Jag har sålt bilen

Jag har sålt bilen. Jag hade inget större behov av den och i samband med att jag flyttade skulle min parkeringsavgift mer än dubbleras. Det kändes inte värt det att betala närmare 2000 kr bara för att ha bilen stående på en parkeringsplats. Om folk frågar mig svarar jag dock inte att jag sålde bilen av ekonomiska skäl utan det handlar om miljön. Man måste tänka på miljön. Det är egoistiskt att bara tänka på sig själv. Barnen, framtiden, klimatet. Så här långt har det fungerat smärtfritt att inte ha bil. Det går lika bra att gå och bussen går den också.

Hur ska det gå för Pinnebergs? - utbyggt välfärdssystem redan under Weimarrepubliken

 I ett tidigare inlägg skrev jag om Hans Falladas roman Hur ska det gå för Pinnebergs? Romanen skildrar den lilla familjens ekonomiska problem, men det jag slogs av när jag läste boken var hur väl utbyggda de ekonomiska skyddsnäten var i Tyskland redan under Weimarrepubliken, dvs före nazisternas makttillträde. Välfärdssystemet var inte tillräckligt, vilket Fallada beskriver, men var på många sätt ändå bättre än det vi har i Sverige idag, exempelvis vad gäller bostadsgaranti och hemsjukvård.

Arbetslöshetskassa

Ekonomiskt stöd till arbetslösa och ett system för att förmedla jobb.

Sjukkassa

Täcker sjukvårdskostnader och erbjuder stöd vid sjukdom, inklusive tillgång till läkare och hemsjukvård.

Amningspeng

Ett ekonomiskt stöd till nyblivna mödrar för att hjälpa med kostnader relaterade till amning och barnets tidiga behov.

Bostadsstöd

Kommunen kan ordna bostad för de som saknar boende, men bostäderna är ofta enkla och inte särskilt attraktiva.

Mödravård och förlossningsstöd

Stöd till gravida kvinnor, inklusive viss tillgång till barnmorskor och hjälp med förlossningskostnader.

Hemsjukvård

Sjuksköterskor kunde göra hembesök, särskilt för barn och familjer, för att ge grundläggande vård och råd.

Socialhjälp

Ett sista skyddsnät för de allra fattigaste, men ofta förenat med hårda villkor och social stigmatisering.

Stöd till barnfamiljer

Förutom amningspeng fanns mindre ekonomiska bidrag för barnfamiljer, även om stödet inte var tillräckligt för att täcka alla behov. 

Kommunala arbetsprojekt

Offentliga projekt och tillfälliga jobb som erbjöds till arbetslösa för att ge viss inkomst och sysselsättning.

Fackligt stöd

Även om det inte framgår direkt i boken för Pinnebergs del, var fackföreningar en viktig aktör för att stödja medlemmar med rättshjälp, förhandlingar och ibland ekonomiskt bistånd.

Hur ska det gå för Pinnebergs - privatekonomi i litteraturen

Hans Falladas klassiker "Hur ska det gå för Pinnebergs?" (Kleiner Mann – was nun?) är en av de mest träffsäkra skildringarna av privatekonomi i litteraturen. Trots att romanen skrevs 1932, när Tyskland var präglat av ekonomisk kris, är dess teman lika relevanta idag. Boken är inte bara en gripande berättelse om kärlek och kamp, utan också en påminnelse om hur ekonomi genomsyrar vardagslivet – och hur det påverkar relationer, självbild och framtidshopp.

Romanen följer det unga paret Johannes och Emma Pinneberg när de försöker skapa ett liv tillsammans i en tid präglad av ekonomisk osäkerhet. Johannes, en butikssäljare, kämpar med låga löner och en hotande arbetslöshet, medan Emma sköter hushållet och deras nyfödda barn med små ekonomiska medel. Livet för Pinnebergs är en ständig kamp mot utgifter, otrygga arbetsförhållanden och den sociala skammen som följer med ekonomiska bekymmer. 

