Nordic Mines

Jag har efter en del övervägande bestämt mig för att bryta mot några av mina placeringsregler och placera en slant i ett litet företag som förlorar pengar och saknar intäkter. För att göra osäkerheten ännu större är eventuella framtida intäkter beroende av en volatil råvarumarknad. Såväl bolagsledning som bolag saknar dessutom relevant historik.

Med ovanstående i beaktande har jag ändå köpt 100 aktier i Nordic Mines och därmed satsat knappt en procent av mitt sparkapital i guldbranschen.

Nordic Mines är ett svenskt prospekteringsföretag som om allt går som det skall sommaren 2011 sätter igång produktionen i guldgruvan Laiva i Finland.

Placeringen i Nordic Mines är av typen köp och lägg i byrålådan några år. Om gruvan startas enligt plan och om kommunicerade guldhalter utvinns till kommunicerade kostnader samtidigt som guldpriset inte rasar genom golvet bör det finnas goda chanser till fin värdeutveckling. Hela investeringen i Laivagruvan skall enligt Nordic Mines ledning betalas tillbaka på 1 år med de kassaflöden som uppstår om produktionen följer planen. Men planer är ändå bara planer så vi får vänta och se.

Vill man veta mer om Nordic Mines kan man med fördel se VD Michael Nilssons videopresentation här.

Stora aktiedagen i Göteborg

En del av måndagen har jag ägnat åt Aktiespararnas "Stora aktie- och fonddagen" som idag gick av stapeln på Svenska Mässan i Göteborg. Tyvärr saknades det en blåsorkester i Kongresshallen denna gång vilket är klart negativt. Jag vill minnas att det fanns en blåsorkester på plats senast jag bevistade evenemanget och det uppskattade jag mycket.

Roligast idag var när Nordnets mycket söta sparekonom Mika Burman Götz i positiva ordalag började prata om bolagets kundtjänst. Nordnets kundtjänst är allmänt känd för att vara Sveriges kanske sämsta bankkundtjänst och kunderna får stå ut med att bli spydigt och överlägset bemötta av den okunniga och oförskämda kundtjänstpersonalen på Nordnet. Nordnets kundtjänst är bankvärldens svar på Com hems kundtjänst, ja ni fattar nog, så fler än jag bland åhörarna drog på smilbanden när söta Mika började prata positivt om kundtjänsten.

Tråkigast var att det till den ganska stora smörgåsen i pausen endast bjöds ett mycket litet glas med mineralvatten, en klunk ungefär. Vattnet räckte inte på långa vägar till för att skölja ner smörgåsen! Hur mycket kostar en flaska mineralvatten i förhållande till en jättstor smörgås? Kunde inte sponsorerna ha bekostat en hel flaska mineralvatten istället för en tredjedels, hela evenemanget bekostades ju av sponsorerna? Mycket märklig prioritering.

Jag är inte medlem i Aktiespararna utan närvarade endast som snyltgäst. Trots avsaknaden av medlemskap ser jag ändå fram emot ordförandens löfte att göra Aktiespararnas hemsida till en enda jättestor aktieanalysportal - det självklara valet för dem som söker aktieanalyser. Ni som brukar besöka den hemsidan kanske kan meddela mig när omstöpningen är klar?

Svolderaktiens säsongsvariation

Svolder handlas nu utan årets utdelning på 4 kronor och i vanlig ordning stiger substansrabatten kraftigt så fort utdelningen avskiljs. Fredagen den 12 november var substansrabatten 6 procent och nu i fredags, den 19 november, hade den efter utdelningens avskiljande stigit till 13 procent. Svolder skall säljas några veckor innan utdelning och återköpas några månader efter utdelning om man vill dra nytta av säsongsmönstret. Kanske kan man till och med genom lämplig kombination av blankning av Svolderaktien och utställande av optioner för en portfölj av innehavsbolagen i samband med utdelning kunna fixa en extra fin riskjusterad avkastning?

