Den misshandlade generationen

Jag bor i Göteborg. Samtliga manliga släktingar, boende i Göteborg, som är yngre än 25 år har blivit rånade eller misshandlade på öppen gata helt oprovocerat. Några har blivit rånade och misshandlade flera gånger. Jag känner dessutom till ytterligare ett tjugotal ungdomar, barn till grannar, arbetskamrater och liknande, som har blivit rånade eller misshandlade på öppen gata i Göteborg.

Det finns dom som hävdar att kriminaliteten inte alls har ökat i Sverige: "Det var värre på 50-talet." Hur många känner du som har blivit rånade eller misshandlade helt oprovocerat? Hur många känner din mamma som blev rånade eller misshandlade i hennes tonår?

Hur kan samhället utsätta en hel ungdomsgeneration för denna behandling? Förtjänar våra barn inte längre en trygg uppväxt?

Det finns alldeles vanliga 15-åriga pojkar, som gillar att spela tv-spel och lira innebandy, som har blivit rånade 4-5 gånger. Rånade på mobiltelefoner, mopeder och kläder. Det finns knappt en enda kille i Göteborg med en ny moped som inte har utsatts för rån eller rånförsök. Så här kan det inte få fortsätta. Förr eller senare kommer någon av alla dessa pojkar att beväpna sig. Är det vad som krävs?

Volvos värde varar bäst hos staten?

Rolf Wolff skriver i en debattartikel att staten bör ta över ägandet i Volvo Personvagnar.

Jag anser att om Ford inte längre har resurser att finansiera Volvo och om Volvo därmed riskerar konkurs måste svenska staten gripa in. Volvo och fordonsindustrin i övrigt är så viktig för Sveriges ekonomi att staten måste gripa in för att rädda hundratusentals arbetstillfällen och en industriell och kunskapsmässig infrastruktur som inte kan återskapas.

Om Ford inte längre klarar av att fungera som ägare åt Volvo bör staten i samarbete med AB Volvo köpa aktiemajoriteten i Volvo PV av Ford. Staten och AB Volvo pumpar in 25 miljarder kronor i bolaget och övertar 51 procent av aktierna. AB Volvo tar en tioprocentig ägarandel av varumärkesvårdande skäl. Volvo PV fortsätter att vara en del av Fordgruppen och samarbetar om teknikutveckling och liknande. 25 nya miljarder bör räcka för att täcka förluster i Volvo PV i åtminstone 2-3 år. Riksbanken ser till att kronan håller sig på en för exportindustrin lagom nivå i förhållande till dollarn på cirka 8,50 kr fram till dess att fordonsindustrins kris är över. Staten kan mycket väl vara en långsiktig ägare av Volvo lika väl som man kan vara en långsiktig ägare av Vattenfall och LKAB. Om Ford lyckas repa sig och återfå något av sin forna glans bör staten vara öppen för att sälja tillbaka sina aktier till Ford. Om ytterligare kapitaltillskott krävs och om Ford inte klarar av att skjuta till sin andel kan det vara nödvändigt att finna en annan delägare istället för Ford, t ex Renault. Ett statligt räddningspaket för Volvo bör även innehålla en mer informell del som innebär att samtliga statliga myndigheter och bolag enbart köper Volvo-bilar. Myndigheterna skall även uppmanas att något utöka sina bilinköp de närmaste åren. Regeringen bör även göra klart för andra stora svenska företag, t ex inom Wallenbergsfären att det nu är läge att visa lite patriotism om man i framtiden vill ha goda förbindelser med regeringen.

Hur skall man agera i fallet Saab Automobile? Saab har aldrig visat sig ha förmåga att bedriva lönsam personbilstillverkning. Staten bör därför inte ingripa för att rädda detta företag. Alla resurser bör satsas på Volvo PV.

Lördag i Göteborg

Det gick inte att skjuta på det längre. Jag införskaffade därför ett par nya skor idag. Dom kostade 1 400 kr och återigen blir jag diskriminerad i egenskap av man. Damskor är betydligt billigare.

Sporrad av skoköpet höll jag på att spontanköpa en vinterjacka på KappAhl (trots att jag bestämt att det inte blir någon ny jacka i år) när Janne Josefsson trängde sig förbi. Jag kom alldeles av mig och stod en stund och iakttog skjutjärnsjournalisten samtidigt som jag låtsades titta på tröjor. Hans teknik i klädbutiken liknade den i Debattstudion. Han ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde tillbaka, gick snabbt vidare, ryckte åt sig ett plagg, granskade det, hängde/slängde tillbaka plagget och upprepade. En fascinerande uppvisning!

Göteborg är verkligen en liten stad. Bara en kort stund tidigare såg jag Thomas Wernersson. Nu fattas Oldsberg, Hysén och Sjöberg så har man sett hela den Göteborgska kändiseliten på samma dag, tänkte jag.

Apropå kändisar. Det är miljardärsbröllop i stan. Jag passerade förbi Tyska kyrkan men såg ingenting vare sig på framsidan eller på baksidan. Bara staket som stod redo att spärra av området några timmar senare. Lisa Persdotter har anklagats för att gifta sig på grund av pengarna snarare än kärlek. Jag vet inget om det aktuella fallet. Däremot har jag full förståelse för att en 28-årig kvinna kan falla för en 60-årig man om mannen i fråga har varit i rymden, varit med och byggt upp Microsoft, umgåtts med alla möjliga människor jorden runt och dessutom har resurser att fortsätta bjuda på upplevelser livet ut. Charles Simonyi har säkerligen mer än pengar att erbjuda.

Efter rundturen kring Tyska kyrkan gick jag genom Brunnsparken. En mängd konstiga vänstergrupperingar demonstrerade där och jag fick armbåga mig fram. Jag var på väg att gå fram till en grupp piketpoliser som samtalade en bit bort för att klaga, men avstod när jag hörde en av poliserna säga: "Vi får helt enkelt ställa oss på rad, gå arm i arm och rensa bron även om det inte lär bli populärt". Hemma vid datorn igen läste jag att det handlade om en motdemonstration mot ett Sverigedemokratiskt torgmöte som skulle hållas en stund senare. Med tanke på utfallet i bloggens opinionsundersökning är det kanske inte helt orimligt att anta att även några läsare befann sig på plats.

Bilderna nedan visar Tyska kyrkan (Christinæ kyrka) sedd från Södra hamngatan respektive Köpmansgatan.