Julklappsutdelning

När jag startade Sparsamt leverne hösten 2003 var det den första så kallade ekonomibloggen. Mycket har hänt sedan dess och efterföljarna är många. Några är bättre, några är sämre, men på det hela taget tycker jag att de flesta har något att ge mig. Nu är det dags för julklappsutdelning. Jag har helt säkert glömt flera bloggar och ber om ursäkt för det redan nu.

Finanskvinnan får ett diplom för mest läsvärda blogg. Ekonomisanering får en man. Fröken B får ett vuxenpass (och en man) [denna julklapp köptes redan innan det visade sig att Fröken B var vuxen nog att skaffa sig en buffert innan hon köper aktier, dessutom har hon visst skaffat sig, kanske inte en man men väl en pojke]. Robert får Jobbet. Cristoffer får stock. Sjukpensionären får ett högt betyg. Markus får inte nånting eftersom han under året inte bara fyllt 30 utan dessutom gift sig, avancerat i karriären och förmodligen snart även blir pappa. Minna får bara en tanke eftersom jag inte vill riskera ett shopaholic-återfall genom en perfekt present. Frisk ekonomi får en länk. Jag Vet får en poster på Palin. David får motivation att skriva analyser lite oftare. Plupp får en uppenbarelse och löser Hilberts åttonde problem. Miljonär får en trisslott.

Gud Jul även till Kerla som ju inte har någon ekonomiblogg och till Jeppe som förgyller bloggen med sina kunniga kommentarer, samt till alla andra som tittar in här då och då.

God Jul till Er alla!

Privatekonomiska notiser

Min hyra har höjts med 39 kronor.

Jag har klagat hos Västtrafik och erhållit en värdecheck på 50 kronor, i kompensation för en utebliven buss.

Jag har skaffat ett träningskort (för ett helt år). Arbetsgivaren betalar merparten men jag får ligga ute med pengarna till nästa månadslön. (Etiketten träning används nu för tredje gången trots att jag ännu inte har besökt träningsanläggningen en enda gång).

Jag såg ett bra erbjudande i ett reklamblad. Jag klippte ut rabattkupongen och begav mig till affären, handlade det jag skulle men glömde att lämna in kupongen. Missad rabatt: 26 kronor.

Jävla skitteknik

Min nya telefon har inbyggd GPS. Telefonen innehåller flera olika träningsprogram baserade på GPS-mottagaren. Idag testade jag avståndsmätaren. Jag gick min vanliga runda och lät samtidigt telefonen mäta upp sträckan. Det visade sig att promenaden bara var ungefär hälften så lång som jag hade trott. Jag måste gå rundan två gånger för att få tillräckligt med träning.

Det här kan inte stämma, tänkte jag. Nåt måste vara fel. Jag gick därför samma runda en gång till och fick exakt samma resultat. Jävla skitteknik som tvingar mig att promenera mera.

Japp. Som ni kan se har etiketten "träning" nu blivit använd två gånger. Här händer det minsann grejer och det är inte ens dags för nyårslöften ännu.

Efterlängtad omläggning av kriminalpolitiken

Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade i gårdagens jultal att regeringen planerar omfattande åtgärder för att göra Sverige tryggare. Fokuseringen på rättsväsendet är inte förvånande med tanke på att det inte finns budgetutrymme för några stora välfärdsreformer. Svenskarna är trötta på den slapphet som länge har präglat kriminalpolitiken. Regeringens aviserade uppstramning av straffskalorna och attityden till brottslingar bör därför ha en gynnsam effekt på opinionsstödet inför valet 2010.

Regeringen vill att det tidsbestämda straffet för mord höjs till maximalt 18 år. Högsta domstolens vanvettiga beslut härom året, som innebar att normalstraffet för mord skall vara 10 år och inte livstid, har medfört att de flesta mördare numera inte ens får avtjäna 7 år i fängelse (nästan alla blir villkorligt frisläppta efter att ha avtjänat två tredjedelar av fängelsetiden). Många narkotikabrottslingar får sitta inlåsta längre än mördare. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, men inte förvånande om man betänker att det är socialdemokratiska regeringar som har utsett de flesta justitieråden.

