söndag 9 maj 2010
Drevet går...mot varghataren
De kriminella varghatare som medverkade i programmet omfattas naturligtvis av källskydd och journalisten lär inte röja deras namn. Problemet för de kriminella varghatarna är dock att även om ansikten och röster förvrängdes i programmet kan uppmärksamma tittare ändå samla ledtrådar om varghatarnas identiteter på hög när de gång på gång tittar på programmet och lägger märke till varje liten detalj.
På Internet pågår nu en frenetisk jakt på de personer som medverkade i programmet och kanske då främst på den så kallade samordnaren, som eventuellt också redan är identifierad. Även vapenexperten kan ha skäl att känna sig orolig. Förhoppningsvis sitter en hel del kriminella varghatare ute i sina stugor och är rejält uppskrämda just nu. Drevet går och den här gången är det inte vargen som är utsatt...
Antalet vargar i Sverige
Personliga assistenter
Nästan alla utgiftsposter i den omfattande statsbudgeten kan diskuteras och diskuteras dessutom ofta flitigt. Somliga vill höja försvarsanslagen, andra vill minska barnbidragen. Eftersom resurserna är knappa gäller det som regel att minska anslagen till ett område för att kunna öka anslagen inom ett annat.
Det finns dock ett kapitel i statsbudgeten som aldrig ifrågasätts. Jag tänker på Assistansersättningen som 2014 beräknas sluka 30 miljarder kronor. Utslaget på de endast 17 000 brukarna blir det alltså nästan 2 miljoner kronor per assistansberättigad.
Låt mig först klargöra att jag inte är motståndare till systemet med personliga assistenter rent principiellt. Jag är beredd att avdela omfattande resurser för att göra livet bättre för handikappade. Jag är dock inte beredd att avdela hur stora resurser som helst och jag är definitivt inte beredd att acceptera ett system som sväller över alla gränser utan att någon ifrågasätter kostnaderna.
30 miljarder är ingen anmärkningsvärd kostnad. Försvar och samhällets krisberedskap kostar i en jämförelse ungefär 46 miljarder. Rättsväsendet går lös på 36 miljarder kronor. Universiteten och högskolorna kostar 38 miljarder, studiestödet 24 miljarder. Det anmärkningsvärda är att dessa 30 miljarder går till en liten grupp om endast 17 000 brukare!
"Nu är du bara småsint Gustav! Klart de handikappade skall ha sina assistenter!" Låt mig problematisera frågan. Om du har turen att bli handikappad innan du fyller 65 år får du din assistansersättning även som pensionär. Om du blir handikappad efter 65 år fyllda återstår ett liv i det vanliga vårdsystemet, dvs på ålderdomshem, sjukhem och sjukhus. De äldre har inte rätt till personliga assistenter för att kunna fortsätta leva ett värdigt liv efter en olycka. Endast personer under 65 år har det. Är det självklart att satsa 30 miljarder kronor på 17 000 brukare under 65 år eller kan det vara aktuellt att minska summan 30 miljarder till 25 miljarder och istället satsa 5 extra miljarder inom äldrevården? Det handlar alltså i slutändan om vanlig hederlig svensk fördelningspolitik. Vilka grupper skall gynnas?
När reformen om personliga assistenter till handikappade infördes 1994 beräknades kostnaden till 1 miljard kr och omfattningen till 6 000 personer. År 2000 var kostnaden 7 miljarder kr och år 2005 14 miljarder kronor. 2014 beräknas kostnaden bli 30 miljarder kronor. Det är inte helt orimligt att kostnaden inom 10-20 år ligger på 50-60 miljarder kronor om man beaktar den hittillsvarande ökningstakten.
Jag tror att vi har att göra med en lagstiftning som i sig själv är kostnadsdrivande. Det är mindre troligt att de handikappade på bara några år har ökat kraftigt eller att det tidigare fanns ett stort och osynligt behov. Att bidragssystem leder till att bidragstagarna försöker maximera det egna uttaget är inte konstigt.
