När började folk tvätta sina golv med sedlar?

Jag var nere en sväng på Willys tidigare idag. Min rakapparat har börjat ladda ur lite väl snabbt och jag ville se om det fanns några billiga uppladdningsbara batterier att löda fast i rakapparaten istället för de inbyggda. Jag lyckades inte hitta några billiga varor överhuvudtaget men efter en manöver ämnad att undvika ett par hostande ungar, som fattat posto framför chipsavdelningen, hamnade jag så småningom på städavdelningen, där jag kom att häpna av stor sparfasa.

Det ni ser är våta engångsmoppar avsedda att moppa golvet en gång och sedan kastas i soporna.

Det som fick mig att häpna var upptäckten av produkten Swiffer Wet, som är något slags engångsvåtmoppar och kostar 63,90 kr för 12 st. Förutsatt att en sådan engångsvåtmopp räcker till en normalstor lägenhet och att en genomsnittligt städvillig person moppar över sina golv två gånger i veckan blir årskostnaden (oräknat inköp av moppskaft) 554 kr! Jag häpnade. Lite till höger om Swiffers engångsmoppar fanns det mikrofibermoppar att köpa för 48,90 st (går att köpa betydligt billigare i andra butiker). Jag tänker inte ens förse er med en uträkning för att visa hur extremt mycket billigare det är att moppa sina golv med flergångsmikrofiberdukar istället för engångspappersdukar men vill ni själva räkna kan ni tänka er att en mopp går att använda 1000 gånger innan den behöver kastas.

Det ni ser är flergångs mikrofibermoppar som kan användas torra eller våta tusentals gånger innan de kastas.

Hur länge har det här pågått? När började folk tvätta sina golv med sedlar? 

Att slösa pengar på grund av dumhet och ego

Häromdagen gick jag omkring och botaniserade bland bokhyllorna i en stor second hand-butik i Göteborg. Jag hade aldrig besökt just denna butik tidigare och visste inte vad som väntade mig i form av utbud, priser och organisering. På en skylt på väggen stod det tydligt angivet "Böcker X kr", "Pocket Y kr". Det var ju billigt, tänkte jag, och sökte systematiskt igenom hyllorna utan att hitta något jag ville läsa.

När jag hade avverkat hyllorna för skönlitteratur kom jag till en sektion med lite blandad facklitteratur. Jag såg inte några andra prisanslag och utgick därför från att "Böcker" även här skulle kosta "X" kr. Utbudet var skralt men jag hittade ändå en fin fotobok av det större formatet. Jag har en ganska god uppfattning om vad olika slags böcker betingar för värde på andrahandsmarknaden och slog därför till på detta "fynd" och begav mig till kassorna.

I kassan vänder kassörskan upp boken, pekar på prismärkningen och frågar mig om jag har sett att denna bok kostar "Z" kr. Det hade jag naturligtvis inte gjort, i sådant fall hade jag aldrig köpt den. Men där och då kunde jag inte förmå mig till att säga att jag trodde denna bok skulle kosta "X" kr, som det stod på anslaget, och att jag inte visste att de dyrare böckerna i denna butik hade individuell prismärkning. Att kassörskan ens ställer frågan till mig visar att hon är medveten om att butiken har ett problem med tydligheten vad avser prisinformationen, men det är en fråga för ett annat inlägg. I detta inlägg konstaterar jag bara att jag besvarar kassörskans fråga med ett "Ja", blippar telefonen mot betalterminalen, tar min bok och lämnar butiken.

Boken kostade mig 10 gånger mer än jag trodde att den skulle göra. Jag hade lätt kunnat avstå från att köpa den när jag fick veta av kassörskan vad den kostade, hon ställde ju till och med en extra fråga till mig angående priset eftersom hon misstänkte att jag var lite bakom/lost/efter. Jag köper ändå boken eftersom jag inte ville känna mig dum inför kassörskan. Nu känner jag mig dum inför mig själv istället. 

Hur hade ni gjort i kassan? Hade ni avstått från köpet eller låtsats som ingenting och sträckt fram kortet?

Den här gången slösade jag bort mina pengar i en välgörenhetsbutik och mina pengar går till nyttiga ändamål snarare än rik butiksägare. Jag känner mig bortgjord likafullt.