Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade i gårdagens jultal att regeringen planerar omfattande åtgärder för att göra Sverige tryggare. Fokuseringen på rättsväsendet är inte förvånande med tanke på att det inte finns budgetutrymme för några stora välfärdsreformer. Svenskarna är trötta på den slapphet som länge har präglat kriminalpolitiken. Regeringens aviserade uppstramning av straffskalorna och attityden till brottslingar bör därför ha en gynnsam effekt på opinionsstödet inför valet 2010.
Regeringen vill att det tidsbestämda
straffet för mord höjs till maximalt 18 år. Högsta domstolens vanvettiga beslut härom året, som innebar att normalstraffet för mord skall vara 10 år och inte livstid, har medfört att de flesta mördare numera inte ens får avtjäna 7 år i fängelse (nästan alla blir villkorligt frisläppta efter att ha avtjänat två tredjedelar av fängelsetiden). Många narkotikabrottslingar får sitta inlåsta längre än mördare. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, men inte förvånande om man betänker att det är socialdemokratiska regeringar som har utsett de flesta justitieråden.
Högsta domstolens beslut mer eller mindre tvingade regeringen att föreslå skärpningar av straffskalan för mord. Domstolarnas milda praxis vid våldsbrottslighet och upprepad brottslighet ser också ut att ge resultat. Den borgerliga regeringen kommer nämligen även att föreslå skärpta straff för till exempel misshandel och utpressning, samt för återfallsförbrytare. Tanken är att hela straffskalorna skall utnyttjas.
Det maximala tidsbegränsade straffet föreslås höjas till 18 år även för bland annat grov mordbrand, grovt sabotage och terroristbrott. Straffskärpningar inom dessa brottskategorier ligger väl i tiden mot bakgrund av att
den svenska stenkastarvänstern nu tycks ha lierat sig med i Sverige boende islamister. Jag fasar för en framtid där den våldsromantiserande vänstern slåss sida vid sida med kriminella förortsgäng och militanta islamister. Det vi nu ser i Rosengård är det första exemplet på en sådan ohelig allians. Det som förenar den religionskritiska vänstern med islamisterna är deras hat mot samhället samt deras vilja att använda våld för att nå sina mål. Om inget görs kommer även Sverige inom några år att drabbas av sådana upplopp som nu äger rum i Grekland. Det gäller att mota Olle i grind och polisen måste vid minsta tendens till att Rosengårdsupploppen sprider sig agera resolut, vilket jag skriver mer om
här.
Uppdatering: Konvertiten Pernilla Ouis skriver i en krönika i
Sydsvenskan mer om den förening vars medlemmar gjorde sig skyldiga till olaga intrång och sedan avhystes av polis, vilket ju är upprinnelsen till de pågående kravallerna i Rosengård. Den islamiska föreningen ansluter sig till den allra mest extrema läran,
salafi. Salafimuslimer är extra patriarkala, homofoba och odemokratiska jämfört med mainstreamislam. Ni som såg
Debatt igår kväll lade kanske märke till hur föreningens företrädare vägrade ta avstånd från Usama bin Ladin? Att svenska antifascister ger avkall på sina grundläggande värderingar om religionens skadliga inverkan på samhället, kvinnans rätt, den fria sexualiteten etc och istället samarbetar med en förening som på goda grunder måste betecknas som fascistisk är mycket anmärkningsvärt. Den enda slutsats jag kan dra av hela soppan är att AFA inte är en politisk organisation överhuvudtaget. AFA är helt enkelt en samling kriminella bråkstakar som enbart bryr sig om våld och skadegörelse.