Det här sägs vara den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talets depression. Ändå känner vi knappt av den, om man bortser från sjunkande börskurser då vill säga. Med "Vi" menar jag förstås "Jag". Jag känner inte av krisen. Jag har aldrig haft det bättre ställt än jag har det nu. En del av de arbetslösa känner så klart av krisen. Pensionärer som har att se fram emot lägre pensioner nästa år känner säkert också av krisen. Många av de ungdomar som nu drabbas av en extrem massarbetslöshet ser säkert fram mot lite extra ledig tid att slappa och spela tv-spel, kanske knackar dom även en kille på stan eller leker kasta sten på polisen. Krisen känner de i alla fall inte av. Sådana är ju, som vi alla vet, ungdomarna.
Börskurserna har stigit brant på sistone. Stockholmsbörsen noterade nytt årshögsta i torsdags och har stigit med cirka 20 procent på bara en månad.
En del hävdar att vändningen nu är här. Andra hävdar att vi bara ser ett bear market rally. Jag gissar att de senare har rätt. Om krisen nu är så djup och allvarlig som det hävdas samtidigt som vi knappt har märkt av den än (med "Vi" menar jag återigen "Jag") vore det märkligt om börsen redan skulle vända kraftigt upp.
De enda köp som har ägt rum efter förra löneutbetalningen är 200 kr Rysslandsfond och 500 kr Avanza Zero. Jag fortsätter utgå ifrån att vändningen inte är här och tillämpar ännu ett tag min "Buy långsiktigt on weakness"-strategi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar