Smart Konsumtionsmånad - alternativ till infantil snålmånad

Många ekonomibloggare har fått för sig att genomföra en så kallad snålmånad i april. Det handlar om mestadels vuxna människor med bra inkomster, stort sparkapital och fina marginaler i sin ekonomi. För dessa räcker det inte att ha en bra ekonomi utan de skall dessutom i sann luthersk anda pina sig lite extra. Ett alternativ hade annars kanske kunnat vara att utnyttja tiden fram till påsk för att fasta och därmed fått lite mening i utmaningen. Pengar hade sparats in på maten men istället för att bara ägna tiden åt att se pengarna på sparkontot växa hade de kunnat ägna sig åt religiös kontemplation och utvecklats som människor.

Snåljåpen lanserar ett eget alternativ till snålmånaden, nämligen en "Reverse snålmånad" (omvänd snålmånad) där det gäller att under månaden göra av med exakt hela lönen. Tanken är, menar han, att göra något man normalt inte gör och därigenom få nya perspektiv på tillvaron.

Konsumtionsmånadstanken tilltalar mig mer än snålmånaden. Jag tänker mig dock en utvecklad variant av Snåljåpens konsumtionsmånad. Hela lönen skall konsumeras upp men konsumtionen skall vara genomtänkt och stödja de mål och syften du anser viktiga. Det kan till exempel i mitt fall handla om att undvika att köpa billig importerad asiatisk skit och istället lägga lite mer pengar på att köpa prylar tillverkade i Sverige. Istället för att köpa Arlas massproducerade mejerivaror kan jag leta efter alternativ producerade nästgårds. De pengar jag sparar på att inte stödja åsiktsdiktaturen genom prenumerationer på morgontidning och tv-licens kan jag lägga på att starta prenumerationer hos sådana medier som granskar makten istället för att granska medborgarna åt makten. Fristående webbmedier kan stödjas genom donationer. Pengar som inte konsumeras upp kan skänkas till Frälsningsarmén. Tycker man att det är viktigt att stödja lokala näringsidkare kan man unna sig ett extra besök hos frisören (eller kanske byta bort den skattefifflande 100-kronorsklipparen mot en seriös frisörska) och några extrabesök hos lunchrestaurangen. Snart skall cykeln fram så varför inte låta cykelreparatören på hörnet gå igenom den? Byt inte däcken på bilen själv - betala någon att göra det åt dig!

Stanna inte vid din egen ekonomi! Utnyttja din position på företaget för att köpa in lite extratjänster från bemanningsbolag, beställ en frukttallrik storlek större som inte tar slut efter en kvart och belöna den inhyrda städpersonalen med ett stort påskägg fyllt med godis och en bukett tulpaner. Ekonomin står och stampar men med gemensamma krafter kan vi ge den en skjuts i april. Aktiekurserna mår inte bra av snålmånader. Aktier trivs med konsumtionsmånader.

Överskottsbolaget (ÖoB) är inte billiga - lurar kunderna med förpackningsstorlek

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg som relaterade till bloggens titel Sparsamt leverne. Ett besök på Överskottsbolaget (ÖoB) och Willys idag fick mig dock att reagera över prisnivån i dessa bägge butiker. ÖoB har länge framstått som det främsta lågprisalternativet och särskilt billiga har dom varit på hygien- och städprodukter. Så är dock inte fallet längre. Niveas deoderant kunde för några år sedan köpas för 15 kr på ÖoB och ungefär 22-25 kr i den vanliga handeln. Idag kostade Niveas deoderant 19,90 kr på ÖoB och 17,90 på Willys. Göteborgs Kex figurpepparkakor såldes för 24,90 kr hos ÖoB men endast 21,90 kr hos Willys (där man dessutom fick en fin plåtask på köpet). Duschtvålen från Axe var 10 öre billigare på Willys.

