan elva. Utanför fönstret promenerar ett pensionärspar och jag har precis ätit lite nybakat bröd och en halv kanelbulle. De arbetslösa vet inte hur bra de har det. Jag funderar en stund, men bestämmer mig slutligen för att välja en stunds läsning framför att titta på Grand Design på Discovery.

Det är lugnt och tyst hemma. Jag är inte stressad eller på dåligt humör. Klockan är elva och jag är på gott humör. På arbetsdagar är det inte ovanligt att folk genom sitt agerande lyckas få mig småirriterad redan klockan sju. Egentligen blir jag inte irriterad. Jag bara låtsas vara irriterad eftersom en halvsur blick och en snabb titt på klockan för det mesta får folk att inse att arbetet börjar klockan sju och att det alltså är att föredra att dricka sitt te och röka sina cigarretter innan klockan blir sju.

Jag såg en gång ett nyhetsinslag från en liten norsk by. Byns skola var stängd på onsdagar och eftersom föräldrarna var tvungna att stanna hemma och passa barnen var alla andra arbetsplatser också stängda. Om jag fick välja skulle jag jobba 10 timmar per dag i fyra dagar och istället vara ledig tre dagar. Norrmännen vet minsann hur livet skall levas. På den tredje lediga dagen skulle jag ta på mig min kofta och ge mig upp på fjället (i mitt fall en liten bergknalle) för att äta smörgås, titta på utsikten och njuta av den friska luften.

Bufferten lämnas orörd

Man kan tycka att det accelererande börsraset borde ge goda köpmöjligheter. Jag har exempelvis över 70 000 kr på ett buffertkonto som jag i princip skulle kunna köpa aktier för. Problemet är bara att bufferten finns där för att trygga min ekonomi i osäkra tider. Finanskrisen riskerar att resultera i klart kännbara konsekvenser på arbetsmarknaden. I hemstaden Göteborg har de båda Volvobolagen på kort tid sparkat tusentals anställda. Underleverantörerna kommer att avskeda minst lika många och även konsultbolagen får känna på neddragningarna. Totalt kommer säkert tiotusen anställda mista sina jobb i Göteborgsregionen enbart som en följd av de båda Volvobolagens neddragningar. Även i övrigt ser det ut som om vi står inför en stram arbetsmarknad. Då gäller det att ha sin privatekonomi i ordning. Nej, bufferten lämnas orörd.

Märkligt

Jag finner det en smula märkligt att när jag som ensamstående, och inte ens fet, handlar mat på Willys visar kvittot 950 kr.

Nya redovisningsrutiner

Ända sedan bloggens födelse har jag redovisat en ekonomisk översikt per den sista i varje månad. Jag kommer i framtiden redovisa ungefär en sådan ekonomisk översikt varje månad men datumen kan komma att variera. Det börjar nämligen bli jobbigt att sätta sig och räkna samman allt en vardagkväll mitt i jobbveckan bara därför att jag "måste". I fortsättningen kommer jag därför inte hålla lika strikt på att översikten skall gälla månadens sista dag. Fortsättningsvis kan det mycket väl hända att jag presenterar denna alltid lika efterlängtade rapport sista dagen i månaden, men mer troligt är att det sker första helgen i den nya månaden.

Nästa redovisning kommer troligen att ske på lördag. Att september var en fruktansvärt dålig månad är redan uppenbart. Nettotillgångarna har minskat i värde med cirka 4 procent jämfört med föregående månad.

Jag kom precis på en sak

Jag kom, som rubriken antyder, precis på en sak. Jag var ju på bokmässan igår. Befinner man sig i en monter på bokmässan får man räkna med att folk kommer fram och vill prata om än det ena, än det andra. Däremot slog det mig precis att jag faktiskt blev antastad två gånger även när jag promenerade förbi montrar.

Första gången var det en man från Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien. Den trevlige mannen, av iransk börd, frågade mig om jag visste vem mannen på bilden på ett flygblad var. Javisst, det är Ayatolla Khomeini, svarade jag utan att närmare studera bilden. Det visade sig vara Lars Leijonborg och jag kände mig lite dum. Det viktiga är dock inte vad flygbladet som sådant handlade om eller att det finns modiga människor som vågar lämna en religion trots risken att halshuggas.

Nej, det viktiga är att jag några timmar senare för andra gången blev stoppad i mässgången.

