fredag 7 november 2008

Halleluja, vår frälsare är här!

Rubriken syftar på hur fullständigt okritiskt hela skalan av politiker och debattörer i Sverige hyllar Jesus, jag menar, President-elect Barack Obama.

Vad förvånade ni skall bli när ni upptäcker att Barack Obama inte skiljer sig från andra amerikanska politiker på något avgörande sätt. USA:s president sätter alltid Amerika främst. Behövs militära maktmedel för att skydda amerikanska intressen kommer USA:s president att använda sig av militära maktmedel för att skydda amerikanska intressen, oavsett om denne heter Bush, Obama, Clinton eller Reagan.

Barack Obama vill att USA lämnar Irak eftersom han anser att det inte gynnar USA att bedriva ett krig där, inte därför att han är pacifist. President Obama kommer istället att förflytta fokus till kriget i Afghanistan. Frälsaren Obama vill fortsätta med ett krig som inte ens hans högsta militära befälhavare tror kan vinnas. Han är till och med beredd att föra kriget över gränsen mot Pakistan. Denna person omfamnas av svenska politiker, oavsett partifärg, som en fredens man. Jag säger då det.

USA kan aldrig acceptera att mullorna i Teheran skaffar sig kärnvapen. Mullor med kärnvapen skulle äventyra USA:s intressen i hela Mellanöstern samt utgöra ett dödligt hot mot Israel. Hur de svenska obamaisterna reagerar när Obama beordrar sina styrkor att slå mot Iran återstår att se. Jag gissar att de blir åtminstone något litet förvånade.

17 kommentarer:

Jag vet sa...

Strålande!
Nästan som om jag skrivit det själv. Nästan.

Sofe sa...

Men han ser bra ut i bar överkropp och som vi alla vet är det det som räknas. :)

Gustav sa...

jag vet, sofe: Jag har egentligen inget emot Obama och jänkarna får så klart välja vem de vill. Jag tycker bara det är märkligt hur ofantligt hyllad han har blivit här i Sverige.

Sofe sa...

Här kommer mitt inlägg i debatten Jag är för lat för att skriva ett eget, genomtänkt inlägg... :)

Jag tror att vilken kandidat demokraterna än hade skakat fram hade fått Sverige, och Europa, att bli eld och lågor. Efter åtta år av Bush krävs det inte särskilt mycket för att en kandidat ska framstå som en saviour, men givetvis kommer Obama inte att kunna fixa USA på åtta år. Ingen skulle klara det. Utgångsläget är katastrofalt, och då tänker jag inte ens på diverse krig som pågår utanför USAs gränser, men förhoppningsvis kommer Obama att flytta fokus från den rikaste procenten till de fattigaste 20 (jag har inga siffror i huvudet så andelen amerikaner vars levnadsförhållanden är under all kritik kan var högre). Visserligen är det svårt att göra någonting när budgeten är utarmad, men every little thing helps.

Dessutom är Obama en oerhört skicklig talare och om det finns någon som kan leverera dåliga nyheter och bakslag och samtidigt få folk att reagera sansat är det nog han. Han, liksom alla andra kandidater, lovade vitt och brett under kampanjen, men gör inte politiker alltid det? Och finns det fortfarande någon som tror att alla löften kommer att uppfyllas? Jag tror inte att någon på fullt allvar förväntar sig guld och gröna skogar men (och nu är jag kanske lite hjärntvättad av kampanjen men jag säger det ändå) han står för förändring och det är nog så viktigt i ett land där förtroendet för den sittande presidenten är löjligt lågt. Och om han kan hjälpa till att öka omvärldens förtroende för USA är det en vinst i sig.

När det gäller utrikespolitiken vill jag inte uttala mig förrän jag vet vilka människor han kommer att omge sig med. Jag varken kan eller orkar spekulera i det just nu, men det är inte en lätt situation han ärver.