Att jämföra identiska produkter som jag gjorde ovan klarar nog alla av. Värre är det då när ÖoB medvetet försöker lura sina kunder genom att sälja produkter i mindre förpackningar. Vias tvättmedel kan köpas på ÖoB för 20 kr men det innehåller inga 750 g utan avsevärt mindre (tror det var 500-600 gram ungefär)! Att låta producenterna leverera mindre förpackningar bara för att man skall kunna sätta ett "lågt" pris är inget annat än lurendrejeri. Överskottsbolaget lurar medvetet sina kunder att t ex Via Color är billigt med vetskapen att få kunder nog tror att en butikskedja är så bedräglig att man skojar med förpackningsstorlekarna. Även ett vanligt schampoo som HeadAndShoulders mjällschampoo säljs i miniflaskor på ÖoB för att lura kunderna, liten flaska men högt literpris. Nej, man bör nog vara vaksam när man handlar på ÖoB i fortsättningen. Tydligen är de så säkra på att uppfattas som lågprisalternativ att de kan förbättra sina marginaler genom att sälja till normalpris eller rentav överpris och ändå tro sig komma undan med det.

ÖoB har för övrigt ändrat lokaliseringsprincip och strävar nu efter att etablera sig i A-lägen i stadskärnorna. Det säger sig självt att det blir svårt att vara billigast då. Jag har handlat färdigt på ÖoB och väljer hädanefter att handla någon annanstans.

Dagens inköp

Idag har jag köpt en Lock&Lock 1-litersburk, en Lock&Lock 350 ml-burk, en förpackning förslutningsbara plastpåsar samt två stycken 3V Lithium CR123A batterier. Varför har jag gjort det?

Sparsamt leverne: Mat

Johanna, Albert, Erik och Susanna m fl har hört av sig med frågor om hur man minimerar sina kostnader för mat. Just mat är ett ämne jag alltid har ägnat stor uppmärksamhet och jag har blivit något av en expert när det gäller att minimera matkostnaderna. Här följer därför några tips om hur du kan spara pengar på ätandet.

Det är ofta bättre att äta billigt ute än att försöka äta billigt hemma. Äter man ute slipper man dessutom disken.

Gå till ett soppkök för behövande. Ibland är det helt gratis, ibland kostar en måltid 10 kronor. Båda alternativen är acceptabla ur ekonomisk synvinkel. Ni som bor i Göteborg besöker lämpligen Stadsmissionens utmärkta verksamhet i St. Johanneskyrkan.

Var fan är maten jag beställde för tio minuter sedan? På valfri McDonalds-restaurang som du besöker när det är mycket folk sätter du dig vid ett bord och väntar en stund. Gå sedan fram till kassan och fråga var maten du beställde för tio minuter sedan är? Förvånansvärt ofta är det inga som helst problem att få en gratid måltid på detta sätt.

Var fan är maten jag beställde för tio minuter sedan - kompensation. Att bli bortglömd på McDonalds skall du inte behöva acceptera. Skicka iväg ett mejl till huvudkontoret och klaga! Värdekuponger kommer med brev på posten. När du ändå sitter vid datorn kan du passa på att mejla klagomål även till Burger King och Max.

Gratis hotellfrukost. Det finns hotell som inte är jättebra på att kontrollera att frukostätarna faktiskt bor på hotellet. Testa!

Skolmat. Du måste se ung ut för att det skall gå att äta gratis i skolmatsalen. Gör du det kan du spara mycket pengar.

Ät dig mätt på smakprov. Fredagar är den bästa provsmakardagen i min favoritbutik. Ett par rundor till lunch och efter jobbet gör att jag slipper kostnaden för två måltider.

Mindre nogräknade individer kan även ägna sig åt att leta efter mat i butikernas sopcontainrar (undvik Lidl som förgiftar maten) eller att helt enkelt ta en springnota på restaurangen.

