Miljöpartiet vill använda tunnelbanan för godstransporter

Miljöpartiets Ywonne Ruwaida vill använda Stockholms tunnelbana för godstransporter. Hon vill även använda färjor för godstransporter mellan Stockholms norra och södra delar. På en fråga i en debatt på Stockholm Green Festival om hur butiker i Stockholms innerstad skall hantera leveranser när trafiken står stilla på grund av tät biltrafik svarade Ruwaida att butikerna kan lösa sina transportbehov genom att frakta gods i tunnelbanan nattetid.

När vi nu ändå är inne på vänsterkartellens transportlösningar får vi inte glömma vänsterpartiets luftskepp!

Jag tänker mig en lösning på transportproblemen i Stockholm ungefär så här när vänsterkartellen får makten: luftskeppet anländer till ICAs centrallager i Västerås. Där hissas pallarna ombord på luftskeppet en i taget vilket tar kanske tio ggr så lång tid som att lasta en lastbil. Luftskeppet beger sig sedan i sakta mak till tunnelbanans centrallager där pallarna lossas. Pallarna transporteras sedan ner till själva tunnelbanan med hjälp av de godshissar vi har varit tvungna att bygga för att överhuvudtaget få ner godset i tunnelbanan. Transporten ner till tunnelbanan måste ske nattetid mellan 02 och 04 eftersom detta är den enda tid som inga persontåg trafikerar spåren (underhållsarbete blir därmed omöjligt men vi får väl stänga systemet helt några veckor per år istället). När pallarna befinner sig på perrongen, några andra lagringsutrymmen existerar ju inte, är det bara att invänta det ombyggda tunnelbanegodstågets ankomst. In med pallarna i detta tåg. Iväg till destinationen. Ut med pallarna. In med pallarna i den specialbyggda godshissen. Upp med pallarna ovan jord och in med pallarna i tunnelbanans tillfälliga lager där vi måste vänta på att hästdroskorna som skall tansportera iväg godset till butiken anländer. Hästen tar tyvärr inte pallar så godset måste packas om för att passa ekipaget. När ekipaget sedan anländer till butiken tar nattstäderskan hand om inleveransen och packar om godset på pallar igen.

Vi sammanfattar miljöpartiets och vänsterpartiets förslag på transportlösning till i Stockholm belägen ICA-butik: centrallager, lastning luftskep, tunnelbanans centrallager, lossning luftskepp, transport ner i tunnelbana mha nybyggd godshiss, mellanlagring på perrong, lastning på tunnelbanegodståg, lossning på annan tunnelbaneperrong, transport upp till markplan med hiss, mellanlagring på markplan i väntan på hästtransportens ankomst, ompackning från pall, ankomst till butik, ompackning till pall. Yes, mycket enklare och effektivare än att köra med lastbil direkt till butik.

Antal vargar i Sverige och andra europeiska länder

Antal vargar i Sverige: 220 st. Konsekvenser: oerhörda lidanden enligt vargmotståndarna. I princip omöjligt att hålla tamboskap, barnen får inte gå utomhus, hundarna måste vara kopplade, allt enligt vargmotståndarna.

Sverige är ett av Europas till ytan absolut största länder och härbärgerar 220 vargar, vilket alltså enligt somliga är för mycket.

Hur många vargar finns det i andra europeiska länder?

Estland: 500 st.
Lettland: 750 st.
Litauen: 600 st.

Hmm, lilleputtländerna i Baltikum har alltså nästan 10 gånger fler vargar än Sverige. Bor alla i städer där eller? Så måste vara fallet, för med 2000 vargar kan väl ingen vistas utomhus på landsbygden?

Polen: 700st.
Slovakien: 400st.
Serbien: 500 st.
Italien: 500 st.
Bulgarien: 1000 st.
Ukraina: 2000 st.
Spanien: 2500 st.

Tolka siffrorna som ni vill. Sveriges politiker bör fortsättningsvis dock låta bli att kommentera hur utvecklingsländer behandlar sina stora däggdjur. Om Svenskarna inte klarar av 200 vargar (fredliga djur som i princip är helt ofarliga för människan) kan vi inte begära att afrikanerna skall klara av lejon, tigrar, noshörningar och elefanter som ju faktiskt dödar människor ganska ofta.

Källa

Husarrest för äldre och rörelsehindrade?