Jag hade gått vilse med en kopp kaffe och ett maffigt wienerbröd i händerna, då ännu en trevlig man gick fram till mig. "Vill du inte dricka ditt kaffe borta hos oss i montern", frågade han. "Vi har många trevliga böcker du kan läsa." Jag tittade bort mot hans monter och såg att han kom från Humanisterna.

Såväl Ex-muslimer som Humanisterna är anti-religiösa sammanslutningar som vill motverka vidskepelse och religiöst inflytande i samhället.

Vilka signaler sänder jag egentligen ut när jag i stilla mak promenerar fram på ett trångt mässgolv? Jag sympatiserar i och för sig med båda dessa organisationer men att jag har en tydlig stämpel i pannan oroar mig.

Jag undrade förresten varför den unge mannen i Livets Ords monter stirrade så misstänksamt på mig när jag bläddrade i en bok av Ulf Ekman. Jag gillar Ulf Ekman. Han är en av Sveriges absolut främsta talare. Han har en enastående karisma och är mycket rolig att lyssna till. Jag delar inte hans religiositet men uppskattar hans kvaliteter ändå. Jag var på väg att fråga om Ulf Ekman själv väntades dyka upp när jag såg hur konstigt den unge mannen stirrade på mig. Nu vet jag.

Tydligen behöver man inte ens titta på mig. Jehovas Vittnen knackar på alla dörrar utom min. Jag vill också ha besök av Jehovas Vittnen, det eller så får Humanisterna börja med hembesök.

Bokmässan i bilder

Nu är jag på väg till bokmässan. Bilden visar trottoaren utanför min lägenhet.

Detta är min spårvagnshållplats.

Här sitter jag längst bak i vagnen.

Jag passerade Scandinavium på väg till Svenska mässan.

Kön till bokmässan var lång. En kille delade ut instruktioner för hur man skulle kunna köpa sig en biljett vis sms och därefter passera kön. Jag ägnade några minuter åt mobiltelefonen men lyckades aldrig få tag i någon sms-biljett utan betalade i entrén. Jag är relativt säker på att jag även debiterades för en sms-biljett.

Det var svårt att orientera sig i mässhallarna. Jag passerade ett flertal gånger en stolförsäljare. Skrivbrädan är bra om man vill sitta ner och skriva men saknar tillgång till ett bord.

Jag lurades iväg till en konstig liten sidohall med diverse suspekta bokbord. På väg därifrån tittade jag ut genom ett fönster och såg det här.

Jag tror det är Tony Cronstam som sitter och ritar vid bordet. Jag gillar att läsa Elvis i Metro på morgonen. Några andra serier läser jag inte längre.

Carl Johan De Geer var mallig. Han påstod att förlaget fick transportera böcker från Stockholm till Göteborg över natten eftersom boken var slutsåld på mässan. Jag har hört många författare berätta denna historia. Jag misstänker att förlagen säger så för att hålla författarna på gott humör.

Jag tog rulltrappan till övre plan. Där var det mycket mindre folk. Skönt. Avsaknaden av folk hade dock sin förklaring. Det var nämligen här den internationella avdelningen var belägen. Palestinasjalar och sandaler var alltså rikligt förekommande.

Jag ville också ha en ballong men vågade inte be om en.

Anna var också på mässan.

Per Olov Enquist berättade om sin nya bok.

Jag ägnade en hel timme åt att försöka hitta till utgången. Jag fann den till slut.

Här sitter jag på spårvagnen igen och tänker tillbaka på en lyckad Bokmässodag.

Vilken författare ligger bakom denna sinnessjuka signatur och har han något att säga dig?

Celebrity spotting

Bert Karlsson

Jens Orback

Leif Pagrotsky

Håkan Nesser

Per Olov Enquist

2 kända norska författare

Ett halvt dussin kvinnliga svenska deckar-författarinnor

Carl Johan De Geer

Tomas Tengby

Anna Book

Göran Greider

Nils Lundgren

Minnet sviker mig. Jag fyller på listan allt eftersom namnen ploppar upp i huvudet. Det märks att jag börjar bli gammal när jag endast kan nämna en bråkdel av alla, säkert 50, spottade kändisar.

Akuellt

Ungefär hur många värmeljus måste vara tända samtidigt för att temperaturen i en 56 kvadratmeter stor lägenhet skall stiga med 1 grad på 1 timme? Plupp kan detta, eller hur?