Byggvaruhandeln. En personlig favorit när det gäller gratisätande är att besöka olika byggvaruhandlare som väldigt ofta serverar gratis frukost och ibland även lunch. Det är en fördel om du är klädd som en hantverkare för att bättre kunna smälta in i miljön. Ahlsells och Sjögrens är mina favoriter.

Konferenser och andra sammankomster. Så fort människor sammanstrålar i större grupper på konferenser och liknande arrangemang serveras det mat. Säkerheten är ofta dålig och det är lätt att slinka in i minglandet.

I naturen är maten gratis. Glöm svampen. Svamp innehåller ingen näring. Svamp fyller endast en dekorativ funktion i naturen. 30 maskrosrötter fyller däremot ditt kaloribehov en hel dag. Tänk på det nästa gång du skäller över detta "ogräs". Bär, vilt - ja naturen är ett fantastiskt skafferi som bara väntar på att tömmas.

Klaga. Besök närmaste livsmedelsbutik. Skriv upp ett antal batchnummer från produkter du gillar. Skicka sedan iväg klagomål till leverantörerna och vänta på att värdecheckarna skall anlända i brevlådan.

Följer ni råden ovan kan ni dramatiskt minska era matkostnader. Det här inlägget är dock på intet sätt heltäckande. Någon undrar kanske till exempel varför jag inte har tagit upp det klassiska tricket att sätta i system att snyltäta hemma hos vänner, bekanta och släktingar? Svaret är att man får dra gränsen någonstans.

Sparandeuppdatering

Vi skriver den 13 april i dagboken och jag kan redan konstatera att hela den här månadens planerade sparande på cirka 7 000-8 000 kr är uppkonsumerat. Några nya aktie- eller fondköp blir det därför svårt att få igenom i april. Kanske omplacerar jag lite för att ha något att blogga om. Slut på uppdatering.

(Vad jag köpte? Jag återkommer eventuellt till det lite senare.)

Lycknis är billigast, men varför måste kunderna ljuga?

Bokus och Adlibris är väl de Internetboklådor folk först kommer att tänka på när det gäller att handla billiga böcker. Priserna är låga, sortimentet enormt och leveranstiderna hyfsade.

Ännu billigare än Bokus och Adlibris är dock två sajter som båda drivs av elbolaget(!) Kraft&Kultur; Lycknis och Kulturbutik.

Låt oss jämföra priser:

En populär och välbehövlig titel som Alla får ligga kostar hos Adlibris 147 kr, Bokus 148 kr, Kulturbutik 133 kr och Lycknis 128 kr. Intressant är att Kraft&Kultur för en och samma titel, som hanteras i exakt samma distributionsnätverk tar ut två olika priser beroende på i vilken butik man handlar den! Utrensning, av finska stjärnskottet Sofi Oksanen, kostar hos Adlibris 172 kr, Bokus 172 kr, Kulturbutik 157 kr och Lycknis 151 kr. Sveriges Rikes Lag 2010 kostar hos Adlibris och Bokus 1 999 kr, Kulturbutik 1 976 kr och endast 1 904 kr hos Lycknis.

Det är uppenbart att det finns pengar att tjäna på att handla sina böcker någon annanstans än hos Bokus och Adlibris.

Lycknis marknadsför sig som en butik för studenter och studentlitteratur. Det går dock utmärkt även för icke-studerande att handla där. När jag för första gången provade på Lycknis förra veckan tvingades jag dock ljuga för att kunna genomföra mitt köp. Av någon anledning kräver Lycknis av kunderna att dessa i ett formulär anger vad och var de studerar. Lycknis kontrollerar inte att dessa uppgifter stämmer och det går utmärkt att ljuga. Men varför tvingar Lycknis sina kunder att ljuga? En student är inte mer lönsam än någon annan kund och momsen är lika stor för en arbetare som för en student. Hela upplägget är minst sagt underligt.

Mitt köp hos Lycknis var fraktfritt. Kulturbutik tar ut en fraktavgift på 19 kr. Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria men långsamma leveransalternativ.

