Sparsamt leverne är inte en blogg för alla. Sparsamt leverne gillar dock att fira och eftersom den enda fest som pågår just nu heter Ramadan står bloggen beredd med gratulationer och lyckönskningar till alla tappra muhammedaner som under en månad lever det liv vi alla alltid borde leva; ett liv i frid, stilla bön, goda gärningar och familjegemenskap.
Mina lyckönskningar går till alla muhammedanska trosbekännare, men eftersom jag själv har svårt att i egna ord uttrycka mina hyllningar lånar jag några rader av en av världslitteraturens giganter, Dante Alighieri, som i sitt storslagna epos Den gudomliga komedin även låter religionsstiftaren Mohammed inta en liten roll.
Ur Helvetet, Sång XXVIII (Ingvar Björkesons översättning.)
Vem skulle någonsin, om än på prosa
han gång på gång försökte, kunna skildra
de sår och allt det blod jag nu fick skåda?
Där skulle säkerligen varje tunga
komma till korta, ty att innehålla
så mycket mäktar ej vårt språk och minne.
Om än man förde samman allt det folket
som i Apuliens ödesdigra trakter
nedgjordes av trojaner, och förblödde
under det långa krig då enligt Livius
som ej tar miste, fienderna erhöll
ett så ofantligt byte utav ringar,
med dem som utstod alla huggens smärtor
när mot Robert Guiscard de förde kampen,
och dem vars ben och knotor ännu ligger
i Ceperán, där alla från Apulien
begick ett svek, och dem vid Tagliacozzo
där gamle Alardo vann förutom vapen,
och sina sår de visade, en stympad,
en annan genomborrad, vore ändå
de intet emot dem i denna sänka.
En tunna som mist botten eller laggar
rämnar ej så som en jag där blev varse,
kluven från hakan ner dit där man fjärtar.
Hans tarmar hängde ned emellan benen;
inälvor såg man, och den unkna påsen
som gör till träck allt det som mänskan slukar.
Medan ivrigt jag tittade på honom
såg han på mig och slet med sina händer
upp bröstet, sägande: "Se mig, Mohammed,
så vanställd nu! Se hur jag själv mig styckar!
Där framme går Ali i tårar, uppfläkt
i ansiktet från luggen ner till hakan.
Och samtliga du ser i denna klyfta
utsådde split och tvedräkt när de levde;
för den skull är de kluvna på det viset.
En djävul finns här bakom, som så blodigt
tilltygar oss; och envar i vår skara
blir huggen av hans svärd så snart han vandrat
ett nytt varv runt på denna väg av smärtor;
ty alla sår vi tillfogats blir läkta
innan vi åter träder inför honom.
Men vem är du på bron som står och kikar,
jag gissar för att uppskjuta den straffdom
till vilken din bekännelse har dömt dig?"
Och mästaren: "Han har ej nåtts av döden
och kommer inte hit att gälda skulder;
jag som är död blev ombedd leda denne
igenom alla kretsar i Inferno
för att på så sätt han må vinna kunskap;
och det är lika sant som att jag talar."
Minst hundra andar stannade i häpnad
nere i klyftan när de hörde detta
och glömde kvalen för att titta på mig.
"Du som i så fall kanske snart ser solen,
säg fra Dolcino, om han ej vill följa
mig inom kort, att han rejält förser sig
med proviant, så att ej ymnigt snöfall
skänker åt novaresaren en seger
som inte lätt kan vinnas annorlunda."
Mohammed, vilken redan lyft på foten
till uppbrott när han sade mig de orden,
satte nu ner den helt och gick ifrån oss.
Vi bryter där och önskar Mohammed lycka till på sin vandring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar