Byte av a-kassa

Jag har inlett det nya året med att byta a-kassa och sparar därmed ett par hundralappar varje månad. Det finns stora pengar att spara på att vara medlem i rätt a-kassa. Det skiljer nämligen mer än 4 000 kr per år i avgift mellan de dyraste och billigaste a-kassorna. Att arbetslösheten bland respektive a-kassas medlemmar har betydelse för avgiftens storlek resulterar i att låglöneyrken har högst avgift och höglöneyrken lägst avgift.

Många svenskar har flera olika a-kassor att välja mellan. Den som har en akademisk examen kan alltid välja att vara med i AEA och betalar då endast 90 kr per månad i avgift. Många akademiker är säkerligen medlemmar i t ex Unionens eller Journalisternas a-kassa och skulle enkelt kunna spara en slant varje månad på att byta a-kassa. Jag gissar att det även finns en hel del musiker med högskolexamen som betalar 415 kr per månad för medlemskap i Musikernas a-kassa men som istället skulle kunna vara medlemmar i AEA och därmed spara drygt 300 kr per månad.

Problemet med att folk söker sig från dyra a-kassor som Musikernas till billiga som AEA är att den billigare a-kassan då får medlemmar som är mer benägna att vara arbetslösa, och om arbetslösheten bland en a-kassas medlemmar stiger ja då stiger även avgiften. Medlemmar i AEA gör därmed bäst i att inte informera akademiker med benägenhet för arbetslöshet, och som för närvarande är medlemmar i en annan a-kassa, om att det finns alternativ.

Tabellkälla: LO-tidningen

Lycknis är billigast, men varför måste kunderna ljuga?

Bokus och Adlibris är väl de Internetboklådor folk först kommer att tänka på när det gäller att handla billiga böcker. Priserna är låga, sortimentet enormt och leveranstiderna hyfsade.

Ännu billigare än Bokus och Adlibris är dock två sajter som båda drivs av elbolaget(!) Kraft&Kultur; Lycknis och Kulturbutik.

Låt oss jämföra priser:

En populär och välbehövlig titel som Alla får ligga kostar hos Adlibris 147 kr, Bokus 148 kr, Kulturbutik 133 kr och Lycknis 128 kr. Intressant är att Kraft&Kultur för en och samma titel, som hanteras i exakt samma distributionsnätverk tar ut två olika priser beroende på i vilken butik man handlar den! Utrensning, av finska stjärnskottet Sofi Oksanen, kostar hos Adlibris 172 kr, Bokus 172 kr, Kulturbutik 157 kr och Lycknis 151 kr. Sveriges Rikes Lag 2010 kostar hos Adlibris och Bokus 1 999 kr, Kulturbutik 1 976 kr och endast 1 904 kr hos Lycknis.

Det är uppenbart att det finns pengar att tjäna på att handla sina böcker någon annanstans än hos Bokus och Adlibris.

Lycknis marknadsför sig som en butik för studenter och studentlitteratur. Det går dock utmärkt även för icke-studerande att handla där. När jag för första gången provade på Lycknis förra veckan tvingades jag dock ljuga för att kunna genomföra mitt köp. Av någon anledning kräver Lycknis av kunderna att dessa i ett formulär anger vad och var de studerar. Lycknis kontrollerar inte att dessa uppgifter stämmer och det går utmärkt att ljuga. Men varför tvingar Lycknis sina kunder att ljuga? En student är inte mer lönsam än någon annan kund och momsen är lika stor för en arbetare som för en student. Hela upplägget är minst sagt underligt.

Mitt köp hos Lycknis var fraktfritt. Kulturbutik tar ut en fraktavgift på 19 kr. Bokus och Adlibris erbjuder fraktfria men långsamma leveransalternativ.

Lycknis och Kulturbutik sägs ibland ha problem med långa leveranstider. Mitt provköp hos Lycknis levererades dock på en vecka och det är ungefär lika lång tid som Bokus och Adlibris ibland tar på sig när jag väljer fri frakt.

Jag kommer definitivt att fortsätta köpa böcker av Lycknis. Jag kan leva med några dagars längre leveranstid. Bokus och Adlibris har varit så framgångsrika med sin marknadsföring att de har blivit synonyma med billigast, men de är endast billigast i en jämförelse med de fysiska boklådorna. Nej, nu är det dags för jättarna Bokus och Adlibris att sänka sina priser och det rejält. Jag ser ingen anledning att betala en enda krona mer än nödvändigt för mina böcker!

Kul strul

Nu säljer jag allt, men hur skall återköpen gå till?

Jag behöver ett råd. Börsen har ju gått ner lite grann den sista veckan och kanske går den ner ytterligare en del. Nedgången har resulterat i att tekniska signaler har utlösts i diverse index. Alla aktierelaterade innehav skall därför självklart säljas.