Lycknis och Kulturbutik sägs ibland ha problem med långa leveranstider. Mitt provköp hos Lycknis levererades dock på en vecka och det är ungefär lika lång tid som Bokus och Adlibris ibland tar på sig när jag väljer fri frakt.

Jag kommer definitivt att fortsätta köpa böcker av Lycknis. Jag kan leva med några dagars längre leveranstid. Bokus och Adlibris har varit så framgångsrika med sin marknadsföring att de har blivit synonyma med billigast, men de är endast billigast i en jämförelse med de fysiska boklådorna. Nej, nu är det dags för jättarna Bokus och Adlibris att sänka sina priser och det rejält. Jag ser ingen anledning att betala en enda krona mer än nödvändigt för mina böcker!

Ullared, tv-serien - ja vad fan skall man säga?

När jag skriver detta blogginlägg har det snart gått ett dygn sedan premiären av det redan klassiska tv-programmet Ullared. Jag har aldrig varit på Ge-Kås i Ullared och bänkade mig därför i tv-soffan med viss förväntan inför gårdagens premiär. Det som följde fick mig att ompröva min syn på konsumtion, umgänge, svenskhet - ja rentav livet självt! Jag fick mer än en gång bekämpa pinsamhetsimpulser som ville tvinga mig att byta kanal, men jag bet ihop och stannade kvar framför tvn. Jag har aldrig sett något liknande. Jag blev helt matt. Herrejävlar.

Ursäkta de helt obefogade svordomarna. Många av de medverkande verkade vara trevliga personer. Jag gillade framför allt Morgan, som tycktes ha ett riktigt slappt drömjobb, samt den supande skånepappan som var tvungen "att fixa lite med tältet" medan familjen shoppade loss.

Denna blogg drivs av el från kärnkraft

Mitt treåriga elavtal med Vattenfall går snart ut. Ikväll valde jag därför att teckna ett nytt treårigt elavtal, vilket faktiskt sänker mina elkostnader något jämfört med det gamla avtalet. Jag bor i en lägenhet och min elförbrukning är låg. Elpriset är därför inte viktigt för mig, men det är ändå kul att få en sänkning av elkostnaderna snarare än en höjning.

När jag tecknade avtalet fick jag välja om min el skulle komma från vindkraft (med ett pristillägg), vattenkraft eller kärnkraft. Min personliga favoritenergikälla är vattenkraft men jag valde ändå av politiska skäl kärnkraft. Kärnkraften bör inte avvecklas, åtminstone inte innan fossila energikällor helt försvunnit från Europa. Genom att teckna mig för kärnkraftsel sänder jag förhoppningsvis en liten signal till våra politiker om att det faktiskt finns realistiska elkonsumenter i detta land, konsumenter som inte anser en nedsmutsning av riket med vindkraft vara lösningen på våra framtida energibehov.

Det känns bra att alla inlägg på denna blogg inom en snar framtid skapas med hjälp av 100 procent ren el från svenska kärnkraftverk (jag är medveten om att det inte går att styra in el från endast kärnkraft i just mina eluttag).

"Klistra ner priset"

Hemköp genomför just nu en reklamkampanj som går ut på att vissa varor varje vecka blir billigare om man klistrar en klisterlapp på varan och sedan säger till i kassan att varan är försedd med klisterlapp.

Hemköp tycker systemet med klisterlappar är bättre än att helt enkelt sänka priset på varan, alternativt låta kunden lämna in en rabattkupong i kassan i samband med betalning.

Jag handlar sällan på Hemköp eftersom Hemköp är Sveriges kanske sämsta butikskedja med både extremt höga priser och dålig ordning i butikerna (gäller åtminstone i min lokala butik).

Den här veckan får man fem kronor rabatt på sitt te från Lipton om man klistrar en fånig röd etikett på förpackningen och säger till i kassan att det sitter en fånig röd etikett på förpackningen som berättigar till fem kronor i rabatt.

