Bokmässan 2024

 I år har jag för första gången besökt Bokmässan på en torsdagsförmiddag utan att ha behövt sjukskriva mig från arbetet eller ta ut en semesterdag. Ta ut en semesterdag förresten, vem försöker jag lura?, jag brukar ju sjukskriva mig redan på onsdagen, för att få betald ledighet under såväl torsdagen som fredagen. Nu kan jag kan gå på Bokmässan hur mycket jag vill utan att behöva fråga någon om lov. Fire-livet firar nya triumfer!

Förra årets bokmässa hade judiskt tema. Det var en mycket trevlig bokmässa och jag har fina minnen från Happy hour, där det spelades härlig Klezmer-Musik. En vecka senare anföll muslimerna Israel och mördade, våldtog och kidnappade tusentals kvinnor, barn och äldre. På årets bokmässa har istället förövarna, eller åtminstone förövarnas apologeter, egna programpunkter där de sitter och sprider ut sitt judehat. 

5 judehatare på Amnestys scen

Jag lyssnade inte mer än nödvändigt till de 5 judehatarna på Amnestyscenen utan råkade bara passera förbi efter att ha inhandlat lite litteratur i montern tillhörande Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Mitt stora mål den första Bokmässedagen var att prata äpplen med Björn Ranelid men Anders Holmberg hade lagt beslag på honom och jag hade ingen lust att vänta ut samtalet.

Björn Ranelid intervjuas av Anders Holmberg

Förr om åren var det ganska vanligt att det gick att få en kopp kaffe eller te gratis i några av montrarna, men jag tycker det har blivit sämre med det på senare år. Jag lyckades i alla fall inte hitta några gratisdrycker annat än hos GP, som hyrt in en egen Barista, men där var kön så lång att det inte var lönt att ställa sig bara för att spara en 50-lapp.

Bokmässan 2014

I år har jag inte skrivit några böcker och jag fick därför besöka bokmässan som en helt vanlig människa.

Vi tar det bästa först. Supersöta Johanna Westman berättade om sin nya kokbok för barn och lagade sedan saker som barn och kanske även en och annan vuxen fick smaka på. Varför går det inte att anordna en matlagningskurs även i Göteborg, Johanna!?

Även i år var det en lång kö till Fredrik Backmans under hela dagen pågående boksignering. Det var bara kvinnor som köade och Fredrik Backman är inte ens snygg. Jag fattar ingenting.

Lars Wilderäng, för dagen iförd ironisk svart polotröja, framstod som relativt normal och lyckades nästan helt dölja sina extremistiska åsikter. Förlagsdirektören hade alldeles uppenbart försett honom med munkavle.

Till lunch åt jag en fajita och jag vet ännu inte om jag tyckte om den.

Nationalnyckeln syntes inte till i år eftersom dess bokutgivning är nedlagd. Det idiotbeslutet kan vi tacka Fredrik Reinfeldt för.

Böcker då? Nä, jag lämnade ryggsäcken hemma i år och ville inte gå omkring med en massa påsar i händerna. Jag upptäckte dock att Margaret Atwood tydligen har kommit med en ny bok som heter MaddAddam och är del tre i dystopitrilogin som inleddes med Oryx och Crake. Kul! Den måste jag läsa vid tillfälle.

Bokmässan 2012

Köprocedur
I år har jag inte gett ut någon bok utan besökte alltså bokmässan som privatperson. Det är så jag föredrar att besöka denna mässa. Jag var på språng en kvart tidigare än brukligt och behövde därför inte köa mer än kanske tio minuter för att komma in. Ingen, bortsett från en idiot som envisades med att ställa frågor och få saker förklarat för sig i kassan, misskötte sig i kön och det regnade heller inte. Smidigt köande är alltid viktigt i sådana här sammanhang och jag fick därför en bra start på dagen.

Cornucopiaspaning
Det första jag brukar göra när jag kommer in på mässområdet är att besöka palestruntmontern, som alltid ligger på vänster sida i första gången om man tar entrén vid Korsvägen. Där fotograferar jag palestrunterna och talar nedlåtande om deras så kallade folk och frågar om det inte vore bättre för alla inblandade om palestrunterna lät judarna bestämma lite mer i regionen. I år hann jag inte med denna ritual eftersom jag hade bråttom till förlaget Massolits monter för att prata med bloggaren Cornucopia, även känd som Lars Wilderäng, som ju skrivit en bok och sedan fått den omskriven. Det var svårt att hitta rätt och först på tredje varvet lyckades jag svänga in i Massolitmontern. Cornucopia fanns dock inte på plats. Men va fan. Är han inte här, frågade jag den unga blonda, smala lilla tjejen i svart åtsittande klänning som stod i kassan. "Nej, han är tydligen sur på förlaget", svarade hon. "Tyckte inte han fick tillräckligt med utrymme. Nu har vi satt upp en Midvintermörkerplansch på väggen och placerat hans inbundna bok i hyllan här bakom mig. Förhoppningsvis räcker det för att få hit honom igen på söndag". Trist. Verkligen trist. Jag hade helt klart varit beredd att slanta upp tretton spänn för ett signerat pocketexemplar av Midvintermörker men nu fick jag istället besviken lämna montern och inte ens en sista blick mot den tighta kassörskan i svart fodral var nog för att muntra upp mig.

Nationalnyckeln
I Nationalnyckelns monter samtalade jag en stund med chefen för artdatabanken, Johan Bodegård. Det är verkligen beklagligt att regimen Reinfeldt funderar på att dra in anslagen för fortsatt bokutgivning av Nationalnyckeln (och istället enbart publicera resultaten på Internet). Detta för Sverige så unika projekt strider tydligen mot Reinfeldts plan för vårt land.

Skandalfritt
I år blev jag inte vittne till några större skandaler. Jag såg dock hur Göran Greider med sällskap letade efter någonstans att sätta sig för att dricka sitt kaffe. De identifierade ett bord med tre, fyra lediga platser och frågade mannen som satt där om det var ledigt. Nej, alla platser är upptagna svarade han. Göran Greider blev inte det allra minsta tvärförbannad över detta idiotiska bemötande utan sade mycket lugnt till sitt sällskap att trängseln är en av få nackdelar med bokmässan.

Skvaller
Svartsjuke stalkern, tillika historieprofessorn och tv-kändisen Dick Harrison syntes i år flanera utan sällskap av det unga, mörka yrväder han hade vid sin sida förra året. Trubbel i paradiset?

Kändisspaning
Ingrid Betancourt
PO Enquist
Peter Englund
Björn von Sydow
Glenn Hysén
Lotta Lotass
Fredrik Belfrage
Thomas Bodström
Jonas Gardell
m fl

EU-kommissionär
Cecilia Malmström sprang omkring som ett fån, hela tiden med en eller två kvinnliga assistenter i släptåg. Hon var överallt. Cecilia Malmström är den farligaste typen av makthavare. Jag tänker inte på att hon helt och hållet saknar folkligt mandat och demokratisk förankring utan på att hon drivs av sin egen inbillade godhet. Cecilia Malmström tror sig veta att hon är godhetens apostel och att allt hon gör och tänker har sin grund i hennes inneboende godhet. Därmed behöver hon inte tänka över sina ståndpunkter eller underkasta dem verklighetens granskning, det räcker att hon tycker ståndpunkterna stämmer överens med hennes inbillade godhet. Cecilia Malmström är godhetens diktator och hon tänker inte ge sig förrän alla européer har det lika bra som en genomsnittlig arab.

Fredrik Backman
Jag vet inte vem han är men på begäran publiceras här en suddig bild på honom.

Bästa raggningstipset
Låtsas vara författare. Välj ut ett antal författare som nog ingen vet vem de är och när du ser att lämplig bokläserska håller i rätt bok inleder du konversationen ungefär så här: "Så trevligt att du är intresserad av min bok...".

Sämst på bokmässan
Lena Sundström. Vad har hon där att göra? Hon hatar ju det fria ordet.

Sämst på bokmässan 2
Pretentiöst kulturfolk som inte accepterar trängseln utan skall tränga sig före med kommentaren "ursäkta, här vill jag komma förbi". Absolut, jag skall bara sparka dig i skrevet först.

Bra sak i Gävleborgs monter
Gratis kaffe.

Bokmässan 2010 - känd parlamentariker i storbråk med mässbesökare

Jag hann med ett besök på Bokmässan även i år. Det började bra med regn och snabb kö in till mässkassorna. Sen tog det stopp. Så småningom kom jag ändå förbi entrén och bland det första som mötte mig var återigen palestruntrepresentanter, men den här gången gick jag bara förbi utan att säga något.