Den syn på aktiemarknaden som ligger till grund för mina egna innehav är att vi har att se fram emot stigande index de kommande två åren. Därmed inte sagt att det inte går ner på vägen men på två års sikt förväntar jag mig att börserna generellt befinner sig på en signifikant högre nivå än idag.

Jag behöver nu råd om hur jag skall lägga upp 1. försäljningen av samtliga aktierelaterade innehav samt 2. återköpen av dessa innehav på ett sådant sätt att jag inte går miste om den värdeutveckling jag förväntar mig från och med idag och två år framåt.

Om jag säljer allt idag blir min exponering mot aktiemarknaden noll. Jag inväntar sedan tekniska signaler innan jag återigen börjar köpa. Hur skall jag lägga upp sälj och köp för att inte gå miste om den avkastning de kommande två åren som ju är orsaken till att jag överhuvudtaget är exponerad mot aktiemarknaden?

Någon kanske misstänker att jag alls inte tänker sälja allt och att frågeställningen egentligen handlar om huruvida en person som har en positiv grundsyn vad gäller börsens utveckling på några års sikt alls behöver bry sig om trenden? Denna någon kan ha fel. Eller inte. Vissa hävdar att personer som ser sig som nettoköpare av aktier inte gynnas av stigande kurser så länge företagsvinsterna utvecklas åt rätt håll. Kursuppgångar är för dessa personer samma sak som utebliven framtida avkastning. Meningarna är delade. Det enda som är säkert är att de som är säkra på sin sak nästan alltid har fel.

Aktieköp: Svolder

I måndags köpte jag (återigen) några aktier i Svolder. Sparportföljen har tidigare helt saknat exponering mot lite mindre företag och Svolder passar därför in finfint. Jag tycker även att namnet - Svolder - är trevligt.

Kapitalförsäkringen lönsam så här långt

Avkastningsskatten (0,84 procent) har nu dragits från den kapitalförsäkring jag tecknade i början av 2009. Kapitalförsäkringen har varit lönsam det första året, och det är ju bra. Försäkringsinstituten började dock hårdlansera sparformen redan 2007 och av de kunder som tecknade 2007 och 2008 ligger förmodligen många fortfarande på minus (i jämförelse med en vanlig depå), trots stora börsuppgångar 2009. Det lär krävas ytterligare någon tids börsuppgång för att kompensera för två års avkastningsskatt på tillgångar som minskar i värde samt förlustavdrag som ej kunnat användas, i relation till vanlig depå vill säga. Notera frånvaron av kalkyler som stöder detta inlägg.

Kvinnor och män: opinionsundersökning förklarar löneskillnader

Enligt Synovates senaste opinionsmätning vill Sveriges kvinnor att socialistkartellen skall styra Sverige efter höstens val. Om männen däremot får bestämma blir det fortsatt borgerligt styre. Jag är ingen stark anhängare av någotdera block men skulle inte ens under pistolhot få för mig att välja en socialistregering framför en alliansregering. Så länge Sveriges kvinnor inte inser vad som är bra vare sig för landet eller deras eget bästa kan vi nog inte förvänta oss att löneskillnaderna mellan könen försvinner.

"Förståsigpåarna" hade fel, igen (Saab)

Internets bloggande "Förståsigpåare" har återigen visat sig få fel. Saab fick en köpare till slut. Människor med pengar ansåg verksamheten vara en god investering. Även Saabaffären visade sig alltså ge "Förståsigpåarna" fel.

Internet gör tyckandet (för) lätt. Folk har väl i och för sig alltid ägnat sig åt grundlöst och illa underbyggt tyckande men teknikutvecklingen har gjort att "Förståsigpåarna" numera kan sprida sitt lösa tyckande till många männniskor på kort tid. Av någon anledning är det negativt tyckande som dominerar. Allt skall läggas ner eller gå under. Jag efterlyser lite mer positivt tyckande. Positiva tyckare har nog inte fel lika ofta. Förmodligen är de lyckligare också.

Flirt med kidsen: Wz up with da dough?

Så där ja. Nu har kidsen (nyspråk för ungjävlar) fått en alldeles egen rubrik. Låt oss därmed lämna dem därhän och fokusera på viktigare saker, exempelvis vad som har hänt med undertecknads privatekonomi på sistone.

Jag har ökat risken i sparportföljens lågriskavdelning genom att köpa in hedgefondifonden Brummer Multi Strategy. Eftersom jag samtidigt har utökat storleken på mitt buffertsparande (som aldrig rörs och som alltid skall finnas på bankkonto) är det andra pengar som har använts, pengar som helt enkelt har ackumulerats på flera olika konton och som slutligen slussades in i Brummer snarare än att kvarstå på bankkonto eller användas till aktie- elle aktiefondsköp.