Jag kände mig dum när jag talade om för kassörskan att jag hade klistrat fast en rabattetikett på förpackningen. Jag tänker inte använda mig av de röda etiketterna någon mer gång. I fortsättningen håller jag mig till den lokala ICA-butiken som antingen ger alla kunder rabatt eller kopplar rabatten till ICA-kortet. Jag har aldrig känt mig dum när jag har handlat på ICA.

I leksaksaffären

När jag idag besökte leksaksaffären för att handla leksaker upplevde jag inte alls den där pirriga känslan som brukar infinna sig när man skall handla leksaker i leksaksaffären. Kanske berodde det på att leksakerna var till någon annan. Kanske berodde det på att leksaker nuförtiden håller lägre klass än på min tid (som barn). Kanske är jag trots allt tvungen att köpa mig ett XBOX för att se om det fortfarande finns åtminstone någon liten leklust kvar i kroppen.

Vilka leksaker köpte jag? Jag vill inte nämna några detaljer men grundregeln är alltid att köpa leksaker som kräver maximalt föräldradeltagande och har maximal irritationspotential (hos föräldern).

Wal-Mart: The high cost of low price

Igår visades dokumentären Wal-Mart: The high cost of low price på Silver. Den kommer säkert att repriseras ett flertal gånger de närmaste dagarna så passa på att se den. Dokumentären är starkt partisk och tar enbart upp nackdelar med Wal-Mart. Att Wal-Mart erbjuder kunderna starka incitament att handla där är annars uppenbart med tanke på företagets starka expansion. Företag som Wal-Mart lär dock få svårare att lyckas i Sverige och Västeuropa eftersom fackföreningar och arbetsrättslagstiftning inte gör det lika lätt att lönedumpa och behandla personalen som skit här.

Snart kommer tomten

När detaljhandeln har det svårt och sommarreorna inte riktigt biter är det skönt att veta att julen snart är här. Tomten är världens bästa försäljare och han måste in på banan omgående! "Back to School"-får ta hand om augusti men i september måste tomten sättas i spel. Han kommer tidigare än någonsin i år. Var så säkra.

Möbel

Jag har tillbringat större delen av eftermiddagen liggandes på alla fyra på vardagsrumsgolvet, iklädd endast kalsonger. Det var en tuff match. Jag svettades, inte som en gris - grisar svettas väl inte? - utan som ett annat djur som svettas mycket. Till slut lyckades jag dock skruva ihop helvetesmöbeln och placera den på dess uttänkta plats, bara för att upptäcka att den inte riktigt passade in.

Det är dyrt att vara ledig. Pengarna bara rinner iväg. Arbetar man är kanske inte besök i butikskomplex det första man planerar in på sin lediga tid. Därför stannar pengarna i plånboken. Har man semester är det lite annorlunda, inte bara för mig utan för de flesta, inbillar jag mig.

Ut med det gamla, in med det nya (snyft)

När jag skulle slänga min gamla Hitachi såg jag att det stod 1992 där bak. 1992! Sådan kvalitet får man inte längre. De skräptvapparater man numera hittar i butikerna tror jag man får vara glad om de håller i fem år.

Min gamla Hitachi åkte alltså ut idag. Jag hade den redan i mitt gamla pojkrum. En riktig trotjänare med andra ord.

Tanken var att sovrumstvn skulle ersättas med en ny sovrumstv. När jag idag kollade runt i butikerna blev det dock ganska uppenbart att det bästa var att köpa en ny tv till vardagsrummet och degradera vardagsrumstvn till sovrumstv. Så skedde också. Tjockisen åkte in i sovrummet och en slank och smidig svarting hamnade framför soffan.

Jag är ganska nöjd trots att köpet inte alls var genomtänkt. Jag åkte till butiken för att köpa en sovrumstv av mindre format men ändrade åsikt på plats och hade därför inte researchat rätt tv-modeller. Köpet blev av denna anledning något av en chansning. En billig chansning dock.