Är det självklart att att var och en har rätt att passas upp i hemmet 24 timmar per dygn? Är det inte mer rimligt att personer som inte kan ta hand om sig själva istället får bo på speciella boenden? Jag förstår mycket väl att det är trevligt att bo kvar i sin egen lägenhet även efter att man har blivit helt förlamad. Frågan är om det är rimligt ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Ett stort antal assistenter skulle kunna sparas in genom att låta 10 brukare som idag bor i egna lägenheter spridda över en stad istället bo i egna lägenheter i ett och samma hus. En assistent skulle då kanske kunna ha sömnjour för två eller tre brukare samtidigt istället för som idag endast en enstaka.
Uppenbarligen är det så att personer som idag har rätt till personliga assistenter inte hade det för 5, 10 eller 15 år sedan. Var Sverige på den tiden ett inhumant samhälle?
Låt mig avslutningsvis säga att jag vill att handikappade skall ha ett bra liv. Jag anser dock inte att systemet med personliga assistenter nödvändigtvis är det enda systemet som kan åstadkomma ett värdigt liv för handikappade. Många personer får rimligtvis ett lika bra liv på ett gruppboende där brukarna kan dela på personalen snarare än att varje brukare skall ha en egen personalstab. Politik handlar i stor utsträckning om att fördela knappa resurser. Politikerna måste visa att nyttan av systemet med personliga assistenter överstiger den nytta resurserna kan ge inom alternativa användningsområden, exempelvis ökade satsningar på sjukvård eller äldreomsorg.
Svart vecka
Så här mycket fattigare har jag blivit sedan den senaste uppdateringen 1 maj:
24 830 kr.
Den första maj var jag god för 375 509 kr och idag endast 350 679 kr, dvs jag har blivit 6,6 procent fattigare på en dryg vecka, varav merparten av minskningen beror på börsfallet (en liten del kan naturligtvis precis som vanligt hänföras till konsumtion).
lördag 8 maj 2010
Göteborg är en genomkorrumperad stad
I Göteborg prenumererar ett parti på makten: Socialdemokraterna.
Ett stort antal kommunala bolag utan någon som helst insyn bedriver vitt skilda verksamheter och dessa bolag äger dessutom varandra i komplicerade koncernstrukturer.
"Göteborgsandan" innebär inget annat än att beslut fattas inom ramen för en grabbkultur utanför de beslutande organen, utan insyn och utan möjlighet till egentlig uppföljning.
Det finns ingen politisk opposition i Göteborg. De borgerliga politikerna sitter i knät på socialdemokraterna och står fullt ut bakom det politiska system som bevisligen leder till korruption.
Politikerna och byråkraterna, tjänstemännen i de kommunala bolagen samt dessa närstående bolag ligger alla med varandra. Familjemedlemmar gynnas på olika sätt. Några exempel: Göran Johanssons bevisat inkompetenta dotter Anna Johansson - som saknar både utbildning och arbetslivserfarenhet - gjordes till stadsdelsnämndsordförande och sitter numera i Göteborgs kommunstyrelse. Dottern till en av de misstänkta tjänstemännen i den nu aktuella Allbäckhärvan är stadsjurist och har bl a haft som uppgift att kontrollera Idrotts- och föreningsförvaltningen där hennes pappa var anställd. Dotterns chef, stadsjuristen Gunnar Andersson, är sambo med förre vd:n på det korruptionsanklagade kommunala bolaget Familjebostäder. Göteborgs sossepamp Annelie Hulthén var tidigare gift och har barn med den PR-konsult, Morten Rud Pedersen, den anklagade byggherren Stefan Allbäck anlitat. Ordförande i Morten Rud Pedersen AB är den tidigare ledande Göteborgsmoderaten Johnny Magnusson. Göran Johanssons och Annelie Hulthéns tidigare politiske sekreterare Anders Hulterström förhandlar om att bli anställd konsult hos Morten Rud Pedersen. Anders Hulterström är ordförande i Göteborgs Kommunala Förvaltnings AB, det mäktiga koncernbolag som äger bland annat Liseberg, Göteborg Energi och Göteborgs Hamn. Anders Hulterströms pappa, den gamle sossetoppen Sven Hulterström är för övrigt ordförande i Göteborgs Hamn AB. Anders Hulterströms ersättare i arbetet med budgetfrågor heter Johan Carlsson och är sambo med kommunalrådet Helena Nyhus som är ordförande i Idrotts- och föreningsnämnden, som ju är den nämnd som anlitade vaktbolag för att stänga ute Janne Josefsson från ett öppet sammanträde. I Göteborg ligger alla med alla. I Göteborg håller alla varandra bakom ryggen. Kan någon verkligen vara förvånad över att korruption uppstår i en sådan miljö?