Jag funderar på att besöka Bokmässan i helgen. Nackdelen är att det är trångt, riktigt trångt, och att förkylningar sprids snabbt nu. Fördelen är att Bokmässan besöks av många ensamstående bibliotekarier och att det är trångt, riktigt trångt.

När jag åker hem från jobbet tar jag först bussen. Därefter byter jag till spårvagn. Varje dag ser jag på 50 meters avstånd hur min spårvagn åker ifrån mig. Det spelar ingen roll om bussen är tidig eller sen.

"Jobbskatteavdraget, vad fan är det?"

TV4:s Kalla Fakta lät Novus opinion fråga 1 000 svenskar om de märkt att de fått sänkt inkomstskatt. 47 procent trodde att skatten varit oförändrad eller höjts de senaste två åren. 35 procent hade märkt att de har fått lägre inkomstskatt (resten förstod förmodligen inte frågan).

En vanlig inkomsttagare har genom den borgerliga alliansregeringens jobbskatteavdrag fått sänkt skatt med mellan 1 000 och 1 500 kronor per månad. Hur är det möjligt att inte märka detta?

I gårdagens nyhetsinslag intervjuades flera personer. Dessa personer arbetade. De svarade: "Jobbskatteavdraget, vad är det", "Nej, det har jag inte hört talas om". Hur är det möjligt att en person som faktiskt rör sig ute i samhället inte kan ha hört talas om jobbskatteavdraget?

Jag blir helt matt. Halva befolkningen vet inte vad de betalar i skatt. Många helt funktionella medborgare tycks leva i en drömvärld utan kontroll över vare sig den egna ekonomin eller nyhetsflödet. Varför har dessa människor rösträtt? Socialdemokraterna kommer att vinna nästa val med hjälp av en befolkning vars okunnighet antar historiska proportioner. Frågan är om Sverige någon gång tidigare varit försedd med en mer självvalt okunnig befolkning än nu är fallet. "Öh, jobbskatteavdraget, det skall stoppas, ingen skall fan lyssna på mig när jag laddar ner filmer på nätet."

Lässvårigheter

För en vecka sedan upptäckte jag att faktiskt aldrig har läst Thomas Manns Buddenbrooks. Jag stod på Åhléns och skummade igenom bokhyllorna. Konstigt, tänkte jag, den där boken har jag inte läst trots att den har funnits i 100 år. Nåja, det kan vi ju råda bot på ganska enkelt.

Hur som helst, jag började alltså läsa Buddenbrooks, som är en ganska tjock bok. Då upptäckte jag helt plötsligt att P O Enquist, min (nu levande) svenska favoritförfattare, har skrivit en självbiografi med titeln Ett annat liv. Normalt sett ser jag alltid till att läsa Enquists böcker så fort de kommer ut, men nu hade jag precis påbörjat Buddenbrooks. Jag läser alltså Buddenbrooks, som är en mycket trevlig bok, men vill egentligen läsa Ett annat liv. Läsupplevelsen förstörs därmed på sätt och vis. Visst är det ett riktigt i-landsproblem, det inser jag, men för mig är det bekymmersamt och det betyder mer än all svält i Afrika.

En ordentlig läxa

Börsraset är bra. De flesta av oss har för avsikt att spara i aktier i 30 år eller mer. Under denna tid kommer börserna att stiga och sjunka om vartannat. Det nuvarande börsraset känns verkligen, det påverkar motivationen. Men samtidigt tvingar det fram en strategi som tar hänsyn till framtida ras. Den som nu lär sig sin läxa kommer att ha större chans att undvika stora förluster i framtiden.

Jag har, trots min ungdom, nu haft förmånen att uppleva såväl It-bubblan som finanskrisen. Av It-bubblan lärde jag mig ingenting. Men när jag nu har haft möjlighet att på nära håll studera två krascher är förhoppningen att jag skall kunna dra nytta av dessa erfarenheter.

Jag måste på något sätt formulera en säljstrategi. Att sitta still i båten kan vara utomordentligt farligt vid långsiktigt sparande. Ett exempel: Jag har sparat framgångsrikt i 15 år och planerar att pensionera mig och leva på den avkastning mina 10 miljoner ger mig. Plötsligt inträffar ett vanligt ras på aktiemarknaden. Mitt kapital sjunker ihop till 5,5 miljoner. Jag kan inte längre leva på räntan utan tvingas arbeta vidare. Att sitta still i båten kan möjligtvis vara en vinnande strategi i tidiga år, men ju närmare man kommer sina mål, desto viktigare blir det att undvika krascherna.

Autografer

Även det senaste inlägget, Förtydligande, resulterade i en massiv läsarstorm. "Får du verkligen skriva autografer", undrade läsarna.

Gustav brukar jag skriva. Gustav B.

Förtydligande

Läsare hör ofta av sig till bloggen (sparsamtleverne@hotmail.com) för att ställa frågor, be om en autograf eller en dejt. Sådant intresse är trevligt. Nu senast har många Besserwissers hört av sig angående mitt förra inlägg, där jag skriver att jag inte gillar gnäll. Hur kommer det sig att du gnäller så mycket i bloggen, när du själv inte gillar gnäll, undrar dom.

Saken är den att jag faktiskt är en i grunden positiv människa, som inte ägnar mig åt att gnälla. Men ingen människa (vi bortser från de kompletta idioterna som är lyckliga i sin enfald) kan leva helt gnällfritt. Jag gnäller i bloggen för att folk där ute i det riktiga livet skall slippa lyssna. Dessutom tycker jag inte att jag är så gnällig.

En bra arbetsdag

En bra arbetsdag är för mig en dag då jag ingenting gör, ty endast då kan jag vara förvissad om att jag inte är underbetald.

En bra arbetsdag är det ingen som stör mig, pratar med mig eller på annat sätt irriterar mig.

Dessa arbets- och irritationsfria dagar inträffar inte särskilt ofta.

Idag var det till exempel en irriterande jävel som envisades med att påpeka säkerhetsbrister. Först ignorerade jag honom helt, men när han trots det fortsatta att prata var jag tvungen att säga något: "Det är noterat." Då försvann han. Han dök upp ytterligare tre eller fyra gånger senare under dagen. Tydligen trodde han att "Det är noterat" skulle resultera i något slags åtgärd.

Man brukar säga att det inte finns några dumma frågor. Konstigt nog är det bara sådana som jag tvingas besvara mest hela tiden när jag jobbar.

Det jag ogillar allra mest med mitt jobb är det ständiga gnället. Var glad att du har ett jobb, brukar jag säga. Med tanke på hur dåligt det går för företaget lär du ryka först när det blir dags för uppsägningar, tänker jag.

En bra dag har jag absolut ingenting att göra. Då fungerar arbetsplatsen som ett väloljat maskineri som inte involverar mig. Sådana dagar tillbringar jag med att äta kexchoklad samtidigt som jag läser mina favoritbloggar. Det skall ju ändå göras så varför inte lika gärna under betald arbetstid.

Aktieköp av lättja

Jag var ledig idag. Tyvärr lyckades jag inte lämna hemmet före börsens öppning. Jag köpte därför aktier precis som jag alltid gör på mina lediga dagar. Att jag aldrig lär mig.

Jag snittade ner mig i Industrivärden till kursen 71 kr. Det är värt att notera att kursen i bland annat detta bolag för ganska exakt ett år sedan var ungefär dubbelt så hög. För att ta igen en kurshalvering krävs en kursdubblering. Sorgligt men sant.

Köplista

Jag tar mitt ansvar för den ekonomiska utvecklingen och sjösätter därför ett stort stimulanspaket, främst riktat mot detaljhandeln. Det förra stimulanspaketet visade sig inte ha avsedd effekt, låt oss hoppas på bättre resultat denna gång.

Som ni alla vet riskerar man numera att dö en plågsam död så fort man beger sig ner i källaren, öppnar garderobsdörren eller lägger sig i sängen. Jag vill leva ännu ett tag och köper mig därför en antikrypmaskin för endast 198 kr.

De positiva, klimatmässiga, effekterna av den globala uppvärmningen har så här långt uteblivit. Eftersom jag råkar bo i en hyresrätt där jag inte, hur mycket jag än vrider på mina radiatorer, kan sätta igång värmen på egen hand är jag kanske tvungen att köpa något värmande. Svensk miljövänlig kärnkraftsel bidrar inte till ytterligare förstärkt växthuseffekt så jag kan dessvärre inte säga att detta inköp på lång sikt bidrar till att avskaffa sig självt.

Hmm, det där var ju inte mycket till stimulanspaket. Jag förstår att det går utför när det enda som står på min köplista är en antikrypmaskin och ett oljefyllt element.