Vad kan vi lära oss om privatekonomi från Pinnebergs? För det första, vikten av en budget. Emma ("Lämmchen") är den ekonomiska ryggraden i familjen. Hennes metodiska sätt att hantera hushållsutgifterna – ofta genom små justeringar och kreativa lösningar – visar hur viktigt det är att hålla koll på ekonomin, även när inkomsterna är små. För det andra, trygghet i en osäker värld. Romanen speglar en tid av ekonomisk otrygghet som inte är helt olik dagens osäkra arbetsmarknad. Johannes oro över att förlora jobbet är något många fortfarande kan relatera till. Det understryker vikten av att bygga upp en ekonomisk buffert för att klara oväntade händelser.

För det tredje, social press och konsumtion. Pinnebergs drömmer om ett bättre liv, men det ekonomiska trycket och samhällets förväntningar gör det svårt att känna sig tillräcklig. Det här är en tidig, men träffande, kritik av konsumtionskulturens påverkan på självkänslan – något som även idag kan leda till att människor lever över sina tillgångar. Slutligen, arbetsvillkor och självrespekt. Romanen lyfter också hur ekonomiska villkor påverkar självrespekten. Johannes kämpar inte bara med pengabrist utan också med hur han blir behandlad som anställd. Falladas skildring visar vikten av att förstå sitt eget värde och inte låta sig utnyttjas.

Även om samhället har förändrats sedan 1930-talet är tematiken i "Hur ska det gå för Pinnebergs?" tidlös. Många av oss kämpar fortfarande med ekonomisk osäkerhet, stigande levnadskostnader och känslan av att behöva "hänga med" i en värld där ekonomisk framgång är ett mått på värde. Falladas berättelse ger oss också ett unikt perspektiv på hur ekonomiska problem påverkar relationer. I en tid där pengar ofta är en av de största orsakerna till konflikter i parrelationer, kan vi inspireras av Pinnebergs vilja att kämpa tillsammans trots motgångarna.

"Hur ska det gå för Pinnebergs?" är mer än bara en roman; det är en studie i privatekonomins inverkan på människors liv. Den visar hur pengar – eller bristen på dem – påverkar allt från självkänsla till framtidstro. För den som är intresserad av privatekonomi är Falladas verk inte bara litteratur, utan också en påminnelse om vikten av att bygga en ekonomisk grund som skapar trygghet och möjligheter, snarare än ångest och begränsningar. 

Minuten

Jag tycker det är trist att det inte längre finns några uttagsautomater som heter Minuten. Bankomat låter vid en jämförelse väldigt tråkigt.

Härliga färger.

Kommer ni ihåg den tid då kunder i Sparbanken inte kunde ta ut pengar i Bankomat utan var hänvisade till Minuten? Det var bara kunder i affärsbanker som fick använda Bankomat. Vanliga arbetare, varav de flesta hade konto i Sparbanken, fick gå till Minuten för att hämta pengar, och tjänstemännen, som man hittade i affärsbankerna, gick till Bankomat och tog ut pengar.

Det var först 1995 som det blev möjligt för bankkunder att ta ut pengar i både Bankomat och Minuten, oavsett i vilken bank man hade sitt konto. Antalet tillgängliga tjänster i de båda systemen kunde dock fortfarande variera beroende på i vilken bank man hörde hemma.

Vad kostar egentligen lusschampo?

Enligt Klara Grape har lusfriheten blivit en klassfråga och hon hänvisar till att en flaska luschampo kostar 398 kronor. Jag hajade till när jag läste 398 kr. Kostar en flaska lusschampo verkligen 398 kronor? Som vanligt gäller att inte ta det som presenteras som fakta i en krönika på kultursidorna som sanning utan att först själv undersöka hur det ligger till.

Jag börjar med att söka efter lusschampo på Apotea för att direkt få fram den lägsta prisnivån. Det billigaste lusschampot kostar 129 kr och det dyraste 279 kr. Frakten är gratis. Men Klara Grape hävdade att hon betalar 398 kr för en flaska schampo på Apoteket. Jag undersöker därför vad det dyraste schampot hos Apotea kostar i butik på Apoteket. Det dyraste schampot på Apotea, Hedrin All in One Schampo 200 ml, kostar på Apotekets webb 307 kr och i Apotekets fysiska butik 339 kr. Men Klara Grape hävdar att hon har handlat lusschampo på Apoteket som kostar 398 kr. Okej, låt oss anta att hon menade att hon köpt ett dyrt schampo i en av Apotekets butiker. En flaska av Apotekets dyraste lusschampo kostar 339 kr, inte 398 kr som det står i kulturkrönikan i Göteborgs-Posten.