Afrika var årets tema men jag såg knappt några afrikaner på hela dan.

Jag behövde vila mig lite och satte mig därför ner framför litteraturscenen där något slags prisutdelning strax skulle börja. Ni ser pristagarna till höger i bild och deras böcker på bordet. Om ni googlar lite kan ni säkert ta reda på vad författarna heter och vilket pris det var som delades ut.

Efter en liten stund anlände Anna Maria Corazza Bildt med gäster och eftersom jag framstår som en mycket attraktiv och sympatisk man satte hon sig givetvis bredvid mig. Efter en stund ville hon fotografera lite och reste sig därför upp varvid hon lyckades trampa på både mig och min ryggsäck. Hon bad om ursäkt som sig bör. När hon skulle sätta sig ner trampade hon återigen på mig och min ryggsäck. Återigen bad hon om ursäkt. Under tiden hade kvinnan vars hår ni ser på bilden nedan anlänt och satt sig framför mig.

Anna Maria Corazza Bildts gäster kunde inte svenska utan var långväga besökare från Bosnien. De båda pristagarna kom också därifrån eller åtminstone runtomkring där nere nånstans. Anna Bildt tolkade därför lite tyst vad som sades. Detta upprörde damen vars hår ni kan se på bilden ovan något oerhört. Hon vände sig om och tillrättavisade sällskapet Anna Maria Corazza Bildt. Både Anna Bildt och sällskapet bad om ursäkt och ville förklara sig, de var gäster från Bosnien, kunde inte svenska och Anna Maria Corazza Bildt tolkade. Men damen med håret lät sig inte nöja med detta. Ordväxlingen fortsatte och smockan låg om inte i luften så ändå i handväskan. Jag valde att inte ingripa. Anna Maria Corazza Bildt klarade sig utan mitt stöd. Damen med håret var uppenbart tokig, förmodligen vänsterpartist.

När prisutdelningen var färdig fortsatte bråket. "Det är såna som du som gör att folk röstar på Sverigedemokraterna" sa den tokiga tanten till Anna Maria Corazza Bildt. Flera skarpa kommentarer utväxlades, jag hörde inte riktigt vad som sades men tonläget var högt och ingen av kvinnorna ville ge sig. Vid flera tillfällen gick antingen den tokiga tanten eller Anna Maria Corazza Bildt iväg några meter för att sedan vända tillbaka och fortsätta bråket. Vid ett sådant tillfälle passade jag på att knäppa bilden ovan, som alltså endast visar vår Europaparlamentariker och inte den tokiga damen från Vänsterpartiet (som dock snart vänder tillbaka för att återuppta bråket). Jag hade vid det laget fått syn på en snygg tjej och avlägsnade mig därför i riktning mot henne. Hur bråket avlöpte vet jag alltså inte.

Den snygga tjejen lyckades skaka av sig mig och jag avverkade därefter i snabb följd inte mindre än 5 författare/journalister/kulturpersonligheter som i olika montrar och scener satt och förfasade sig över valresultatet som om de drabbats av kollektiv kulturelitchock över folkets ignorans. Bilden ovan visar en Sveriges Radio-journalist som ägnar sig åt att såga ett riksdagsparti. Även TV4-"journalisten" Lena Sundström, Björn Ranelid och två personer vars namn jag inte minns lyckades välja samma ämne för sina framträdanden, som dessutom pågick samtidigt. Imponerande!

Böcker skall man helst inte köpa på Bokmässan, Internetshoppar är billigare (Lycknis nästan alltid billigast). Jag kunde dock inte avhålla mig från att köpa Civilisationernas kamp av Samuel P. Huntington då jag tidigare endast läst uppsatsen med samma namn.

Kaffet och ostfrallan för 52 kronor avnjöts sittande på golvet. Nästa år väljer jag förmodligen att betala lite högre inträde på torsdag eller fredag och istället ta med mig kaffe och smörgås hemifrån eftersom jag då förhoppningsvis slipper att sätta mig på golvet på grund av allt folk.

