Industrivärden lånade under fjolåret miljardbelopp för att köpa aktier i Volvo. En mindre bra affär så här långt, men investeringshorisonten är förmodligen 10 år eller längre och beslutet att köpa Volvo grundade sig på mycket långsiktiga analyser om växande globala transportbehov som gynnar lastbilstillverkare. Än är det alltså alldeles för tidigt att döma ut Industrivärdens Volvoköp.
Enligt den senast tillgängliga ägarstatistiken har Industrivärden under juni köpt på sig ytterligare aktier i Volvo och kontrollerar nu hela 7,1 procent av rösterna (Handelsbanksfären, inklusive Industrivärden, kontrollerar 12,3 procent av rösterna).
Renault är Volvos störste ägare med 21,3 procent av rösterna. Företaget blev huvudägare i samband med att Volvo köpte Renaults lastbilsdivison. Fransmännen förband sig i samband med köpet att begränsa sitt ägande i Volvo till maximalt 20 procent av kapital och röster. Genom att inte delta i aktieåterköpsprogram har de listiga grodätarna dock lyckats öka sitt innehav i Volvo. Av den anledningen blir det förhoppningsvis inte några fler aktieåterköp i fallet Volvo, såvida Renault inte förbinder sig att också delta.
Volvo har alltid varit mitt favoritföretag. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag är Göteborgare. Ända sedan barnsben har jag följt alla affärer runt Volvo. När Gyllenhammar försökte sälja Volvo till fransmännen på 90-talet övervägde jag allvarligt att ta cykeln ut till Torslanda för att kasta ägg på fanskapet. Den som någon gång haft med fransmän att göra vet naturligtvis att precis allt kan hända och att nationalistiska känslor väger tyngre än ingångna avtal. Jag finner det därför mycket troligt att Renault någon gång i framtiden kommer att lägga ett bud på hela Volvokoncernen. Det faktum att man överhuvudtaget har behållit sina aktier i Volvo så här länge och vägrat att realisera sina stora vinster är bevis nog.
Det är mot bakgrund av det franska hotet jag välkomnar Industrivärden som storägare i Volvo. AP-fonderna, fondbolagen och svenska privatpersoner behöver ledning av en stark enskild ägare för att kunna bjuda effektivt motstånd den dag Renault kommer med sitt bud. Jag är medveten om att Industrivärden historiskt varit inblandade i för svenskt vidkommande tvivelaktiga affärer då PLM och AGA såldes till utlandet. Volvo är dock så speciellt att ingen människa som vill ha förmånen att kalla sig svensk ens bör överväga att sälja denna nationalklenod till ett företag som kontrolleras av franska staten.
6 kommentarer:
Som aktieägare i Industrivärden är jag ganska besviken. Bolaget gav för ung året sig in i en maktkamp allt i syfte att få bort en "parasit" i form av Gardell & Co. Industrivärden hade stora möjligheter att stärka sitt ägande under år 2004-2005 men dom har sin vana trogen alltid förhandlat med större ägares poster och inte köpt aktie via börsen. När sedan bolaget går på offensiven när bolagets aktie efetr att bolaget aktie gått upp med 100% var synnerligen märkligt.... Industrivärden satt på kompetensen långt tidigare varför agerade man inte då?
Volvo är ett bra företag inget snack om saken, men det är i högsta grad tjänstemannastyrt och skulle enligt mig må ganska bra av få ett ägande som tryckte på företaget i syfte att förbättra sig och ge avkastning till dess ägare.
Visst är Volvo viktigt för Sverige men det är än viktigare för dess aktieägare då enda anledningen överhuvudtaget är att bolaget finns till är att generera avkastning till dess ägare. Idag är Volvo ett fint företag med goda framtidsmöjligheter och dessutom har bolaget närmast enorma tillgångar och skulle utan problem klara av vilken depression som helst utan att behöva pengar av någon huvudägare.
I mångt och mycket var det Volvo (och SHB direktörerna som satt i styrelsen) själva som bjöd in Gardell som ägare genom att benhårt vägra dela ut pengar trots att bolaget var gravt överkapitaliserat under 2005-2006. Genom att behålla kvar så mycket pengar helt på tvärs mot ånga ägares vilja (även AP fonderna var mycket kritiska). Med facit i hand var det säkert på så sätt att Industrivärden rodde man hade Volvo "säkert" och att det inte var bråttom att köpa aktier och då i framtiden vrida på kranen med pengar lite.
Men jag håller med om att det är bra för Volvo med Industrivärden som storägare.
cristoffer:
Jag är också aktieägare i Industrivärden och jag är det eftersom jag anser att kvalitetsbolag som Sandvik, SSAB, SCA, Handelsbanken m fl på lång sikt (5-10 år eller längre) bör vara en mycket god affär. I ett så långt tidsperspektiv kan Industrivärdens köp av Volvoaktier under 2007 mycket väl visa sig vara en klockren affär.
Jag är för övrigt nyfiken på vad Industrivärden eventuellt har sålt av för att kunna finansiera juni månads Volvoköp.
Jag konfronterade representanter för industrivärden, några av deras högre analytiker, på just den här frågan för ungefär ett år sedan på en finansmarknadsdag. Svaren jag fick var inte på något sätt imponerande, och man ville naturligtvis inte medge att detta var ett stärkande ur maktambitioner, utan att de ansåg att tiden var helt riktig att köpa aktierna. (Att Volvo bokstavligt talat hade rusat under månaderna och veckorna direkt innan affären gör ju deras argument både barnsligt och skrattretande).
Förhoppningsvis kommer inte Industrivärden att bli ett maktbolag i ännu större utsträckning, likt Investor. Fokuseringen måste alltid vara (över-)avkastning, om de inte kan prestera sådan så kommer bolaget dö förr eller senare, och då spelar inga maktambitioner någon som helst roll.
Mvh David
david:
Industrivärden kommer alltid vara ett maktbolag i och med att Handelsbanken och SCA knappast lär kunna hamna på säljlistan. Däremot visar historien ganska tydligt att Industrivärden faktiskt har gjort stora ommöbleringar i portföljen och ett flertal gånger sålt av viktiga innehav. Detta sker dock inte varje år och det är därför lätt att missa detta beteende.
Håller med, men makt är också en styrka vid större förändringar av portföljen. Se bara på Investor och Scania...
Skicka en kommentar