Google känner mig

Jag noterar med viss bitterhet att Google-annonserna på denna blogg numera gör reklam för en kontaktförmedling. Googles algoritmer måste vara ohyggligt avancerade eftersom de har lyckats upptäcka att såväl jag som merparten av mina läsare är i akut behov av sådana tjänster.

Vad har förresten hänt med Sveriges kändisar? Tito Beltran är åtalad för våldtäkt och nu i helgen har två andra kända sångare anmälts för våldtäkt respektive kvinnomisshandel. Att KR än en gång råkat illa ut är kanske inte så konstigt, han har ju trots allt uppmanat till kunglig våldtäkt, men att P*** D** misshandlar frugan förvånade mig faktiskt.

Tillägg:

Jag måste skriva av mig. Problemet förtjänar inte ett alldeles eget inlägg så jag skriver här istället. Jag var precis hos min lokala ICA-handlare och gjorde några mindre inköp. Det är söndag och jag är dessutom ledig imorgon vilket gjorde mig sugen på lite gott kaffebröd (egentligen tebröd). Jag köpte en förpackning med Brownies som verkade goda. Alldeles nyss kokade jag mig en kopp te och öppnade förpackningen. Till min fasa upptäcker jag då att Browniesarna är pyttesmå! Så små att de knappt är en hel tugga stora ens. Brownien är ungefär hälften så stor som brownien på paketet. Snacka om att bli grundlurad. Jag upptäckte även att det faktiskt står "Mini brownie" på paketet men hallå, så små som de är kan man ju faktiskt inte ens föreställa sig att dom kan vara. 36 spänn för 8 pyttepyttesmå brownies är ju helt sanslöst. Nu är ni i alla fall varnade. Café Mini Brownies från Göteborgs Kex är oerhört små.

Obligatoriskt Ramadaninlägg

Vi är inne i den muhammedanska fastemånaden Ramadan. Jag är därför tvungen att, enligt EU-förordning 2005:124 Om Internetbaserade mediers skyldighet att främja mångkultur, skriva en hyllningsartikel om denna fastemånad.

Som ekonomibloggare är det inte helt lätt att finna inspiration för en sådan religiöst präglad artikel men efter att ha blivit inspirerad av Svenska Dagbladet, som under den gångna veckan visat sin underkastelse för Allah genom att låta hemsidan prydas av den muslimska halvmånen samt en länk till en särskild Ramadanblogg, gör jag ändå ett försök.

Som jag eventuellt har berättat tidigare går mitt arbete ut på att vara arbetsledare åt mellan 20 och 25 personer. Bland dessa hittar vi faktiskt även en och annan muslim (som var där redan innan jag blev anställd, kanske är bäst att tillägga).

Det går alldeles utmärkt att inkludera muslimer på en vanlig svensk arbetsplats. Visst är det så att arbetskapaciteten minskar med cirka 50 procent under fastemånaden samtidigt som sjukfrånvaron ökar lika mycket, men den övriga personalen har inget emot att täcka upp för detta produktivitetsbortfall (en och annan klagar men sådant snack tystar jag snabbt - rasism är inte tillåtet på min arbetsplats!).

Våra muslimska medarbetare avbryter sina normala arbetsrutiner mellan 2 och 3 gånger varje dag. De går iväg in i omklädningsrummet för att tvätta fötterna i handfatet. Varje fot måste tvättas tre gånger inför varje bönetillfälle. Armarna behöver bara tvättas upp till armbågen. Även öronen rengörs. Detta är dock inget problem eftersom endast mellan 2 och 3 av dagens bönetillfällen inträffar under arbetstid. Och man kan ju inte förneka att problemen med illaluktande fötter minskar markant med detta tvångsmässiga fottvättande.

I övrigt har vi inga problem. Vissa mindre anpassningar har vi fått göra. Islam föreskriver t ex hur man skall bära sig åt när man uträttar sina behov på toaletten. Svenska toaletter är dock tyvärr inte anpassade till dessa ritualer och vi har därför varit tvungna att något utöka toalettvättningsfrekvensen.

Det är viktigt att vi anpassar oss. På samma sätt som vi anpassar oss när vi åker till muslimska länder och turistar skall vi som bor här i Sverige anpassa oss till de muslimer som väljer att bosätta sig i vårt avlånga och till ytan stora land, trots kylan och vår avsaknad av kultur och bildning.