Butiksfunderingar: Kaosmarknadsföring

Det händer ytterst sällan, men igår var det dags för ett besök i klädbutiken. Jag lade märke till några saker som fick mig att börja fundera över hur det egentligen står till i handeln.

1. Varför finns det bara tre provrum i stora butiker? Resultatet blir onödiga köer.

2. Varför springer det omkring personal i civila kläder och utan namnbrickor? Hur skall man kunna veta att dom jobbar där?

3. Hur är det möjligt att stora nationella och internationella klädkedjor inte vet hur man arrangerar en kö? Jag anser att man antingen bör använda ett system med nummerlappar, eller möjliggöra köbildning i rad framför kassan, dvs man placerar inte ut kassor på en rad samtidigt som man ställer expoställ framför kassorna så att organiserad köbildning därmed blir omöjlig.

Jag handlar kläder väldigt sällan och "hänger alltså inte med", men har det verkligen alltid fungerat så här? Vad är poängen med att låta kunderna stå i kö för att komma in i provrummet, tvingas gissa vem som är anställd och sedan vid betalning tvingas se sig omkring för att kunna identifiera vilka som köar och vilka som bara letar efter solglasögon.

Är kaosmarknadsföring* det nya inneordet på Handelshögskolorna? Är tanken kanske att kunderna skall bli så frustrerade att de helt enkelt genomför oövertänkta köp?

*Kaosmarknadsföring är ett ord jag kom på i stunden och skall inte förväxlas med den kaosmarknadsföring som eventuellt lärs ut i marknadsföringskurser (det skulle nämligen inte förvåna mig om det redan finns ett begrepp som heter kaosmarknadsföring).

Datastrul

Min gamla trotjänare till dator kollapsade för en tid sedan. Det är av denna anledning många intressanta och alltid lika läsvärda inlägg här på bloggen har lyst med sin frånvaro några dagar.

Min nya dator är svart utanpå och silvrig inuti. Min gamla dator var silvrig utanpå och svart inuti. Omväxling förnöjer.

Oplanerade inköp av nya datorer tenderar att spräcka månatliga sparmål. Något sparande värt namnet blir det därmed förmodligen inte under april. Datorn var mycket billigare än jag hade förväntat mig, men gratis var den ju inte.

Jag blev faktiskt inte det minsta upprörd när jag konstaterade att min trotjänare till dator hade lagt av för gott. Det hade ändå börjat bli dags att köpa en ny. Min gamla dator var fruktansvärt seg och långsam och gav tidvis upphov till både svordomar och irritation. Finns det något värre än att vänta på en dator som aldrig verkar starta?

Barn som säljer Majblommor

När jag idag skulle handla på väg hem från jobbet blev jag attackerad av ett gäng småbarn. De blockerade min väg in i butiken, bland annat med hjälp av en cykel, och skrek i mun på varandra "Skall du ha Majblommor?", "Hallå, jag säljer Majblommor!". Jag lyckades dock slinka in i butiken utan att bruka alltför mycket våld mot de små odjuren.

När jag hade handlat färdigt och försökte lämna butiken stod dom kvar där utanför, precis som om de väntade på mig. "Hallå, jag säljer faktiskt Majblommor!", "Gå inte då för fan!" och "Köp många nu!" var budskapen som mötte mig.

Om vi bortser från hur ouppfostrade de små liven var visar dagens händelse också hur usla affärsmän våra barn är. Ingen vill köpa något överhuvudtaget av ouppfostrade barn, inbillar jag mig.

Jag skall köpa Majblommor i massor av det första barn jag ser som står och ler någonstans och försynt frågar om det får lov att vara en Majblomma till förmån för utsatta barn och ungdomar. Svårare än så är det inte.

