Det händer ytterst sällan, men igår var det dags för ett besök i klädbutiken. Jag lade märke till några saker som fick mig att börja fundera över hur det egentligen står till i handeln.
1. Varför finns det bara tre provrum i stora butiker? Resultatet blir onödiga köer.
2. Varför springer det omkring personal i civila kläder och utan namnbrickor? Hur skall man kunna veta att dom jobbar där?
3. Hur är det möjligt att stora nationella och internationella klädkedjor inte vet hur man arrangerar en kö? Jag anser att man antingen bör använda ett system med nummerlappar, eller möjliggöra köbildning i rad framför kassan, dvs man placerar inte ut kassor på en rad samtidigt som man ställer expoställ framför kassorna så att organiserad köbildning därmed blir omöjlig.
Jag handlar kläder väldigt sällan och "hänger alltså inte med", men har det verkligen alltid fungerat så här? Vad är poängen med att låta kunderna stå i kö för att komma in i provrummet, tvingas gissa vem som är anställd och sedan vid betalning tvingas se sig omkring för att kunna identifiera vilka som köar och vilka som bara letar efter solglasögon.
Är kaosmarknadsföring* det nya inneordet på Handelshögskolorna? Är tanken kanske att kunderna skall bli så frustrerade att de helt enkelt genomför oövertänkta köp?
*Kaosmarknadsföring är ett ord jag kom på i stunden och skall inte förväxlas med den kaosmarknadsföring som eventuellt lärs ut i marknadsföringskurser (det skulle nämligen inte förvåna mig om det redan finns ett begrepp som heter kaosmarknadsföring).
4 kommentarer:
Det finns en regel som säger att om man har köpt nya kläder måste man följa upp det med minst ett "dagens outfit"-inlägg. Personligen tycker jag at det är en ganska löjlig regel, men what can you do...
Sofe: Självklart är dagens outfit publicerad, dock i min andra blogg.
Enkelt, de vill driva över försäljningen till internet där kostnaderna är väsentligt lägre. Naturligtvis fortsätter att ta ut samma slutpris av kunden. Eller högre - för det är "bättre service"
Anonym: Just klädhandel tror jag inte lämpar sig särskilt bra för internet. Den postorderhandel som vi redan har levt med i många år flyttar säkert över till internet, men jag skulle aldrig kunna få rätt storlekar utan att prova eftersom jag är en mycket dålig klädköpare.
Sofe: Jag kanske ger dig adressen till bloggen så småningom, men även det hänger så att säga på dig.
Skicka en kommentar