Det absolut bästa med att inte jobba

Nu i veckan spås den första snön falla över Göteborg. Alla snöröjningsresurser ställs därför direkt i larmberedskap för att snabbt kunna ge sig ut och ploga, borsta, salta och putsa stans cykelbanor. 

Att ge sig ut på Göteborgs snömoddiga gator och vägar med min lilla tjejbil, genom vars rutor jag knappt ser något när det är mörkt och kallt ute, har alltid varit det värsta med att jobba. Rutorna måste skrapas fria från is och motorn gå en kvart på tomgång med fläktarna uppskruvade till max för att få bort imman. Har jag otur måste jag utöver att skrapa och borsta bilen snöfri även skotta mig ut från parkeringen eftersom jag alltid är första bil ut. När jag väl har lyckats ta mig ut på gatorna gäller det att be till Gud att åtminstone någon plogbil någonstans har blivit klar med cykelbanorna och börjat ge sig på bilvägarna, för där jag bor finns det endast branta backar. Riktigt branta backar. Hala och branta backar. 

Det har alltid varit viktigt att noga kontrollera trafikläget för att kunna välja den väg som just den dagen har bäst möjligheter att ge en bekväm och framkomlig resa till arbetet. Någon dag är det Tingstadstunneln, en annan dag Älvsborgsbron och ibland rentav Hisingsbron. Det har även hänt att jag tvingats iväg i riktning mot Marieholmstunneln, men sådana dagar har det ofta varit enklare att sjukanmäla sig och betrakta snökaoset från fåtöljen med en kopp te i handen.

När jag jobbade brukade jag alltid byta till vinterdäck tidigt eftersom jag inte kunde veta när den första halkan slår till. Nu när jag inte jobbar behöver jag inte ge mig ut på vägarna om det är halt och jag har därför avvaktat med hjulskiftet. Idag var det dock dags eftersom ett snöoväder spås anlända Göteborg på onsdag. Det är ganska trevligt med tråkiga arbetsuppgifter som vinterdäckspåsättning när man inte arbetar. Man kan göra det när det passar och ta det lugnt och fint. Sen en gofika på konditori som belöning. Förhoppningsvis finns det fler sådana här bonusfördelar med att inte jobba kvar att upptäcka!

Stor Fire-Succé

Jag gillar pompa och ståt, hästar med trumpetblåsarryttare, kungen, uniformer och högtidlig musik. Under mina år som löneslav plågades jag därför extra mycket dagen för Riksdagens högtidliga öppnande. Jag plågades även under Nobelprisutdelningen. Jag ville sitta framför tvn med en kopp te i handen och en bricka i knät fylld av kakor istället för att tvingas tillbringa tiden ute i tjotahejti med människor jag inte kunde diskutera kungen med. Idag lever jag ett värdigare liv. Eftermiddagen kommer tillbringas i fåtöljen framför tvn och jag kommer njuta av det högtidliga öppnandet av Sveriges Riksdag.

Jag gillar allt som har med rymden att göra. Astronomi, raketer, satelliter, SpaceX, NASA och Aliens. Vad är väl bättre än att följa en raketuppskjutning live? Inte mycket, kan jag berätta. Idag vad det dags att skjuta upp rika civilister i Polaris Dawn-missionen och eftersom jag inte var tvingad att arbeta kunde jag sitta i fåtöljen med en kopp kaffe i ena handen och något Digestive-kex i den andra och njuta av Vardagsastronautens kommenterade livesändning från Florida. Stor Succé.

Jag gillar konstiga människor. Störda människor är ofta ute och rör sig i samhället på förmiddagen. Idag hade jag förmånen att iaktta en riktigt knepig människa i matvarubutiken som sprang omkring och skrek något om att en artist jag inte känner till, Bajonsee någonting lät det som, inte hade blivit nominerad till ett amerikanskt countrypris på grund av att han är svart. Den störda personen skrek att det handlade om rasism och han hatade rasister. Återigen, stor Succé för att inte vara på jobbet strategin.

Jag gillar att följa med i politiken. Svensk politik. Muteborgsk idiotpolitik. Amerikansk politik. I natt debatterar Trump och Harris. Hur skulle jag kunna se en direktsändning av amerikansk presidentvalsdebatt mitt i natten om jag var tvungen att gå upp och jobba på morgonen? Svaret är att det går ju inte. Återigen, stor Succé för min jobba inte-strategi. Stor Fire-Succé x4 idag. 

Är Fire-folkets väg till Himmelriket gratis?

Dörren till himmelriket öppnas endast för den som är av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är. 

Medlemskap i Svenska kyrkan torde därför vara en förutsättning för den som vill tillbringa evigheten tillsammans med Kristus på Faderns högra sida.

För folk som arbetar innebär detta att man betalar en viss andel av sin lön i kyrkoavgift. Kyrkoavgiften beräknas på de inkomster som är föremål för kommunal beskattning och varierar beroende på vilken församling man tillhör. Riksgenomsnittet ligger för 2024 på 1,04 kronor per intjänad hundralapp. Den som är medlem i Svenska kyrkan den 1 november betalar kyrkoavgift hela det följande året.

Många Fire-personer har lämnat Svenska kyrkan för att spara några tusenlappar om året och har därmed dömt sig själva till evig pina i helvetet. Gud vill dock att även Fire-folk skall vara en del av den heliga, allmänneliga kyrkan och har därför bestämt att kapitalinkomster skall undantas vid beräkning av kyrkoavgiften. Detta innebär att äkta Fire-folk, dvs sådana som inte nedlåter sig till arbete ens i begränsad omfattning, kan vara en del av kyrkan helt utan ekonomisk kostnad. Gud har bestämt att särskilda villkor skall gälla för de som är så rika att de inte behöver arbeta. Vi tackar Gud för denna gåva.

Redan de gamla romarna...strävade efter FIRE!

Jag läste nyligen boken SPQR - historien om det antika Rom, av Mary Beard. Alla våra moderna bekymmer och önskningar existerade redan då, inklusive en strävan efter FIRE. Jag citerar några stycken av relevans för FIRE-entusiasten.

Den produktive statsmannen, talaren och brevskrivaren Cicero föraktade oss som måste arbeta för levebrödet: "Pengarna som kommer från att man säljer sin arbetskraft är vulgära och oacceptabla för en gentleman...för lön är i praktiken detsamma som slaveriets bojor." Hans tankar känns igen från vissa på finanstwitter.

Mary Beard skriver: "Det blev en kliché i romerska moralpredikningar att en sann gentleman får sin utkomst från sina lantegendomars profit, inte från lönearbete som av princip var utan heder. Den latinska vokabulären i sig själv fångar tanken - mänsklighetens önskansvärda tillstånd var otium (inte så mycket "fritid" som det ofta översätts, utan möjligheten att ha kontroll över sin egen tid). "Affärer" av något slag var des icke önskade motpol, negotium ("Icke-otium")."

Det som skiljer en modern FIRE-entusiast från en romare är kanske inte så mycket tankesättet utan möjligheterna för en vanlig arbetare att idag genom egna beslut övergå från en tillvaro av negotium till otium.