Ta gärna en titt på kommunstyrelsen. Utöver Göran Johanssons dotter, som ju ärvt uppdraget hittar vi där även bland annat en alkoholiserad kvinna med kriminella kopplingar. Men detta är ju Göteborg och i Göteborg talar politikerna inte illa om varandra. Väljarna känner därför inte till vilken bakgrund kommunstyrelsens politiker har.
När ett parti prenumererar på makten och styr genom grabbkultur och informella beslutsvägar uppstår korruption.
Göteborg är en myriad av kommunala bolag och förvaltningar som äger varandra i ett invecklat schema. De högsta tjänstemännen är sossar. Näringslivet och politikerna ligger i samma säng. Röran är total.
Min lösning är enkel: Hela det politiska toppskiktet skall avgå. Alla kommunala förvaltningschefer skall bytas ut. All personal på stadskansliet skall sägas upp och får söka sina tjänster på nytt när nya chefer har tillträtt. Ett nytt politiskt system skapas som går ut på att oppositionen faktiskt granskar och opponerar sig mot den styrande majoriteten snarare än att vara en del av den informellt. De kommunala bolagen säljs ut (privata näringsidkare riskerar därefter inte att bli utkonkurrerade av skattesubventionerade bolag). Idrotts- och föreningsförvaltningen flyttas lämpligen från sina slottslika lokaler i Kvibergs kaserner till en fastighet närmare Gustav Adolfs torg. Göteborgs tingsrätt har nyligen flyttat till nya lokaler så det finns faktiskt en ledig fastighet i direkt anslutning till Stadskansliet. En lokal som både politiker och tjänstemän i Göteborg skall vara glada över att inte ha stiftat närmare bekantskap med tidigare.
Tyvärr är det inte möjligt att som i Italien tillsätta särskilda domare och åklagare med extraordinära befogenheter när det visar sig att en stad är lika genomkorrumperad som Göteborg. I Sverige kan en domstol inte upplösa korrumperade politiska församlingar och sätta städer under tvångsförvaltning. Annelie Hulthén kan andas ut.
fredag 7 maj 2010
Mer om Spiltan
I Spiltans årsredovisning läser jag att de totala kostnaderna för att driva Spiltan under 2009 uppgick till 5,5 miljoner kronor. Detta ger i relation till värdet av tillgångarna en kostnadsandel på inte mindre än 3,4 procent! Spiltan med vd Per H Börjesson brukar med jämna mellanrum gå till frontalangrepp mot fondbolagen och deras, som det heter, orimligt höga avgifter. Att Spiltan då har en kostnadsandel på hela 3,4 procent inger inte direkt förtroende. Investmentbolagskollegan Industrivärden hade under samma period förvaltningskostnader på 0,2 procent av portföljens värde. Spiltan har alltså en kostnadsnackdel på 3,2 procentenheter av portföljvärdet gentemot Industrivärden. Det vill till att Spiltans ledning är synnerligen lyckosam i sina placeringsval för att kunna kompensera för denna kostnadsnackdel.
