"Spend, spend, spend"

Jag hörde igår kväll ekonomiprofessor Paul Krugman tala med darrig stämma om att det görs för lite för att motverka den ekonomiska krisen och att det enda som gäller är att "spend, spend, spend". Staterna måste pumpa in pengar i aldrig tidigare skådad omfattning var budskapet. Risken är annars att jorden går under, menade Krugman underförstått. Tur i oturen är att det är en ekonomiprofessor som kommer med budskapet.

Vi skulle komma betydligt fortare ur krisen om även privatpersoner började spendera. Problemet är att det som är en logisk åtgärd för ekonomin i stort inte nödvändigtvis behöver vara detsamma för hushållen. Hushållen noterar en högre risk för arbetslöshet och svarar med att minska sin konsumtion och förbereda sig för dystrare tider. När allt fler hushåll agerar på samma sätt blir åtgärderna kontraproduktiva och risken för arbetslöshet ökar istället än mer. Hushållen är inte kapabla att fatta sådana beslut som krävs för att gynna ekonomin som helhet och därmed är det bara staten som kan vidta nödvändiga åtgärder.

Hur har jag agerat? Tyvärr måste jag väl medge att jag på grund av bristande konsumtionslust förmodligen har gjort den ekonomiska krisen något litet djupare. Jag har en konsumtionsskuld på cirka 20 000 kr (konsumtionsskuld = nödvändig konsumtion som har skjutits på framtiden) och förr eller senare måste jag börja betala av på denna skuld till mig själv.