Nyss hemkommen från ett besök hos den inte helt närbelägna matbutiken tvingas jag konstatera att inte ens en man som nästan är 20 kan ta sig fram på Göteborgs helt istäckta trottoarer. Det som var tänkt att bli en trevlig vinterpromenad omvandlades 10 meter från min port istället till en promenad till spårvagnen. Blankis lämpar sig nämligen dåligt för promenader. Inte ens spårvagnshållplatserna hålls isfria. Men räcker det inte att sanda? Nej, efter en timme ligger sanden fint infrusen i en stad med Göteborgs klimat. Vad skall man då göra? Man skall salta. Salta av bara fan. Saltar man inte trottoarerna dömer man äldre och rörelsehindrade till husarrest.

Varför går det bra att salta vägarna men inte trottoarerna? En bil med vinterdäck klarar sig betydligt bättre på halt väglag än en tvåfotavarelse med skor.

Miljögalenskaperna har gått för långt. Miljöpartiets ledare åker omkring i sina fyrhjulsdrivna stadsjeepar, naturligtvis på isfria vägar. Valboskapen får däremot välja mellan att stanna inne eller att riskera att bryta benen. Undrar förresten hur mycket extra bensin som går åt när folk väljer att ta bilen istället för att gå?

Uppdatering: Saltning har nu påbörjats. Detta sker dock alldeles för sent och många har redan helt i onödan hunnit bryta benen. GP

God Jul och en berättelse om snö och salt

När snön färgar gatorna vita och snösvängens fossildrivna fordon gör dem svarta igen drag jag mig till minnes den tid för länge, länge sedan då jag själv ägnade några veckor åt snöröjning. Det var en härlig tid. Snön lade sig djup redan mot slutet av oktober och jag fick pulsa genom meterdjupa drivor för att kunna ta mig till skolan.

Det var andra tider då. Snösvängens huvudprioritet var att hålla trottoarer och gator framkomliga samt att motverka halka. Ja, på den tid då jag jobbade i snösvängen utbildades vi inte i genuskunskap och sensitivitetsträning var ännu ett okänt begrepp. Vi snöröjde och halkbekämpade. När jag jobbade i snösvängen var det ingen som halkade och bröt benen. Tanterna applåderade där jag kom med min spade och mer än en gång blev jag hembjuden till ensamma hemmafruar för att njuta en värmande kopp glögg.

Hemligheten bakom den effektiva halkbekämpningen stavades salt. Varje morgon åkte vi iväg till saltberget för att blanda ut sanden på pickupens flak med 50 procent salt. Jag medger att en och annan redan på min tid inom snösvängen hade börjat klaga på saltets skadliga effekter. Eventuellt fanns det även ett mycket tydligt beslut om att salt ej fick användas om det inte var absolut nödvändigt. "Tro fan de e nödvändit, int ska särringarna ramla på rompan int" skrockade kollegan förnöjt varje morgon när han började sin runda med att besöka saltberget.

När jag snöröjde och halkbekämpade lämnade jag bara helt svarta och absolut is- och snöfria trottoarer efter mig. Min tid i snösvängen var kort men jag är fortfarande nöjd med vad jag åstadkom. Inte en enda tant halkade i mitt område (och om någon ändå halkade på grund av slarv med halkbekämpningen var den (in)officiella linje Renhållningsverket i Göteborg arbetade efter att halkbekämpning skulle ske retroaktivt så att den utsände inspektören skulle kunna konstatera att det inte alls var halt där tanten hade halkat och därmed helt och hållet tantens eget fel att hon halkat).

Vad lär vi oss då av denna berättelse? Jo, att man kan ha olika uppfattning om hur ett problem skall hanteras (t ex snö) och att beroende på hur problemet hanteras (salta, inte salta) varierar utfallen (tanter bryter benen, tanter bryter inte benen) och att fördelar måste vägas mot nackdelarna (tanter utan brutna ben respektive rostskador på bilar, ekologiska effekter, förstörda skor etc). Ja det och en sak till, om ni ändå halkar omkull och skadar er på ett område där fastighetsägaren eller kommunen har slarvat med halkbekämpningen skall ni säkra bevis genom att tillkalla vittnen och gärna fotografera underlaget så att den ansvarige inte ostraffat kan ägna sig åt retroaktiv halkbekämpning för att slippa påföljd.

God Jul!

Göteborgs innerstad: Åt helvete med bilarna!

