I senaste numret av Forskning & Framsteg läser jag att "Undervisning på engelska ger dåliga resultat". I Sverige blir det allt vanligare att undervisning på såväl gymnasie- som högskolenivå bedrivs på engelska. Den pedagogiska forskningen visar dock entydigt att man lär sig bättre på förstaspråket, dvs svenska. När undervisningen bedrivs på ett främmande språk blir begreppsförståelsen sämre. "För abstrakt och precist tänkande behöver man alla sina språkliga resurser", heter det i artikeln.
Jag har själv utsatts för engelskspråkiga undervisningsexperiment. På gymnasiet läste jag redan för mer än 10 år sedan en biologikurs på engelska. Visst var det kul med en stor och tjock amerikansk bok att läsa i, men när inte ens läraren kunde översätta fackuttrycken till svenska var det något som var fel. På universitetet har jag som de flesta andra dränkts i engelskspråkiga böcker. Lyckligtvis har själva undervisningen som regel varit på svenska. Jag minns dock ett 5-poängs moment där ett arbete samt presentationen och diskussionen av detsamma skulle ske på engelska. Presentationsdagen blev rent komisk. En hel föreläsningssal full av vanligtvis diskussionslystna och intelligenta studenter som försökte, men misslyckades, med att på engelska få till stånd meningsfulla diskussioner om de presenterade uppsatserna. Läraren tvingades till slut ingripa och beordra fram diskussioner på svenska för att dagen inte skulle bli helt fiaskoartad.
Vi behöver bli bättre på engelska, men vi behöver även bli bättre på svenska. När ämnesundervisning bedrivs på engelska istället för på svenska blir resultatet sämre kunskaper i ämnet, sämre kunskaper i svenska, samt eventuellt något bättre kunskaper i engelska. Detta verkar inte vara helt genomtänkt.
3 kommentarer:
Ett stort problem! Tanken bakom är god. Att man skall lära studenterna fackspråket även på engelska så att man som examinerad skall vara attraktiv i alla delar av världen och inte bara Sverige. Men det görs på bekostnad av kvalitén på kunskapen och det borde inte va okej..
Många lärare argumenterar dock för att böcker i vissa ämnen helt enkelt är bäst skrivna av vissa författare (internationellt erkända, mest använda studentlitteratur i andra länder osv) och dessa råkar vara engelskspråkiga och deras böcker har inte översatts till svenska. Ur lärarens perspektiv helt klart ett dilemma. Ska man pracka på sina studenter den litteratur som är svårare att förstå men bäst i informationssyfte eller den bok som är lättare att förstå men med ett fattigare innehåll?
Hm.. Tyvärr föddes jag lat så ja vet ju vad min åsikt e men...
Jag håller helt med. När jag läste psykologi tror jag inte en enda bok var på svenska. Hela utbildningen fram till magisterexamen var på engelska. Ibland med lärare med engelska som förstaspråk. Dessutom ansågs det vara en merit att skriva uppsatserna på engelska. Ibland var det parodi och vuxna studenter skolkade från de muntliga redovisningarna.
Jag är övertygad om att det finns bra böcker på svenska. Om inte, kanske någon ska skriva en ;)
fröken b: Valet av kurslitteratur tycker jag inte är lika problematiskt. Engelsk kursbok är okej så länge föreläsningar, diskussioner, uppsatser, arbeten och tentor är på svenska. För att bibehålla svenskan som ett levande språk är det dock viktigt att man inte slentrianmässigt använder sig av engelska uttryck bara därför att kursboken är på engelska.
Kerla: Man blir helt enkelt dummare om man använder ett språk man inte till fullo behärskar för att uttrycka komplicerade sammanhang.
Skicka en kommentar