Högsta domstolens beslut mer eller mindre tvingade regeringen att föreslå skärpningar av straffskalan för mord. Domstolarnas milda praxis vid våldsbrottslighet och upprepad brottslighet ser också ut att ge resultat. Den borgerliga regeringen kommer nämligen även att föreslå skärpta straff för till exempel misshandel och utpressning, samt för återfallsförbrytare. Tanken är att hela straffskalorna skall utnyttjas.

Det maximala tidsbegränsade straffet föreslås höjas till 18 år även för bland annat grov mordbrand, grovt sabotage och terroristbrott. Straffskärpningar inom dessa brottskategorier ligger väl i tiden mot bakgrund av att den svenska stenkastarvänstern nu tycks ha lierat sig med i Sverige boende islamister. Jag fasar för en framtid där den våldsromantiserande vänstern slåss sida vid sida med kriminella förortsgäng och militanta islamister. Det vi nu ser i Rosengård är det första exemplet på en sådan ohelig allians. Det som förenar den religionskritiska vänstern med islamisterna är deras hat mot samhället samt deras vilja att använda våld för att nå sina mål. Om inget görs kommer även Sverige inom några år att drabbas av sådana upplopp som nu äger rum i Grekland. Det gäller att mota Olle i grind och polisen måste vid minsta tendens till att Rosengårdsupploppen sprider sig agera resolut, vilket jag skriver mer om här.

Uppdatering: Konvertiten Pernilla Ouis skriver i en krönika i Sydsvenskan mer om den förening vars medlemmar gjorde sig skyldiga till olaga intrång och sedan avhystes av polis, vilket ju är upprinnelsen till de pågående kravallerna i Rosengård. Den islamiska föreningen ansluter sig till den allra mest extrema läran, salafi. Salafimuslimer är extra patriarkala, homofoba och odemokratiska jämfört med mainstreamislam. Ni som såg Debatt igår kväll lade kanske märke till hur föreningens företrädare vägrade ta avstånd från Usama bin Ladin? Att svenska antifascister ger avkall på sina grundläggande värderingar om religionens skadliga inverkan på samhället, kvinnans rätt, den fria sexualiteten etc och istället samarbetar med en förening som på goda grunder måste betecknas som fascistisk är mycket anmärkningsvärt. Den enda slutsats jag kan dra av hela soppan är att AFA inte är en politisk organisation överhuvudtaget. AFA är helt enkelt en samling kriminella bråkstakar som enbart bryr sig om våld och skadegörelse.

Nytt rekord

När jag granskar mina kreditkortsköp upptäcker jag att saldot är ungefär dubbelt så högt som det brukar vara vid den här tiden i månaden. Till viss del har det så klart att göra med att det är december och att man därför har utgifter för julklappar och extra höga utgifter för mat, godis och stearinljus. Men julen lyckas inte förklara hela utgiftsexplosionen. Det verkar som om jag helt enkelt har genomfört betydligt fler småköp, vilket tillsammans med julutgifterna alltså har resulterat i ett nytt rekord för kreditkortssaldot.

Krisen är riktigt allvarlig

SAS piloter har enligt medieuppgifter gått med på sänkta löner och andra effektiviseringsåtgärder. Har vi sett något tydligare tecken på krisens omfattning än detta?

Jag tror dock att media har missuppfattat. SAS piloter har bara gått med på en sänkning av årets löneökning.

Jag erkänner

Jag erkänner att det förra inlägget tillkom enbart därför att bloggen behövde någon form av privatekonomianknytning. Det har varit ont om ekonomiinläggen på sistone men jag lovar bot och bättring. Inte än på ett tag dock. Från och med mellandagarna, eller kanske årsskiftet, kommer jag återigen att lägga mer fokus på det egna sparandet i bloggen. Se där, en tidig julklapp åt alla läsare!