Låt mig berätta för er om det trafikhelvete jag som miljömedveten Göteborgare tvingas stå ut med varje dag på väg till och från arbetet.

Drottningtorget, Centralstationen och Nils Ericsonterminalen utgör tillsammans en gigantisk knutpunkt för hela Västsveriges kollektivtrafik och denna knutpunkt är belägen mitt i centrala Göteborg.

Hur jag tar mig till Centralhuset kan vi lämna därhän men jag står alltså utanför dörrarna vänd mot Drottningtorget varje eftermiddag, och där blir jag stående, ofta ett bra tag. Mellan Centralhuset och Drottningtorget tyckte nämligen stadens trafikplanerare det vara lämpligt att anlägga fyrfilig överbelastad anknytningsväg till Hisingen. Innan jag kan ta mig från Centralhuset till Drottningtorget måste jag först vänta i flera minuter innan trafiksignalerna slår om till rött för bilarna. Jag står tillsammans med hundratalet andra resenärer och väntar på en liten trottoarstump samtidigt som bilar, bussar och lastbilar stressar förbi och stänker ner oss stackars miljömedvetna kollektivtrafikresenärer med slask och svart vatten.

Jag skyndar sedan över det än så länge bilfria Drottningtorget.

På väg till Slussgatan måste jag sedan välja mellan att gå längs en halvt avspärrad trottoar/cykelbana eller att gena över den faktiskt ganska glest trafikerade gatan. Cyklister är livsfarliga och jag väljer därför allt som oftast att gena över gatan i riktning mot Trädgårdsföreningens entré. Jag har varit på väg att bli överkörd av cyklister och bilar ett flertal gånger. Det känns som om avspärrningen funnits där hela hösten men jag har aldrig sett något arbete utföras.

Det är trevligt att gå längs med Trädgårdsföreningens staket i riktning mot Gamla Ullevi.

Efter några hundra meter är det dock slut på det roliga. För att ta mig i riktning mot Gamla Ullevi måste jag nämligen passera tiotalet bilfiler och inte mindre än tre övergångsställen. Först får jag vänta ett par minuter innan jag kan passera de första tre filerna. Hundratals bilar sveper förbi. Därefter får jag promenera cirka 20 meter innan det återigen är dags att låta bilarna få företräde. Har jag tur slår det snabbt om till grönt och jag ilar över vägen, men jag är inte framme vid Gamla Ullevi ännu. Två filer återstår och jag måste som regel återigen vänta på att trafikljuset skall slå om.

Det är trevligt att gå längs med Gamla Ullevi i riktning mot Nya Ullevi. Har jag tur pågår ett aerobicspass på gymmet.

Dessa hinder måste jag övervinna innan jag kan ta mig från Gamla Ullevi till Nya Ullevi. Cykelbana. Cykelbana. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Två bilfiler. Cykelbana. (Oftast går jag i riktning mot Stampens kyrkogård och då byter vi ut de två sista hindren mot tre bilfiler, två bilfiler, tre bilfiler, gata).

Sträckan mellan Centralhuset och Nya Ullevi är inte längre än 700 meter men gångtrafikanterna passerar följande hinder på sin väg: 4 bilfiler, spårvagnsspår, cykelbana/gata, tio bilfiler, cykelbana, cykelbana, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, två bilfiler, cykelbana.

Vi befinner oss hela tiden mitt i centrala Göteborg. Drottningtorget, Trädgårdsföreningen, Nya och Gamla Ullevi. Det är naturligt att gå mellan dessa platser men vad fan har bilarna där att göra?

Hela centrala Göteborg klyvs av gigantiska genomfartsleder som utgör ett helvete för alla som inte är bilister.

Göteborg har en förhållandevis liten stadskärna. Det handlar bara om några minuters promenad nästan oavsett var man är på väg. Bilarna fyller därmed ingen funktion i innerstaden (möjligtvis med undantag för viss yrkestrafik). Den enda funktion bilarna fyller i centrala Göteborg är att sänka livskvaliteten för alla gångtrafikanter som för miljöns, hälsans och privatekonomins skull sagt nej tack till bilinnehav.

Mot ovanstående bakgrund gläder det mig därför att trängselskatter är på väg att införas. Det är däremot oklokt att sätta avgiften till så lite som 10 kr för att passera en betalstation. Det måste svida i de lata och miljöförstörande bilisternas plånböcker! Först när det kostar kanske 100 kr per passage lär vi se en sådan dramatisk minskning av biltrafiken i centrala Göteborg att genomfartslederna kan omvandlas till sköna rekreationsområden för trevliga kollektivtrafikresenärer.