Industrivärden är förmodligen det investmentbolag på börsen med den lägsta kostnadsandelen men även i jämförelse med de flesta andra större investmentbolag har Spiltan en kostnadsnackdel.
onsdag 5 maj 2010
Jag tycker synd om Spiltans postansvarige
Är fenomenet frankeringsmaskin okänt ute i obygden (Stockholm)?
lördag 1 maj 2010
Ekonomisk ställning 30 april 2010
Hedgefonder: 40 185 kr.
Aktiefonder: 131 462 kr.
Aktier: 125 499 kr.
Summa tillgångar och skulder: 375 509 kr.
Under april ökade sparkapitalet i värde med 10 869 kr (3 procent).
Köp: Brummer Multi-Strategy 2XL (stor affär) och JPM Global Natural Resources (liten ökning).
Försäljningar: Avanza Zero (liten minskning) och Skagen Global (liten minskning).
Mottagna utdelningar: Investor och Lundbergföretagen.
Hela månadens värdeökning kan hänföras till stigande aktie- och fondkurser. Utgifterna översteg inkomsterna och sparandet var alltså negativt i april.
Det finns inte längre någon "överskottslikviditet" på mina konton och jag har därför inte möjlighet att köpa något utan att först sälja något annat (även om jag naturligtvis kan utnyttja belåningsmöjligheten i kapitalförsäkringen för att överbrygga gapet mellan in- och utbetalningar vid sådana sälj/köp).
fredag 30 april 2010
Sensationellt klargörande från Kriminalvårdens forskningschef angående våldtäktsepidemin
Martin Grann: "Något som vi kan och måste bli bättre på handlar om språk och kultur. Vi har i många fall redan psykologer som talar andra språk, till exempel arabiska, men inte i tillräcklig utsträckning. Vi jobbar särskilt på att hitta psykologer med annan kulturell bakgrund. Det är viktigt, inte bara med språkkunskaper men även att förstå hur man tänker i andra kulturer. Särskilt eftersom en väldigt hög andel av sexualbrottslingarna inte har svenska som modersmål."
Martin Granns konstaterande att sexualbrottsligheten i dagens Sverige i stor utsträckning är ett importerat problem lär kosta honom jobbet, om han inte klarar sig undan genom att skylla på att han är felciterad.
Martin Grann nöjer sig inte med att konstatera att sexualbrottsligheten är ett importerat problem. Han insinuerar dessutom att det finns en kulturell förklaring till invandrarnas (arabernas) höga andel av sexualbrotten:
"Min uppfattning är att i den svenska diskursen är vi naivt sekulariserade. Inte minst när det gäller att förklara den här typen av mänskligt beteende. Det ska vara diagnoser och gärna förklaringar som handlar om hjärnan. När det handlar om grova brott så finns det starka mekanismer som gör att vi vill slå det ifrån oss, och få oss att känna att vi har förklaringar och kontroll, för det känns obehagligt att det kan finnas sådana brott i ett modernt samhälle.
Folk blir nästan förbannade om man säger att varken biologiska eller psykologiska modeller över hjärnan kan förklara vad människan är kapabel till."
Kriminalvårdens forskningschef avfärdar alltså biologin och psykologin som förklaringsmodell till sexualbrottsligheten. Då Martin Grann redan tidigare konstaterat att sexualbrottsligheten till mycket stor del kan härledas till invandrade svenskar återstår väl egentligen bara den kulturella förklaringsmodellen: Vår svenska våldtäktsepidemi är resultatet av en snedvriden syn på kvinnan och sexualiteten som har rötterna i främmande kulturer.
torsdag 29 april 2010
Cykeltrenden - går det att både njuta av och tjäna pengar på den?
Att cykla hem från jobbet i solsken, stanna vid tappen och köpa en glass, fortsätta över och förbi motorvägsköerna i maklig fart men ändå vara förvissad om att resan hem går fortare än med spårvagn är kanske gott nog. Cyklister som inte nöjer sig med upplevelsen, miljövänligheten och motionen har dock även möjlighet att köpa aktier i cykelproducenter och så att säga profitera på sitt nöje, men är det en god idé?
