Att ge sig ut på Göteborgs snömoddiga gator och vägar med min lilla tjejbil, genom vars rutor jag knappt ser något när det är mörkt och kallt ute, har alltid varit det värsta med att jobba. Rutorna måste skrapas fria från is och motorn gå en kvart på tomgång med fläktarna uppskruvade till max för att få bort imman. Har jag otur måste jag utöver att skrapa och borsta bilen snöfri även skotta mig ut från parkeringen eftersom jag alltid är första bil ut. När jag väl har lyckats ta mig ut på gatorna gäller det att be till Gud att åtminstone någon plogbil någonstans har blivit klar med cykelbanorna och börjat ge sig på bilvägarna, för där jag bor finns det endast branta backar. Riktigt branta backar. Hala och branta backar.
Det har alltid varit viktigt att noga kontrollera trafikläget för att kunna välja den väg som just den dagen har bäst möjligheter att ge en bekväm och framkomlig resa till arbetet. Någon dag är det Tingstadstunneln, en annan dag Älvsborgsbron och ibland rentav Hisingsbron. Det har även hänt att jag tvingats iväg i riktning mot Marieholmstunneln, men sådana dagar har det ofta varit enklare att sjukanmäla sig och betrakta snökaoset från fåtöljen med en kopp te i handen.
När jag jobbade brukade jag alltid byta till vinterdäck tidigt eftersom jag inte kunde veta när den första halkan slår till. Nu när jag inte jobbar behöver jag inte ge mig ut på vägarna om det är halt och jag har därför avvaktat med hjulskiftet. Idag var det dock dags eftersom ett snöoväder spås anlända Göteborg på onsdag. Det är ganska trevligt med tråkiga arbetsuppgifter som vinterdäckspåsättning när man inte arbetar. Man kan göra det när det passar och ta det lugnt och fint. Sen en gofika på konditori som belöning. Förhoppningsvis finns det fler sådana här bonusfördelar med att inte jobba kvar att upptäcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar