Industrivärdens ökning i Volvo är bra för Sverige

Industrivärden lånade under fjolåret miljardbelopp för att köpa aktier i Volvo. En mindre bra affär så här långt, men investeringshorisonten är förmodligen 10 år eller längre och beslutet att köpa Volvo grundade sig på mycket långsiktiga analyser om växande globala transportbehov som gynnar lastbilstillverkare. Än är det alltså alldeles för tidigt att döma ut Industrivärdens Volvoköp.

Enligt den senast tillgängliga ägarstatistiken har Industrivärden under juni köpt på sig ytterligare aktier i Volvo och kontrollerar nu hela 7,1 procent av rösterna (Handelsbanksfären, inklusive Industrivärden, kontrollerar 12,3 procent av rösterna).

Renault är Volvos störste ägare med 21,3 procent av rösterna. Företaget blev huvudägare i samband med att Volvo köpte Renaults lastbilsdivison. Fransmännen förband sig i samband med köpet att begränsa sitt ägande i Volvo till maximalt 20 procent av kapital och röster. Genom att inte delta i aktieåterköpsprogram har de listiga grodätarna dock lyckats öka sitt innehav i Volvo. Av den anledningen blir det förhoppningsvis inte några fler aktieåterköp i fallet Volvo, såvida Renault inte förbinder sig att också delta.

Volvo har alltid varit mitt favoritföretag. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag är Göteborgare. Ända sedan barnsben har jag följt alla affärer runt Volvo. När Gyllenhammar försökte sälja Volvo till fransmännen på 90-talet övervägde jag allvarligt att ta cykeln ut till Torslanda för att kasta ägg på fanskapet. Den som någon gång haft med fransmän att göra vet naturligtvis att precis allt kan hända och att nationalistiska känslor väger tyngre än ingångna avtal. Jag finner det därför mycket troligt att Renault någon gång i framtiden kommer att lägga ett bud på hela Volvokoncernen. Det faktum att man överhuvudtaget har behållit sina aktier i Volvo så här länge och vägrat att realisera sina stora vinster är bevis nog.

Det är mot bakgrund av det franska hotet jag välkomnar Industrivärden som storägare i Volvo. AP-fonderna, fondbolagen och svenska privatpersoner behöver ledning av en stark enskild ägare för att kunna bjuda effektivt motstånd den dag Renault kommer med sitt bud. Jag är medveten om att Industrivärden historiskt varit inblandade i för svenskt vidkommande tvivelaktiga affärer då PLM och AGA såldes till utlandet. Volvo är dock så speciellt att ingen människa som vill ha förmånen att kalla sig svensk ens bör överväga att sälja denna nationalklenod till ett företag som kontrolleras av franska staten.

Likgiltighet? Nej, bara planerad passivitet

Börsfallet riskerar att göra Diversifierad likgiltig inför utvecklingen på världens aktiemarknader och det egna aktiesparandet. Jag känner igen mig till viss del men inser samtidigt att den som har koll på såväl den egna psykologin som börspsykologin är bättre rustad att tjäna pengar på sina aktieplaceringar. Nu gäller det bara att omsätta denna kunskap i handling och det är där problemen kommer. Markus har ägnat en hel del tid åt att ta fram en genomtänkt och regelfylld aktiesparstrategi. En strategi som jag tidigare har hånat. Faktum är dock att hans stop-lossar räddat en hel del av hans sparkapital. Om han nu bara kan sätta köpordrar tidigt vid en eventuell uppgång är han den mästare vi andra behöver.

Jag har, om man bortser från min märkliga "Köp Svolder-Sälj Svolder dagen efter"-aktivitet, suttit still i båten och varken köpt eller sålt något under den sista tidens ras. För att kompensera denna brist på aktivitet slänger jag in en femhundring i Carnegie World Wide idag för att eventuellt kunna trösta mig med att ha köpt åtminstone något till låga kurser om det skulle visa sig att vi nu befinner oss nära en botten. Förmodligen gör vi inte det och då har jag bara köpt andelar för 500 kr till höga kurser.

A-kasseavgiften sänks något

I dessa dystra ekonomiska tider tackar man och bockar för alla budgetförstärkningar. Med början denna månad sänks min A-kasseavgift vilket på ett år ger cirka 800 kronor mer i plånboken. Jag antar att de flesta A-kassorna sänker sina avgifter rätt rejält i år.

Ljus i tunneln

Efter en slitsam dag på jobbet, då jag fått skälla på folk och göra mig ovän med fler än normalt, zappade jag in CNBC i hopp om att få se Finanskvinnan tillbaka i rutan igen efter en tids semester. Något slags Finanskvinna (hennes rival och bittra fiende faktiskt) syntes till, men mer intressant var hennes gäst, chefsaktiestrategen på UBS. Denne man hävdade nämligen att S&P 500 kommer att stiga med 25-30 procent från dagens nivåer innan året är slut. Investerarna av idag är inte som dom brukade vara, klagade han. Men bättring är på väg och snart har vi att se fram emot ett fundamentadrivet aktierally. Framförallt finansaktierna kommer vara pådrivande, eftersom man kommer lämna årets konstaterade dysterheter i finanssektorn bakom sig och mer se till framtida, normala vinstnivåer.

Budskapet var trevligt, men man gör nog klokt i att inte lita till anställda på globala investmentbankgiganter i alltför stor utsträckning.