För några år sedan efterlyste jag i ett inlägg lite entreprenörsanda hos Sveriges barn. Dagens händelse ändrar inte på detta. Majblommor säljer man nämligen inte på grund av profiten utan för att hjälpa de behövande.

Dåliga föräldrar som inte kan uppfostra sina barn kan med fördel låta barnen börja läsa denna blogg. Jag lovar att göra ett bättre jobb. Jag vet precis hur man gör.

Alltid retar det någon jävel

Alltid retar det någon jävel är lite av denna bloggs devis. I helgen retade jag upp en ung direktörsdotter (utan humor) så till den milda grad att hon tog bort min länk. Mission Accomplished. (Någon annan får gärna på lämpligt sätt kommentera ett annat inlägg, att det bara är lokalvårdarna som är ärliga mot henne när hon jobbar på pappas företag.) Än finns det hopp för flickan, men hon behöver lite tough love för att nå sin potential.

***

Robert tvivlade för en tid sedan på att tillämpad islam är samma sak som institutionaliserad pedofili. Lättare då att klaga på katolicismen. Sådan kritik medför sällan fara för liv och hälsa. En länk bara för dig Robert.

***

Vill du också ha lite uppmärksamhet? Skriv något dumt eller tag kontakt! (Men klaga inte efteråt.)

***

Jag blir mer och mer irriterad på att IFK Göteborg helt ogenomtänkt har valt Joel Almes pekoral Snart skiner Poseidon till ny inmarschlåt. Inte nog med att texten är usel bortom varje beskrivning, den kopplar dessutom ihop alkoholkonsumtion och idrott. Ungdomens nykterhetsförbund (UNF) startar lämpligen en kampanj mot det faktum att barn på Gamla Ullevi förväntas sjunga med i inmarschlåten.

***

Jag har funderat mer på min konsumtionsskuld. Risken är att mitt nettosparande under april till och med juli kommer att uppgå till noll kronor. Dels beroende på ett uppdämt konsumtionsbehov, dels beroende på en allmänt högre utgiftsnivå under våren och sommaren. För månadsrapporternas skull får vi hopps på en stigande börs.

***

Åh nej, hon är tillbaka. Nåväl, det går ju snabbt att radera.

***
President Obamas popularitet har sjunkit som en sten. När han nu storsatsar på kriget i Afghanistan kan han knappast längre ses som en fredsduva ens i Sverige. Det visar sig alltså att Obama inte på något avgörande sätt skiljer sig från George W Bush när det gäller att tillvarata amerikanska intressen utomlands och säkra världsfreden, precis som jag förutsåg.

***
Statsradions program Kaliber ägnar tre hela program åt att granska Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett parti helt utan politiskt inflytande. Varför buggar inte Statsradion Sveavägen 68 istället, särskilt nu när det samarbetas intimt med kommunister? Jag är för övrigt inte så säker på att granskningen av Sverigedemokraterna får önskat resultat. Betydligt värre saker än det jag har hört från bandinspelningarna sägs varje dag på arbetsplatser och vid köksbord runtom i landet. Dessutom minns väl alla fortfarande valstugereportaget inför valet 2002 (då var det borgerlighetens valrörelse som saboterades av statsmedia).

Med Måna och Wanja som rörelsens ledare behövs kanske ingen extra mediegranskning, dom är ju regeringens främsta valarbetare. Ni har väl förresten inte missat Youtube-klassikern Mona Sahlin fifflar, som gång på gång plockas bort från Youtube efter socialdemokratiska påtryckningar men som gång på gång laddas upp igen.

***
Mina odlingsförsök går för övrigt utmärkt och det växer i alla tre krukor.

"Spend, spend, spend"

Jag hörde igår kväll ekonomiprofessor Paul Krugman tala med darrig stämma om att det görs för lite för att motverka den ekonomiska krisen och att det enda som gäller är att "spend, spend, spend". Staterna måste pumpa in pengar i aldrig tidigare skådad omfattning var budskapet. Risken är annars att jorden går under, menade Krugman underförstått. Tur i oturen är att det är en ekonomiprofessor som kommer med budskapet.

