tisdag 29 september 2009

Robur Ryssland och jag - en kort historik

Rysslandsfonderna har gått mycket bra i år, vilket är välbehövligt med tanke på hur dåligt det gick för dessa fonder under 2008. Swedbank kan stoltsera med att ha den svenska Rysslandsfond som ökat mest, upp 107 procent sen årsskiftet.

I nuläget har jag bara cirka 11 000 kronor placerade i Swedbank Roburs Rysslandsfond. Fonden är ett av mina längsta och käraste innehav (endast Spara Femman köptes in tidigare). Redan år 2000 köpte jag mina första andelar i Rysslandsfonden. Kursen var vid det årets slut 3,93 kr per andel. Den ryska börsen var vid denna tidpunkt fortfarande rejält nedtryckt efter Asienkrisen 1998 som fick många tillväxtmarknadsbörser att falla hejdlöst. Vid slutet av 2001 var kursen 6,4 och två år senare 9,4. Ytterligare två år senare, vid utgången av 2005, var fondandelskursen för Roburs Rysslandsfond 18,58. Värdet på fonden hade ökat med nästan 400 procent på bara fem år. Det var strålande tider för alla med pengar i Rysslandsfonder!

Idag är kursen 18,64. De senaste 4 åren har alltså inte varit särskilt lyckosamma. Den som lyckats tajma Moskvabörsens kraftiga upp- och nedgångar kan trots det ha tjänat mycket pengar. För bara något år sedan toppade Roburs Rysslandsfond nämligen med kurser över 30.

Jag har genom året tjänat en hel del pengar på mitt innehav i denna fond. Tyvärr har jag successivt, av privatekonomiska skäl, från tid till annan varit tvungen att sälja av andelar i bland annat denna fond för att få mat på bordet. Det tjänar därför ingenting till att drömma om vilka summor min ursprungliga placering år 2000 skulle ha växt till idag.

Den som inte kan få nog av Sparsamt leverne-relaterad aktienostalgi kan läsa vidare om mina första aktier och min första fond.


måndag 28 september 2009

Är hela Stockholms finanselit kriminell?

Samma dag som sex finansmän i den så kallade Cevian-härvan ställs inför rätta i Stockholms tingsrätt står det också klart att VD:n för börsbolaget White Shark misstänks för mord. Ingen skall naturligtvis dömas ohörd med med tanke på att psykopater gärna söker sig till finansbranschen och ledande ställningar finns det ändå visst fog för att skyldigförklara alla ledande finansmän utan att först höra dem samt att granska VD:ar för börsbolag extra noga. Helst skall de tvingas bevisa sin oskuld innan de anställs. Psykopater är dom hela bunten och sådana anförtror vi vårt kapital. Sparsamt leverne är i alla fall en garanterat psykopatfri blogg (med undantag för vissa läsare).

Vilken börs-vd eller finanskändis står näst på tur att dras inför skranket, och hur lyder anklagelsen? Förr eller senare måste väl någon av alla brats på trading- och mäklaravdelningarna åka dit för det dom gör på helgerna så min gissning blir bank och våldtäkt.

söndag 27 september 2009

Nytt aktieslag i depån

Eftersom jag bestämde mig för att delta fullt ut i Swedbanks pågående nyemission består min aktiedepå numera även av 105 st Swedbank BTA A. Mina Betalda Tecknade Aktier kostade 4 095 kronor. När nyemissionen är registrerad hos Bolagsverket omvandlas BTA automatiskt till vanliga A-aktier, vilket beräknas ske omkring den 14 oktober.

lördag 26 september 2009

Bokmässan 2009

Den som förväntar sig ett fylligt bildreportage även från årets Bokmässa blir besviken. I år bjuder jag nämligen inte på ett högkvalitativt fotokollage. Trösta er istället med fjolårets bilder som ni hittar här.

Årets bokmässa började bra. Jag var tidigt ute och behövde inte köa mer än kanske 5 minuter innan jag passerade mässgrindarna. Mitt första möte på mässgolvet var inte lika positivt. Inom två minuter stod jag nämligen öga mot öga med en representant för islamofascistiska Hamas. Vem hade kunnat tro att dessa ondskans hantlangare skulle finna nöje i att ha en monter på en mässa som symboliserar demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet? Där satt han i alla fall i sitt karakteristiska Hamasskägg.

Jag sneglade åt en karta som föreställde "Palestina" men som helt saknade staten Israel. Han erbjöd mig då ett exemplar av denna karta.

Var är staten Israel, undrade jag helt naturligt.
Inget Israel, bara Palestina, svarade han.
Vad händer med de judar som idag bebor Israel, fortsatte jag.
Han skakade bara på axlarna.
Varför är inte Israel med på kartan?
Där ute har du ditt Israel, sade han samtidigt som han pekade ut över mässgolvet. Här bara Palestina. Där ute har du judarna. Här bara palestinier.