Uppdatering: Personliga assistenter

I våras skrev jag ett inlägg om hur systemet för personliga assistenter vuxit till gigantisk omfattning på kort tid och att det förmodligen fuskas i mycket stor skala. I dagens tidningar kan man läsa att enligt polis i Halland kan så mycket som tio miljarder av de ersättningar som betalas ut till assistenter i Sverige vara fusk. En oerhörd summa med tanke på att systemet som helhet kostar ungefär 30 miljarder kronor per år. En tredjedel av hela detta bidragssystem fuskas alltså bort! Nog finns det fortfarande utrymme för skattesänkningar utan att äventyra kvaliteten i den offentliga sektorn...

Dagens inköp

Idag har jag köpt en Lock&Lock 1-litersburk, en Lock&Lock 350 ml-burk, en förpackning förslutningsbara plastpåsar samt två stycken 3V Lithium CR123A batterier. Varför har jag gjort det?

Trevlig omvärdering

Mina aktier är oftast av den tråkiga sorten och det händer inte så mycket värt att kommentera. Idag inträffade dock en ovanlig kursuppgång i Industrivärden när C-aktien steg med 3,4 procent på en fallande börs. Samtidigt sjönk substansvärdet med mellan tummen och pekfingret en halv procent. Industrivärden värderades alltså upp 4 procent på en dag då börsen sjönk. Sådant händer sannerligen inte särskilt ofta för ett stort investmentbolag som Industrivärden.

Anledningen till den oväntade kursuppgången är förmodligen att Industrivärden från 1 december kommer att inkluderas i MSCI Global Standard Index vilket lär resultera i att förvaltare som följer just detta index kan tänkas köpa aktier i bolaget, och en ökad efterfrågan på en begränsad produkt leder enligt teorin till ett stigande pris vilket vi såg idag.

Massflykt från Nordnet

Även Realtid uppmärksammar nu den kundflykt Nordnet drabbats av sedan dess inkompetente vd Carl-Viggo Östlund från sin flotta Östermalmsvåning gav sig in i partipolitiken. Hundratals kunder har redan lämnat Nordnet på grund av Carl-Viggo Östlunds utspel, som jag skrivit mer om här och här. Carl-Viggo Östlund har därmed åsamkat Nordnets aktieägare en skada på åtskilliga miljoner kronor, pengar som han rimligtvis själv skall tvingas stå för.

Carl-Viggo Östlund står dock inte för sitt aktieägarfientliga agerande utan ljuger när han får frågan från Realtid om hur stora kundförlusterna är och säger att "en handfull personer" lämnat. För egen del krävdes inte mer än ett samtal med en Nordnetmedarbetare för att få reda på att kundförlusterna är betydligt större och Realtid har uppenbarligen också talat med någon på insidan som ger det mer precisa svaret att "hundratals" kunder har flytt Nordnet.

Nej, Carl-Viggo Östlund, var nu ärlig och erkänn att ditt stöd för vänsterextrema organisationer som Expo och ditt motarbetande av ett demokratiskt valt riksdagsparti inte blev särskilt framgångsrikt. Ditt agerande orsakade en massiv kundflykt och aktieägarna i Nordnet får betala notan för att du ville leka smakdomare i din flotta Östermalmsvåning.

Skall ni bojkotta Nederländerna nu också?

Idag meddelades på en presskonferens att liberala VVD och kristdemokratiska CDA planerar att bilda en minoritetsregering, stödd av Geert Wilders islamkritiska parti PVV. Den nya regeringen tänker skärpa invandringslagen och förbjuda burka. "Nya vindar kommer att blåsa i Nederländerna", säger Geert Wilders.

Med anledning av den oerhörda smutskastningskampanj, mobbing och förföljelse som drabbat Sverigedemokraterna efter valet utgår jag ifrån att ni som står bakom den kampanjen nu också inkluderar Nederländerna i ert hat. För inte kan väl en viss politisk linje vara acceptabel i andra länder när den är oacceptabel i Sverige? Dags att bojkotta Europa kanske...