Inställt aktieköp

Jag har inte köpt vare sig fonder eller aktier för den senaste månadslönen. Idag var jag nära att köpa några Svolder för att komplettera portföljens existerande investmentbolag. Jag avstod dock. Trots det kraftiga börsraset i år känns det inte som något klockrent köpläge. De pengar jag har tillgängliga för aktieköp får ligga och vänta lite till. Kanske slår jag till på både Svolder och Investor efter nästa lön.

En vit jul

Jag önskar mig inte något särskilt för egen del denna jul. Jag önskar dock att Alla barn fick möjlighet att glädjas under julen. Att ingen behövde känna oro eller ångest därför att vuxna i deras närhet dricker och förändras.

Nästan 400 000 svenska barn växer upp i familjer där en eller flera vuxna har ett riskfyllt drickbeteende. Men det är inte bara dessa barn som skulle må bra av en vit jul. Många vuxna intalar sig själva att de blir roliga och snälla när de dricker, att de blir omtyckta av sina barn även som fulla. Så är det dock inte. Barn tycker alltid att det är obehagligt med vuxna som blir påverkade av alkohol, vare sig det sker ofta eller sällan, och även om den vuxne inte blir redlöst berusad. Barnen låter sig inte luras, de känner lukten och de uppfattar alkoholrelaterade beteendeförändringar mycket väl - och detta orsakar osäkerhet och otrygghet. Ett barn kan bli otryggt även om den vuxne inte blir aggressiv eller våldsam, t ex när den vuxne blir "extra" snäll av sin berusning.

Det brukar heta att julen är barnens högtid. Många barn upplever inte julen som någon högtid och ofta är det alkoholens fel att så är fallet. Det skall drickas glögg, det skall drickas kryddat brännvin, det skall vara konjak och likör till kaffet och ett par rejäla glas whisky framför brasan, vinet och julölen till maten inte att förglömma. Det är inte helt ovanligt att alkoholen är det centrala på julbordet. Barn gillar inte vuxna påverkade av alkohol. Barnen blir oroliga och ibland även rädda. De vill ha sina föräldrar så som de brukar vara. Vad är viktigast, barnen eller det kryddade brännvinet?

Den som spar han har

I GP läser jag denna Luciamorgon följande:

"De senaste tio åren har Volvokoncernen i snitt delat ut fem miljarder per år till aktieägarna, med en topp de sista två åren då aktieägarna fått över 30 miljarder. Ångrar Leif Johansson att han inte slogs hårdare för att behålla de pengarna i bolaget för dessa bistra tider?

- De efterklokas klubb är världens största. Det är klart, hade jag anat att det skulle bli denna kris...

Men Volvo vill växa genom uppköp och nu är det klassiskt köpläge. Då har Volvo inga pengar?

- Vi får väl se, säger Leif Johansson och tittar med ett leende mot presschefen Mårten Wikforss som är med under intervjun."

Uppenbarligen har många i näringslivet svårt att lära av historien. När Ericsson riskerade konkurs efter telekombubblan trots mycket stora vinster under en rad av år dessförinnan tvingades man genomföra en nyemission. Från Ericssonhåll bedyras numera ofta vikten av att hålla sig med en stor kassa för att gardera sig mot de stora svängningarna i telekomkonjunkturen. Att AB Volvo, som ofta har anklagats för att ha för mycket pengar i kassan, nu går in i en exceptionell lågkonjunktur utan att det är självklart att företaget kan utnyttja börsraset för stora företagsköp är väl bara ännu ett exempel i raden på det negativa och samhällsfarliga inflytande så kallade aktieanalytiker utgör. Det är ju sällan man hör företagsledare klaga över för mycket pengar i kassan.