Ja tack till höghastighetståg!

Det satsas pengar på så mycket konstiga infrastrukturprojekt i Sverige (dyr järnväg i Norrland, jobbig tunnel genom ås, enorma motorvägsprojekt i Stockholm) att när det väl presenteras ett vettigt och framtidssäkert förslag till infrastruktursatsning borde förslaget mötas av stående ovationer från både vänsterkartell och frihetsregering. Tyvärr verkar det dock som om främst vänsterkartellen insett nyttan av höghastighetsjärnväg mellan Sveriges tre största städer, medan borgarna sitter fast i motorvägsträsket. Men detta är bara mitt intryck. Jag hoppas att jag har fel.

Sätt igång och bygg direkt! Jag vill ha snabbtåg nu! Snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg skulle konkurrera ut flyget samt göra de flesta bilresor onödiga och därmed vara både klimatvänligt och framtidssäkrat med anledning av Peak Oil. Dessutom knyter det ihop regioner samt möjliggör arbetspendling på helt nya sätt. Jag ser bara fördelar. Bygg, bygg, bygg.

Ekologiskt jordbruk, som skapar skapar svält, och andra miljöfenomen

Något slags kampanj för miljön engagerade tydligen delar av populasen igår kväll. Själv var jag strängt upptagen med att somna framför tvn till Robinson och kunde därmed inte delta i meningslösheterna (mer om det längre ner i inlägget).

När vi nu ändå har kommit in på ämnet miljö vill jag ta upp det ekologiska jordbruket och dess effekter. Det är ingen nyhet att ekologiska jordbruksmetoder ger sämre avkastning jämfört med traditionella metoder. I takt med att det ekologiska jordbruket växer blir det alltså nödvändigt att odla upp ny jordbruksmark för att nå samma produktionsnivå som tidigare, vilket i sin tur gör att själva idén med ekologiskt jordbruk faller eftersom miljöbelastningen av att ta ny, improduktiv jordbruksmark i drift ofta är större än den minskade belastning det ekologiska jordbruket svarar för. Redan idag är det så att nästan all produktiv jordbruksmark på planeten används för jordbruk. Nya jordbruksmarker kräver ofta nedhuggning av skog med allt vad det innebär för den biologiska mångfalden, ökenspridning osv.

Om man är en anhängare av ekologiskt jordbruk, köper ekologiska produkter etc, bör man även vara anhängare av en kraftigt minskad befolkning på jordklotet. Den svenska befolkningen kan födas flera gånger om med hjälp av våra bördiga marker, även om uteslutande ekologiska jordbruksmetoder skulle användas. I mer tättbefolkade områden blir det lite svårare. Faktum är att ekologiska jordbruksmetoder kräver en befolkningsminskning, samtidigt som en befolkningsminskning i sig själv minskar behovet av ekologiskt jordbruk eftersom miljöbelastningen minskar med en mindre befolkning.

Är det moraliskt försvarbart att vi i Sverige ställer om vårt jordbruk till ekologisk odling istället för att maximera produktionen med traditionella metoder och exportera spannmålsöverskottet till bättre behövande? Jag svarar ja på den frågan. I fattiga och överbefolkade områden som inte har råd att köpa mat på världsmarknaden och där jorden inte klarar av att föda hela befolkningen måste befolkningen minska. Jag tror dock inte att alla anhängare av ekologiskt jordbruk delar denna ståndpunkt. Ändå fortsätter dom att äta sin ekologiska havregrynsgröt samtidigt som folk svälter på andra håll.

Det ekologiska jordbruket är bara ett exempel på det problematiska i många miljöfundamentalisters resonemang. Användningen av etanol och andra jordbruksbaserade drivmedel i våra bilar är ett annat exempel. Är det verkligen rimligt att använda produktiv jordbruksmark för drivmedelsproduktion samtidigt som folk svälter? Ja, det är rimligt, förutsatt att befolkningen på jorden kraftigt minskas.

Mot bakgrund av det stora intresset för ekologiskt jordbruk och biobränslen kan man tycka att anhängarna av dessa fenomen även borde vara anhängare av familjeplanering a la Kinas framgångsrika ettbarnspolitik, i Indien, Mellanöstern m fl regioner, men nej då, sånt är ju inte humant heter det.