Många skickliga aktieplacerare har ofta god förmåga att identifiera trender i samhället och köpa aktier i företag som har förmågan att exploatera dessa trender. Ett bolag som Investor inriktar sig på investeringar i Hälsovårdssektorn eftersom man tror att denna del av den globala ekonomin kommer att växa snabbare än ekonomin i stort. Industrivärden motiverade sitt inhopp i AB Volvo med att man hade identifierat ett stort och kraftigt växande behov av transporter i takt med att ekonomin blir allt mer globaliserad. Bloggaren Cornucopia växlade över till oljeaktier sedan han fått insyn i begreppet Peak Oil och dragit slutsatsen att detta fenomen skulle leda till stadigt stigande oljepriser under lång tid.
Det råder inte något tvivel om att cyklandet blivit “inne” i Sverige på senare år. Fler och fler väljer att ställa bilen, åtminstone några dagar i veckan, och istället cykla till jobbet. Cykelpendlarna ses numera året runt, i regn såväl som i solsken. Cykelvägar anläggs i snabb takt, vilket gör det än mer attraktivt att cykla.
Sverige utgör dock bara en liten del av den globala cykelmarknaden. I ett traditionellt mycket cykeltätt land som Kina strävar människor efter att kunna ställa undan sin cykel för att istället köpa bil.
Cykeltrenden är inte stark bara i Sverige. Cykeln är på frammarsch i större delen av den industrialiserade världen. Att jättestaden Mexico City låter danska konsulter utforma ett cykelvägsnät är ingen isolerad företeelse. De problem bilismen orsakar i förvuxna jättestäder låter sig inte lösas med fler bilvägar. Fler och fler inser att satsningar på kollektivtrafik och cykeltrafik är hållbara lösningar.
Att kineser ställer undan sina cyklar och istället köper bil är olyckligt för kinesiska cykelproducenter men påverkar i mindre utsträckning de globala cykelproducenterna. Den typ av tekniskt mycket enkla cyklar som kineserna slänger undan i någon gränd kan inte riktigt jämföras med de dyrbara och tekniskt avancerade cyklar som den stilmedvetna västerlänningen köper. De ledande cykeltillverkarna tillverkar endast i mindre utsträckning sådana enkla cykelmodeller som eventuellt missgynnas av den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. I ekonomiska termer är cykeltrenden i den utvecklade världen alltså viktigare än det, eventuellt, minskade cykelintresset i länder som Kina.
Det som talar för att cyklandet kommer fortsätta öka är:
*en ökad medvetenhet om den miljöförstöring som följer i bilismens spår,
*städer som inte längre klarar av att hantera en växande bilpark med köer och tidsförluster som följd,
*en allmän hälsotrend,
*ett sparsamt leverne,
*det faktum att Peak Oil kommer omöjliggöra bilism för merparten av folket någon gång i framtiden (om man nu tror på detta framstår cykelindustrin som ett klockrent case).
Aktiemarknaden svämmar inte direkt över av noterade cykelproducenter. Vår svenska cykelkung Salvatore Grimaldis företagsgrupp är dessvärre inte börsnoterad och detsamma kan sägas om det familjeägda cykelkomponentföretaget Shimano, vars växlar och bromsar sitter i ganska många cyklar världen över. Världens största cykelproducent Giant Manufacturing Co. handlas dock på börsen i Taipei, Taiwan. Där handlas också Merida Industry Co Ltd, världens näst största noterade cykelproducent. På senare år har aktiekursen i dessa båda företag korrelerat ganska väl med oljepriset och kan därför vara intressanta alternativ för den som tror på stigande oljepriser, om det nu inte räcker att tro på den allmänt starka cykeltrenden.
En nyanlagd cykelväg i Göteborg precis bredvid Ånäsvägen. Lägg märke till den helt tomma cykelbanan och jämför med den mer eller mindre stillastående trafiken ner mot Tingstadstunneln längst till vänster i bild.