Om man för fram tesen att lusfrihet har blivit en klassfråga genom argumentet att en flaska lusschampo kostar 398 kronor har tesen nu falsifierats. Den billigaste lusschampoflaskan kostar 129 kr, vilket bara är en tredjedel av priset Klara Grape hänvisar till. Den dyraste flaskan innehåller dock 200 ml, att jämföra med de flesta andra flaskor som bara innehåller 100 ml. Prisjusterat kostar Klara Grapes flaskor bara 199 kr, vilket fortfarande är onödigt dyrt eftersom det finns alternativ som kostar 129 kr.

Det är möjligt att lusmedel är en stor kostnad för många barnfamiljer. Men den person som försöker påvisa detta genom att dels hänvisa till ett pris som inte existerar, och dels välja ut det absolut dyraste schampot på marknaden, är helt enkelt inte ärlig. Eller så har vi bara med en ekonomisk idiot att göra. Eftersom det handlar om GP Kultur menar jag att det nog är hugget som stucket om vi har att göra med en oärlig skribent eller en ekonomisk idiot.

Savr har börjat redovisa detaljerade ägardata

Uppstickaren Savr har börjat redovisa ganska detaljerade ägaruppgifter. Upp till 100 ägare redovisas, vilket kan jämföras med endast 10 ägare hos Avanza. Det förefaller dock som att man har dragit en nedre gräns för hur små ägare som redovisas. När jag spanade in Svedbergs redovisades endast 30 ägare och den med minst innehav av dessa ägde 0,16 procent av kapitalet. Hos större bolag, som AB Volvo, redovisas dock de 100 största ägarna. 

Det finns även en meny där man ser förändring i ägarandel över tid. En mycket trevlig funktion! 

Att State Street Bank skulle äga nästan 10 procent av kapitalet i AB Volvo kommer som en överraskning för mig och det avviker dessutom från de ägaruppgifter Avanza redovisar, där State Street Bank inte ens är bland de tio största ägarna. Så här i uppstartsfas gör man nog bäst i att betrakta Savrs siffror med en viss skepsis.

Stämmer detta?

Ukraina hjälper hårt prövade svenska aktiesparare

Börsen inledde i morse uppåt men vände sen ner och det rejält. Enligt experter som intervjuas av EFN beror dagens börsnedgång på ökad osäkerhet efter att Ukraina enligt uppgift för första gången skall ha avfyrat amerikanska ATACMS mot ryskt territorium. Marknaden reagerade med risk-off, enligt samma experter, varpå priset på aktier sjunker och priset på obligationer stiger. Ökad efterfrågan på obligationer ger sjunkande räntor och i skrivande stund är den svenska tioårsräntan ner 3-4 procent.

Hur fick jag till den förvirrade rubriken om att Ukraina hjälper svenska aktiesparare, undrar du säkert. Jo, det är nämligen statslåneräntan per den 30 november som ligger till grund för vilken skatt på ISK och KF som skall gälla 2025. Vi vill ha en så låg statslåneränta som möjligt det datumet. Det är således jättebra om ökad osäkerhet kring makrofaktorer medför sjunkande räntor eftersom det ger oss lägre skatt. Att aktiekurserna också sjunker spelar ingen som helst roll. De stiger ju och sjunker mest hela tiden. Men när det gäller skatten på ISK och KF är det bara 30 november som spelar roll. 

Det absolut bästa med att inte jobba

Nu i veckan spås den första snön falla över Göteborg. Alla snöröjningsresurser ställs därför direkt i larmberedskap för att snabbt kunna ge sig ut och ploga, borsta, salta och putsa stans cykelbanor. 