Sverige är i nuläget ett ganska icke-religiöst land. Vi tror på förnuftet och vetenskapen. Vi låter inte längre religiösa påbud avgöra vilka rättigheter och vilken ställning till exempel kvinnan och homosexuella har. De religiösa samfunden har inget inflytande över vilka politiska beslut som fattas. Det finns en tydlig skiljelinje mellan den religiösa världen och den politiska, demokratiska världen. Avkristningen har gått så långt att de kristna samfunden inte ens eftersträvar politiskt inflytande. Mot denna bakgrund av ett stabilt, icke-religiöst samhällsbygge, skall vi inte vara rädda för att återigen låta religionen växa i betydelse och inflytande. Välkomna tro och vidskepelse genom att själv fasta. Jag gör det. Varje natt undviker jag såväl mat som dryck, tobak, alkohol, fula ord och sexuellt umgänge. Det är faktiskt inte så jobbigt som man kan tro.

Borgerlig mobilisering på alla fronter

Kurt Lundgren på bloggen Östra Ölands fria horisont:

"Jag hade tänkt att jag aldrig mer skulle rösta i ett allmänt val eftersom jag känner mig totalt resignerad, men så hörde jag socialdemokratiska
riksdagsmannen Ylva Johansson i radion häromdagen, det var på håll så jag hörde inte exakt vad hon babblade om, men jag kände igen hennes röst. Det räckte. Herre Gud, det hände något med mig: Jag blev borgerlig igen - jag kände hur mitt kamphumör kom tillbaka, hur beslutsamhetens friska färg växte inom mig och jag fick krafter igen, resignationen föll som fjäll från mina ögon, vilket gjorde mig fokuserad; den klichén var inte att leka med.- Nej, det tänkte jag, vi kan inte ha tillbaka detta gäng en gång till - nu måste vi ha borgerlig mobilisering på alla fronter."

Borgerlig mobilisering på alla fronter. Vi kan inte ha tillbaka detta gäng en gång till. Säga vad man vill om den borgerliga regeringens politik, t ex när det gäller nedmonteringen av försvarsförmågan eller sveket mot pensionärerna - alternativet är inte bättre. Alternativet är fruktansvärt. Mobilisering på alla fronter. Verkställ.

Jag är visst förändringsbenägen

När jag kommer hem från jobbet äter jag middag direkt. Därefter uppdaterar jag mig lite snabbt på Internet och försvinner sen in i duschen. Efter duschen kokar jag mig en kopp te som jag avnjuter framför ett avsnitt av Stargate SG-1. Ungefär så ser hemkomstrutinen ut.

Idag var jag lite sen. Jag behövde dessutom diska. När klockan var två minuter i sex hade jag två val; duscha och missa inledningen av Stargate SG-1, eller strunta i att duscha och istället dricka min kopp te oduschad.

Jag valde att skjuta på duschen.

Nån som sa att jag inte är förändringsbenägen?

Kinnevik köper Kinnevik

Kinnevikledningen gör äntligen slag i saken och återköper egna aktier. 1 procent av de utestående aktierna är kanske inte särskilt mycket, men man visar åtminstone att man är beredd att vidta åtgärder när substansrabatten är så hög som den är nu. Förhoppningsvis sker fler aktieåterköp senare i år.

Uppmuntrande lönestatistik

LO-Tidningen har sammanställt lönenivåerna för Sveriges yrken under 2007. Det jag främst lägger märke till är att även de yrken som ger lägst lön faktiskt i genomsnitt ger löner som man kan leva väl på. Lägst betalda är Kaféföreståndare med en genomsnittlig månadslön på 17 100 kr. En Kontorsstädare tjänar runt 17 900 kr.

I Sverige verkar det inte finnas någon vit arbetsmarknad som tvingar arbetstagarna till dubbeljobb eller omänskliga livsvillkor. Detta känns uppmuntrande.

Huruvida Sverige har lägre eller högre löner för låglöneyrken än andra jämförbara länder i Europa vet jag inte. Det finns dock en god arbetsmarknad för okvalificerad personal, t ex inom olika serviceyrken, i våra grannländer Norge och Danmark, dit många unga svenskar också söker sig.

Det lär dock bli svårt att bibehålla en relativt hög lönenivå för okvalificerad arbetskraft om ingenting görs åt den växande svarta arbetsmarknaden. Okvalificerad arbetskraft gör förmodligen också bäst i att så gott det går motverka den ökning av arbetskraftsutbudet som blir fallet av en okontrollerad arbetsmarknad med fri arbetskraftsinvandring eller ett stort inflöde av låglönevilligt folk från tredje världen.