Åter till Earth Hour. Risken med sådana spektakel är att populasen tror att de faktiskt har gjort något för miljön när så inte är fallet. Svensk el kommer från kärnkraft och vattenkraft och har en mycket liten miljöbelastning. Du har inte gjort ett dugg för miljön för att du släckte lamporna en timme igår kväll.

Vill du göra nåt för miljön som faktiskt spelar roll? Bra, här kommer lite tips.

Sälj dina bilar. Börja cykla, gå eller åka kollektivt istället. Detta är den enskilt största miljöförbättrande åtgärd en svensk kan vidta. Åker du fortfarande omkring i en bensinslukande bil är det rent hyckleri att delta i Earth Hour.

Sluta flyga, inga fler semesterresor till Thailand i fortsättningen.

Minska köttkonsumtionen.

Se där. Tre enkla tips som kraftigt minskar din miljöbelastning. Inte lika enkelt som att släcka lamporna en timme eller köpa ekologiskt odlade havregryn, men vem har sagt att miljön kan räddas utan uppoffringar?

Miljöhysterin har gått för långt

När jag idag kom hem till min lägenhet efter jobbet var temperaturen 18 grader. 18 grader! Tidigare hade jag möjlighet att själv reglera temperaturen på elementen men det går inte längre, det allmännyttiga bostadsbolag som är min hyresvärd har nämligen bytt ut termostaterna på samtliga element och jag får därför nöja mig med den, låga, temperatur cheferna på detta bostadsbolag har bestämt verkar passande för mig.

Att fastighetsägarna kommer undan med ett sådant beteende beror på den energi- och miljöhysteri som präglar det svenska samhället. Ingen vågar säga ifrån och kräva högre temperatur av rädsla att klassas som miljöbov. Jag är dock inte rädd. Jag säger ifrån. Jag vidtar dessutom åtgärder. När fastighetsägaren inte vill använda tillräckligt med miljövänlig fjärrvärme för att ge mig en behaglig inomhustemperatur plockar jag fram mitt portabla konvektorelement och skapar en anständig levnadsmiljö med direktverkande el istället. Ha! Ni hade chansen att värma upp min lägenhet med fjärrvärme men snålade av miljöskäl och fick istället värme via eluttaget.

Nu återstår bara att klura ut hur jag kan föra över kostnaden för konvektorelementet på hyresvärden. Jag tror jag såg ett eluttag i källaren häromdagen...

Diskriminering av ensamstående förstör miljön

Det är ingen nyhet att ensamstående diskrimineras å det grövsta i dagens Sverige. Barnfamiljer gynnas på de ensamståendes bekostnad. Staten straffbeskattar de ensamstående och omfördelar utan att skämmas varje år tiotals miljarder kronor från ensamstående till barnfamiljer. Detta kan jag leva med.

Vad som är värre är att inte bara staten diskriminerar oss ensamstående. Livsmedelsproducenterna och butikerna gör det också.

Hur ofta ser vi inte erbjudanden om att köpa 2 men betala för 1? Som ensamstående klarar jag inte av att förbruka en limpa bröd innan datumet går ut så vad skall jag göra med två?

Margarinförpackningarna är så stora att en person omöjligt kan förbruka allt innan det härsknar. Jag kastar mer margarin än jag konsumerar. Det är inte bra för vare sig plånboken eller miljön.

Jag kräver inte att margarintillverkarna skall minska förpackningsstorlekarna. Jag nöjer mig med att förpackningen delas i två delar så att allt margarin kan förbrukas utan att behöva slängas.

De producenter som lanserar mindre förpackningar av livsmedel med begränsad hållbarhet, alternativt delar förpackningen i två delar, kan attrahera en mycket stor kundskara. Sverige är nämligen det land i världen med flest ensamhushåll. Det finns flera miljoner ensamhushåll i Sverige. Arbetande singlar är dessutom en köpstark kundgrupp. Trots detta ignorerar butiker och livsmedelsproducenter de ensamstående fullständigt. Marknadsföringen inriktas helt på barnfamiljer. Jag kräver inte att barnfamiljerna skall förbjudas, även om samhället skulle bli bättre om de försvann. Nej, jag kräver bara i miljöns namn lite bättre omsorg om oss stackars köpstarka singlar.