Vi skulle komma betydligt fortare ur krisen om även privatpersoner började spendera. Problemet är att det som är en logisk åtgärd för ekonomin i stort inte nödvändigtvis behöver vara detsamma för hushållen. Hushållen noterar en högre risk för arbetslöshet och svarar med att minska sin konsumtion och förbereda sig för dystrare tider. När allt fler hushåll agerar på samma sätt blir åtgärderna kontraproduktiva och risken för arbetslöshet ökar istället än mer. Hushållen är inte kapabla att fatta sådana beslut som krävs för att gynna ekonomin som helhet och därmed är det bara staten som kan vidta nödvändiga åtgärder.

Hur har jag agerat? Tyvärr måste jag väl medge att jag på grund av bristande konsumtionslust förmodligen har gjort den ekonomiska krisen något litet djupare. Jag har en konsumtionsskuld på cirka 20 000 kr (konsumtionsskuld = nödvändig konsumtion som har skjutits på framtiden) och förr eller senare måste jag börja betala av på denna skuld till mig själv.

Sveriges bästa (och sämsta) livsmedelsbutiker

1. ICA. Stort sortiment. Bra ordning i butikerna, hyfsade priser. Överlägset bäst personal och en helt okej kundstock.
2. -
3. City Gross (jag har aldrig besökt dessa butiker men jag kan inte lämna två platser tomma). Förefaller billiga och flera butiker ligger i samhällen som verkar trevliga att bo i.
4. Willys (butiken i närheten av där jag jobbar ligger dock på svarta listan). Hyfsade priser. Förhållandevis bra ordning i butiken. Personalen betydligt sämre och fulare än ICAs. Kundstocken håller låg nivå och skapar ofta irritation på grund av dålig kännedom om kösystemet, det korrekta handhavandet av en kundvagn samt medtagna barn.
5. Netto. Bättre än Lidl på alla punkter. Skall vi nödvändigtvis införa ett koncept baserat på påstått låga priser, litet sortiment, röriga butiker och försäljning av krimskrams bredvid färskvaror föredrar jag helt klart den danska varianten framför den tyska.
8. Coop. Vissa nybyggda Coop-forum varuhus håller hög standard och har hyfsade priser. Det allmänna betyget dras dock ned av de gamla butikernas öststatskänsla och personalens bristande servicekunnande. Vad som förefaller vara en hög närvaro av MILFar på raggarstråt skulle eventuellt kunna motivera en högre placering men jag besöker inte dessa butiker tillräckligt ofta för att veta om det bara är slumpen som gör att det är där jag brukar ofredas.
7. Hemköp. Mycket dyra men personalen är ibland trevlig att titta på. Sortimentet är stort och butikerna prydliga.
8. -
9. -
10. -
11. -
12. -
13. Lidl. Litet sortiment. Dålig ordning i butikerna. Priserna på jämförbara varor ej lägre än hos Willys och ICA trots att man ger sken av att så skulle vara fallet. Ful och oengagerad personal. Idiotiskt kassasystem.

Jag utgår från att mina och mina läsares preferenser är mycket lika, men om det trots allt skulle finnas någon med avvikande uppfattning får denna person gärna träda fram och motivera sin ståndpunkt.

Flera har frågat hur min svarta lista egentligen ser ut. När det gäller livsmedelsbutiker intar Willys-butiken bredvid min arbetsplats en given plats. En lokal butikskedja av "orientalisk" typ i Göteborg som samlar in pengar till Hamas har också sin självklara plats på listan. Lidl finns faktiskt inte med. Det gör dock dess tyska byggvarukollega Bauhaus. Bauhaus var det företag som först hamnade på listan. Kanske skriver jag mer om detta i ett annat inlägg.