Att slösa pengar på grund av dumhet och ego

Häromdagen gick jag omkring och botaniserade bland bokhyllorna i en stor second hand-butik i Göteborg. Jag hade aldrig besökt just denna butik tidigare och visste inte vad som väntade mig i form av utbud, priser och organisering. På en skylt på väggen stod det tydligt angivet "Böcker X kr", "Pocket Y kr". Det var ju billigt, tänkte jag, och sökte systematiskt igenom hyllorna utan att hitta något jag ville läsa.

När jag hade avverkat hyllorna för skönlitteratur kom jag till en sektion med lite blandad facklitteratur. Jag såg inte några andra prisanslag och utgick därför från att "Böcker" även här skulle kosta "X" kr. Utbudet var skralt men jag hittade ändå en fin fotobok av det större formatet. Jag har en ganska god uppfattning om vad olika slags böcker betingar för värde på andrahandsmarknaden och slog därför till på detta "fynd" och begav mig till kassorna.

I kassan vänder kassörskan upp boken, pekar på prismärkningen och frågar mig om jag har sett att denna bok kostar "Z" kr. Det hade jag naturligtvis inte gjort, i sådant fall hade jag aldrig köpt den. Men där och då kunde jag inte förmå mig till att säga att jag trodde denna bok skulle kosta "X" kr, som det stod på anslaget, och att jag inte visste att de dyrare böckerna i denna butik hade individuell prismärkning. Att kassörskan ens ställer frågan till mig visar att hon är medveten om att butiken har ett problem med tydligheten vad avser prisinformationen, men det är en fråga för ett annat inlägg. I detta inlägg konstaterar jag bara att jag besvarar kassörskans fråga med ett "Ja", blippar telefonen mot betalterminalen, tar min bok och lämnar butiken.

Boken kostade mig 10 gånger mer än jag trodde att den skulle göra. Jag hade lätt kunnat avstå från att köpa den när jag fick veta av kassörskan vad den kostade, hon ställde ju till och med en extra fråga till mig angående priset eftersom hon misstänkte att jag var lite bakom/lost/efter. Jag köper ändå boken eftersom jag inte ville känna mig dum inför kassörskan. Nu känner jag mig dum inför mig själv istället. 

Hur hade ni gjort i kassan? Hade ni avstått från köpet eller låtsats som ingenting och sträckt fram kortet?

Den här gången slösade jag bort mina pengar i en välgörenhetsbutik och mina pengar går till nyttiga ändamål snarare än rik butiksägare. Jag känner mig bortgjord likafullt.

Jag känner mig blåst varje gång jag lämnar en Lidl-butik

I sparsamma kretsar anses det vara en synd att handla någon annanstans än på Lidl. Själv tycker jag att det är en synd att betala mer än nödvändigt för en vara i förhållande till den kvalitet som erbjuds.

Jag har bott på olika platser under mitt liv, men ingen av dessa har haft en Lidl-butik inom rimligt gångavstånd. Det har alltid krävt att jag sätter mig i bilen för att handla på Lidl, vilket jag sällan har tyckt varit en bra idé.

Nu när jag har pensionerat mig är tiden inte längre en lika stor faktor vid val av livsmedelsbutik. Jag har möjlighet att promenera längre sträckor eller anpassa mina bilturer så att jag passerar en Lidl. Därför har jag under den senaste månaden besökt Lidl lika många gånger som under hela mitt tidigare liv.

Den senaste månadens besök har lärt mig tre saker om Lidl:

1. Personalen är den sämsta och mest oengagerade samt minst serviceinriktade av alla matvarukedjor.
2. Butikerna är fruktansvärt stökiga, trånga, dåligt planerade och fulla med personal som blockerar gångarna helt när de packar upp varor.
3. Lidls system för prismärkning på hyllorna är designat för att lura kunderna att tro att en vara är billigare än den är. Dessutom är det vanligt att ett lägre pris visas på hyllan medan ett högre pris debiteras i kassan.

Det har hittills inte hänt en enda gång att jag lämnat en Lidlbutik med kvittot i handen och förnöjt kunnat nicka att allt stämmer. Varje gång har jag upptäckt att det har stått ett lägre pris på hyllan än på kvittot, och flera gånger har jag upptäckt att jag betalat ett högre pris än jag trott på grund av att jag misstolkat hylletiketten.

Visst är en hel del varor billigare på Lidl men det måste vägas mot bristerna i sortimentet. Häromdagen behövde jag senap och den enda som fanns tillgänglig på Lidl var en stående tub på 200 g, närmast en miniförpackning, som vid prisgranskning naturligtvis visade sig vara betydligt dyrare per viktenhet än ett flertal alternativ på Willys.

Lidl verkar vara en butik där kunderna ska anpassa sig efter butiken och inte tvärtom. Jag är inte helt nöjd med det upplägget. Jag vill helst tillämpa samma shoppingbeteende oavsett vilken butik jag besöker och inte behöva sätta huvudet i larmberedskap bara för att det står Lidl på skylten.