Jag har blivit sugen på att skaffa en liten trädgård. Tyvärr måste jag då också köpa ett hus eller något slags bostadsrätt. Jag vill kunna sitta ute i solskenet med min tekopp och en god bok tidigt på morgonen innan jag går till jobbet, äta min middag ute i friska luften samt ligga i hammocken och titta när talgoxarna skaffar mat till sina ungar.
Jag har som bekant ett särskilt buffertkonto vars saldo för närvarande uppgår till 53 000 kr. Resterande finansiella tillgångar är antingen placerade i aktier och fonder eller tillgängliga för sådana placeringar. Om jag skall köpa mig ett litet hus eller en bostadsrätt måste jag nog vara beredd att hosta upp åtminstone 200 000 kr i kontantinsats. Det skulle vara trevligt att ha den summan tillgänglig om jag hittar nåt trevligt ställe så jag slipper sälja av mina aktier och fonder.
Nu är det i ärlighetens namn inte särskilt troligt att jag kommer att köpa mig en bostad de närmsta två åren. Det bästa kanske är att fortsätta spara det mesta i aktier och fonder. Jag har dock bestämt mig för att även betrakta buffertsparandet som ett kontantinsatssparande. Jag har inget behov av en buffert på över 50 000 kr men gäller det bostadsköp finns inga gränser. En tusenlapp i månaden till bufferten/bostadssparandet får det bli.
14 kommentarer:
Det tror jag är bra tänkt! Och det är fantastiskt att ha en liten trädgård, jag njuter av min just nu faktiskt!
markus: En trädgård utan grannar alternativt en trädgård med en hög mur runt omkring får det att vattnas i munnen på mig. :)
En hammock! Det ska jag också ha i min trädgård. Hade glömt att dom fanns.
Jag har för tillfället exakt noll kronor i mitt kontantinsatssparande. Känns sådär. Särskilt som det visade sig att det inte finns någon intressant att köpa ett hus ihop med i min stad. Så jag får fortsätta att sitta på min otäckt varma balkong och blänga på grannen två meter bort. Som tur väl är har jag åtminstone en normal granne i den lägenheten. Innan hon flyttade in bodde det en man i 40-års åldern där och han brukade stå och stretcha i trapphuset iförd blanka cykelbyxor. Det var inte alls kul när man behövde tränga sig förbi för man var ju tvungen att titta på lite olika grejer som syntes väldigt väl och det vill man egentligen inte.
Hus med trädgård. Jag röstar för.
poor me: Du kanske får sänka dina krav något och slå dig samman med en jämngammal kille i samma situation. :)
Vilken stad var det du bodde i förresten?
Jag har för övrigt inte ens en balkong. Du är alltså relativt lyckligt skattad.
Det tål att tänkas på... Får man bara en hammock är ett pendlingsavstånd på knappt 30 mil ingenting! :)
Ja, för tusan! En trädgård, helst med tillhörande trädgårdsmästare, är underbart. Ogräset vajar så vackert i solnedgången och mördarsniglarna äter upp katten.
poor me: Om du erbjuds en egen hammock förutsätter jag att det inte blir tal om någon pendling.
pp: Det finns väl inget som hindrar att man skaffar sig en trädgårdsmästare, alternativt fru, för att göra grovjobbet?
Vilket trevligt mål att spara till :)
Hm. Står det kanske någonting om trädgårdsarbete i det finstilta? I så fall måste kontraktet kanske omförhandlas... Det minsta man kan kräva under sådana omständigheter är att en man (helst iförd höftskynke) kommer ut med färgglada, kylda drinkar med jämna mellanrum. Någon form av pausunderhållning bör också ingå. Dans?
rikframtid: Har du trädgård?
poor me: Hmm, du vill alltså ha något slags färgad uppassare precis som en brittisk aristokrat i någon koloni på 1800-talet. Allt är förhandlingsbart antar jag, skall snoka runt lite på marknaden. :)
Trädgård är trevligt, och du gör rätt i att fundera över grannarna. Om de inte är rökare, vilket är den absoluta kastastrofen, gör de gärna andra saker som upptar luftrummet, såsom spelar gräslig musik på hög volym. Eller kör igång vinkelslipen halv åtta en söndagsmorgon eftersom de räknar med att alla i grannskapet ändå är uppe och grejar med högtryckstvättar, gräsklippare, eldrivna häcksaxar eller cirkelsågar. Fasadmålning är en lisa för öronen, det hörs inte.
Kontentan är alltså att det är lika viktigt att betrakta trädgårdens luftrum, som dess fysiska yta.
Poor me; en vältränad man i cykelbyxor får man acceptera, gilla läget helt enkelt! Hur svårt det än kan vara, man får vara stoisk. :-D
plupp:
Grannar är ett otyg, det har du rätt i! När jag blir riktigt rik skall jag bygga mig en gård och köpa stora omkringliggande landområden för att skapa en buffert till omvärlden. En stor mur skall resas och skyltar uppsättas som förklarar att packet inte göre sig besvär. Säkerhetsvakter skall anställas och från min bunker i källaren skall jag föra kampen mot Måna och Jättebebisen. :)
Jag hade kanske något liiiiite annat i tankarna... ;)
poor me: Om jag visade mig i höftskynke skulle det inte vara nödvändigt med någon annan underhållning. Men visst kan jag göra det, har ju förstått att det är viktigt att få kvinnor att skratta...
Skicka en kommentar