Nu låter jag visst som en hängiven Obama-anhängare men så är det inte. Av de två kandidaterna var han i mina ögon den minst dåliga. Men jag anser att han är en skicklig talare och han har oerhört kompetenta talskrivare, och eftersom jag uppskattar retorik och vältalighet tycker jag att det ska bli kul att lyssna på honom i framtiden.

Att han är av afro-amerikanskt ursprung tycker jag är mindre intressant, men det är en välförtjänt kick in the nuts på alla inskränkta människor som springer runt, företrädelsevis i södern, och tycker att hudfärg är avgörande när det gäller en människas intelligens och kompetens.

Gustav sa...

Inte vara blygsam nu Sofe. Din kommentar är mycket genomtänkt och visar en sida av dig som jag inte har sett förut. Trevligt!

Ibland tycker jag att folk är orättvisa mot W. Hela hans ämbetsperiod har präglats av terrorattentatet 11 september och det därpå följande kriget mot terrorn. Frågan är om en demokratisk president hade agerat annorlunda. Man kan leka med tanken att ett nytt stort terrorattentat inträffar i USA i februari. Hur kommer detta att påverka Obamas styre?

Gustav sa...

Jag får nog förtydliga mig och skriva att jag inte har sett dig skriva om politik förut. Att du är smart var däremot känt. :)

Sofe sa...

Haha nejdå, du menade minsann att du aldrig sett mig skriva något genomtänkt förut. Jag brukar inte skriva om politik för jag tycker att det är så lätt hänt att folk missuppfattar det man säger, men ibland kan jag tydligen inte låta bli. :)

Det är jättesvårt att veta vad en annan president hade gjort i Bush's ställe men jag tror att många känner att han utnyttjade situationen till att attackera Irak. Det råder väl inga tvivel om att han skarvade rätt friskt när han förklarade varför de var tvungna att gå in i Irak, och om man ska ljuga får man åtminstone se till att inte bli påkommen.

Bush fick en dålig start i och med det påstådda valfusket och det var svårt för honom att bevisa att han förtjänade att vara president, och jag tycker väl inte riktigt att han lyckades övertyga. Om man har Amerikas bästa i åtanke borde man fokusera mer på inrikespolitiken och lägga pengar på sådant som hela nationen kan dra nytta av, och i media framställdes Bush hela tiden som en väldigt egoistisk person som bara vill göra situationen bättre för sig själv och sina polare. Och eftersom de allra flesta väljer att lita på media i alla lägen blir det som det blir.

Sen är det möjligt att en annan president kunde hanterat situationen på exakt samma sätt men ändå fått ett annat bemötande, för Bush har hela tiden framställts som en clown som inte har alla hästar hemma, och det är svårt att ha förtroende för någon som ärligt talat verkar lite puckad. Kanske är det medias fel. Kanske ligger det så pass mycket sanning i det att det inte hade gått att framställa honom på något annat sätt. I don't know.

Gustav sa...

sofe:

Jag vill inte åta mig rollen som W:s försvarare, men tycker ändå att han i svenska medier framtälls som extra korkad. Självklart är det så att ingen person som väljs till president i USA är korkad. Han har examen från Harvard Business School, om jag inte misstar mig, en MBA till och med. Detta kan jämföras med exempelvis Mona Sahlin (vår nästa statsminister?) som inte ens fullföljde gymnasiet, eller Göran Persson som endast har oavslutade studier i sociologi som högre utbildning. Jag följer inga andra amerikanska medier än CNN, CNBC och New York Times, men jag tycker att det är en något annorlunda President Bush vi får möta där jämfört med den clown vi ser beskrivas i Aftonbladet och SVT.

Kriget i Irak slukar en stor del av budgeten och det är klart att dessa pengar skulle kunna användas annorlunda. Hela kriget mot terrorismen slukar stora pengar. Men det är inte bara pengarna det handlar om. Bushadminsitrationen har tvingats lägga mycket tid och resurser på frågor om nationell säkerhet och det säger sig självt att andra områden då blir lidande. Det är naturligt att de nationella säkerhetsfrågorna prioriteras när man som land befinner sig under attack av välorganiserade terrorister. Man kan bara spekulera om hur läget hade sett ut om Bush hade sluppit 9/11. Bush ägnade som Guvernör i Texas mycket kraft åt skolfrågor, vilket rönte mycket positiv uppmärksamhet. Kanske hade han blivit ihågkommen som personen som reformerade det amerikanska utbildningssystemet om inte Usama bin Ladin hade dykt upp?

