Nästan alla utgiftsposter i den omfattande statsbudgeten kan diskuteras och diskuteras dessutom ofta flitigt. Somliga vill höja försvarsanslagen, andra vill minska barnbidragen. Eftersom resurserna är knappa gäller det som regel att minska anslagen till ett område för att kunna öka anslagen inom ett annat.
Det finns dock ett kapitel i statsbudgeten som aldrig ifrågasätts. Jag tänker på Assistansersättningen som 2014 beräknas sluka 30 miljarder kronor. Utslaget på de endast 17 000 brukarna blir det alltså nästan 2 miljoner kronor per assistansberättigad.
Låt mig först klargöra att jag inte är motståndare till systemet med personliga assistenter rent principiellt. Jag är beredd att avdela omfattande resurser för att göra livet bättre för handikappade. Jag är dock inte beredd att avdela hur stora resurser som helst och jag är definitivt inte beredd att acceptera ett system som sväller över alla gränser utan att någon ifrågasätter kostnaderna.
30 miljarder är ingen anmärkningsvärd kostnad. Försvar och samhällets krisberedskap kostar i en jämförelse ungefär 46 miljarder. Rättsväsendet går lös på 36 miljarder kronor. Universiteten och högskolorna kostar 38 miljarder, studiestödet 24 miljarder. Det anmärkningsvärda är att dessa 30 miljarder går till en liten grupp om endast 17 000 brukare!
"Nu är du bara småsint Gustav! Klart de handikappade skall ha sina assistenter!" Låt mig problematisera frågan. Om du har turen att bli handikappad innan du fyller 65 år får du din assistansersättning även som pensionär. Om du blir handikappad efter 65 år fyllda återstår ett liv i det vanliga vårdsystemet, dvs på ålderdomshem, sjukhem och sjukhus. De äldre har inte rätt till personliga assistenter för att kunna fortsätta leva ett värdigt liv efter en olycka. Endast personer under 65 år har det. Är det självklart att satsa 30 miljarder kronor på 17 000 brukare under 65 år eller kan det vara aktuellt att minska summan 30 miljarder till 25 miljarder och istället satsa 5 extra miljarder inom äldrevården? Det handlar alltså i slutändan om vanlig hederlig svensk fördelningspolitik. Vilka grupper skall gynnas?
När reformen om personliga assistenter till handikappade infördes 1994 beräknades kostnaden till 1 miljard kr och omfattningen till 6 000 personer. År 2000 var kostnaden 7 miljarder kr och år 2005 14 miljarder kronor. 2014 beräknas kostnaden bli 30 miljarder kronor. Det är inte helt orimligt att kostnaden inom 10-20 år ligger på 50-60 miljarder kronor om man beaktar den hittillsvarande ökningstakten.
Jag tror att vi har att göra med en lagstiftning som i sig själv är kostnadsdrivande. Det är mindre troligt att de handikappade på bara några år har ökat kraftigt eller att det tidigare fanns ett stort och osynligt behov. Att bidragssystem leder till att bidragstagarna försöker maximera det egna uttaget är inte konstigt.
Är det självklart att att var och en har rätt att passas upp i hemmet 24 timmar per dygn? Är det inte mer rimligt att personer som inte kan ta hand om sig själva istället får bo på speciella boenden? Jag förstår mycket väl att det är trevligt att bo kvar i sin egen lägenhet även efter att man har blivit helt förlamad. Frågan är om det är rimligt ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Ett stort antal assistenter skulle kunna sparas in genom att låta 10 brukare som idag bor i egna lägenheter spridda över en stad istället bo i egna lägenheter i ett och samma hus. En assistent skulle då kanske kunna ha sömnjour för två eller tre brukare samtidigt istället för som idag endast en enstaka.
Uppenbarligen är det så att personer som idag har rätt till personliga assistenter inte hade det för 5, 10 eller 15 år sedan. Var Sverige på den tiden ett inhumant samhälle?
Låt mig avslutningsvis säga att jag vill att handikappade skall ha ett bra liv. Jag anser dock inte att systemet med personliga assistenter nödvändigtvis är det enda systemet som kan åstadkomma ett värdigt liv för handikappade. Många personer får rimligtvis ett lika bra liv på ett gruppboende där brukarna kan dela på personalen snarare än att varje brukare skall ha en egen personalstab. Politik handlar i stor utsträckning om att fördela knappa resurser. Politikerna måste visa att nyttan av systemet med personliga assistenter överstiger den nytta resurserna kan ge inom alternativa användningsområden, exempelvis ökade satsningar på sjukvård eller äldreomsorg.
4 kommentarer:
Ett mycket bra inlägg! Jag blev mörkrädd när jag läste om det växande stödet. Görs det något om detta nu eller är det inget parti som vill ta i frågan innan valet?
mvh / Micke
Hej Michael!
Vad de politiska partierna gör och inte gör i just denna fråga vet jag faktiskt inte. Det enda vi vet är att både socialdemokrater och borgerliga under sina mandatperioder har tillåtit systemet att växa från en årskostnad på 1 miljard till 30 miljarder. Rimligtvis är kostnaden för detta system nu så hög att alla partier måste överväga begränsningar i ersättninssystemet för att få sin budget att gå ihop.
Ang "Personliga assistenter".
Så kan vi lägga ytterligare en fråga till alla de andra som finns under rubriken: Får EJ diskuteras eller nämnas.
En bekant arbetar som pers ass och de är 3 st om EN person. Denna har ass fr 08-21 sju dagar i veckan, dvs 91h/vecka. A 250/h blir det 22 000/vecka..
Av skattemedel. Lägger inga "empatiskäl" över saken, konstaterar bara kostnaden.(f-n vad jag hatar modeordet empati!)
Arlav:
Det finns betydligt mer omfattande fall än din bekants brukare. En hel del får assistans 24 timmar per dygn och behöver under dagtid två assistenter samtidigt.
Jag nämnde det inte i inlägget men systemet som det är utformat idag lockar till bedrägeri. Kaninmannen och kaninmannens kompis lyckades lura till sig många miljoner kronor genom att bluffa handikapp och anställa släktingar som assistenter. Det finns även särskilda bolag som hyr ut personliga assistenter och dessa bolag är mycket duktiga på att maximera uttaget åt sina klienter eftersom de samtidigt maximerar sin egen vinst. Tidigare var det till och med vanligt att brukaren fick en summa i handen av bolag då bolagets kostnader för sina assistenter var lägre än den ersättning försäkringskassan betalade ut. Jag tror att en regeländring har satt stopp för åtminstone den typen av missbruk.
Skicka en kommentar