Vad skall jag läsa mer än Civilisationernas kamp undrar ni säkert? På kort tid har tre böcker jag länge sett fram emot att läsa blivit översatta eller återutgivna; Syndaflodens år av Margaret Atwood, Blodets Meridian av Cormac McCarthy samt Rädd att flyga av Erica Jong. Det var länge sedan jag kände mig så här upprymd - det är nämligen inte ofta jag har tre böcker klara att läsa, och som jag ser fram emot att läsa, på en och samma gång!

Bokmässan 2009

Den som förväntar sig ett fylligt bildreportage även från årets Bokmässa blir besviken. I år bjuder jag nämligen inte på ett högkvalitativt fotokollage. Trösta er istället med fjolårets bilder som ni hittar här.

Årets bokmässa började bra. Jag var tidigt ute och behövde inte köa mer än kanske 5 minuter innan jag passerade mässgrindarna. Mitt första möte på mässgolvet var inte lika positivt. Inom två minuter stod jag nämligen öga mot öga med en representant för islamofascistiska Hamas. Vem hade kunnat tro att dessa ondskans hantlangare skulle finna nöje i att ha en monter på en mässa som symboliserar demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet? Där satt han i alla fall i sitt karakteristiska Hamasskägg.

Jag sneglade åt en karta som föreställde "Palestina" men som helt saknade staten Israel. Han erbjöd mig då ett exemplar av denna karta.

Var är staten Israel, undrade jag helt naturligt.
Inget Israel, bara Palestina, svarade han.
Vad händer med de judar som idag bebor Israel, fortsatte jag.
Han skakade bara på axlarna.
Varför är inte Israel med på kartan?
Där ute har du ditt Israel, sade han samtidigt som han pekade ut över mässgolvet. Här bara Palestina. Där ute har du judarna. Här bara palestinier.

Jag argumenterade med honom en liten stund, väl medveten om det meningslösa i att diskutera med islamofascister. Budskapet att Israel och det israeliska folket skall förintas är en oacceptabel åsikt som alltid måste bemötas. Om så bara för sakens skull.

Jag gick vidare in i mässhallen och stötte ganska omgående på Siewert Öholm. Skönt, tänkte jag. Där har vi i alla fall en man som står upp för det som är rätt. Jag tog tacksamt emot ett exemplar av Världen idag.

Doreen Månsson är supersöt. Hon satt, eller snarare halvlåg, lite nonchalant i en monter hela dan och verkade betydligt yngre än sina 35 år. Nykterist. Intervjuade olika författare med jämna mellanrum men det missade jag.

Jag lyssnade en stund till Kerstin Ekman i ABF:s monter. Hon kom in på ämnet kvinnohat med anledning av sin senaste bok Mordets praktik. Och när vi nu ändå talar om ämnet kvinnohat kan jag passa på att berätta att jag såg Tiina Rosenberg bli intervjuad av en bög i vad som såg ut att vara prinsessutstyrsel. Eventuellt var bögen förre riksdagsledamoten för vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. Tiina sade något i stil med "jag brukar inte gilla det ni bögar står för" innan jag tröttnade och gick vidare. Kul ändå med en riksdagsledamot i prinsessklänning som intervjuar en rabiat tokfeminist. Endast på Bokmässan...

Plan 2 erbjuder välbehövlig vila från böket, stöket och den obeskrivliga trängseln på Plan 1. Hittar man rätt i korridorerna finns där dessutom väldigt fina och obesökta toaletter. På väg ut från en sådan toalett tvingades jag vika undan för biskop Caroline Krook. Professorn och hustrun till Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström befann sig också i närheten och såg riktigt sur ut.

Vad är tabloid för något? Svarade man rätt på den frågan har man chansen att vinna en Lars Åberg-litografi. Jag vinner nog inte.

Glenn Strömberg gjorde reklam för en kokbok, tror jag. Han såg smalare ut i verkligheten än på tv (Doreen Månsson var mycket mindre än jag hade trott).

Plan 2 var en lugn oas. Nu tillbaka till plan 1.

Jag började bli sugen på lite kaffe. Jag letade bland montrarna efter någon som skulle vilja bjuda mig på kaffe. I en sparsamt besökt monter hittade jag två svenska muslimer med kraftiga skägg och bakom dem fanns en espressomaskin. 45 kronor för kaffe och wienerbröd i kaféet eller gratis kaffe utan wienerbröd hos muslimerna. Lätt val.

Annika Lantz. Suck.