Till saken hör också att Bush var en oerhört omtyckt president strax efter invasionen av Irak. Hans opinionssiffror var då historiskt höga. Amerikanska folket tycks åtminstone inledningsvis ha samtyckt till kriget.

Personligen hade jag hellre sett andra mål för amerikanska aggression än Irak. Jag föredrar militärdiktaturer som Irak jämfört med teokratier som Iran och Saudiarabien. Om man nu nödvändigtvis skall störta regimer ser jag hellre att man störtar sådana samhällen som bevisligen stöder internationell terrorism (läs Saudiarabien) eller länder som styrs av galningar med kärnvapenplaner (läs Iran).

Du har rätt i att man ofta missuppfattas om man skriver om politik. Jag lägger till exempel ned väldigt lite tid när jag skriver inlägg, vilket gör att dessa inte alltid är så genomtänkta som de borde vara. Jag är dock inte rädd för att missuppfattas eller få fel. Sånt händer.

Gustav sa...

sofe: Jag får komplettera mig själv en gång till. Jag lägger inte bara ned lite tid på mina inlägg. Jag är dessutom ofta medvetet provokativ. Jag tycker det hör bloggandet till att spetsa till ämnen. Jag är även ofta medvetet provokativ när jag kommenterar andras inlägg. Det krävs ibland för att få igång en diskussion. Och just diskussioner är enligt mig ett huvudsyfte med bloggosfären. Jag är betydligt mer provokativ som Gustav än jag är i verkliga livet. Jag räknar kallt med att folk tål mer på internet. Ibland blir det dock fel och det beklagar jag.

Sofe-ish sa...

Jag gillar också att diskutera men anledningen till att jag undviker det på nätet är att jag ofta antar att folk vet vilka premisser jag argumenterar utifrån och givetvis kan ingen göra det om jag inte talar om det. I en face-to-face diskussion är det problemet snabbt löst men i en blogg kan det orsaka onödiga missförstånd.

Det är bra att du är provokativ. Det är trist med folk som bara går omkring och håller med hela tiden och även om jag själv som sagt inte för så många allvarliga diskussioner på bloggar så gör jag det desto mer annars. Ibland argumenterar jag för något jag verkligen tror på, ibland tar jag på mig rollen som djävulens advokat. Båda funkar lika bra för mig. Jag tycker också om när någon lyckas få mig att tänka en gång extra och kanske ändra uppfattning om något. Så om Gustav är mer provokativ än du är nog läget det omvända för mig och Sofe. :)

När det gäller amerikansk politik har jag inte någon välgrundad personlig åsikt, så i detta fall försöker jag bara förklara vad jag tror kan ligga bakom situationen. Jag tror t.ex. att svenskar i synnerhet och européer i allmänhet upphöjer Obama till skyarna delvis eftersom bilden av Bush som vi har blivit matade med är den av en pajas. Jag inbillar mig att de allra flesta i Sverige läser en dagstidning, företrädelsevis Aftonbladet eller Expressen, de ser kanske någon nyhetssändning om de har tid, och de kanske tittar på någon av alla de amerikanska talk shows som finns att tillgå. I samtliga fall har bilden av Bush varit ganska så ensidig. Samma sak skedde till viss del inför det här valet, och det var främst Palin som fick ta stötarna. Jag tycker att det kan vara roligt. Jag ser till exempel John Stewarts show när jag har möjlighet, men det är inte min enda källa. P.g.a. mitt jobb måste jag ha lite koll på vad som skrivs och sägs i utländsk media men det är inte alla som har möjlighet att ägna arbetstid åt sådant. Men även källor som ses som pålitliga kan vara biased så jag ser inget fel i att även ta del av lite mindre seriösa rapporteringar.