Jag argumenterade med honom en liten stund, väl medveten om det meningslösa i att diskutera med islamofascister. Budskapet att Israel och det israeliska folket skall förintas är en oacceptabel åsikt som alltid måste bemötas. Om så bara för sakens skull.

Jag gick vidare in i mässhallen och stötte ganska omgående på Siewert Öholm. Skönt, tänkte jag. Där har vi i alla fall en man som står upp för det som är rätt. Jag tog tacksamt emot ett exemplar av Världen idag.

Doreen Månsson är supersöt. Hon satt, eller snarare halvlåg, lite nonchalant i en monter hela dan och verkade betydligt yngre än sina 35 år. Nykterist. Intervjuade olika författare med jämna mellanrum men det missade jag.

Jag lyssnade en stund till Kerstin Ekman i ABF:s monter. Hon kom in på ämnet kvinnohat med anledning av sin senaste bok Mordets praktik. Och när vi nu ändå talar om ämnet kvinnohat kan jag passa på att berätta att jag såg Tiina Rosenberg bli intervjuad av en bög i vad som såg ut att vara prinsessutstyrsel. Eventuellt var bögen förre riksdagsledamoten för vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. Tiina sade något i stil med "jag brukar inte gilla det ni bögar står för" innan jag tröttnade och gick vidare. Kul ändå med en riksdagsledamot i prinsessklänning som intervjuar en rabiat tokfeminist. Endast på Bokmässan...

Plan 2 erbjuder välbehövlig vila från böket, stöket och den obeskrivliga trängseln på Plan 1. Hittar man rätt i korridorerna finns där dessutom väldigt fina och obesökta toaletter. På väg ut från en sådan toalett tvingades jag vika undan för biskop Caroline Krook. Professorn och hustrun till Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström befann sig också i närheten och såg riktigt sur ut.

Vad är tabloid för något? Svarade man rätt på den frågan har man chansen att vinna en Lars Åberg-litografi. Jag vinner nog inte.

Glenn Strömberg gjorde reklam för en kokbok, tror jag. Han såg smalare ut i verkligheten än på tv (Doreen Månsson var mycket mindre än jag hade trott).

Plan 2 var en lugn oas. Nu tillbaka till plan 1.

Jag började bli sugen på lite kaffe. Jag letade bland montrarna efter någon som skulle vilja bjuda mig på kaffe. I en sparsamt besökt monter hittade jag två svenska muslimer med kraftiga skägg och bakom dem fanns en espressomaskin. 45 kronor för kaffe och wienerbröd i kaféet eller gratis kaffe utan wienerbröd hos muslimerna. Lätt val.

Annika Lantz. Suck.

Teknik
Ett stort antal företag erbjöd "tryck din egen bok"-tjänster. Är efterfrågan verkligen så stor? Nej, jag har aldrig funderat på att ge ut min egen bok men nu vet jag i alla fall att ni finns om jag ändrar mig, fick jag svara flera gånger när efterhängsna säljare förföljde mig. Marknadsläget förefaller vara extremt tufft.

Jag testade Nuut, som är den första läsplattan för böcker på den svenska marknaden. Nuut var smidig och lättanvänd. Min enda invändning rörde bläddringshastigheten. Det gick för långsamt att byta sida. 2 400 kr skulle härligheten kosta. Tack, men nej tack. Jag föredrar pappersvarianten.

Om jag vore lärare skulle jag definitivt köpa den elektroniska Whiteboarden Smart. Whiteboarden bestod av en dator, touchskärm och projektor. Läraren kan använda Smart som en vanlig whiteboard men samtidigt ha tillgång till datorn och alla dess pedagogiska möjligheter. Efter avslutad lektion är det lätt att spara ner alla anteckningar och mejla ut dessa till eleverna eller helt enkelt trycka ut dem i pappersform. Aldrig har det väl varit lättare att vara lärare än idag. Trots det går studieresultaten ner.

Mässkläder
Eccoskor. Tenniströja. Ryggsäck. Mjuka byxor. Det gäller att vara utrustad som för en exkursion i skogen om man skall klara en hel dag.

Pathfinder är inte bara namnet på den sond som Nasa skickade till Mars 1996 utan tydligen även på ett kommunistiskt bokförlag. Jag stannade till vid montern eftersom tjejen som tilltalade mig var liten och bibliotekariesöt men insåg först efter en stund att det var en kommunist jag talade med. En engelsk kommunist dessutom. Av ren artighet fortsätter jag att lyssna på henne även efter att jag insett att hon är kommunist.