Bokmässan 2010 - känd parlamentariker i storbråk med mässbesökare

Jag hann med ett besök på Bokmässan även i år. Det började bra med regn och snabb kö in till mässkassorna. Sen tog det stopp. Så småningom kom jag ändå förbi entrén och bland det första som mötte mig var återigen palestruntrepresentanter, men den här gången gick jag bara förbi utan att säga något.

Afrika var årets tema men jag såg knappt några afrikaner på hela dan.

Jag behövde vila mig lite och satte mig därför ner framför litteraturscenen där något slags prisutdelning strax skulle börja. Ni ser pristagarna till höger i bild och deras böcker på bordet. Om ni googlar lite kan ni säkert ta reda på vad författarna heter och vilket pris det var som delades ut.

Efter en liten stund anlände Anna Maria Corazza Bildt med gäster och eftersom jag framstår som en mycket attraktiv och sympatisk man satte hon sig givetvis bredvid mig. Efter en stund ville hon fotografera lite och reste sig därför upp varvid hon lyckades trampa på både mig och min ryggsäck. Hon bad om ursäkt som sig bör. När hon skulle sätta sig ner trampade hon återigen på mig och min ryggsäck. Återigen bad hon om ursäkt. Under tiden hade kvinnan vars hår ni ser på bilden nedan anlänt och satt sig framför mig.

Anna Maria Corazza Bildts gäster kunde inte svenska utan var långväga besökare från Bosnien. De båda pristagarna kom också därifrån eller åtminstone runtomkring där nere nånstans. Anna Bildt tolkade därför lite tyst vad som sades. Detta upprörde damen vars hår ni kan se på bilden ovan något oerhört. Hon vände sig om och tillrättavisade sällskapet Anna Maria Corazza Bildt. Både Anna Bildt och sällskapet bad om ursäkt och ville förklara sig, de var gäster från Bosnien, kunde inte svenska och Anna Maria Corazza Bildt tolkade. Men damen med håret lät sig inte nöja med detta. Ordväxlingen fortsatte och smockan låg om inte i luften så ändå i handväskan. Jag valde att inte ingripa. Anna Maria Corazza Bildt klarade sig utan mitt stöd. Damen med håret var uppenbart tokig, förmodligen vänsterpartist.

När prisutdelningen var färdig fortsatte bråket. "Det är såna som du som gör att folk röstar på Sverigedemokraterna" sa den tokiga tanten till Anna Maria Corazza Bildt. Flera skarpa kommentarer utväxlades, jag hörde inte riktigt vad som sades men tonläget var högt och ingen av kvinnorna ville ge sig. Vid flera tillfällen gick antingen den tokiga tanten eller Anna Maria Corazza Bildt iväg några meter för att sedan vända tillbaka och fortsätta bråket. Vid ett sådant tillfälle passade jag på att knäppa bilden ovan, som alltså endast visar vår Europaparlamentariker och inte den tokiga damen från Vänsterpartiet (som dock snart vänder tillbaka för att återuppta bråket). Jag hade vid det laget fått syn på en snygg tjej och avlägsnade mig därför i riktning mot henne. Hur bråket avlöpte vet jag alltså inte.

Den snygga tjejen lyckades skaka av sig mig och jag avverkade därefter i snabb följd inte mindre än 5 författare/journalister/kulturpersonligheter som i olika montrar och scener satt och förfasade sig över valresultatet som om de drabbats av kollektiv kulturelitchock över folkets ignorans. Bilden ovan visar en Sveriges Radio-journalist som ägnar sig åt att såga ett riksdagsparti. Även TV4-"journalisten" Lena Sundström, Björn Ranelid och två personer vars namn jag inte minns lyckades välja samma ämne för sina framträdanden, som dessutom pågick samtidigt. Imponerande!