När det gäller kriget mot terrorismen har jag egentligen inget att invända. Däremot skulle jag nog inte räkna kriget i Irak som en del i det. Det framställdes så i början, och det kan vara en av anledningarna till de höga opinionssiffrorna i början av kriget. Amerikanerna var livrädda och om Saddam utgjorde ett hot mot dem ville de givetvis att han skulle störtas, det är inte så svårt att förstå. Men när lögn efter lögn avslöjades vände opinionen av förklarliga skäl. Jag hade också blivit arg om någon ljög för mig för att få mig att ställa mig bakom ett beslut.

Om Bush hade fått styra USA i lugn och ro hade läget troligtvis varit väldigt annorlunda. Visserligen finns det röster som säger att han hade hittat en anledning att attackera Irak ändå, men det kan man omöjligt veta. Det är också möjligt att vi kommer att se på den här perioden på ett helt annat sätt om några år.

Jag avskyr inte Bush. Jag tycker han verkar vara ganska skön och det skulle säkert vara jättekul att umgås med honom. Men jag har en del frågetecken när det gäller den politik som har förts i USA de senaste åtta åren. Jag är inte tillräckligt insatt för att ha en åsikt som jag helhjärtat kan stå för, men om jag återgår till Obama så tror jag, i alla fall just nu, att den största anledningen till att han helgonförklaras av svenskar och andra är Bush och den politik han har stått för.

Nu måste jag nog skriva ett inlägg om något mindre seriöst så Sofe får komma fram igen. :)

Gustav sa...

sofeish: Även om kriget mot Irak till en början inte handlade om terrorism har det utvecklats till att vara en del av det globala kriget mot terrorismen. Man kan inte komma ifrån att Irak efter Saddams fall kom att utnyttjas som operationsbas av al-Qaida. När USA nu finns på plats vore det märkligt om man inte först avslutade jobbet, dvs oskadliggör varenda terrorist på irakisk mark, innan man drar sig tillbaka. Den senaste truppförstärkningen, som McCain förespråkade och Obama motsatte sig, har ju faktiskt resulterat i ett dramatiskt förbättrat säkerhetsläge och betydligt färre amerikanska, och irakiska, dödsoffer.

Sofe sa...

Min åsikt om Irakkriget är att det startades på falska grunder, men gjort är gjort och jag håller med om att jobbet måste avslutas på ett eller annat sätt. McCain ställde till det lite för sig när han sa att han är beredd på att stanna i Iraq i hundra år om så krävs, för det är inte vad ett land i ekonomisk kris vill höra. Obama anser att de amerikanske trupperna bör vara ute och ansvaret överlämnat på de irakiska trupperna inom sexton månader. Jag tycker att det är en orealistisk tidsplan, men jag ser inget fel i att ha ett mål. Jag hoppas att Obama, eller de personer han kommer att omge sig med, förstår vikten av att avsluta det som påbörjats, för vare sig vi vill eller inte är det han som kommer att fatta besluten.

Och angående truppförstärkningen som Obama röstade mot; var det inte den som även McCain röstade mot just därför att den innehöll en tidsplan? Eller var det en annan? Jag minns inte alla turer fram och tillbaka... Men jag tror att McCain och Palin kan ha förlorat några röster på att de konsekvent vägrade sätta en siffra på den tidsplan åtminstone Palin hävdade fanns. Två år, tio år, trettio år. Det mesta låter bättre än 'indefinitely'.

Sofe sa...

Det slog mig just att det här skiljer sig ganska mycket från de diskussioner vi brukar föra bland dina kommentarer. Yay or Nay? :)

Gustav sa...

Yay, och lika bra är väl det med tanke på att våra andra diskussioner aldrig ledde någonstans. :)

Sofe sa...

Ah fasen. Jag som skulle rösta Nay. :)

Gustav sa...

Jag förstod inte vad jag röstade på.

Sofe sa...

Då ska jag förklara det för dig på onsdag. För onsdagar är generellt sett en bra dag att förklara saker på. :)