Teknik
Ett stort antal företag erbjöd "tryck din egen bok"-tjänster. Är efterfrågan verkligen så stor? Nej, jag har aldrig funderat på att ge ut min egen bok men nu vet jag i alla fall att ni finns om jag ändrar mig, fick jag svara flera gånger när efterhängsna säljare förföljde mig. Marknadsläget förefaller vara extremt tufft.

Jag testade Nuut, som är den första läsplattan för böcker på den svenska marknaden. Nuut var smidig och lättanvänd. Min enda invändning rörde bläddringshastigheten. Det gick för långsamt att byta sida. 2 400 kr skulle härligheten kosta. Tack, men nej tack. Jag föredrar pappersvarianten.

Om jag vore lärare skulle jag definitivt köpa den elektroniska Whiteboarden Smart. Whiteboarden bestod av en dator, touchskärm och projektor. Läraren kan använda Smart som en vanlig whiteboard men samtidigt ha tillgång till datorn och alla dess pedagogiska möjligheter. Efter avslutad lektion är det lätt att spara ner alla anteckningar och mejla ut dessa till eleverna eller helt enkelt trycka ut dem i pappersform. Aldrig har det väl varit lättare att vara lärare än idag. Trots det går studieresultaten ner.

Mässkläder
Eccoskor. Tenniströja. Ryggsäck. Mjuka byxor. Det gäller att vara utrustad som för en exkursion i skogen om man skall klara en hel dag.

Pathfinder är inte bara namnet på den sond som Nasa skickade till Mars 1996 utan tydligen även på ett kommunistiskt bokförlag. Jag stannade till vid montern eftersom tjejen som tilltalade mig var liten och bibliotekariesöt men insåg först efter en stund att det var en kommunist jag talade med. En engelsk kommunist dessutom. Av ren artighet fortsätter jag att lyssna på henne även efter att jag insett att hon är kommunist.

Henning Mankell. Trist.

Thomas Bodström var jävligt snygg.

Tjejen som gjorde trevliga barnprogram med talande köksredskap är inte längre lika söt som jag vill att hon skall vara. Åldern tar ut sin rätt.

Jag höll Dick Harrison under särskild uppsikt men lyckades inte se honom antasta en enda mässbesökare.

Björn Hellberg signerar böcker överallt och hela tiden verkar det som. Han är säkert jättetrevlig och jättesnäll men det enda jag har läst av honom var så oerhört dåligt att jag helt enkelt inte kunde slutföra den till omfånget inte särskilt tjocka deckaren. Jag hade faktiskt gjort det bättre själv.

Det finns för många deckarförfattare i Sverige.

Spanien och Finland
Årets tema var spanskspråkig litteratur. Låt oss gå vidare. Som vanligt var Finland väl representerat på mässgolvet. I år kanske mer än vanligt eftersom det är märkesår med anledning av rikets splittring 1809. Jag bläddrade lite i en bok om Finlands historia som professorn Henrik Meinander skrivit. Professorn talade en bit ifrån mig om Finland 1944 men jag var mer intresserad av tiden dessförinnan. "Finlands historia" kostade hela 300 kr i mässmontern vilket är oacceptabelt högt. I Internetbokhandeln kostar den bara runt 200 kr. Böcker skall vara billiga på bokmässan, inte dyra. Visste ni förresten att det Svenska litteratursällskapet i Finland förvaltar miljardbelopp och har tjänat mycket stora pengar på Nokia?

Oerhört mycket attraktiva kvinnor. Kända ansikten. Författare. Gratisprylar. Godis. En hel del inköp och så naturligtvis mängder av böcker. Jag bryter här.

Jag kom precis på en sak

Jag kom, som rubriken antyder, precis på en sak. Jag var ju på bokmässan igår. Befinner man sig i en monter på bokmässan får man räkna med att folk kommer fram och vill prata om än det ena, än det andra. Däremot slog det mig precis att jag faktiskt blev antastad två gånger även när jag promenerade förbi montrar.

Första gången var det en man från Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien. Den trevlige mannen, av iransk börd, frågade mig om jag visste vem mannen på bilden på ett flygblad var. Javisst, det är Ayatolla Khomeini, svarade jag utan att närmare studera bilden. Det visade sig vara Lars Leijonborg och jag kände mig lite dum. Det viktiga är dock inte vad flygbladet som sådant handlade om eller att det finns modiga människor som vågar lämna en religion trots risken att halshuggas.