Att ge sig ut på Göteborgs snömoddiga gator och vägar med min lilla tjejbil, genom vars rutor jag knappt ser något när det är mörkt och kallt ute, har alltid varit det värsta med att jobba. Rutorna måste skrapas fria från is och motorn gå en kvart på tomgång med fläktarna uppskruvade till max för att få bort imman. Har jag otur måste jag utöver att skrapa och borsta bilen snöfri även skotta mig ut från parkeringen eftersom jag alltid är första bil ut. När jag väl har lyckats ta mig ut på gatorna gäller det att be till Gud att åtminstone någon plogbil någonstans har blivit klar med cykelbanorna och börjat ge sig på bilvägarna, för där jag bor finns det endast branta backar. Riktigt branta backar. Hala och branta backar. 

Det har alltid varit viktigt att noga kontrollera trafikläget för att kunna välja den väg som just den dagen har bäst möjligheter att ge en bekväm och framkomlig resa till arbetet. Någon dag är det Tingstadstunneln, en annan dag Älvsborgsbron och ibland rentav Hisingsbron. Det har även hänt att jag tvingats iväg i riktning mot Marieholmstunneln, men sådana dagar har det ofta varit enklare att sjukanmäla sig och betrakta snökaoset från fåtöljen med en kopp te i handen.

När jag jobbade brukade jag alltid byta till vinterdäck tidigt eftersom jag inte kunde veta när den första halkan slår till. Nu när jag inte jobbar behöver jag inte ge mig ut på vägarna om det är halt och jag har därför avvaktat med hjulskiftet. Idag var det dock dags eftersom ett snöoväder spås anlända Göteborg på onsdag. Det är ganska trevligt med tråkiga arbetsuppgifter som vinterdäckspåsättning när man inte arbetar. Man kan göra det när det passar och ta det lugnt och fint. Sen en gofika på konditori som belöning. Förhoppningsvis finns det fler sådana här bonusfördelar med att inte jobba kvar att upptäcka!

Utdelande Covered Call-ETFer kan ge undermålig avkastning

Dan Kent postade en intressant jämförelse på X. Han jämförde den populära fonden JEPI med S&P500 och menade att fondägarna förlorat 5,4 procent per år att äga JEPI jämfört med att äga index. Högutdelande ETFer med optionsstrategier har blivit väldigt populära i USA och de börjar nu även öka i popularitet i Europa. I Sverige har fonderna snabbt fått många nya ägare, enligt Avanzas statistik.

Det är attraktivt att få en hög och relativt stabil utdelning rakt in i depån, särskilt om man likt mig lever på kapitalet. Någonstans finns dock en gräns vid vilken det helt enkelt inte är värt att acceptera en lägre avkastning för att få ta del av de fördelar ETFer med optionsstrategier erbjuder, 5,4 procent är oerhört mycket!

Avanza chockhöjer priserna

Jag har ända sedan jag blev private banking-kund hos Avanza haft som vana att lägga ordrar på tusen kronor och betala minimicourtaget 1 krona. Idag upptäckte jag att det inte stod 1 krona när jag lade min order utan istället 1,45 kronor eller 1,5 kronor. Det visade sig att Avanza utan att informera sina kunder chockhöjt minimicourtaget med 50 procent!

Avanza hävdar att man inte alls höjt priset utan bara infört annorlunda öresavrundning. Enligt Avanzas oförskämda kundtjänst på X skulle kundkollektivet, som genomsnitt, rentav tjäna på förändringen, enligt interna datakörningar, som ej närmare specificeras. Den oförskämda kundtjänsten menade dessutom att då det bara handlar om ören att betala var det överhuvudtaget inget att bry sig om.

När jag lägger en order bryr jag mig inte om vad andra Avanza-kunder betalar. Jag vet att jag får betala cirka 50 procent mer i courtage och det är jag inte alls nöjd med.

Avanza meddelade idag också att räntan på olika sparkonton sänks med 0,5 procentenheter. Räntan på de olika krediterna sänks dock bara med 0,2 procentenheter. 

Avanza står inte längre på småspararnas sida. Det är mycket lite som idag skiljer Avanza från storbankerna. Jag tror det är dags för kunderna att inse att Avanza inte längre än en kaxig uppstickare som automatiskt skulle ge de bästa villkoren. Den tiden är förbi. Idag behandlas kunderna bättre hos andra aktörer, hos storbanker såväl som hos Nordnet eller nykomlingen Savr.