När jag skriver detta blogginlägg har det snart gått ett dygn sedan premiären av det redan klassiska tv-programmet Ullared. Jag har aldrig varit på Ge-Kås i Ullared och bänkade mig därför i tv-soffan med viss förväntan inför gårdagens premiär. Det som följde fick mig att ompröva min syn på konsumtion, umgänge, svenskhet - ja rentav livet självt! Jag fick mer än en gång bekämpa pinsamhetsimpulser som ville tvinga mig att byta kanal, men jag bet ihop och stannade kvar framför tvn. Jag har aldrig sett något liknande. Jag blev helt matt. Herrejävlar.
Ursäkta de helt obefogade svordomarna. Många av de medverkande verkade vara trevliga personer. Jag gillade framför allt Morgan, som tycktes ha ett riktigt slappt drömjobb, samt den supande skånepappan som var tvungen "att fixa lite med tältet" medan familjen shoppade loss.
3 kommentarer:
Håller med, har nog aldrig blivit så avskräckt någon gång!
Anonym:
Några av personerna var dock ganska sköna. Jag förstår t ex att pappan är tvungen att supa.
Ja, vad ska man säga. Jag såg det också och suckade. Jag har dock varit där själv och kan faktiskt intyga att det inte är så illa som det verkar. TV har en fantastisk förmåga att hitta just de som sticker ut, annars blir det kanske inte så bra program kan man tänka.
Man kan ju diskutera hur mycket hon från Skåne lurade sig själv med att tycka att det var så billigt och att de "sparade" genom att storhandla en gång per år (för 50.000) när hälften av allt hon köpte verkade vara impulsköp och troligtvis inte så nödvändigt (läs skräp).
Skicka en kommentar