Nej, det viktiga är att jag några timmar senare för andra gången blev stoppad i mässgången.

Jag hade gått vilse med en kopp kaffe och ett maffigt wienerbröd i händerna, då ännu en trevlig man gick fram till mig. "Vill du inte dricka ditt kaffe borta hos oss i montern", frågade han. "Vi har många trevliga böcker du kan läsa." Jag tittade bort mot hans monter och såg att han kom från Humanisterna.

Såväl Ex-muslimer som Humanisterna är anti-religiösa sammanslutningar som vill motverka vidskepelse och religiöst inflytande i samhället.

Vilka signaler sänder jag egentligen ut när jag i stilla mak promenerar fram på ett trångt mässgolv? Jag sympatiserar i och för sig med båda dessa organisationer men att jag har en tydlig stämpel i pannan oroar mig.

Jag undrade förresten varför den unge mannen i Livets Ords monter stirrade så misstänksamt på mig när jag bläddrade i en bok av Ulf Ekman. Jag gillar Ulf Ekman. Han är en av Sveriges absolut främsta talare. Han har en enastående karisma och är mycket rolig att lyssna till. Jag delar inte hans religiositet men uppskattar hans kvaliteter ändå. Jag var på väg att fråga om Ulf Ekman själv väntades dyka upp när jag såg hur konstigt den unge mannen stirrade på mig. Nu vet jag.

Tydligen behöver man inte ens titta på mig. Jehovas Vittnen knackar på alla dörrar utom min. Jag vill också ha besök av Jehovas Vittnen, det eller så får Humanisterna börja med hembesök.

Bokmässan i bilder

Nu är jag på väg till bokmässan. Bilden visar trottoaren utanför min lägenhet.

Detta är min spårvagnshållplats.

Här sitter jag längst bak i vagnen.

Jag passerade Scandinavium på väg till Svenska mässan.

Kön till bokmässan var lång. En kille delade ut instruktioner för hur man skulle kunna köpa sig en biljett vis sms och därefter passera kön. Jag ägnade några minuter åt mobiltelefonen men lyckades aldrig få tag i någon sms-biljett utan betalade i entrén. Jag är relativt säker på att jag även debiterades för en sms-biljett.

Det var svårt att orientera sig i mässhallarna. Jag passerade ett flertal gånger en stolförsäljare. Skrivbrädan är bra om man vill sitta ner och skriva men saknar tillgång till ett bord.

Jag lurades iväg till en konstig liten sidohall med diverse suspekta bokbord. På väg därifrån tittade jag ut genom ett fönster och såg det här.

Jag tror det är Tony Cronstam som sitter och ritar vid bordet. Jag gillar att läsa Elvis i Metro på morgonen. Några andra serier läser jag inte längre.

Carl Johan De Geer var mallig. Han påstod att förlaget fick transportera böcker från Stockholm till Göteborg över natten eftersom boken var slutsåld på mässan. Jag har hört många författare berätta denna historia. Jag misstänker att förlagen säger så för att hålla författarna på gott humör.

Jag tog rulltrappan till övre plan. Där var det mycket mindre folk. Skönt. Avsaknaden av folk hade dock sin förklaring. Det var nämligen här den internationella avdelningen var belägen. Palestinasjalar och sandaler var alltså rikligt förekommande.

Jag ville också ha en ballong men vågade inte be om en.

Anna var också på mässan.

Per Olov Enquist berättade om sin nya bok.

Jag ägnade en hel timme åt att försöka hitta till utgången. Jag fann den till slut.

Här sitter jag på spårvagnen igen och tänker tillbaka på en lyckad Bokmässodag.

Vilken författare ligger bakom denna sinnessjuka signatur och har han något att säga dig?

Celebrity spotting

Bert Karlsson

Jens Orback

Leif Pagrotsky

Håkan Nesser

Per Olov Enquist

2 kända norska författare

Ett halvt dussin kvinnliga svenska deckar-författarinnor

Carl Johan De Geer

Tomas Tengby

Anna Book

Göran Greider

Nils Lundgren

Minnet sviker mig. Jag fyller på listan allt eftersom namnen ploppar upp i huvudet. Det märks att jag börjar bli gammal när jag endast kan nämna en bråkdel av alla, säkert 50, spottade kändisar.