Detta är min spårvagnshållplats.
Här sitter jag längst bak i vagnen.
Kön till bokmässan var lång. En kille delade ut instruktioner för hur man skulle kunna köpa sig en biljett vis sms och därefter passera kön. Jag ägnade några minuter åt mobiltelefonen men lyckades aldrig få tag i någon sms-biljett utan betalade i entrén. Jag är relativt säker på att jag även debiterades för en sms-biljett.
Det var svårt att orientera sig i mässhallarna. Jag passerade ett flertal gånger en stolförsäljare. Skrivbrädan är bra om man vill sitta ner och skriva men saknar tillgång till ett bord.
Jag lurades iväg till en konstig liten sidohall med diverse suspekta bokbord. På väg därifrån tittade jag ut genom ett fönster och såg det här.
Jag tror det är Tony Cronstam som sitter och ritar vid bordet. Jag gillar att läsa Elvis i Metro på morgonen. Några andra serier läser jag inte längre.
Carl Johan De Geer var mallig. Han påstod att förlaget fick transportera böcker från Stockholm till Göteborg över natten eftersom boken var slutsåld på mässan. Jag har hört många författare berätta denna historia. Jag misstänker att förlagen säger så för att hålla författarna på gott humör.
Jag tog rulltrappan till övre plan. Där var det mycket mindre folk. Skönt. Avsaknaden av folk hade dock sin förklaring. Det var nämligen här den internationella avdelningen var belägen. Palestinasjalar och sandaler var alltså rikligt förekommande.
Jag ville också ha en ballong men vågade inte be om en.
Anna var också på mässan.
Per Olov Enquist berättade om sin nya bok.
Jag ägnade en hel timme åt att försöka hitta till utgången. Jag fann den till slut.
Här sitter jag på spårvagnen igen och tänker tillbaka på en lyckad Bokmässodag.
Vilken författare ligger bakom denna sinnessjuka signatur och har han något att säga dig?
Celebrity spotting
Bert Karlsson
Jens Orback
Leif Pagrotsky
Håkan Nesser
Per Olov Enquist
2 kända norska författare
Ett halvt dussin kvinnliga svenska deckar-författarinnor
Carl Johan De Geer
Tomas Tengby
Anna Book
Göran Greider
Nils Lundgren
Minnet sviker mig. Jag fyller på listan allt eftersom namnen ploppar upp i huvudet. Det märks att jag börjar bli gammal när jag endast kan nämna en bråkdel av alla, säkert 50, spottade kändisar.