Henning Mankell. Trist.

Thomas Bodström var jävligt snygg.

Tjejen som gjorde trevliga barnprogram med talande köksredskap är inte längre lika söt som jag vill att hon skall vara. Åldern tar ut sin rätt.

Jag höll Dick Harrison under särskild uppsikt men lyckades inte se honom antasta en enda mässbesökare.

Björn Hellberg signerar böcker överallt och hela tiden verkar det som. Han är säkert jättetrevlig och jättesnäll men det enda jag har läst av honom var så oerhört dåligt att jag helt enkelt inte kunde slutföra den till omfånget inte särskilt tjocka deckaren. Jag hade faktiskt gjort det bättre själv.

Det finns för många deckarförfattare i Sverige.

Spanien och Finland
Årets tema var spanskspråkig litteratur. Låt oss gå vidare. Som vanligt var Finland väl representerat på mässgolvet. I år kanske mer än vanligt eftersom det är märkesår med anledning av rikets splittring 1809. Jag bläddrade lite i en bok om Finlands historia som professorn Henrik Meinander skrivit. Professorn talade en bit ifrån mig om Finland 1944 men jag var mer intresserad av tiden dessförinnan. "Finlands historia" kostade hela 300 kr i mässmontern vilket är oacceptabelt högt. I Internetbokhandeln kostar den bara runt 200 kr. Böcker skall vara billiga på bokmässan, inte dyra. Visste ni förresten att det Svenska litteratursällskapet i Finland förvaltar miljardbelopp och har tjänat mycket stora pengar på Nokia?

Oerhört mycket attraktiva kvinnor. Kända ansikten. Författare. Gratisprylar. Godis. En hel del inköp och så naturligtvis mängder av böcker. Jag bryter här.

onsdag 23 september 2009

Min första fond - Spara Femman

Min första aktiefond hette Spara Femman. Bakom fonden stod Postbanken, som var ett samarbete mellan Posten och Nordbanken. Några av bloggens yngre läsare har kanske aldrig besökt ett riktigt postkontor, komplett med postkassörska och allt. Förr i tiden fanns det fullt med postkontor i hela Sverige och det var på ett sådant postkontor jag köpte min första aktiefond. Det var en trevlig postkassörsketant som öppnade fonden åt mig. På den tiden var jag fortfarande en ung student utan vare sig Internetbank eller möjlighet att girera pengar. Varje månad besökte jag därför personligen mitt postkontor för att med kontanta medel köpa ytterligare andelar i denna min första aktiefond.

Postbanken erbjöd 3 olika fonder. Spara Ettan var en räntefond för de som sparade på 1 års sikt. Spara Trean var en blandfond för de som sparade på tre års sikt. Spara Femman var en renodlad aktiefond för de som sparade på minst fem års sikt.

Jag vet inte exakt när jag startade mitt sparande i Spara Femman. Den första anteckning som nämner fonden är daterad sista december 1998. Eventuellt startade sparandet i fonden något eller några år dessförinnan. Fondens andelsvärde uppgick vid detta datum till 156,84. Ett år senare var andelsvärdet 230,13 vilket motsvarar en ökning på nästan 47 procent. Det var tider det!

Samarbetet mellan Posten och Nordea avvecklades så småningom. Spara Femman bytte namn till Spektra och Nordbanken bytte namn till Nordea. Postkontoren lades ner. Jag sålde mina sista andelar i Spektra 2005. Andelsvärdet var vid slutförsäljningen 352,8803. På sju år hade fonden alltså ökat i värde med 125 procent. Det är inte dåligt för en globalfond, särskilt inte med tanke på att vi under denna tid genomgick den så kallade IT-kraschen.

måndag 21 september 2009

Swedbanks information om nyemissionen är tydlig och värnar småspararna

Jag fick idag mitt inbetalningskort för eventuellt deltagande i Swedbanks nyemission samt en broschyr som redogör för bakgrunden till nyemissionen.

Det har tidigare uttryckts farhågor för att Swedbanks emissionsupplägg riskerar att kosta småsparare stora pengar. Bland annat Avanza har hävdat att småsparare ofta inte har tillräckligt mycket pengar för att kunna delta samt för lite kunskap för att förstå att de då istället måste sälja sina teckningsrätter.

Swedbanks information är dock på denna punkt så tydlig som den överhuvudtaget kan vara. Redan på omslaget står följande: "Teckna nya aktier i Swedbank senast den 6 oktober 2009, eller avstå från att teckna nya aktier i Swedbank och sälj istället dina teckningsrätter senast den 1 oktober 2009." "Det är viktigt att du gör ett aktivt val, annars riskerar du att förlora värde."

