Mehdi Ghezali och Safia Benaouda

Att Mehdi Ghezali återigen haft "oturen" att gripas i Pakistan är väl inte särskilt anmärkningsvärt. Mera anmärkningsvärt är att han greps tillsammans med Safia Benaouda, dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, konvertiten Helena Benaouda. Även Safia Benaouda är en otursförföljd person som nu i likhet med Mehdi Ghezali lyckats bli gripen för terrorism två gånger. Första gången Safia Benaouda greps var hon på besök i Somalia med anledning av, orden är hennes egna "längtan efter äkta muslimsk kultur". Hennes resesällskap den gången var hustrun till terroristen och jihadisten Daniel Maldonado, även han konvertit till islam precis som mamma Helena.

Inga tidningar kommer att skriva kritiskt om hur ledaren för Sveriges muslimer har kunnat uppfostra en dotter som umgås med terrorister och hela två gånger lyckats bli gripen misstänkt för terrorbrott. Jag råder därför den som vill fördjupa sig i nyheterna kring Mehdi Ghezali och Safia Benaoudas turistresa bland Pakistans talibaner att läsa exempelvis Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsons blogg gudmundson eller någon av de islamkritiska bloggarna Fria Nyheter, Politiskt Inkorrekt eller Muslimska Friskolan för en mer allsidig bild av islam i Sverige.

Ramadan och lyckönskningar, Dante och Mohammed

Sparsamt leverne är inte en blogg för alla. Sparsamt leverne gillar dock att fira och eftersom den enda fest som pågår just nu heter Ramadan står bloggen beredd med gratulationer och lyckönskningar till alla tappra muhammedaner som under en månad lever det liv vi alla alltid borde leva; ett liv i frid, stilla bön, goda gärningar och familjegemenskap.

Mina lyckönskningar går till alla muhammedanska trosbekännare, men eftersom jag själv har svårt att i egna ord uttrycka mina hyllningar lånar jag några rader av en av världslitteraturens giganter, Dante Alighieri, som i sitt storslagna epos Den gudomliga komedin även låter religionsstiftaren Mohammed inta en liten roll.

Ur Helvetet, Sång XXVIII (Ingvar Björkesons översättning.)

Vem skulle någonsin, om än på prosa
han gång på gång försökte, kunna skildra
de sår och allt det blod jag nu fick skåda?
Där skulle säkerligen varje tunga
komma till korta, ty att innehålla
så mycket mäktar ej vårt språk och minne.
Om än man förde samman allt det folket
som i Apuliens ödesdigra trakter
nedgjordes av trojaner, och förblödde
under det långa krig då enligt Livius
som ej tar miste, fienderna erhöll
ett så ofantligt byte utav ringar,
med dem som utstod alla huggens smärtor
när mot Robert Guiscard de förde kampen,
och dem vars ben och knotor ännu ligger
i Ceperán, där alla från Apulien
begick ett svek, och dem vid Tagliacozzo
där gamle Alardo vann förutom vapen,
och sina sår de visade, en stympad,
en annan genomborrad, vore ändå
de intet emot dem i denna sänka.
En tunna som mist botten eller laggar
rämnar ej så som en jag där blev varse,
kluven från hakan ner dit där man fjärtar.
Hans tarmar hängde ned emellan benen;
inälvor såg man, och den unkna påsen
som gör till träck allt det som mänskan slukar.
Medan ivrigt jag tittade på honom
såg han på mig och slet med sina händer
upp bröstet, sägande: "Se mig, Mohammed,
så vanställd nu! Se hur jag själv mig styckar!
Där framme går Ali i tårar, uppfläkt
i ansiktet från luggen ner till hakan.
Och samtliga du ser i denna klyfta
utsådde split och tvedräkt när de levde;
för den skull är de kluvna på det viset.
En djävul finns här bakom, som så blodigt
tilltygar oss; och envar i vår skara
blir huggen av hans svärd så snart han vandrat
ett nytt varv runt på denna väg av smärtor;
ty alla sår vi tillfogats blir läkta
innan vi åter träder inför honom.
Men vem är du på bron som står och kikar,
jag gissar för att uppskjuta den straffdom
till vilken din bekännelse har dömt dig?"
Och mästaren: "Han har ej nåtts av döden
och kommer inte hit att gälda skulder;
jag som är död blev ombedd leda denne
igenom alla kretsar i Inferno
för att på så sätt han må vinna kunskap;
och det är lika sant som att jag talar."
Minst hundra andar stannade i häpnad
nere i klyftan när de hörde detta
och glömde kvalen för att titta på mig.
"Du som i så fall kanske snart ser solen,
säg fra Dolcino, om han ej vill följa
mig inom kort, att han rejält förser sig
med proviant, så att ej ymnigt snöfall
skänker åt novaresaren en seger
som inte lätt kan vinnas annorlunda."
Mohammed, vilken redan lyft på foten
till uppbrott när han sade mig de orden,
satte nu ner den helt och gick ifrån oss.

