Undervisning på engelska

I senaste numret av Forskning & Framsteg läser jag att "Undervisning på engelska ger dåliga resultat". I Sverige blir det allt vanligare att undervisning på såväl gymnasie- som högskolenivå bedrivs på engelska. Den pedagogiska forskningen visar dock entydigt att man lär sig bättre på förstaspråket, dvs svenska. När undervisningen bedrivs på ett främmande språk blir begreppsförståelsen sämre. "För abstrakt och precist tänkande behöver man alla sina språkliga resurser", heter det i artikeln.

Jag har själv utsatts för engelskspråkiga undervisningsexperiment. På gymnasiet läste jag redan för mer än 10 år sedan en biologikurs på engelska. Visst var det kul med en stor och tjock amerikansk bok att läsa i, men när inte ens läraren kunde översätta fackuttrycken till svenska var det något som var fel. På universitetet har jag som de flesta andra dränkts i engelskspråkiga böcker. Lyckligtvis har själva undervisningen som regel varit på svenska. Jag minns dock ett 5-poängs moment där ett arbete samt presentationen och diskussionen av detsamma skulle ske på engelska. Presentationsdagen blev rent komisk. En hel föreläsningssal full av vanligtvis diskussionslystna och intelligenta studenter som försökte, men misslyckades, med att på engelska få till stånd meningsfulla diskussioner om de presenterade uppsatserna. Läraren tvingades till slut ingripa och beordra fram diskussioner på svenska för att dagen inte skulle bli helt fiaskoartad.

Vi behöver bli bättre på engelska, men vi behöver även bli bättre på svenska. När ämnesundervisning bedrivs på engelska istället för på svenska blir resultatet sämre kunskaper i ämnet, sämre kunskaper i svenska, samt eventuellt något bättre kunskaper i engelska. Detta verkar inte vara helt genomtänkt.