Oj, sjunkande oljepris idag

Råoljepriset har i skrivande stund sjunkit med drygt 3 dollar per fat. Börsen jublar inte utan stiger måttligt. Jag är kluven till oljeprisutvecklingen. Börskurserna trycks tillbaka av det höga oljepriset, vilket drabbar mig privatekonomiskt. Däremot bidrar ett högt oljeprist till att minska efterfrågan på olja och skynda på den nödvändiga omställningen till ett oljeoberoende samhälle. Kanske är det rentav bäst om vi drabbas av en riktig oljeprischock där oljan snabbt stiger till 300 dollar fatet? Detta borde väl, om något, skynda på utvecklingen av elbilar och avvecklingen av oljeeldade kraftverk.

Kapitalförsäkring

Det har på senare år blivit populärt att placera sina aktier och fonder i kapitalförsäkringar. Därmed slipper spararen att betala reavinstskatt och skatt på utdelningar. Istället betalas en årlig avkastningsskatt på hela kapitalet, oavsett om tillgångarna ökat eller minskat i värde.

En uppenbar nackdel med kapitalförsäkringen är att förlusterna inte är avdragsgilla eller kan kvittas mot vinster. I dessa börstider är det en mycket stor nackdel.

Mitt intryck är att många småsparare och ekonomibloggare skaffade sig kapitalförsäkringar förra året. För dessa personer kommer det med all säkerhet dröja länge innan kapitalförsäkringen lönar sig. Inte nog med att avkastningsskatt skall betalas för ett kapital som har minskat i värde såväl 2007 som 2008. Dessutom går det inte att kvitta förluster mot vinster.

Kapitalförsäkringen är en dålig placeringsform i tider av fallande börser. De bolag som främst har marknadsfört kapitalförsäkringen gentemot småspararna, Avanza och Nordnet, talar dock tyst om detta. Det är inget "skatteparadis" att betala skatt på ett minskande kapital, förvägras rätten till förlustavdrag, och dessutom vara tvungen att betala vanliga löpande förvaltningsavgifter i fonder och courtage vid aktiehandel. Courtaget brukar dessutom vara högre i kapitalförsäkringen än i depåer utanför försäkringen. Det finns inga gratisluncher och detta gäller även kapitalförsäkringarna.

Ekonomisk ställning 30 juni 2008

Tillgångar och skulder 30 juni 2008

Pengar: 72 979 kr.
Aktiefonder: 68 022 kr.
Aktier: 64 090 kr.

Kortkredit: -2 517 kr.

Summa tillgångar och skulder: 202 574 kr.

Jämfört med föregående månad har nettotillgångarna minskat i värde med 7 142 kr (3,4 procent).

Börsraset har medfört kraftiga värdeminskningar för samtliga fonder och aktier. Aktiemarknaden förefaller präglas av sådan oro att man inte längre bör utgå från att aktier på lång sikt (5 år) är en bra placeringsform. Vi kanske står inför en kombinerad energi-, inflations-, finans-, och tillväxtkris.

De senaste 12 månaderna har mina besparingar ökat i värde med 60 313 kr, eller 5 026 kr per månad. Jag uppskattar att månadssparandet under denna period uppgått till i genomsnitt cirka 7 000 kr.

(Vissa) fackförbund förstör för löntagarna

De fackförbund som avses i rubriken är de som huvudsakligen organiserar offentliganställda. Sjuksköterskorna i Vårdförbundet försökte genom utpressning uppnå oerhörda löneökningar, vilket inte lyckades. Nu är det busschaufförerna i Kommunal som försöker göra samma sak.

Somliga har inte lärt något av historien. Inflationen är löntagarens främsta fiende. Dagens höga inflationstakt har medfört att årets och förra årets goda löneökningar för många yrkesgrupper, inklusive min egen, inte har resulterat i några höjda reallöner.

Om de offentliganställda lyckas strejka sig till löneökningar som överstiger avtalen i det privata näringslivet, som bör vara löneledande, blir konsekvensen upprivna kollektivavtal i industrin och krav på kompensation från de privatanställda. Resultatet av detta blir stigande inflation och lägre reallöner, förmodligen även kombinerat med högre arbetslöshet och generellt sämre samhällsekonomi (=mindre pengar till den offentliga sektor som betalar sköterskornas och busschaufförernas löner).

Get Your Cyborg Name

USA trappar upp krigsförberedelser

Amerikansk press rapporterar under söndagen att amerikanska specialförband opererar inne i Iran i detta nu. Man kidnappar bland annat iransk militär personal och tar dem med till Irak för förhör. Enligt uppgift gick kongressen förra året med på presidentens förslag att öka anslagen till hemliga militära specialoperationer inne i Iran. Sådana operationer brukar förebåda krig, och frågan alla ställer sig nu är om president Bush tänker attackera Iran innan hans ämbetsperiod går mot sitt slut.

Det är uppenbart att president Bush inte tänker acceptera ett Iran med kärnvapen. Helst ser han nog att frågan kan lösas avtalsvägen men om detta inte går är han beredd att gripa till vapen.

President Bush är en principfast man värd vår beundran och även om jag delar hans grundinställning att Iran till varje pris måste förhindras att skaffa kärnvapen, hoppas jag ändå att ett eventuellt krig skjuts på framtiden. Av rent privatekonomiska skäl säger jag nej till ett krig mot Iran nu. Den globala ekonomin, med oljepris, tillväxt och börser måste ges tid att stabilisera sig innan vi kan ta itu med Iran. Risken för negativa ekonomiska följdverkningar vid ett angrepp mot Iran är annars för stora.

Huruvida president Bush tar ekonomiska hänsyn i beaktande innan han ger order om ett militärt angrepp mot Iran är osäkert. Helt säkert är dock att Israel inte gör det. Israel bedömer hotet mot nationen och agerar därefter. Om USA inte tar till vapen kommer Israel göra det om detta är vad som krävs för att hindra Iran från att bli en kärnvapenmakt.

New York Times