Vi bryter där och önskar Mohammed lycka till på sin vandring.

Rasisternas klagorop

Den muslimska världen reagerar med vrede mot Tyskland sedan en rysk invandrare mördat en egyptisk kvinna i Dresden. Muslimska organisationer och muslimska stater kräver att den tyska regeringen ber om ursäkt för det som har hänt.

Låt mig först konstatera att det som har inträffat naturligtvis är djupt tragiskt. Den tyska regeringen har dock inget som helst ansvar för de handlingar enskilda kriminella utför.

De klagorop som nu kommer från den muslimska världen börjar bli något tröttsamma att lyssna till. Det är alltid västvärlden och de kristna som skall be om ursäkt. Vi skall be om ursäkt för att vi är islamofober rent allmänt. Vi skall be om ursäkt för att tidningar publicerar karikatyrer på en pedofilprofet. Vi skall be om ursäkt för korstågen. Vi skall be om ursäkt för Israel. Vi skall be om ursäkt för Irak och Afghanistan. Det finns inga gränser för vad vi som kristet västerländskt kollektiv skall be om ursäkt och ta ansvar för.

Notera, och detta är mycket viktigt, att den muslimska världen ALDRIG ber om ursäkt för något. Det går bra att kräva att Tyskland ber om ursäkt för ett mord på en muslimsk kvinna men när västerlänningar kidnappas och i Allahs namn avrättas i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien, Indonesien m fl stater ja då hörs inga beklaganden från de stater och organisationer som skriker ut sin vrede mot serieteckningar eller enstaka förvirrade ryssar.

När hundratusentals svarta sudaneser mördas av islamistisk milis i ett rasistiskt blodbad i Sudan hörs inga ursäkter från den muslimska världen, som istället bjuder in den ansvarige och folkmordsanklagade presidenten i Sudan till Arabförbundets toppmöte. Den muslimska världen är så upptagen av att skrika ut sitt hat mot Israel att den inte hinner öppna munnen för att fördöma våldet i Pakistan. När islamistiska terrorister dödar oskyldiga i Indien, Thailand, Filippinerna, Marocko, Algeriet, Irak, Afghanistan, Somalia, Spanien, England, Ryssland, Indonesien eller Iran, ja då är det knäpptyst. Lika tyst är det om kvinnornas situation i den muslimska världen. Att homosexuella i Irak avrättas genom att deras skinkor limmas igen skrattas det mest åt. Att mänskliga fri- och rättigheter hela tiden kränks är inget som uppmärksammas. Nej, vad är väl allt detta i jämförelse med några karikatyrer av en sedan länge avliden profet och mördare?

Visst finns det saker att be om ursäkt för i västvärlden. I jämförelse med de illdåd som varje dag utförs i den muslimska världen har vi dock inget att be om ursäkt för.

Det är rasism som ligger bakom de muslimska staternas och organisationernas olika reaktioner när det är muslimer respektive icke-muslimer som mördas. Muslimer är helt enkelt mer värda. Koranen är tydlig på den punkten.