En 'guilty pleasure' är något man njuter av trots att man förstår att det inte hålls högt av folk i allmänhet. Det kan till exempel handla om kiosklitteratur eller filmer av Romero. Min 'guilty pleasure' är Aktieanalytikern. Vilken aktieanalytiker?, kanske du undrar. The Aktieanalytikern, är svaret. Men nog med svengelska nu. Aktieanalytikern är en högst kontroversiell figur i nördiga ekonomikretsar men förmodligen totalt okänd för de flesta.
Aktieanalytikern i bastun. |
Aktieanalytikern är en kanal på Youtube i vilken en man sitter framför en vikvägg av trä (Aktiepappa och några till hävdar att han sitter i en bastu, vilket jag hävdar är fel) och talar in i kameran i en enda, ofta lång, oredigerad tagning. Ämnet är aktier och ekonomi. Aktieanalytikern laddar upp klipp varje dag och i två livesändningar varje vecka svarar han dessutom på tittarnas frågor.
Varför är han då så kontroversiell? Jo, det beror på två omständigheter; personlighet och aktiestrategi. Jag skall inte gå djupare in på Aktieanalytikerns personlighet men nämner som ett talande exempel att han i en video häromveckan sade att om det finns en aktiegud skulle han vara aktiegudens chef. Så säker är han på sin förmåga att tjäna pengar på aktier.
Typisk video från Aktieanalytikern |
Aktiestrategin innebär extremt risktagande i val av aktier, oftast sådana som av en eller annan anledning rasat kraftigt på börsen, i kombination med högsta möjliga belåning. Aktieanalytikern kallar sig själv Fire eftersom han lever på sina aktier men eftersom portföljen är ganska liten och levnadsomkostnaderna ganska höga är han tvingad att ta extrem risk för att åtminstone ha möjlighet att åstadkomma sådan avkastning som möjliggör ett uttag på 30-40 tusen per månad och därmed fortsatt arbetsfritt leverne.
Att följa Aktieanalytikern är lite som att åka förbi en trafikolycka med bilen. Man vet att man inte skall titta men det är svårt att låta bli. Hans aktiestrategi är rena galenskapen och jag hoppas verkligen att han inte med sina videor får följare att agera på liknande sätt. Samtidigt är det upp till var och en att själv ta ansvar för sina placeringar och man kan inte skylla en sprängd aktieportfölj på Aktieanalytikern om man med vett och vilja högbelånat en aktieportfölj bestående av diverse krisföretag.
Aktieanalytikern är förresten lite mer än 'a guilty pleasure' för mig, han är även en utmärkt insomningshjälp. Det finns något hypnotiskt över hans malande stämma och stirrande in i kameran. Har jag lite svårt att somna händer det att jag sätter på Aktieanalytikern och låter hans magi verka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar