Efterlängtad omläggning av kriminalpolitiken

Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade i gårdagens jultal att regeringen planerar omfattande åtgärder för att göra Sverige tryggare. Fokuseringen på rättsväsendet är inte förvånande med tanke på att det inte finns budgetutrymme för några stora välfärdsreformer. Svenskarna är trötta på den slapphet som länge har präglat kriminalpolitiken. Regeringens aviserade uppstramning av straffskalorna och attityden till brottslingar bör därför ha en gynnsam effekt på opinionsstödet inför valet 2010.

Regeringen vill att det tidsbestämda straffet för mord höjs till maximalt 18 år. Högsta domstolens vanvettiga beslut härom året, som innebar att normalstraffet för mord skall vara 10 år och inte livstid, har medfört att de flesta mördare numera inte ens får avtjäna 7 år i fängelse (nästan alla blir villkorligt frisläppta efter att ha avtjänat två tredjedelar av fängelsetiden). Många narkotikabrottslingar får sitta inlåsta längre än mördare. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, men inte förvånande om man betänker att det är socialdemokratiska regeringar som har utsett de flesta justitieråden.

Högsta domstolens beslut mer eller mindre tvingade regeringen att föreslå skärpningar av straffskalan för mord. Domstolarnas milda praxis vid våldsbrottslighet och upprepad brottslighet ser också ut att ge resultat. Den borgerliga regeringen kommer nämligen även att föreslå skärpta straff för till exempel misshandel och utpressning, samt för återfallsförbrytare. Tanken är att hela straffskalorna skall utnyttjas.

Det maximala tidsbegränsade straffet föreslås höjas till 18 år även för bland annat grov mordbrand, grovt sabotage och terroristbrott. Straffskärpningar inom dessa brottskategorier ligger väl i tiden mot bakgrund av att den svenska stenkastarvänstern nu tycks ha lierat sig med i Sverige boende islamister. Jag fasar för en framtid där den våldsromantiserande vänstern slåss sida vid sida med kriminella förortsgäng och militanta islamister. Det vi nu ser i Rosengård är det första exemplet på en sådan ohelig allians. Det som förenar den religionskritiska vänstern med islamisterna är deras hat mot samhället samt deras vilja att använda våld för att nå sina mål. Om inget görs kommer även Sverige inom några år att drabbas av sådana upplopp som nu äger rum i Grekland. Det gäller att mota Olle i grind och polisen måste vid minsta tendens till att Rosengårdsupploppen sprider sig agera resolut, vilket jag skriver mer om här.

Uppdatering: Konvertiten Pernilla Ouis skriver i en krönika i Sydsvenskan mer om den förening vars medlemmar gjorde sig skyldiga till olaga intrång och sedan avhystes av polis, vilket ju är upprinnelsen till de pågående kravallerna i Rosengård. Den islamiska föreningen ansluter sig till den allra mest extrema läran, salafi. Salafimuslimer är extra patriarkala, homofoba och odemokratiska jämfört med mainstreamislam. Ni som såg Debatt igår kväll lade kanske märke till hur föreningens företrädare vägrade ta avstånd från Usama bin Ladin? Att svenska antifascister ger avkall på sina grundläggande värderingar om religionens skadliga inverkan på samhället, kvinnans rätt, den fria sexualiteten etc och istället samarbetar med en förening som på goda grunder måste betecknas som fascistisk är mycket anmärkningsvärt. Den enda slutsats jag kan dra av hela soppan är att AFA inte är en politisk organisation överhuvudtaget. AFA är helt enkelt en samling kriminella bråkstakar som enbart bryr sig om våld och skadegörelse.

Var har du ditt tjänstevapen?

Polisen skall aldrig behöva retirera. Om vänsterterroristerna riskerade att mötas av verkanseld vid angrepp mot poliser skulle de förmodligen tänka sig för både en och två gånger innan de beter sig på detta svinaktiga sätt.

Märkliga tider - analfabet innehavare av giltigt svenskt körkort

En man har av norsk domstol friats från anklagelsen om att ha smugglat in 1 627 kg kött i Norge. Mannen hävdade att eftersom han inte kunde läsa förstod han inte vad som stod på vägskyltarna. Han missade därför avfarten vid norska gränsen och körde av misstag över Svinesundsbron där han greps av den norska tullen.

Till saken hör att mannen hade ett giltigt svenskt körkort. Kan någon vara vänlig och förklara hur en analfabet kan vara innehavare av ett giltigt svenskt körkort?

Jag medger att denna "nyhet" kanske inte riktigt passar in på bloggen men eftersom den på samma gång ger upphov till leenden och rättmätig kritik mot svenska myndigheters slapphet publicerar jag den ändå.

Debatten om ungdomsbrottsligheten

Jag är inte en person som har lätt för att bli upprörd men den debatt (se till exempel denna artikel i Aftonbladet) som på sistone har rasat runt fenomenet allt grövre och tilltagande ungdomsbrottslighet har åtminstone fått mig att höja på ögonbrynen.

Det intryck man får om man följer debatten är att mord, våldtäkt, misshandel, rån, stölder, skadegörelse och annat svineri är ett typiskt svenskt, för att inte säga naturligt mänskligt, beteende för den person som inte får sina materiella behov uppfyllda eller på annat sätt ej anser den egna tillvaron vara optimal. Att det är just vänstern som står för denna misantropiska människosyn kan tyckas vara förvånande, fast kanske ändå inte med tanke på vilka det är som historiskt har svarat för de värsta illdåd vi känner.

Sverige har aldrig varit rikare än nu men med den logik pk-vänstern använder sig av hade man kunnat förvänta sig en riklig förekomst av gruppvåldtäkter, pensionärsrån och batongmisshandlar i Fattigsverige på 1800-talet eller 1900-talets början.

Skolan är bättre, inkomstklyftorna mindre, några fritidsgårdar fanns inte i början av 1900-talet och inget barn behöver gå och lägga sig hungrig. Känns det inte som om vi behöver en annan förklaringsmodell till ungdomsbrottsligheten?

Rödebypappan

Den så kallade Rödebypappan har av tingsrätten försatts på fri fot i väntan på dom. Han åtalades som bekant för mord efter att ha skyddat sin familj mot ett gäng ligister. Låt oss hoppas att detta resulterar i en helt frikännande dom, alternativt en mild villkorlig dom med böter.

Varje människa har en av naturen given rätt att skydda sig själv, sin avkomma och sin egendom.