Investmentbolag, del 1 - Egna innehav

Jag köper huvudsakligen aktier i investmentbolag och brukar därför med jämna mellanrum uppdatera mig om bolagen i sektorn. Av naturliga skäl har jag bäst koll på de företag jag själv äger aktier i så vi kan börja med dessa. Bolagen redovisas efter vikt i portföljen.

Industrivärden
Industrivärden äger kronjuvelerna i svenskt näringsliv. Svenska Handelsbanken, Sandvik, Ericsson, Volvo, SCA, SSAB och Skanska är alla riktiga kvalitetsbolag med framtiden för sig. Ett köp av Industrivärden är inte så mycket ett spel på bolagsledningens kompetens som ett spel på svensk industris framtid. Går det bra för Industrivärdens bolag går det bra för Sverige. En numera ganska måttlig belåning skapar hävstång både uppåt och nedåt men bakbinder samtidigt ledningen ifall något av innehavsbolagen skulle behöva kapitaltillskott - då kanske ommöbleringar i portföljen blir nödvändiga. Å andra sidan brukar Industrivärdens bolag vara välkapitaliserade och välskötta (jämför t ex SHB med övriga svenska storbanker).

Investor
Investor är det största svenska investmentbolaget men har inte riktigt samma kvalitet på innehaven som Industrivärden. SEB är en blek kopia av SHB, Atlas Copco har aldrig nått samma stjärnglans som Sandvik. Utöver de noterade kärninvesteringarna med SEB, Atlas Copco, ABB, AstraZeneca, Ericsson, Electrolux, Husqvarna och SAAB har Investor även så kallade operativa investeringar och Private Equity-investeringar. De operativa investeringarna är främst fokuserade på hälsovård med Biovitrum, Gambro och Caridian samt Mölnlycke. Lägger man sedan till innehavet i AstraZeneca ser man att Investor satsar rejält på Hälsovård och Läkemedel, sektorer som antas växa snabbare än ekonomin som helhet på grund av en åldrande och rikare befolkning i världen. Detta är ett viktigt argument för köp av Investoraktien.

Investor har ingen nettobelåning men detta uppvägs av att flera innehav, både onoterade operativa investeringar och riskkapitalinvesteringarna är mycket kraftigt skuldsatta. Investor har dessutom tvingats skjuta till mångmiljardbelopp i nyemissioner för både Husqvarna och SEB, mobiloperatören 3 kräver ständiga kapitaltillskott och de onoterade innehaven är överlag kraftigt skuldsatta vilket kräver finansiell beredskap från Investors sida i en utsträckning som inte är fallet för Industrivärden med sina innehav.

Kinnevik
Kinnevik utvecklades mycket positivt under Jan Stenbecks ledning. Jan Stenbeck satsade på nya områden som telekom och reklam-tv. Frågan är om den nya generationen Stenbeckar, ledda av blonda Cristina, kan fortsätta sin fars framgångssaga. Jag är ytterst tveksam, åtminstone när det gäller graden av innovation. När det gäller själva innehaven som sådana är mycket vunnet om Cristina helt enkelt sitter still i båten och låter dessa växa och utvecklas som tidigare.

De fyra innehaven Millicom, Tele2, Korsnäs och MTG svarar för ungefär 90 procent av substansen i Kinneviks portfölj, med Millicom som största innehav. Ett köp av Kinnevik är ett köp framför allt av teleoperatörer, en helägd skogsrörelse samt lite media. På köpet får man även ett gäng blygsamma nya investeringar på tillväxtmarknader, t ex jordbruk och mikrokreditbolag.

En intressant detalj med Kinnevik är att detta investmentbolag fortfarande har en helägd industrirörelse i form av Korsnäs. Korsnäs har genom åren genererat fina kassaflöden som har kunnat finansiera nya satsningar på mobil- och mediemarknaderna. Det verkar inte vara mode längre med detta upplägg, vilket åtminstone jag tycker är synd (även t ex Industrivärden har tidigare haft helägda rörelsedrivande bolag).

Kinnevik har en stark slagsida mot tillväxtmarknader, främst Ryssland och Östeuropa och kan därför vara ett alternativ för vissa fondsparare med motsvarande exponeringsbehov.

Svolder
Svolder är ett litet investmentbolag med fokus på noterade svenska små och medelstora företag. Ledningen strävar numera efter att ha ett mindre antal bolag i portföljen, mellan 10 och 15 stycken. Svolder skall normalt inte förälska sig i några innehav men verkar på senare år ha gift sig med Beijer Alma, Beijer Electronics och, med reservation för att minnet sviker mig, Acando. Dessa tre bolag klassas som strategiska och står alltså inte på säljlistan i första taget (återigen med reservation för Acando). Beijer Alma svarar för övrigt för cirka en tredjedel av substansvärdet varför en positiv inställning till detta innehav är att föredra om man tänker köpa Svolder.

Svolder har som policy att dela ut minst 5 procent av substansvärdet varje år. Eftersom Svolder tillämpar brutet räkenskapsår kommer utdelningen på hösten. Det är lätt att följa Svolder. Aktuellt substansvärde redovisas på hemsidan varje vecka och rapporterna har vunnit pris för sitt upplägg.

Eftersom Svolders substansvärde understiger en miljard kronor samtidigt som man har en hel del personer anställda på huvudkontoret är förvaltningskostnaderna inte försumbara som i Industrivärden, Investor och Kinnevik. Vid senaste rapporttillfället uppgick administrationskostnaderna, rullande 12 månader, till 15 miljoner vilket motsvarade höga 2,1 procent av då aktuellt substansvärde. Detta är kanske inget man som aktieägare bryr sig särskilt mycket om ett år då aktien stiger med 60 procent på 6 månader, men så höga förvaltningskostnader förutsätter ändå att Svolders ledning gör skäl för sina pengar och levererar rejäl överavkastning.

Svolders aktie brukar handlas med lägre rabatt ju närmare utdelningen man kommer. Ofta lönar det sig att köpa aktien på vintern och sälja den före utdelning på hösten.

Lundbergs
Lundbergs (L E Lundbergföretagen AB) är inte ett investmentbolag ur skatteteknisk synvinkel men åker med här ändå. Ungefär halva substansvärdet utgörs av fastigheter, dels i form av helägda dotterbolaget Fastighets AB L E Lundberg, dels i form av aktieinnehav i Hufvudstaden.

Bland övriga större innehav hittar vi framförallt Holmen, Cardo och Industrivärden. Dessutom finns ett antal mellan Industrivärden och Lundbergs överlappande innehav; Handelsbanken, Sandvik och Indutrade. Lundbergs är vid sidan av Handelsbankssfären största ägare i Industrivärden och har genom åren successivt flyttat fram sina positioner. Innehavet i Industrivärden är extra intressant eftersom aktieägare i Lundbergs får rabatt på rabatten på utdelningarna från Industrivärdens innehav eftersom både Industrivärden och Lundbergs handlas med ganska stora substansrabatter.

När jag tittar på Lundbergs blir jag inte direkt till mig av upphetsning. Innehaven är överlag väldigt tråkiga. Mycket fastigheter, lite skog, lite industri, lite blandat. Anledningen till att jag ändå slutligen köpte några aktier i företaget är att Fredrik Lundberg förefaller ha Sverige kanske bästa affärsnäsa. Genom åren har hans aktieportfölj avkastat väldigt bra. Jag förväntar mig inga snabba och stora värdeökningar på Lundbergaktierna utan sätter min tilltro till att Fredrik Lundberg och hans affärsnäsa till ganska låg risk förmår skapa fin avkastning även de kommande tio åren.