Budskapet om vikten att göra ett aktivt val upprepas sedan flera gånger, i flera stycken och under flera rubriker på sidan 1 samt även på sidan 2, 3 och 4. På broschyrens baksida, slutligen, står endast budskapet "Bestäm dig senast den 1 oktober 2009, annars riskerar du att förlora värde!" i en orange cirkel mot svart bakgrund.

De aktieägare som trots denna övertydlighet från Swedbanks sida ändå inte gör ett aktivt val får faktiskt skylla sig själva.

lördag 19 september 2009

Mina första aktier

Jag läser 2000-06-15 på avräkningsnotan från Aktieinvest. För 3 000 kr skapade jag med följande aktier min första aktieportfölj:

Net Insight B
Sigma B
Tele 1 Europe
Telia
Icon Medialab
Switchcore

Visst blir man lite nostalgisk vid anblicken av dessa klassiska It-bubblebolag?

I juli samma år plockade jag in SKF B, Volvo A och Gunnebo. Redan då tyckte jag tydligen att det var viktigt med diversifiering. Gunnebo blev sedan successivt mitt viktigaste innehav. Innan året var slut hade jag sålt allt i SKF, Sigma, Tele 1 och Telia. När år 2000 gick mot sitt slut bestod aktieportföljen därför av Volvo, Gunnebo, Net Insight, Icon Medialab och Switchcore.

Jag får ibland frågan varför jag numera mest köper investmentbolag. Jag planerar att återkomma till mina tidiga år som aktieplacerare i senare inlägg. Kanske får frågan då sitt svar (om den inte redan fått det).

Tack regeringen!

När regeringen nu utökar jobbskatteavdraget med ett fjärde steg får Sveriges löntagare ytterligare motivation att arbeta, för allas bästa, samtidigt som det blir lite lättare för de med lägst inkomster att få vardagsekonomin att gå ihop.

Om regeringen Reinfeldt, Gud förbjude, skulle förlora mot fifflaren Sahlin blir resultatet omedelbara och kännbara skattehöjningar för landets arbetare. I en sådan situation har jag inget annat val än att minska min konsumtion för att bibehålla, eller kanske rentav utöka, sparkvoten och på så sätt förbereda mig för dystrare tider. Jag kommer inte vara ensam om att agera på det viset. Resultatet för svensk ekonomi blir katastrofalt.

Oärliga socialdemokrater sprider dimridåer

Lena Hjelm-Wallén oroar sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet för att regeringen Reinfeldt skall regera vidare efter valet 2010 även om regeringen inte erhåller egen majoritet (dvs precis som den socialdemokratiska regeringen Persson gjorde efter valförlusten 2002). Hon menar att regeringen Reinfeldt måste stödja sig på Sverigedemokraterna i ett sådant läge (att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen är vi överens om) och att detta är oacceptabelt.

Om vi bortser från att det naturligtvis inte är det minsta oacceptabelt att regeringen Reinfeldt regerar vidare med stöd från ett parti svenska folket röstat in i Riksdagen, och vars politik är regeringslinjen i de flesta europeiska stater, finns det ännu en stor brist i Hjelm-Walléns resonemang. Grundlagen stipulerar nämligen att regeringen regerar vidare så länge inte en absolut majoritet av riksdagens ledamöter i en misstroendeförklaring röstar mot regeringen. Socialdemokraterna måste alltså ta hjälp av Sverigedemokraterna för att bli av med regeringen Reinfeldt.

Socialdemokraterna försöker misstänkliggöra regeringen Reinfeldt när det i själva verket är Socialdemokraterna som måste samarbeta med Sverigedemokraterna för att avsätta regeringen efter valet 2010. Anser inte Socialdemokraterna att man skall följa de regler som finns i Regeringsformen? Varför försöker Socialdemokraterna omtolka grundlagen? Varför försöker Socialdemokraterna lura väljarna?

måndag 14 september 2009

Swedbanks nyemisson

Swedbanks aktieägare har företrädesrätt att teckna 1 ny stamaktie per 2 befintliga aktier (såväl stam- som preferensaktier).

Teckningskursen är 39 kronor per ny stamaktie.

Jag äger 210 aktier i Swedbank (160 stamaktier och 50 preferensaktier) och har därmed rätt att teckna 105 nya stamaktier. Kostnaden blir 4 095 kr.

De aktieägare som inte agerar riskerar att förlora mycket pengar. Det gäller att sälja sina teckningsrätter om man inte vill delta i nyemissionen, annars blir de ju värdelösa samtidigt som aktieinnehavet späds ut kraftigt. Tydligen är det många småsparare som förlorar pengar på detta sätt varje gång nyemissioner genomförs.