Böcker skall man helst inte köpa på Bokmässan, Internetshoppar är billigare (Lycknis nästan alltid billigast). Jag kunde dock inte avhålla mig från att köpa Civilisationernas kamp av Samuel P. Huntington då jag tidigare endast läst uppsatsen med samma namn.

Kaffet och ostfrallan för 52 kronor avnjöts sittande på golvet. Nästa år väljer jag förmodligen att betala lite högre inträde på torsdag eller fredag och istället ta med mig kaffe och smörgås hemifrån eftersom jag då förhoppningsvis slipper att sätta mig på golvet på grund av allt folk.

Vad skall jag läsa mer än Civilisationernas kamp undrar ni säkert? På kort tid har tre böcker jag länge sett fram emot att läsa blivit översatta eller återutgivna; Syndaflodens år av Margaret Atwood, Blodets Meridian av Cormac McCarthy samt Rädd att flyga av Erica Jong. Det var länge sedan jag kände mig så här upprymd - det är nämligen inte ofta jag har tre böcker klara att läsa, och som jag ser fram emot att läsa, på en och samma gång!

"Den nya överklassen"

Ekonomijournalisten Bengt Ericson kom nyligen ut med sin bok Den nya överklassen - en bok om Sveriges ekonomiska elit. I boken guidar Ericson läsaren genom den värld som bebos av Sveriges rikingar, dvs den nya ekonomiska eliten. För de av oss som följer vad som skrivs om näringsliv och näringslivspersoner erbjuder Bengt Ericsons bok kanske inte särskilt mycket nytt. Bidraget ligger istället i Ericsons ganska kompletta sammanställning av ett flertal olika källor rörande rikingarnas (ordet är författarens) liv och extravaganta leverne.

Det är uppenbart att Bengt Ericson är mycket kritisk mot många näringslivshöjdare och kanske då främst anställda direktörer och finansfolk snarare än entreprenörer. Den nya överklassen är också som vassast när författaren raljerar kring rikingarnas oförtjänta ersättningar eller konstiga vanor och sysselsättningar. Han drar sig inte för att förlöjliga bärare av röda byxor och så här skriver han om de höga ersättningarna i finanssektorn:

De höga belöningarna är förvånande, med tanke på att det inte rör sig om något särskilt svårt arbete. Att utföra en hjärtoperation är svårt. Att dirigera en symfoniorkester är svårt. Att med en knapptryckning effektuera en kunds aktieköp kräver klart mindre begåvning. Som en tidigare bankdirektör har förklarat det för mig: "Du söker en aktie och får upp två kurser på skärmen. Den ena är en köpkurs, den andra en säljkurs. Du lägger dig mitt emellan och får en snittkurs, sedan är det bara att trycka på knappen. Ett enklare jobb får man leta efter."

Samma gäller ofta de analyser man lika gärna, och till en bråkdel av kostnaden, kan ta del av på tidningarnas ekonomisidor. (Varifrån berörda analytiker inte sällan är rekryterade, till tre gånger så hög lön.)

När sådana överbetalda aktörer blir missnöjda och hotar med att sluta [angående missnöjda Swedbankanställda vid inställda bonusutbetalningar under finanskrisen. Min kommentar.], borde varje förnuftig bankdirektör vinka farväl och önska dem lycka till; där ute finns det gott om arbetslösa civilekonomer som kan ta över direkt. Att så inte sker beror på att berörda bankdirektörer lever i samma villfarelse om den skicklighet som kräver sin belöning. Hur ska de annars kunna försvara sina egna skyhöga ersättningar? Det är de själva som satt exemplet för sina underlydande.

Om det bland bloggens läsare finns några personer som ser upp till och anser att Wallenbergare och bankdirektörer förtjänar sina ersättningar och har all rätt att leva lyxliv på andras bekostnad är boken rekommenderad läsning. Vi andra kan också läsa den för att kunna skratta indignerat åt direktörernas fjanterier, vare sig det nu är röda byxor eller medlemskap i hemliga sällskap.