Min sparportfölj består grovt räknat av två delar; högrisk- respektive lågriskplaceringar. Högriskplaceringarna utgörs för det mesta av aktier och aktiefonder. Lågriskplaceringarna utgörs till större delen av räntesparande på bankkonto och ibland även av korta räntefonder. Jag har länge letat efter en lågriskhedgefond som faktiskt lever upp till syftet att leverera en stabil avkastning, utan korrelation med aktiemarknaden och till en risk som understiger aktiemarknadens, och min bedömning är att Brummer Multi Strategy, åtminstone historiskt, har lyckats med det. Avkastningskurvan är jämn och fin och har på årsbasis aldrig varit negativ.

Av nysparandet lägger jag varje månad undan 1 000-1 500 kr specifikt för lågriskplaceringar (när OMX-index överstiger 1200-1300 är det högst troligt att lågrisksparandet ökar). Storleken på buffertsparandet är nu så stort att jag inte känner det nödvändigt att utöka det ytterligare. Det är därför troligt att jag med jämna mellanrum istället kommer att låta lågrisksparandet utgöras av andelar i Brummer Multi Strategy.

Brummer Multi Strategy finns även i en belånad variant som ger ungefär dubbla avkastningen både uppåt och nedåt. Det är inte omöjligt att jag i en framtid när det känns rätt att vikta ner aktieandelen något också köper in mig i denna fond.

Google = FRA XXL

Det här är ingen ny information men eftersom upprepning är all kunskaps moder tar även jag upp Googles möjligheter att övervaka vad som sker på Internet och gör samtidigt en koppling till FRA-motståndet.

Debattens vågor gick höga kring den lagstiftning som formaliserade och i viss mån även utökade FRA:s befogenheter rörande signalspaning till gagn för rikets säkerhet. Kritikerna hävdade att den personliga integriteten hotades på ett oacceptabelt sätt om FRA fick möjlighet att efter domstolsprövning läsa vissa personers E-post, avlyssna dess telefonsamtal samt analysera personens trafikmönster.

Väldigt många högljudda FRA-kritiker skriver med hjälp av Blogger, skickar epost med Gmail, är anslutna till Adsense och använder Googles sökmotor. Den information om användaren som Google därmed får tillgång till kan FRA knappast ens drömma om. Google-användarna ger frivilligt Google möjlighet att övervaka allt dom gör. Hur kan en människa med vettet i behåll rikta kritik mot att en parlamentariskt övervakad svensk myndighet får tillgång till viss trafikinformation samtidigt som vederbörande skänker bort all information till Google, och därmed även till den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA?

Affärsvärlden ger i senaste numret en rad exempel på den information Google samlar in:

"Googles mål är att samla in ALL information"

"Företaget har i princip raderat ordet delete. Även det som användaren själv slänger kan sparas, till exempel kopior av alla html-sidor som företaget indexerar. [...] Detsamma gäller alla mejl i Gmail." "Man bör utgå från att även raderade mejl sparas"

"I Sverige rasar debatten om FRA:s informationsinsamling och Ipred-lagarna. Men där styrs användandet av informationen av domstolar som godkänner utlämnandet av information. I fallet Google regleras hantering av information i praktiken av Google (och NSA, egen anmärkning)".

"Professor Hermann Maurer vid det tekniska universitetet i Graz i Österrike hävdar i en rapport att Google grovt bryter mot privaltlivets helgd och att företaget idag vet mer om personer, företag och organisationer än någon annan institution i historien och att Google inte styrs av den befintliga datalagstiftningen. -Google har blivit den största och kraftfullaste underrättelsetjänst som världen någonsin har skådat."

"För Googles avancerade program är det inga problem att lägga pussel över enskilda användare och dra långtgående slutsatser. [...] När en dator väl hittat ett mönster för en individ är det lätt att följa individen vidare även om denne byter dator, IP-nummer eller till och med operatör. Den digitala signaturen är lika unik som fingeravtryck. Om Google bestämmer sig för att kartlägga en person så är möjligheterna inte begränsade till utnyttjandet av Googles egna tjänster. Varje gång en besökare går in på en sida som har en Google-annons, skickas trafik till Google med bland annat IP-numret. Det gör att Google kan följa en persons surfande på en stor del av nätet"

"Gmail ger bolaget access till alla användarens mejl [...] Google kan katalogisera de större och viktigare relationerna mellan världens internetanvändare i ett gigantiskt register för vem känner vem? Detta är möjligt enbart genom att göra relationssökningar på alla mejl som skickas via Gmail och katalogisera alla som ingår i adressfälten."

"Med Google Voice kan alla telefonnummer man har samordnas. Om någon ringer till den fasta telefonen i sommarstugan så kan den programmeras så att alla ens telefoner ringer samtidigt. Och det är inget som hindrar Google att spara alla telefonsamtal som går över Google Vocie. "

Googles vd Eric Schmidt får sista ordet:

"Om du har något att dölja, är det kanske något som du inte borde ha gjort från första början. Det är bara smutsiga människor som har något att dölja."